Mellan hopp och förtvivlan under nådens år 2018.

Som det säkert framgått i de få inlägg jag gjort under sommaren så har prövningarna varit många och glädjeämnena få. Ska belysa några av dem i detta inlägg.

Hoppingivande prat.

Jag har under årens lopp via en del projekt och dylikt haft förmånen att träffa branschfolk från restaurangvärlden. Till min glädje så har de ofta lyft fram de fina egenskaper som våra produkter odlade i våra rena förhållanden under svala långa och ljusa dagar får. Två av dessa restaurangsidans profiler har i sommar haft sommarprat i radion.

Micke Björklunds personliga och berörande prat påminde mig om att likheterna mellan produktion och slutanvändning av grönsakerna är många dessutom påmindes jag om att vi har en ytterst tråkig livserfarenhet gemensamt och jag fällde en och annan tår medan jag lyssnade.

Paul Svenssons sommarprat hörde jag inte direkt eftersom det gick på P1 i Sverige, en kanal som jag sällan lyssnar till, men en Glad vän sände länk till programmet i en stund då jag behövde lite uppmuntran. Och visst gladdes jag åt pratet och om budskapet om hur viktig vår produktion är och hur många värderingar vi delar. Känns hoppingivande då personer med inflytande som dessutom representerar den urbana världen tar upp saker jag själv som producent omfattar. Vi bönder som tycker det känns lite motigt ibland kan nog gärna lyssna till inledningen i pratet, arbetet går nog lite lättare att utföra efteråt. Och det skadar nog inte att andra tar del av det heller …… 🙂

Ingen kompensation.

Det varma och torra vädret med dess följder för jordbruket har knappast undgått någon vid det här laget och både här hemma och i flertalet nordeuropeiska länder har man gått in för att på sätt eller annat kompensera bortfallet i skörd och intäkter för bonden. Ett stödpaket har också godkänts här men tyvärr utan stöd till grönsaksodlaren, liksom tidigare glöms oftast vår lilla sektor bort i förhandlingarna.

Jag som anses som nån form av talesman för sektorn (jag sitter bland annat med i SLC’s trädgårdsutskott och är ordförande för frilandsodlarna här i Österbotten) har den senaste tiden fått samtal av upprörda odlare som inte förstår varför vi som kanske drabbats hårdast av vädret inte får någon kompensation alls. Ingen har väl direkt anklagat mig men visst känns det som om jag kanske borde engagerat mig lite mera i frågan. Problemet är dock att vår sektor är så diversifierad och att få till nåt förslag som tillfredsställer alla är inte lätt och att kräva stöd utan att ha förslag om hur det kunde fördelas ser jag som mer eller mindre lönlöst. Dessutom är det lite som i Mickes sommarprat att när man har händerna fullt upp i den egna degen så ser man inte eller hinner inte med allt som sker runtomkring. Jag är nu heller ingen stor vän av jordbruksstöd men dock helt ok med kompensation och ersättningar för påtvingade eller rekommenderade åtgärder i produktion.

Vår sektor har kanske det lägsta stödet, blott någon procent sett till omsättningen, och därför slår missväxten till extra hårt för vår del. Som jämförelse får spannmålsodlingen kring hälften av inkomsterna i form av stöd vilket redan i sig kan ses som en skördeskadeersättning  eftersom det utbetalas oberoende av skörd. Ifjol beviljades en förhöjd accisåterbäring för att kompensera förhöjda torkningskostnader och en motsvarande åtgärd har diskuterats i år som i viss mån kompenserar de ökade bränsleutgifterna för bevattningen. Jag har också förstått att till exempel mjölkbönderna ska kompenseras för högre foderkostnader vilket kunde jämföras med förhöjda konstgödselpriser i grönsaksproduktion, någon sådan kompensation skulle knappast komma ifråga.

Det sägs att vi ska låta marknaden kompensera inkomstbortfallet och visst ser jag att priserna på en del drabbade produkter ligger högre nu än tidigare. Prishöjningarna har lyckats tack vare att hela Nordeuropa drabbats så att import av motsvarande inte är lika lätt som tidigare. Tyvärr är högre priser till ingen nytta för den som fått största delen av produktion förstörd och inte har nåt att marknadsföra. Rätt allmänt har jag fått rapporter om 75-80 procents skördebortfall för bland annat broccoli, blomkål och lök. Också jag själv har drabbats i motsvarande mån för dessa produkters del men med ett 40-tal olika grödor så undviker jag personligen en ekonomisk totalkollaps. Jag är också skuldfri och har satt undan lite sparskog för dylika år, men alla är inte i den situationen och vintern kommer att bli svår för många.

