Bondedemonstration.

Har i dag varit i valet och kvalet om deltagande i morgondagens aktivitet i Helsingfors, för även om de fallerande stödutbetalningarna inte just drabbar mig så vill man visa sin solidaritet mot sina djurhållande yrkesbröder. I sak så stöder jag naturligtvis aktionen även om jag i övrigt inte är mycket för att demonstrera. Jag deltog i aktionen i Seinäjoki i förrfjol höstas och det känns lite surt att vi då utnyttjades som ett slagträ för att utverka ytterligare medel till Landsbygdsverket ett verk som ändå inte verkar kunna uppfylla sina åtaganden och löften. Jag hoppas att jag har fel men är ändå illa rädd att inte heller morgondagens aktion leder till några större förbättringar. Lite mediauppmärksamhet blir det säkert och man kan kanske förvänta sig lite större förståelse bland medborgarna. Visst är jordbruksbyråkratin komplex men att skylla på dataproblem i dagens Finland är nog förlegat, man får nog söka orsaken någon annanstans. Kanske är det så att man förhalar utbetalningarna för att statskassan är tom? Men så är kassan för många bönder också inte bara på grund av obetalda ersättningar utan också på grund av låga marknadspriser. Det kan inte vara rätt att bönderna ska betala för EU’s Rysslandssanktioner.

När man läser kommentarerna till de nyhetsinlägg som media publicerat inför demonstrationen blir man bara så ledsen eller egentligen arg (men det är kanske det som är meningen). Att den rena, etiskt producerade och högkvalitativa maten inte värdesätts högre. Den borde ju anses så värdefull att även icke bönder gick man ur huset för att delta i marschen, har förstått att så är fallet vid till exempel pridemarscher – att man vill visa sitt stöd, men kanske är det dagliga brödet inte lika viktigt? I stället verkar man haka upp sig kring stora maskiner som stör trafiken och stöden som betalas till bönderna och man jämför med stöden som betalas ut åt arbetslösa. En jämförelse som jag tycker haltar riktigt ordentligt då böndernas stöd egentligen är ersättningar som kräver motprestation i producerad vara medan de arbetslösas stöd  fås utan att de gör någonting.

Nå, jag har förstått att även andra förbund som förstår kopplingen mellan jordbruk och den egna verksamheten också kommer att delta. För det är ju så att läggs jordbruket ned i Finland så är det inte endast bönderna som blir arbetslösa. Såg att gallupar i vissa tidningar stöder vår sak med över 70%.

Det skrivs och pratas mycket om hur viktigt det är att stöda exportindustrin för att få in kapital till landet men lika viktigt är det minska importen av sådant som vi kan producera själva, så det lönar sig att stöda jordbruket även av den anledningen.

Många menar att den inhemska maten är för dyr men orsaken till det skall nog sökas på annat håll än hos bönderna. Tror att också det kommer på tal i morgon.

Lycka till yrkesbröder, jag deltar i andan om denna gång.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

24 reaktioner till “Bondedemonstration.”

  1. Ett bra inlägg! Visst är det bra att bönder sätter ner foten. Men jag håller nog med dig Christer att efter att vi var i Seinäjoki så hade man lite blandade känslor. Det skulle kanske ha varit bra om man i traktormarsen skulle mera ha försökt att få med andra som finns till tack vare bönder. Många konsumenter förstår inte hur viktigt lantbruket är för Finland, totalt sett. Oavsett stödutbetalningar så är den dåliga lönsamheten ett problem som inte försvinner i första taget. Många gårdar skulle behöva vägledning. Detta känner man till på högre nivå, det kommer bra fram i statistiken. Varför får inte gårdar som klarar sig sämre vägledning att hur de kunde försöka göra för att förbättra lönsamheten. Det finns medel som man kunde styra från onödiga saker till just det här, men tydligen så vill man inte det. Men inte är bönderna oskyldiga heller, idag finns information. Man kan också fråga av en annan bonde som klarar sig bättre, att hur gör du? Men tyvärr är många för stolta för att göra det.

