11 juli, 2019 av Nisse

Första halvan på framsidan färdig

Det är egentligen bara en fjärdedel av taket men det tog en hel del tid att komma igång så hoppeligen tar inte andra halvan lika lång tid (två månader). I går skruvade Henrik fast nästsista plattan (vinkelplattan får vänta tills andra halvan är färdig.

De sista plattorna skruvas fast (på första halvan)

Slutresultaten blev inte så illa. Egentligen ser man inte att vi har nytt tak och det är ju meningen. Jag vill inte ha de moderna äckliga taken. Dessutom håller de mycket sämre än de gamla. Vårt tak är från 1930 (pärtorna) med plattorna från 1949. Både pärttaket och plattorna var i prima skick men jag måste höja taket för att hindra värmeläckage från övre våningen. Så vi räknar med att det nya taket håller 70 år till.

Det nya taket

Förutom litet bredare vedärbräädär (vindskivor tror jag de kallas numera) så ser taket precis lika ut som förr. Möjligen är det litet renare eftersom vi skrapade bort all mossa. Lägg märke till takrennån (kallas i Sverige hängränna) som inte har och inte heller får något stuprör. Det har vi aldrig haft heller utan rännan drogs ut över gaveln.

Stuprör är ett stadspåfund och bör inte användas på landet. Man kan förstå att regnvattnet bör ledas ned med ett stuprör i staden för man kan inte låta det rinna ned på trottoaren men på landet är det ren idioti att leda vattnet in mot huset (och i bästa fall sedan bort från det igen). Det är mycket förståndigare att göra som de gjorde förr: Drog ut rännan en meter från huset.

Förr var det mycket viktigt för oss att ta vara på allt regnvatten för vi hade bara rostvatten i brunnen. Allt tvättvatten måste köras långa vägar tills vi på 60-talet drog ett rör en halv kilometer till en naturlig källa i skogen. Under den lilla rännan i gaveln hade vi en tunna stående som samlade upp regnvattnet. Mest var det gamla oljetunnor (200 l) som rostade tills farsan fick tag i en galvaniserad tunna som vi ännu har kvar. Fin galvanisering de hade på den tiden …

På tal om takplattorna så hittade jag på vinden farsans bokföringsböcker från 1938 framåt som är ytterst detaljerade. Där kan man läsa att han köpte plattorna den 19 juli 1949 för 82084 mark. Så vi kan snart fira 70-årsjubileum.

28 juli, 2013 av

Cabväder.

I år kan det väl ändå inte finnas någon som klagar på sommarvädret? Sommaren kom tidigt i vårens ställe och fortsätter nu efter en liten andhämtningspaus i medlet av juli. Borde kanske inte skriva att ingen borde klaga för det finns säkert en och annan bonde som har lite synpunkter 🙂 Själv tycker jag att det räcker bra med en 18-20 grader för blir det varmare mår en stor del av grödorna inte bra och för en själv vill arbetstakten också gärna slå av lite ifall det blir varmare.

Igår var det i alla fall så varmt (+26‘’C) att jag valde den gamla traktorn utan hytt (Cabversionen) för transporten av plantorna till åkern. Hyttförsedda traktorer blir ju som växthus med sina stora fönster och häromdagen när jag provkörde traktorer i Seinäjoki fick jag minsann tillräckligt av värmen. Traktorerna stod parkerade i solboet vid husväggen och jag var iklädd läderställ i och med att jag tog mig dit per hoj, tror det skulle ha gått att vrida ur kalsongerna när jag kom hem :/

WP_002651

Planteringarna börjar vara på slutrakan och det känns nog bra, dels börjar man bli trött på planterandet och dels känns det olustigt att nu sätta ut plantorna när det är så varmt och torrt. Den åker som nu planteras har begränsad vattentillgång så för att hålla liv i plantorna tills de rotat sig har jag fått ge lite tilläggsvatten med planteringsmaskin eller kyla av dem med växtskyddssprutan.

En extra överfart med planteringsmaskin för bevattning i raden.

En extra överfart med planteringsmaskin för bevattning i raden.

Och visst tackar de slokande plantorna för vattnet och reser sig upp :)

Och visst tackar de slokande plantorna för vattnet och reser sig upp 🙂