I stället för kompensation så förs till råga på allt fram förslag om en nedskärning av lagerstödet. Jag hoppas nu ministeriet tar sitt förnuft till fånga och låter det vara orört och eventuellt ger tilläggsanslag så att det kan utbetalas fullt ut på alla stödområden. Dagsläget ger vid handen att lagermängderna blir uppåt 30% mindre så allt för stora uppoffringar torde inte krävas. Stor del av heltidsgrönsaksodlarna håller också produkter i lager så fördelningen kommer de flesta till dels.

12.09.2018. Oj om de tidigare planteringarna av broccolin skulle ha sett ut på detta vis.
…. i stället för så här som det sett ut under större delen av sommaren.

En skör tråd.

Att livet är skört fick vår familj ytterligare en påminnelse om då frugan efter en veckas sjukhusvistelse diagnostiserades för hjärntumör. Hoppingivande är dock att den är liten, växer långsamt och ligger väl till för operation så det ser inte helt hopplöst ut och neurologen menade att 5-20 år till är helt normalt i dylika fall. Det fick mig i alla fall att åter fundera på pensionering, vilket jag torde ha möjlighet till. Påverkar kanske inte så mycket för egen del men om jag pensioneras så torde frugan kunna via vilande pensionering ha möjlighet till det om ett par år.

Det finns att fundera på. Och förargas över…. fick ett pensionsutdrag häromdagen och kunde där konstatera att man konfiskerat pensionsinbetalningarna från mina första 8 år i arbetslivet

De sista omgångarna isbergssallat, broccoli och blomkål ser i alla fall bra ut men stor del av säsongen har spolierats av vädret som vi sägs ska njuta av.

14.09.2018 Den sista isbergssallatsplanteringen ser ut att hinna bli skördeklar i år.

 

 

Bondedemonstration.

Har i dag varit i valet och kvalet om deltagande i morgondagens aktivitet i Helsingfors, för även om de fallerande stödutbetalningarna inte just drabbar mig så vill man visa sin solidaritet mot sina djurhållande yrkesbröder. I sak så stöder jag naturligtvis aktionen även om jag i övrigt inte är mycket för att demonstrera. Jag deltog i aktionen i Seinäjoki i förrfjol höstas och det känns lite surt att vi då utnyttjades som ett slagträ för att utverka ytterligare medel till Landsbygdsverket ett verk som ändå inte verkar kunna uppfylla sina åtaganden och löften. Jag hoppas att jag har fel men är ändå illa rädd att inte heller morgondagens aktion leder till några större förbättringar. Lite mediauppmärksamhet blir det säkert och man kan kanske förvänta sig lite större förståelse bland medborgarna. Visst är jordbruksbyråkratin komplex men att skylla på dataproblem i dagens Finland är nog förlegat, man får nog söka orsaken någon annanstans. Kanske är det så att man förhalar utbetalningarna för att statskassan är tom? Men så är kassan för många bönder också inte bara på grund av obetalda ersättningar utan också på grund av låga marknadspriser. Det kan inte vara rätt att bönderna ska betala för EU’s Rysslandssanktioner.

När man läser kommentarerna till de nyhetsinlägg som media publicerat inför demonstrationen blir man bara så ledsen eller egentligen arg (men det är kanske det som är meningen). Att den rena, etiskt producerade och högkvalitativa maten inte värdesätts högre. Den borde ju anses så värdefull att även icke bönder gick man ur huset för att delta i marschen, har förstått att så är fallet vid till exempel pridemarscher – att man vill visa sitt stöd, men kanske är det dagliga brödet inte lika viktigt? I stället verkar man haka upp sig kring stora maskiner som stör trafiken och stöden som betalas till bönderna och man jämför med stöden som betalas ut åt arbetslösa. En jämförelse som jag tycker haltar riktigt ordentligt då böndernas stöd egentligen är ersättningar som kräver motprestation i producerad vara medan de arbetslösas stöd  fås utan att de gör någonting.

Nå, jag har förstått att även andra förbund som förstår kopplingen mellan jordbruk och den egna verksamheten också kommer att delta. För det är ju så att läggs jordbruket ned i Finland så är det inte endast bönderna som blir arbetslösa. Såg att gallupar i vissa tidningar stöder vår sak med över 70%.

Det skrivs och pratas mycket om hur viktigt det är att stöda exportindustrin för att få in kapital till landet men lika viktigt är det minska importen av sådant som vi kan producera själva, så det lönar sig att stöda jordbruket även av den anledningen.

Många menar att den inhemska maten är för dyr men orsaken till det skall nog sökas på annat håll än hos bönderna. Tror att också det kommer på tal i morgon.