  2. Joo, det är fortfarande många som inte förstår helheten. Läste en kommentar som menade att det blir billigare att betala arbetslöshetsstöd åt bönderna i stället för lantbruksstöd då det nu endast finns 50000 bönder kvar. Det dom inte förstår är att varje bonde sysselsätter ytterligare minst 3-4 personer allt från byråkrater och livsmedelsindustri till lantbrukshandel, maskintillverkning och transporter. Märkligt att inte AKT aviserat stödåtgärder?
    Visst har du också rätt i att många skulle behöva konsultation, det är fortfarande många som gör som grannen oberoende om grannen gör rätt eller fel eller om det passar den egna gården. Många är goda odlare men dåliga ekonomer och marknadsförare.

  3. Om jag förstod rätt så var slutresultatet av demonstrationen att en byråkrat till anställs på Landsbygdsverket …

    På tal om odlandet så är utrymmet för förändringar mycket litet. Vi kan inte alla börja odla kummin. Detsamma gäller andra specialgrödor. Det är bara vete och korn som köps i så stora mängder att det inverkar på majoritetens inkomster. Och då världsmarknadspriset är lågt så är enda möjligheten att spara på utgifterna.

    Ifråga om “stöd” så borde vi byta namn till matförsäkringspremie så att folk fattar vad det är frågan om. Hela stödsystemet är är en försäkring att nån odlar mat i det här landet ifall det blir någon katastrof (varvid importen upphör).

  4. Du har nog rätt Nisse. Men det finns gårdar som är lika stora, har samma produktionsinrikting men väldigt olika resultat. Det handlar förstås om skördar men också andra saker. Erhållet pris, kostnader, möjlighet till högre stöd etc. Med andra ord så finns det gårdar som hade bra bra resultat ifjol och det finns t.om de som gjorde ett mycket bra resultat. Sen finns det de som gjorde dåligt resultat eller mycket dåligt. Helheten har betydelse. Ibland är det ju t.om så att en mindre gård gör bättre resultat än en större gård. Lägre skördenivå samt ett högt arrende gör att en stor gård kan ha rätt dåligt resultat, ofta kombinerat med dyra maskiner.

  5. Gårdarna är mycket olika sist och slutligen och en mängd faktorer inverkar på resultatet. En sak som sällan beaktas är arbetet utanför gården. Om man har andra inkomster så kan man satsa litet mer på maskiner vilket sänker resultatet för jordbruket. Så det är väldigt svårt att jämföra gårdar ens av samma storlek.

  6. Så är det och jag tror inte beslutsfattarna riktigt förstår hur stor diversiteten faktiskt är mellan gårdarna. Det är inte antalet djur eller hektar som bestämmer hur gården klassificeras.
    Och joo dagens aktivitet ledde åtminstone till att en arbetsplats fixades 🙂
    Allvarligt talat så verkar det som om dagens demonstration varit lyckad om nu löftena hålls. Positiva kommentarer åtminstone i media och det verkar ha gått städat till vilket inger respekt bland övrig befolkning. Kanske kan någon som deltagit kommentera hur det upplevdes på ort och ställe?

  7. Rapport från storstan

    Var på plats som observatör. För min del kom demonstrationen för sent, efter 13 generationer varav mina 28 år som odlare har jag sagt åt mina barn att de ej får bli jordbrukare. Inte som huvudjobb i alla fall.

    Demonstrationen i sig var det bra tryck i och det blev uppmärksammat på många sätt. Det måste vara tillräckligt stort för att få uppmärksamhet och på rätt plats där(här)beslutsfattare sitter. Lyfter på hatten åt arrangörer och bönder som kört 400-500km. Men bara 15st deltagare mellan vasa och sideby är nog för litet.
    Det var ljudligt och rökigt när alla traktorer brumma igång. Ett minne för livet.

