7 mars, 2020 av

Kanske blir det inte mera vinter än så här?

Det är inte bara med skidåkandet det är svårt att få rutiner i vinter, även med skogsarbetet blir det lite från och till. Det är ju redovisningstider så här års och som vanligt sparas det till sista stund men nu är i alla fall momsen betald och sonens dödsbo deklarerat. Min egen deklaration har jag ännu nån vecka på mig att färdigställa. Bouppteckningen är sammanställd och så är det några verksamhetsberättelser gjorda också. Lagren börjar vara inventerade och odlingsplanerna mer eller mindre fastslagna så hög tid är det att få förnödenheter som fattas skaffade. Man vet ju aldrig men bäst det är så blir det en tidig vår trots att vi nu haft några dagar med lite kallare väder och fått en decimeter med snö. Att våren kan komma snabbt ger också senaste tjälmätning vid handen, det fanns blott 14-16 cm tjäle på åkerns mätpunkter.

Några dagar har jag ändå lämnat skrivbordet för att bruka motorsågen så lite virke ligger i skogen och väntar på utkörning. Hittills har det varit i lite blötare laget trots att jag valt att gallra längs de stickvägar som går på fastare mark. Det är ändå alltid nåt vattenhål här och där och i en första gallring i lite senare laget så är tallarna lite uppkörda och det blir inte så mycket till risbädd trots att man försöker samla allt ris till körstråken. Dessutom är kvistarna ganska klena så dom bär dåligt, hade hoppats på lite mera snö för får man den att frysa ihop med riset blir det liksom lite armerat och bär bättre. I övrigt så har det ju varit fint huggarväder, det torkade upp lite då det blev någon minusgrad så det har varit torrt och fint att jobba när det är snöfritt. Förundrar mig lite över hur svag jag blivit, så dålig form och kondition har jag väl ändå inte. Började faktiskt fundera om virket är fuktigare och därmed tyngre än vanligt då rotsystemet är ofruset och träden har möjlighet att ta upp vatten? Eller börjar åldern ta ut sin rätt?

28.02.2020. Virket väntar fortfarande på utkörning.
Man har nog fått tanka sig själv lite oftare än vanligt i ”vintervärmen”.

Så så mycket bättre än så här blir det kanske inte då vädret lär ska bli varmare igen. Långtidsprognosen lovar ändå åter lite kallare väder i slutet av nästa vecka men det är kanske inte mycket att hoppas på. Så jag tog fram skogsvagnen ikväll efter att ha kört opp lite spår i hopp om att det tar ihop lite de närmaste nätterna. Det var lite spännande att provköra vagnen då jag minns att jag hade lite strul med svängen på bommen i våras. Den gick bara halvvägs runt då jag kopplade ur och jag befarade att jag hade liknande problem som Nisse haft på sin kran det vill säga att kuggkransen gett upp. Det skulle i och för sig inte vara så konstigt då den utsattes för stora påfrestningar senaste vinter då man rev och slet i vindfallena. Kran som jag brukar har 360° svängning men gick blott 180° då senast. Lite förvånad blev jag när den gick hela varvet runt när jag nu kopplade i, saker brukar inte reparera sig självt. Men lyckan blev kortvarig för några svängningar senare var det stopp halvvägs igen. Det verkar ändå som om kuggkransen är hel så kanske är det nåt med hydrauliken i alla fall. För om man satte svängen i flytläge och snurrade runt kran för hand så gick det att åter svänga några gånger innan det tog stopp. Jag har dock lite svårt att förstå hur det skulle vara möjligt men får väl försöka dra ur cylinderhylsorna för att kolla tätningar och kuggstång.

Sprängskiss på sväng och kuggstång med cylindrar.
30 maj, 2019 av

39,5 timmar….

….lång blev slutspurten med vintertida dokumentövervakningen.

Jag har åter varit lite frånvarande här på bloggen vilket jag beklagar. Naturligtvis har det varit bråttom som det ska vara så här i vårbrukstider men jag borde väl ändå ha fått till några rader. Sjukdomsfall i familjen har också påverkat skrivlusten men största orsaken är nog att jag fick en överdos skrivbordsjobb i samband med färdigställandet av dokumenten för den vintertida stödövervakningen.

