11 juli, 2019 av Nisse

Första halvan på framsidan färdig

Det är egentligen bara en fjärdedel av taket men det tog en hel del tid att komma igång så hoppeligen tar inte andra halvan lika lång tid (två månader). I går skruvade Henrik fast nästsista plattan (vinkelplattan får vänta tills andra halvan är färdig.

De sista plattorna skruvas fast (på första halvan)

Slutresultaten blev inte så illa. Egentligen ser man inte att vi har nytt tak och det är ju meningen. Jag vill inte ha de moderna äckliga taken. Dessutom håller de mycket sämre än de gamla. Vårt tak är från 1930 (pärtorna) med plattorna från 1949. Både pärttaket och plattorna var i prima skick men jag måste höja taket för att hindra värmeläckage från övre våningen. Så vi räknar med att det nya taket håller 70 år till.

Det nya taket

Förutom litet bredare vedärbräädär (vindskivor tror jag de kallas numera) så ser taket precis lika ut som förr. Möjligen är det litet renare eftersom vi skrapade bort all mossa. Lägg märke till takrennån (kallas i Sverige hängränna) som inte har och inte heller får något stuprör. Det har vi aldrig haft heller utan rännan drogs ut över gaveln.

Stuprör är ett stadspåfund och bör inte användas på landet. Man kan förstå att regnvattnet bör ledas ned med ett stuprör i staden för man kan inte låta det rinna ned på trottoaren men på landet är det ren idioti att leda vattnet in mot huset (och i bästa fall sedan bort från det igen). Det är mycket förståndigare att göra som de gjorde förr: Drog ut rännan en meter från huset.

Förr var det mycket viktigt för oss att ta vara på allt regnvatten för vi hade bara rostvatten i brunnen. Allt tvättvatten måste köras långa vägar tills vi på 60-talet drog ett rör en halv kilometer till en naturlig källa i skogen. Under den lilla rännan i gaveln hade vi en tunna stående som samlade upp regnvattnet. Mest var det gamla oljetunnor (200 l) som rostade tills farsan fick tag i en galvaniserad tunna som vi ännu har kvar. Fin galvanisering de hade på den tiden …

På tal om takplattorna så hittade jag på vinden farsans bokföringsböcker från 1938 framåt som är ytterst detaljerade. Där kan man läsa att han köpte plattorna den 19 juli 1949 för 82084 mark. Så vi kan snart fira 70-årsjubileum.

5 juli, 2019 av Nisse

Katt på hett plattak

Det har varit bråttom att få taket på huset lagat. Hettan gjorde att arbetsdagen blev ganska kort för man orkade bara arbeta en kort tid i solgasset innan man måste gå in och dricka stora mängder vatten. Först sent på kvällen började det gå an då solen inte mera lysta rakt ned på taket.

Nu har vi i alla fall plattorna upp tillbaka på en stor del av det nya taket (även om det bara är en fjärdedel av allting). Vinkeln tog en hel del tid. Jag hade märkt ut plattorna för dåligt så det gick en halv dag till att hitta rätt bitar till kanterna och vinkeln där plattorna var kapade snett så att de måste vara på exakt rätt plats.

Plåten i vinkeln förnyades också och jag beställde 10 meter galvaniserad rullplåt i stället för de vanliga två meters bitarna. Man kan ju inte mera köpa vanlig galvaniserad plåt utan allt är plastat vilket leder till att färgen flagar bort. Vi har redan ett tak med *modern* färg som flagar så in i norden och varje vecka plockar man färgflagor från gårdsplanen. Visst påstår de att de nya färgerna är bättre men det har de påstått i 60 år och de har bara blivit sämre i verkligheten.

Det gick bra att klyva en längd på 520 cm med en elektrisk plåtsax och likaså gick det bra att slå ned kanterna över en sex meters blankå bara man fick plåten att hållas på rätt plats. Jag använde taggade brickor som jag skruvade fast i blankån.