  8. Demonstrationen verkar ha slagit igenom i media. Åtminstone Husis hade ett bra uppslag och positiva kommentare. All heder åt arrangörerna.

  9. Joo, idel goda kommentarer om allt från snyggt parkerade traktorer till välordnat och städat evenemang. IS hade dock något om försämrad luftkvalitet i staden under demonstrationen……..

  10. Något jag har reflekterar över på sociala medier efter gårdagen är hur ledsamt och skrämmande det är när bönderna och konsumenterna inte kan kommunicera och förstå at de är beroende av varandra.

  11. Det vill bli lite ställningskrig över diskussionen när ingen verkar kunna eller ha vilja att sätta sig in i den andras situation. Det är lite likadant med diskussion mellan stad och landsbygd men det är ändå så att landsbygden klarar sig utan stad medan staden inte klarar sig utan landsbygd. Bäst är det ändå när växelverkan fungerar.

  12. Jag har ju jobbat 35 år i storstaden (vid sidan av jordbruket) och stadsborna har kommit allt längre från verkligheten på landsbygden. Också de som är födda på bondlandet har en föråldrad bild av verkligheten i dagens jordbruk – de vet rent ut sagt inte hurudant dagens jordbruk är. Att gulla med lamm en solig sommardag ger inte någon bättre bild av dagens jordbruk – snarare tvärtom. I dagens jordbruk är det maskinerna som gör jobbet. Den som litet tänker efter att ett fåtal jordbrukare producerar mer än vad majoriteten av befolkningen producerade för 100 år sedan inser nog att det behövs stora maskiner för att klara det.

    Men jag misstänker i alla fall att de sociala medierna plockar fram extrema åsikter som alls inte representerar vad folk i allmänhet tycker och tänker. Vi bör vara försiktiga med att lägga allt för stor vikt på vad anonyma “troll” (nättroll) tutar ut.

  13. …..vilket föranleder till att vår roll här på bondbloggen att berätta hur det går till på landsbygden är betydelsefullt. Nu tror jag inte att vi lyckas få ordning på “nättrollen” men kanske kan vi minska på antalet som tror på det som “nättrollen” tutar ut.

  14. Det är bra att Traktordemonstrationen blev ett lyckat drag. Men när ska vi börja se på de strukturella problem som VI SJÄLVA ska åtgärda? Om vi klagar på beslutsfattarna på försenade stödutbetalningar etc så bör vi samtidigt åtgärda det som vi själva har ställt till med. Höga arrenden, höga åkermarksköp, för dyra maskiner och föstås valet av odlingsväxter är saker som vi har att jobba med. Export, kontakt till konsumenterna (som har förbättrats mycket), sammarbete mellan gårdarna är andra viktiga saker. Tyvärr så skyller bönder gärna på andra, men finns det någon av oss bönder som inte har något att förbättra?

  15. Joo, visst finns det mycket att göra på den sidan också. Den nu uppkomna krisen som delvis är världspolitiskt orsakad tycker jag nog att bönderna har rätt att kräva kompensation för. Sånt är det svårt att gardera sig för.
    Såg ett förslag om nollvärde på åkermark vid generationsväxlingar. Det skulle kanske vara något att vidareutveckla? För som det är nu så går en stor del av jordbruksstöden åt till markköp och skulder i samband med övertagande av gårdarna. Utan denna skuldsättning så kunde lantbruksstöden vara betydligt lägre. Du kan fundera på det här Johnny om du vill ha nåt att räkna på 🙂 Själv ska jag nu efter att ha flyttat lite virke och druckit kaffe åka till skogen för att krama gasreglaget på sågen en stund.