Lycka till yrkesbröder, jag deltar i andan om denna gång.

En blankettomgång mindre.

Det är knappt man kan tro att det är sant…. nås nämligen av nyheten att den för mig till huvudsak virtuellt gjorda stödansökan i månadsskiftet april-maj faller bort och att det nu räcker med stödansökan i medlet av juni. Länk till meddelandet.

Ändå är jag lite undrande över om det  faktiskt är med omtanke om oss bönder eller om man ligger efter med datorprogrammeringen. Men oberoende av orsak så sparar det in på lite onödig byråkrati.

Trots meddelandet så finns det antagligen ett och annat som fortfarande skall lämnas in den gamla ansökningstiden…. vill minnas att till exempel den femåriga växtföljdsplanen ska in den tiden så det gäller att kolla upp deadline för övriga blanketter!

Bonde eller kartritare?

Det har ju från och till varit en hel del justeringar av åkrarnas arealer och som bonde tycker man ju att arealen borde vara någorlunda konstant, vi ligger ju inte i något jordbävningsområde direkt. Så efter att nu ha tagit del av MAVI’s resursbekymmer och hot om senarelagd utbetalning av stöden nästa höst undrar man varför det återigen föreslås ritande av odlingsskiften på kartor. Ett krav som fordrar ytterligare resurser både av tjänstemännen och bönderna. Så vore det inte en resursbesparing att nu fastslå arealerna och endast i det fall att delar av basskiften tas ur bruk på grund av bebyggelse, vägbyggen, beskogas eller nyodlas göra en korrigering?

Om MAVI's flaggning symboliserar landsbygdens situation så ser framtiden inte ljus ut.
Om MAVI’s flaggning symboliserar landsbygdens situation så ser det onekligen mörkt ut. Foto från dagens opinionsyttring.

Kartor.

Nya kartor och justerade arealer har vi begåvats med så gott som årligen och några gånger har granskarna också mätt arealerna i fält. Till och med växthusets yttermått mättes flera år i följd och det lär ju inte heller svälla eller krympa i första hand. Dessutom mättes det, enligt granskarna, med samma måttband som året innan. Ibland hade man lite svårt att hålla sig för skratt men om nu detta eviga mätande leder till att stödutbetalningen senareläggs så då ligger väl gråten närmare till hands än skrattet.

Det är nu så att jag faktiskt råkar vara intresserad av kartor, det har ju orienterats en del i familjen bland annat. Och historiska kartor brukar vi nu som då bekanta oss med i hembygdsforskargruppen här i byn. Så kartor fascinerar, de berättar en hel del. Men det oaktat förstår jag inte vitsen med att exakt rita in de olika grödornas placering på kartan. I odlingsanmälan finns ju redan uppgifter om vilka växter och arealer som odlas på basskiftet ifråga.

Kartritandet är ändå inget nytt, de första EU-åren ritade vi också in de olika grödornas placering på karta. Ett petgöra som fordrade stadig hand och ett gott öga samt geometriska kunskaper. Kartmaterialet var inte heller alla gånger det bästa och skalan oftast 1:5000 eller om man hade tur 1:2000. Oftast gick det åt ett par dagsverken innan alla beräkningar och kartor var gjorda. Nu är kartmaterial tillgängligt i digitalt format och lättare att hantera men antalet grödor har åtminstone för mig ökat så ritandet, om det nu återinförs, kommer onekligen att medföra en hel del extra arbete. Ett arbete som åtminstone i mitt fall är ganska bortkastat, för hur i fridens namn kan man tro att jag i april ska kunna ange exakt placering av en gröda som planteras i början av augusti. Det är ungefär som att nu sända in en karta över i vilken ruta man parkerar bilen vid ett stadsbesök om några månader.

 

Ett exempel på kartritande anno 1997.
Ett exempel på kartritande anno 1997.
Så här ser kartmaterialet ut idag. Ny fotografering gjord tidigt i våras.
Så här ser kartmaterialet ut idag. Ny flygfotografering gjord tidigt i våras.  Det är väl antagligen på dessa kartor som jordbruksgrödornas placering och arealer skall ritas in? (Fotat direkt från skärmen.)

 

Bondens välmående.