Taggbricka håller fast plåten

Sedan slår man bara ned plåten över kanten, svänger den och slår ned falsen. Men man måste lämna fogen öppen så att vinden inte kan pressa regnvatten över falsen. Jag använde ett L-järn under falsen så den blev en aning öppen.

Falsen slås ned men lämnas öppen

Att vika plåten på mitten var inte så enkelt. Även om plåten är ganska tunn så är det tungt att vika fem meter. Så jag fästen en sex meters stock vid plåten så kanten hölls vid mitten och placerade plåten på två blankår. Sedan tog jag stora Zetorns frontlastare och tryckte ned stocken.

Vikning av fem meters plåt


Plåten på plats

Den nya plåten är bredare än den gamla så det blev litet ändringar i plattorna – men inte mycket. Den gamla plåten från 1930 var galvaniserad med ett zinklager som var betydligt tjockare än de moderna plåtarna och den hade hållit bra men nu var galvaniseringen borta på ett par ställen så jag förnyade plåten. Gammal plåt har dubbelt tjockare galvanisering än den nuvarande så den håller dubbelt längre. Dessutom är själva plåten tjockare.

Då väderprognoserna hotar med regn så blir det fart på arbetet. I går kväll höll vi på till klockan elva och fick nästan hela fjärdedelen klar. Och det var bra för i dag regnar det. Det är ju ingen katastrof för både skivorna och pärtorna håller regn riktigt bra. Jag kollade på vinden efter förra regnet och det hade inte kommit in en enda droppe.

I går hade vi också hjälp av Grållekatten. Den klättrade upp på ställningarna först med en aluminiumstege och sedan upp med en stolpe … Sedan hoppade den upp på själva taket och gick omkring där en lång stund. Det är ju enklare för en katt att klättra uppåt men den klarade bra av att komma ned också.

Grålle längst uppe
Katt på hett plattak

Grålle är en förunderlig katt. Den är väldigt vänlig mot alla – till och med mot den bråkiga hunden som nafsar den i öronen. Och den skall vara med i allt arbete. Som jag skrev så är den också en mycket bra klättrare. Men bäst trivs den i alla fall i gungstolen.

26 juni, 2019 av Nisse

Johannisysslor på taket

Vi firade Johanni uppe på taket så nu är de nya ”pärtorna” uppsatta. Väderprognosen som hotade med regn hjälpte också till. Då man satt uppe på taket i den brännande solen så var varje litet moln en stor lättnad. Ett lätt regn hade annars varit välkommet men taket blir tyvärr ganska mycket halare då det är vått. Nu kunde vi gå ganska bra på skivorna (med sele och säkerhetsrep förstås).

Nya stora ”pärtor” uppsatta
8 juni, 2019 av Nisse

Nu vet jag varför det är hett i helvetet.

Det skrivs ofta om ”den underbara värmen” som kommer men de som skriver har väl aldrig arbetat i solen. Förra veckan var det +30 grader här och jag orkar bara göra nånting utomhus tidigt på morgonen och sent på kvällen. Så därför sitter jag nu inomhus och skriver i Bondbloggen.

Det skulle vara en dag riktigt varmt men så blev det två och tre dagar och idag är vi inne på den fjärde dagen. Jag vägrar gå ut för jag får värmeslag och så verkar det blir kallt och skönt nästa vecka. Det går ännu an att arbeta i verkstaden och tegelladugården är riktigt skön där bredvid.

I början på juni rev jag bort brädfodringen på verandan som var alldeles rutten men förutom en del stolpar verkar den annars vara i skick. På sidorna har den nedersta stocken ruttnat men den är lätt att byta. Isoleringen verkar vara torr. Två stolpar måste bytas men invid husväggen klarar jag mej troligen med att förstärka med en batting (5×10 cm).

Verandan från 1930

Och så märkte jag att jag 1980 hade slagit en balk av cement under framdelen av verandan samtidigt med att trappan förnyades. Det hade jag glömt bort. Fönsterkarmarnas nedre del är litet dålig men det borde gå att ordna med en ny list som skruvas fast.