Jag hade ju helgårdsgranskning i fjol och har förstås varit medveten om att uppgifterna i skiftesvisa dokumentationen skulle lämnas in för granskning. Har under vintern fått några påstötar från berörda tjänstemän på TE-centralen här i Österbotten men det har ju varit så mycket annat att göra så jag har föst uppdraget framåt i tiden. Uppdateringen av dikesföretagets delägarlängd, frugans hjärntumör, upparbetande av vindfallen och annat har ju känts viktigare än improduktivt pappersarbete. Måste till först ändå ge en eloge åt tjänstemännens för deras tålamod men till sist kom deadline också obönhörligen emot för deras del. Ett sista datum sattes till fredag 10 maj men även det lyckades jag rucka på för jag menade att dom antagligen inte gör nåt åt saken under morsdagshelgen. Det var ju vackert vårbruksväder dagarna innan morsdag medan regn utlovats under helgen. Så var också fallet så jag fick ytterligare 2 dagar tilläggstid av dom förstående byråkraterna 🙂

Nu är det ju inte så att jag skulle ha saknat behövliga uppgifter utan snarare så att dom inte var i sådan form att någon annan än jag själv kunde tyda anteckningarna. Så jobbet bestod egentligen av att från mina anteckningar i dagboksform sammanställa de så kallade skifteskorten vilket jag tänkte att blir lämpligt nån kall vinterdag då det inte går att göra så mycket annat, nu kom det inga dylika dagar senaste vinter. Och helst önskade man sig dokumentationen i elektronisk form. Jag har ett dataprogram till förfogande men har inte just använt det då det inte fungerat så bra i min diversifierade produktion av en massa underliga specialväxter.

Under julen började jag således mata in grunduppgifterna i dataprogrammet men stötte på patrull och lade jobbet åt sidan i väntan på att helgerna skulle passera. Men sen kom det som sagt annat emot. Någon enstaka vinterkväll har jag skrivit ner lite men det mesta blev lämnat till slutspurten under morsdagshelgen. Det visade sig vara lite mera jobb än beräknat så jag satt nonstop (med någon kortare mat- och drickapaus emellan samt en timmes besök hos rara mor, det var ju ändå morsdag) i 39,5 timmar innan jag hade det så pass att jag kunde mejla in dokumenten. Äldsta dottern kom till undsättning för att hjälpa till så att jag inte i misstag skulle nicka till under småtimmarna. Jag hade i början räknat med 120-150 sidor text men tröttnade litet mot slutet så en del oviktigare uppgifter lämnades bort varpå det stannade vid 96 sidor.

”Domen” kom på posten häromdagen och det fanns inget att anmärka vilket var tacksamt med tanke på uppoffringen. Till och med gödselanvändningen överensstämde med lagerbokföringen och inköpta gödselmedel trots att jag i hastigheten glömde att köra en korsgranskning av uppgifterna.

Så här i efterklokhetens anda funderar man om det kunde göras på annat sätt, det är ju lite horribelt att hålla ett arbetspass som motsvarar en vanlig arbetares hela veckoarbetsinsats.

Jag har nu när jag av nödtvång satt mig in lite bättre i skiftesvisa dataprogrammet försökt att dagligen mata in vad som görs. Men det har visat sig vara svårt att efter en lång arbetsdag hålla sig vaken ytterligare nån timme för att få allt dokumenterat så jag har nog fått komplettera med mitt tidigare använda system som att under arbetets gång fotografera och i telefon banda in röstmeddelanden vilket med dagens teknik relativt bra går att göra under arbetets gång. Ska man dokumentera allt vad jag och mina anställda gör under en arbetsdag under säsong så borde man helst ha en sekreterare på heltid.

Min fråga till dem av mina kolleger som följer oss på bondbloggen är ”hur gör Ni för att enklast uppfylla dokumentationskraven?”

8 februari, 2019 av Nisse

Massutrotning av bönder

Vi skall inte syssla med politik här utan mest med bondens vardag. Nu har i alla fall Karhinen kommit med ett förslag som har en extrem inverkan på vår hela existens.

Att föreslå att man måste ha 20 000 euro i försäljningsinkomst visar att typen ifråga inte har en blekblå aning om jordbrukets villkor idag – eller så vill han helt enkelt ta kål på de flesta bönder och med dem landsbygden. Det luktar neoliberalism värre än i en dyngdal. Ge allt åt dem som har och ta kål på alla de små och svaga.

Det gör detsamma vilka andra förslag typen ifråga har – det är tydligen felaktig inställning från början till slut. Som Per skrev i en kommentar så är det som om varje kommun skulle ta livet av de allra svagaste och sjukaste och sedan dela besparingarna mellan de rikare.

