Operation rädda höstvetet.

Största risken i odling av höstgrödor är antagligen utvintring på grund av att växtligheten kvävs under is och vatten under vintern eller att snömögel angriper. Hittills har jag besparats från dylika problem kanske tack vare att ytvattnet har sluppit bort eller att det stått vatten blott några dagar medan växten ännu varit i vila. Snömöglet har jag försökt mota med svampmedel innan snön lagt sig. Ett år hade jag rejält med vatten på delar av höstvetet i samband med snösmältningen på våren men marken var ännu frusen och växten i vila så undkom med blotta förskräckelsen den gången.

I år såg det lovande ut med tjäle innan snön lade sig och snön skyddade de allra kallaste dagarna. Men nu efter trettondagen har vädret växlat mera med ömsom regn, snö och töväder. Under södernvistelsen bildades is och vattenpölar och flickorna försökte med hjälp av pump och hävert få bort vattnet. Det lyckades med varierande framgång så efter hemkomsten gjorde jag försök med att borra 1,5 meter djupa hål där vattnet stod som djupast.

Jag köpte lite nytt utsäde, som var dyrt då det inte fanns inhemskt utan kom direkt från förädlaren i Österrike, vilket jag förstås råkade så på den åker som var flackast så jag hoppas att det övervintrar så att jag kan förnya höstvetet som blivit lite förorenat med råg. Vi får nu se hur det lyckas.

Ingen trevlig syn så här pass tidigt på vintern.
Med hjälp av spett och borr så tog jag mig igenom is och tjäle.
Det verkar dra undan lite i alla fall.
Gjorde flera hål trots att det inte var det lättaste att ta sig igenom närmare 30 cm tjäle.

Hur bemästrar Ni andra ytvattnet i höstgrödorna?

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

4 reaktioner till “Operation rädda höstvetet.”

  1. Ser inte alls roligt ut det där. De få gånger jag prövat på höstsäd har jag valt åkrar på sandiga backar, där är det sällan problem med vatten och is. På såna åkrar har det också sina fördelar att inte röra jorden på våren eftersom det utan undantag vill bli för torrt då. Tricket med djupa hål har jag annars hört om på åkrar som inte vill torka upp på våren. Bara man får hål på den i allmänhet alltför tillpackade jorden kan nästan hur mycket vatten som helst försvinna ner i backen.

  2. Joo, det är nog bättre om det lutar lite så att ytvattnet rinner bort men jag kunde nog ha plöjt några fåror till bäcken som ligger intill för att på så vis dränera bort. Det är så dags att tänka på sånt nu. Sådde ju direkt i tiltan och regnen som kom efter sådd försvann direkt i den porösa jorden men det hjälper ju inte nu när tjälen lagt sig. Man hade hoppats att snön som kom i december skulle ha legat lös och orörd fram till slutet av mars men så blev det inte nu. Syrebehovet är inte stort så länge växten är i vila så ännu är inte hoppet förlorat men en snabb issmältning i vår innan vetet vaknar önskas.

  3. Vi har tyvärr flera åkrar som är grytor dvs. lägst på mitten. Jag har försökt skopa svackor ut till utfallen men det krävs att man flyttar stora mängder jord för att det ska lyckas. Jag har funderat på att sätta brunnar i mitten – det har de ganska ofta i Sverige har jag sett. Visst krånglar brunnarna litet vid sådd och skörd men så som det nu är kan jag inte så höstsäd.

  4. Lite lika här, efter rensningar av vattendragen är oftast åkern högst närmast diket. Så är det på många platser här i flacka österbotten, jag kör numera nästan konsekvent bort vallarna efter rensningarna. Ur miljösynpunkt är det kanske inte så illa då det minskar erosionsrisken men i övrigt är det nog bra att få bort ytvattnet.

Kommentarer är stängda.