  16. Det är knappt 10 år sen jag tog över och den kalla sanningen är att största delen av inkomsten går till ammorteringar. Vi byggde dessutom ett nytt hus samtidigt som jag tog över. Vissa år så ammorterar man lika mycket som inkomsten. Nå, vi har ju vissa skattemässiga fördelar som kördagbok, samt skogsavdrag som gör det lite möjligare. Jag kunde ju säga att man lever av fruns lön, men då frun har varit på vårdledigt i närmare 2 års tid så kan man väl inte säga att man lever på hennes lön heller:) jag är väl lite pessimist till sättet och har därför inte levt över tillgångarna i hopp om att framtiden för med sig bättre lönsamhet. Har du Christer eller någon av läsarna kollat lönsamhetskofficienterna? . Är tendensen stigande eller sjunkande på en 10 års period?

  17. Om jag slutat 10 år tidigare har jag haft lika mycket(lite) pengar på fickan som jag har nu.
    Att odla potatis i 28 år kostade 60.000€ på minus alltså. Med så dyr hobby kan man nog gör något roligare.
    Men skall nog putsa det till ca 60 årsdagen.

    En bonde borde nog ta ut 15€ i timlön +kvälls, natt och helg tillägg. Är frun barn eller någon annan delaktig så skall de givetvis också ha lön. Arbetaren är värd sin lön står det i skriften. Semester skall det också vara.

    Tänker på vår östra granne. Inte karl den 12te, napoleon eller hitler lyckades något vidare. Nu gör EU ett prov
    på att trötta ut dem. Levnadsstandarden har sjunkit 50% men ingen klagar. Det tar tid innan exporten drar igen.

  18. Go afton per fd. Jag kom precis just hem från skogen så det blev återigen en lång dag. Nå jag for först efter förmiddagskaffet men det blev ändå en 12 timmars dag idag. Vad borde jag ha förtjänat enligt dina rekommendationer?
    Fick nu nästan all pappersved utkörd men flisved och stock är fortfarande kvar i skogen och jag har nog mera att hugga men månne int föret håller ännu ett tag. Meteorologen pratar om kallare väder efter några dagars fönvind. Det blev lite mörkt att lasta, skulle ha suttit fint med Nisses bomlampor Fiaten har ju inte den bästa belysningen.

  19. Mmmm…. åren går, det är snart 30 år sen jag köpte gården och hade väl förhoppningar om att vara på grön kvist efter sisådär 10 år men det blev några jobbiga lamaår i början av 90-talet. Åkermarken var dyr redan då och räntorna höga. 1994 och 1995 var det ganska bra men sen har det gått utför. Nå jag ska inte klaga, jag har klarat av att betala gårdsköpet och gjort lite investeringar i maskiner och byggnader. Jobbar man 3000-3500 timmar i året så behövs inte så mycket pengar till fritidsysselsättning, nåt skidpar har jag i alla fall köpt. Huset från 1952 är fortfarande orenoverat men det gör heller inte så mycket, det är oftast mörkt när man kommer in på kvällen och mörkt när man på morgonen går ut till hallen. Madrassen är ganska ny och det är det viktigaste 🙂
    Jag har det ganska bra jämfört med många “knegare” har jag fått höra, jag har inte behövt gå hungrig, också det en orsak till varför jag inte var så pigg på att demonstrera i fredags.
    Jag deltog i lönsamhetsbokföringen (Lantbrukets ekonomiska forskningsanstalt) som så kallad FADN-gård i början av EU-tiden, resultatet var inget vidare och det medförde så pass mycket pappersarbete som dessutom skulle redovisas i maj att jag hoppade av. Så hur det ser ut med lönsamhetskoefficienterna nu vet jag inte, jag har inte haft tid att räkna.

