Blir jag kapitalist nu?

“Det är ett heldagsjobb att ha aktier” eller nåt liknande sades det i en ekonomipod i radion härom veckan, och jag börjar tro det. Hur som så har jag nu efter en sommar och hösts pappersarbetande fått min enda aktie registrerad i ett värdeandelskonto och nu väntar jag på att mina första dividender ska börja rulla in. Eller hur det nu blir, det kan kanske vår trogna kommenterare “Per” berätta, han brukar ju hålla koll på kurserna.

Tidigt i vintras meddelades att de ursprungliga Vasa Telefon aktierna som inte är registrerade i värdeandelsregistret skulle komma att makuleras i och med börsregistreringen och sålunda bli värdelösa. Jag hade ju en sån som jag köpte då när jag skaffade telefon 1987, den var i de närmaste ett måste för att få en anslutning då om man inte ville ta en dyr hyresanslutning. Numera har ju telefonledningen kapats så telefon har jag inte längre men aktien anses ändå ha ett värde. Sagt och gjort så började jag rota efter aktiebrevet men det visade sig vara spårlöst försvunnet, det hade nog antagligen förkommit i samband med flytten hit till Långmossen 1988. Ironiskt nog så hittade jag de Polar Mills aktier jag sökte för några år sen i det kuvert från Vasa Telefon där jag trodde att telefonaktien fanns. Polar Mills aktierna makulerades för några år sen men var blott värda några tiotals euro så jag satte inte desto mera tid på att söka dom när det begav sig.

Enda möjligheten att få den förkomna aktien registrerad var således att via tingsrätten döda pappersaktien så den ansökan inlämnades i somras och beslut kom nu i november och jag kunde öppna ett värdeandelskonto. Det borde man kanske ha gjort redan 2009 då dividender började betalas ut men då var utdelningen så pass liten att intäkterna just och just täckte kostnaderna för kontot så jag iddes inte lägga ner arbete på saken. Senare steg utdelningen så lite får jag väl ångra mig för att jag inte gjorde nåt åt saken då, det kan ju till och med vara så att den numera framlidna hustrun skulle ha haft nån aning om var aktiebrevet fanns. Nåjaa, pappren började vara i sin ordning så jag försökte boka tid i banken för att få aktien registrerad i kontot, men det är stört omöjligt att komma i kontakt med banken numera, telefonköerna är långa och meddelandena i nätbanken svarar dom inte heller på inom rimlig tid. När tiden började rinna ut, det ska nämligen vara gjort innan nyår, så provade jag boka tid direkt hos Nordea som sköter registreringen och jag hade turen att komma fram per telefon och fick en av de få tider som fanns kvar innan årsskiftet. Så idag fick jag saken ordnad, förhoppningsvis.

Man lär ska få de tre senaste årens utdelningar retroaktivt men nettot lär bli magert då det uppstått en hel del kostnader med dödandet av pappersaktien. Det blir nog inga fler aktier i det här hushållet, det är nog för arbetsamt och inkomsterna går åt i bankernas kostnader.

Så om Nisse nu blir solschejk så har jag nu blivit börshaj. 🙂

Vill också passa på att önska bloggläsarna ett riktigt

Gott Nytt År!

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

5 reaktioner till “Blir jag kapitalist nu?”

  1. Jag är rädd för att vi bägge hamnar på botten i respektive låda. Vad man än försöker med så kommer det massor med regler och folk som skall ha betalt för att fixa eländet.

    Att köpa solpaneler och ställa upp dem är den lätta biten men att få dem kopplade till nätet och i all synnerhet få några inkomster kan vara besvärligt. Det kan gå för litet solceller på taket men då det är fråga om litet större solparker så slår apparaten ned på en med full kraft och det behövs bokförare och jurister för att ordna allt. Och det blir inte billigt. Så få nu se hur det går. Enda hoppet är att det blir enklare att ställa upp de jämförelsevis små solparker som enskilda bönder kan klara av.

    Jag tror jag far till skogs i stället …

  2. Joo det är nog som för skomakarn bäst vi hålls vid vår läst. De kan va som du skriver svårare ansluta stora parker men min lilla gick det bra med. Däremot vill dom inte koppla in små vindkraftverk har jag förstått.
    Skogen är nog bäst, speciellt i dessa coronatider, jag åker dit efter att jag bytt koppling på skogstraktorn. Men först ska jag fira nyår.

  3. Nä, bara en som vaknat sent i förhållande till att förvalta viktiga instrument.

    Själv har jag lyckats “slarva” bort ett parti i finland. Ahlström och ett parti i sverige, kungsleden.
    Den senare pga att min bank bara gav info på finska vad som skulle ske.
    Nu skall de dras igenom några skiljedomstolar. Så då måste man vara aktiv och plocka tillbaka pengarna.
    När lettland bytte valuta gick det på fyra veckor mot finlands fyra år, där har man också sponsrat staten.

  4. Polarmills.

    Tanken var god från första början att spannmålsodlarna skulle få en kvarn att föra skörden till.
    Bönderna skulle göra ett aktiebolag och det såldes aktier för att få ihop kapitalet som krävdes.
    Det var väl i slutet av åttio eller i början av nittiotalet. Tanken var nog god och efter en hel del möten kom man fram till att minimisatsningen var ca 10-12000mk men många köpte betydligt mera.
    Tiden gick man köpte en fastighet och maskiner skaffades och verksamheten kom igång.
    Tiden gick och det gick som det brukar gå aktiekapitalet tog slut. Nu minns jag inte varje detalj i tågordningen men aktierna skrevs ned och (bönderna) aktieägarna drog av förlusterna i deklarationen
    vilket är fullt lagligt med aktier (undantag vissa nya sparkonto).
    Efter en tid steg plötsligt aktierna igen i samband med något övertagande av en firma från storstadsregionen. En skattegranskare blev ursinnig och tog saken till domstol och domstolen gav honom rätt att böndernas förlustavskrivningar borde korrigeras. Men namnet på aktieägarna gavs ej ut skattegranskaren hade vunnit men några pengar kom inte in till staten. Pyrrhusseger sade min framlidne bokförare.

    Ja vad säger man då, kvarnen finns kvar på samma ställe bra går den men vinsten i andra fickor och minnet finns kvar hos bönderna.

  5. Joo, min tanke med Polar Mills var nog inte att göra business på aktierna utan jag ville stöda lokal verksamhet till nytta för spannmålsbönderna i nejden. Det kändes bättre att saluföra fin havre till flingor och mjöl i stället för som bulk till hästfoder i Amerika. Några lass hann jag själv också leverera när det begav sig. Smidigt leverera med egen utrustning då kvarnen ligger endast 15 km hemifrån.

Kommentarer är stängda.