Det är alldeles klart att jag måste lägga in plåtar som för ut regnvattnet från väggen både under och över fönsterkarmarna. Också under balkongen behövs plåtar som för ut vattnet.

Balkongen ovanför verandan

Det har varit ett stort problem med balkongen där golvet ruttnar på fem år och den har varit förbjudet område nu i flera år. Man kan inte har virke att ligga ute i regnet. Solen spräcker det och vattnet blir att ligga i sprickorna varvid träet ruttnar. Trä som kan torka upp emellanåt håller däremot i hundratals år. Alltså skall trä under tak. Balkonger och altaner utan tak är rena vansinnet.

Så jag tänkte bygga ett tak över balkongen men det blir ganska stort för den är sex meter bred. Så jag tänkte om (lättjan är alla lasters moder …). Nu tänker jag sätta takfilt på balkonggolvet (med lutning 1:100). Det kan man inte gå på så jag tänkte försöka sätta en balkongmatta utanpå takfilten. Visserligen är det äcklig plast men den syns inte nedifrån och är så billig att man kan kasta bort den (hmm, miljöavfall ?). De har små knoppar undertill så att de torkar upp efter regn. Vi kan åtminstone försöka för sämre kan det inte bli.

Under takfilten sätter jag speciell takfanér liksom på hustaket. Den är 15 mm och borde stöda takfilten riktigt bra. Man måste bara ha ordentligt med underlag. Hur det fungerar i verkligheten får vi väl se. Jag tänker åtminstone inte bygga om balkongen mer i min livstid. Garantierna på byggmaterial som är 20 år (eller 10 …) är rent löjliga. För ett hus behövs garantier på 50 år minst. Men då är förstås firman satt i konkurs flera gånger om redan så också en sådan ”garanti” är värdelös. Bara trä och sten direkt från skogen är material som man vet hur länge de håller.

Vi har sågat och sågat (men bara på morgonen och aftonen) så nu börjar det finnas virke. Också de långa stockarna har vi lyckats såga även om det behövs extra stöd för 6 och 7 meters stockar. Det går att dra stockarna om de är över 630 cm och inte alltför tunga men det tar tid. Tre och fyra meters stockar går bäst.

Bara det blir litet svalare så skall vi ställa upp byggställningarna och börja med taket. Jag har skruvat fast takplåt i januari men det är inget mot att bli stekt i solen då det är över trettio grader varmt. Så jag vet av erfarenhet varför djävulen ordnade med hetta i helvetet och inte med köld. Nu börjar jag bara längta efter regn för det är mindre eländigt än stekande sol på taket.

Här i veckan så bytte jag också ringar på bakhjulen till MF65 som ju är en viktig traktor i vårsådden. Det är bara den som klarar av att lyfta in gödselsäckarna i tröskhusets andra våning där vi har tratten. Åtminstone tills de förstorar säckarna ännu mer så den inte orkar lyfta dem.

Hjullös traktor

Förra gången jag bytte bakringar på 65:an så gjorde jag ett misstag eftersom jag bytte till begagnade. De hade nu stora hål och sprickor. Man kan vara snål men helst inte dumsnål. Så nu blev det nya ringar – hoppas de håller längre.

Bakhjulen rymdes precis i Ducaton. Men de större traktorernas hjul kan jag knappast köra med den. Vår gamla Ducato från 90-talet var däremot så hög att vi kunde köra hem stora Zetorns dubbelhjul från Mariestad (vid Vänern).

Och så kör vi 40 år till …

Snart är det dags att spruta. De flesta grannar har sprutat färdigt men vi är ett par veckor efter redan med direktsådden. Då blir det ännu större väderproblem. Det får inte vara för vått, inte för torrt, inte för kallt och inte för varmt. Dessutom får det inte blåsa. Så väderprognoserna läses ännu mer än vanligt både för taklagandet och sprutandet.

P.S. Då jag kollade i Bondbloggens gamla inlägg så verkar det ha varit hett också år 2010. I år gick dock vårsådden ganska bra i mulet väder.