Förslaget blir inte bättre av att man minskar gränsen för inkomsterna för tänkesättet är fel. I stället för att ta livet av de flesta bönderna så borde man öka antalet bönder. Det är inte frågan om att enskilda storbönder skall få mera utan man borde sikta in sej på att ge en dräglig inkomst åt landsbygdens majoritet. Givetvis behövs det andra inkomster och det borde man uppmuntra i stället för att ta till den ekonomiska piskan – eller snarare strypsnaran.

Vi behöver många bönder för att hålla byarna levande. Även om de har andra inkomster än jordbruk. Annars går det som i Sverige där byarna står tomma och en ensam bonde kör över allting med gigantiska maskiner nån dag om året. Själv har han flyttat till staden

Utan bönder dör byarna ut så småningom eller blir sommarstugor för stadsborna. Det är inget fel om våra barn jobbar på distans med andra saker – tvärtom är det mycket bra så länge de bor kvar i byn.

En bonde måste numera ha flera inkomstkällor och dessutom göra en massa själv. Han har inte råd att köpa och låta andra reparera. Men kan han göra allt själv så klarar han sej ganska bra. Det syns förstås inte i de ekonomiskt enkelspåriga byråkraternas statistik. En inkomst på 2000 euro från jordbruket kan späs på med 5000 från skogen och en hel del från snöröjning, byggarbete och annat så att det tillsammans blir en dräglig inkomst. Inte för en stadsbo med tummen mitt i handen som inte kan göra nånting alls själv men det kan räcka bra till för en händig bonde. Vi går tillbaka till allt mer självhushållning.

Sedan borde man fundera på krisförsörjningen också. En litet antal stora bönder som är helt beroende av importerad energi och gödsel klarar inte av en kris. Förslaget luktar ökade risker. På börsen följs höga inkomster alltid av ökade risker. Det gör inget så länge det är fråga om pengar men då maten tar slut så är det allvarligt.

Karhinen borde skickas till Wall Street där han gör mindre skada – åtminstone för vanligt folk. Det är inte första gången som man försöker ta bort hela jordbruket men intressant är att vi har en centerpartist som statsminister då det här förslaget kommer. ”Böndernas” parti är dött och snart begravet. Bönderna också om det här går igenom. Centern byter väl snart namn också.

Det talas om självhushållning, återanvändning, mångsidighet och minskat importberoende. Det här förslaget går stick i stäv mot allt sådant och tar bort en viktig resurs, dvs. bondekåren och leder till ensidighet, ökade risker och tömning av landet utanför Ring III. Skrota det !

7 februari, 2019 av

Karhinens rapport.

Ögnade som hastigast (hoppas på en svensk version för noggrannare läsning) igenom Reijo Karhinens rapport och finner kravet på 20000€ i försäljningsinkomster för beviljande av stöd ganska intressant. Kommentarerna under artikeln var dock inte nådiga men undrar om alla förstått att det var försäljningsintäkterna och inte nettointäkterna som avsågs. Rätt mycket byråkrati kunde förenklas med en dylik regel, areal, ålder och många andra krav kunde slopas. Sen kunde det kanske införas ett maxtak också? Eller vad tycker Ni? Är 20000 rätt nivå?

14 juni, 2017 av Nisse

Effektiv byråkrati

Man har många gånger svurit ve och förbannelse över byråkratin så det är inte mer än rätt att för en gångs skull ge en ros åt dem som byggt upp det elektroniska stödansökansystemet. Vi har ganska enkel spannmålsodling men i alla fall så tog det inte många minuter att fylla i ansökan. Jag bara kopierade fjolårets uppgifter och ändrade det som behövdes.

Nytt för i år var att äppelodlingen för första gången kom med. Och så blev jag positivt överraskad att jag kunde logga in med bankkoderna i stället för de förbaskade Katso-koderna som jag osat svavel över i många år. I fjol gav jag mycket arg feedback om den saken och Hast Du mir gesehen ? – de har tagit bort dem. Man behövde alltså Katsokoder för en sammanslutning som ju vårt jordbruk numera är.

 

28 april, 2017 av

Miljötentamen.

Om man skulle försöka se om man klarar den där tenten nu då? Inte många dagar kvar och bäst vad det är så kapsejsar datorn och då blir det väl inget vårbruk i år. Får väl konsultera Nisse om jag hudar i testet.

Vill bara med detta påminna dem som har den ogjord att det börjar bli dags. Sist jag besökte sidan hade närmare 90% klarat provet så vi senfärdiga är inte så många ändå.

Wish me luck!