  20. Det är intressant att höra andras “historier”. Jag tror att många skulle ha stor nytta av att vara med i lönsamhetsbokföringen (själv är jag inte med, men kanske någon gång). Jag har efterlyst ett lättare system och jag skickade själv in en ide (strukturkoden) till ministeriet. Det skulle ta 5 minuter för en professionell bonde att fylla i det. För en “långsammare” bonde så tror jag att 20 minuter skulle räcka. Det är en tid som jag tror att bönder skulle gärna offra. Det Komiska var svaret som jag fick. Iden är nog intressant men det skulle bli för mycket byrokrati. Istället fyller vi bönder i 2-3 enkäter per år som tar 10-40 minuter som vi inte får någon uppföljning på eller åtminstonen ingen uppföljning som gör att vi kan fokusera på förbättringar av lönsamheten. Bönder får se statistiken för litet. “Lönsamhetskofficienterna borde vissa mera aktivt i tidningar.

  21. “Historier”? 🙂
    Första året som lönsamhetsbokförare tog värderingarna av egendom och tillgångar en hel del tid men också senare gick det åt några timmar. Då hade jag ännu inget riktigt faktureringsprogram heller så det var jobbigt att räkna ihop även om jag hade excel till hjälp. Nu skulle det antagligen vara lättare att ta ut behövliga poster.
    Det var ju sen tänkt att man skulle kunna jämföra resultatet mellan gårdarna för att se var man låg, men det verkade nu inte finnas någon annan gård i landet som jag kunde jämföra med. Det var ju mest spannmåls- nöt- och svingårdar med. Sen tyckte att jag att det var nåt märkligt med uträkningsmodellen för timförtjänsten också.

  22. Det skulle säkert ha varit mera intressant för dig att vara med i lönsamhetsbokföringen om det hade funnits liknande gårdar som din. Men redan att jämföra från år till år är ju i och för sig intressant det också. Vi bönder är annars ett märkligt släkte. Då det gäller praktist arbete så kan vi gärna arbeta mycket och länge. Men då det gäller pappersarbete som skulle (kanske) förbättra lönsamheten (och minska på arbetet) så är de flesta bönder inte så intresserade. Men som tur är så behövs inte så mycket pappersarbete till en viktig sak som ska förbättra lönsamheten i Finland jordbruk, nämligen arrenden. På en gård som arrenderar 50 ha så gör en sänkning av arrendet med 100€ per ha totalt 5000€. Det är samtidigt en höjning av bokslutet med samma summa. Om Rysslandsexporten förblir stängd så hamnar nog Finlands bönder att börja se över saker som man trodde man kunde strunta i tidigare.

  23. Lite så är det nog, tror de flesta bönder är praktiskt lagda och tur det för även om du har en poäng där så är det nog lättare för en arbetsvillig och praktisk bonde att göra gott resultat än för en “pappersbonde” med tummen mitt i hand.
    Redan “förriga” noterade att det inte är de stora inkomsterna som gör en rik utan dom små utgifterna 🙂
    Var det inte så att ett arrende på lite på 200€ / ha var överkomligt på en spannmålsgård? När jag besökte mjölkbonden med 500 kor i Wisconsin i USA berättade han att arrendena där rörde sig kring 125 dollar per acre och det på åkrar där det gick att odla fodermajs eller ta 4 grässkördar.

  24. Vi får väl säga att det har varit lättare för en praktisk bonde att göra ett gott resultat. Jag säger som Yoda i Star Wars, svår är framtiden att se. Blir det bara viktigare att räkna eller jobba mera praktiskt. Jag tror jag såg något diagram där mjölkgårdarnas inkomst föll från 40000 € till 20000 € på ett år (i meddeltal), då kanske inte ens mera praktiskt arbete hjälper? Då borde man istället räkna vad skulle man kunna få om arrenderade ut den egna åkerarealen till det arrende man tror man kunde få och jämföra med bokslutet.
    Nog tror jag de flesta tycker att ett arrende på 200-250 € är ok. Men odlar man spannmål och får en medelskörd på 4000 kg per ha så går inte ens det ihop. Vi har för höga kostnader och för lågt spannmålspris. Det som kompenserar förlusten är väl obetalt maskinslitage, lön och framtiden 🙂

Kommentarer är stängda.