Jag deltog häromkvällen i ett informationstillfälle för lantbrukare ordnat av de lokala producentavdelningarna. På programmet fanns bland annat information om säkerhetsrisker och brandförebyggande åtgärder som min eminente bloggkollega Kalle med lång erfarenhet av både bränder, olyckor och bondeliv delgav oss. Och det var lätt att hålla sig vaken trots en lång dag för Kalle lyckades verkligen fånga åhörarnas intresse och man fick än en gång belägg för att till bönder skall man prata på bönders vis. Det må sen vara egalt om det görs med Närpesaccent eller på dialekt från Korsholmsnejden. Jag som själv upplevt en storbrand med alla dess följder kunde bara hålla med och jag tror att de flesta åhörare fick sig en tankeställare och påminnelse om saker som kan och bör göras i förebyggande syfte för att sen inte få problem med försäkringsbolagen om olyckan trots allt är framme. Tack Kalle för ett intressant föredrag!

Bondens välmående

Vi fick också förhandsinformation om nästa års stödpaket och det var som tidigare mest frågan om nedskärningar, beskärda stöd och nya byråkratiska tillämpningar och påfund. Dessutom hotas det med att stöd och ersättningar nästa höst kommer att utbetalas senare eller inte alls. Även här var det lätt att hålla sig vaken.

Men vänta nu, nu presenterades ett nytt på slutrakan av behandlingen tillkommet stöd “stödet för bondens välmående”. Antagligen har det äntligen gått upp för ministeriet att nu är måttet rågat för våra hårt arbetande bönder och att utebliven lön säkert kommer att bli droppen som får bägaren att rinna över. En välmående bonde är ju nyckeln till att ekonomin på hemorten och skötseln av jord och djur hålls i gott skick.  Därför har man nu lagt till ett nytt stöd i form av 20 dagar betald semester de första fem åren för att år 2020 förlängas till 30 dagar för att motsvara löntagarnas semester. Tjänstemännen hade också förstått att bonden inte kan vila hemmavid beskådande allt ogjort arbete så därför kommer stödet att betalas ut som reseersättning. Naturligtvis mot redovisning för det är helt klart att lite byråkrati får man räkna med, bland annat skall det i samband med den årliga stödansökan kryssas för att man ansöker om stödet och till ansökan bifoga reseplan och budget. Det fanns också möjlighet till ett förhöjt stöd om man i samband med ledigheten deltar i aktiviteter och förnöjelser som bidrar till att skingra bekymren hemmavid. Stödet var lika stort både på AB och C-området och alla bönder med majoriteten av beskattningsbara inkomsterna härrörande från jordbruket hade möjlighet att söka. Riktigt klart var stödet inte än det skulle ännu behandlas i riksdagen men helt säkert förstår också riksdagsmännen betydelsen av att ett jordbruk med välmående bönder i förlängningen leder till att landets skrala ekonomi fås på fötter. Det är ju trots allt primärnäringarnas produktion som är motorn till landets välstånd.

Hur det här skulle kombineras med avbytarhjälp för husdjursbönderna fick jag inte klart för mig för just då hoppade katten upp i sängen och jag vaknade……..

Var allt bara en dröm?

Nää, jag är helt säker på att Kalle höll sitt fina föredrag och stödnedskärningarna och hotet om uteblivet stöd är också relevant! Däremot är jag lite osäker på stödet för bondens välmående 🙂

Bekymmersamt.

Noterar när jag skulle publicera ovanstående inlägg att måndagens (17.11) Närbild  kommer att ha samma tema och visst kan man hålla med om att det är bekymmersamt.

Speciellt för dom unga som tar över och som skall satsa en massa pengar i sin arbetsplats. Jag har också egna erfarenheter av saken, visst var det bekymmersamt också då under lama-åren i början av 90-talet. Vi hade just köpt vårt jordbruk då räntorna steg plötsligt samt att skatteverkets strul med omläggning av deklarationsförfarandet till data från manuell behandling ledde till restskatter på grund av att de missat en del inkomster från -88 -89. Hösten -92 kom vintern tidigt och en stor del av skörden förstördes. 1993 föddes vår yngsta och så pass knapert var det då att om hon inte vätt ner blöjan riktigt totalt så gick den efter att ha torkat lite att återanvända.

Men vill man och kan man så gick det då att arbeta sig ur knipan och det får vi hoppas att också är fallet för de som börjar som bönder idag. Då var nog kostnadernas förhållande till inkomsterna bättre så fick man bra skörd gick det vägen, idag när en stor skörd inte ger något vidare netto utan förtjänsten till betydande del består av stöd är det inte lika lätt att arbeta sig ur ekonomiproblemen.

Inte är det heller lätt för de som avslutar sin jordbrukarkarriär, det är inte alla gånger möjligt att ta ut ett sånt pris för jordbrukslägenheten av nästa generation att alla skulder kan betalas bort. Så det kan hända att du får ta med dig skulder på flera 10-tusentals euro att försöka betala med den pension du får. Och då blir nog inte pensionärstillvaron det som många hoppats på efter ett långt slitsamt bondeliv…………