I morse söndagen den 28 juli 2019 en minut före klockan nio skruvade jag fast den sista takåsplåten och framsidan är därmed klar. Baksidan skall också lagas men det blir till nästa sommar för nu måste jag börja med verandan så den hinner bli klar till vintern.
Jag hasade mej ned på plåten i vinkeln för jag riskerar inte att gå på plattorna och jag är för styv att klättra på åsen fram till takstegarna. Det gick ganska bra att arbeta på själva taket men åsen klarar jag inte riktigt av. Det gick faktiskt ganska bra att gå på skivorna förrän man satte på plattorna så man sparade en hel del tid på att inte behöva flytta stegarna. Men till åsplåtarna behövde jag stegarna.
Det var ett jäkla arbete och jag hann många gånger besluta att den här gubben börjar inte mera med så stora arbeten. Om det nu inte blir nödvändigt förstås … Hela sommaren gick till taklagandet så nu måste jag börja fixa allt annat som blivit ogjort. Men verandan skall ännu byggas om så det blev en 100 % byggsommar i år.
Det har ju varit uppehållsväder för det mesta men hettan har varit olidlig och också sinkat arbetet ordentligt då man inte kan arbeta på taket alls mitt på dagen. I förrgår blev det mänsklig temperatur först klockan nio på kvällen och då vi har ordentlig skymning redan halv elva så blir arbetsdagarna mycket korta. Troligen var det stressen från hettan som gjorde att jag igen fick irit (ögoninflammation) så nu går jag här och droppar. Dropparna fungerar bra men det är irriterande att droppa varje timme.
Till all tur blir det snart svalare väder. Jag vågade inte skjuta på takarbetet till nästa vecks fastän prognosen lovade svalt men torrt väder. En så stor väderförändring – från +35 till +13 grader – brukar föra med sej åska och åskregn. Nå, nu är taket i alla fall lagat.
Det här blir troligen sista takskrivandet för det här året (till allas lättnad). I morgon skall jag börja fundera på vad som borde göras på annat håll.
Det är ganska precis 70 år sedan plattåtatji lades på. Jag var då tre år gammal och hade tydligen hört gubbarna skryta med hur bra det nya taket var. Eftersom jag var ett “livligt barn” som ofta hittade på fuffens så hotade min farmor mej med att om jag inte var snäll så skulle Jesus släppa en stor sten i huvudet på mej (den tidens uppfostran …). Men jag lär ha svarat att “He djär int någa för vi haar plattåtak !“
Här har vi hållit oss på jorden och försökt mura igen hålet i husväggen efter vi släpat ut tanken. Gult tegel från 73 är inta så lätt att få tag i för att tala om färgämne till murbruks fogen. Började med att se på tills muraren fick bröstsmärtor. Kylsalva, burana och telfonsamtal till akuten till akuten. 112 sade de efter lite frågor. Efter tio minuter var ambulansen på gården med blinkande blåljus så alla skulle säkert se. Hjärtfilm, nitrospray och propplösare. De sade bara infarkt vi tar han till vasa, kör försiktigt tänkte jag säga men lät bli, unga pojkar.
Två timmar senare, två stentar på plats och svärgubben i skick. Rådet till andra, får någon diffusa bröstsmärtor
i er närhet var inte blyg att ringa, de säger nog till om det inte är så farligt. Steget från murdräng till murare kan gå fortare än man tror, men nog var det varmt. Räknat i skötsel €/m2/år så är tegelfasad oöverträffad.
Fast man annars är lite skogkarl.