7 mars, 2020 av

Kanske blir det inte mera vinter än så här?

Det är inte bara med skidåkandet det är svårt att få rutiner i vinter, även med skogsarbetet blir det lite från och till. Det är ju redovisningstider så här års och som vanligt sparas det till sista stund men nu är i alla fall momsen betald och sonens dödsbo deklarerat. Min egen deklaration har jag ännu nån vecka på mig att färdigställa. Bouppteckningen är sammanställd och så är det några verksamhetsberättelser gjorda också. Lagren börjar vara inventerade och odlingsplanerna mer eller mindre fastslagna så hög tid är det att få förnödenheter som fattas skaffade. Man vet ju aldrig men bäst det är så blir det en tidig vår trots att vi nu haft några dagar med lite kallare väder och fått en decimeter med snö. Att våren kan komma snabbt ger också senaste tjälmätning vid handen, det fanns blott 14-16 cm tjäle på åkerns mätpunkter.

Några dagar har jag ändå lämnat skrivbordet för att bruka motorsågen så lite virke ligger i skogen och väntar på utkörning. Hittills har det varit i lite blötare laget trots att jag valt att gallra längs de stickvägar som går på fastare mark. Det är ändå alltid nåt vattenhål här och där och i en första gallring i lite senare laget så är tallarna lite uppkörda och det blir inte så mycket till risbädd trots att man försöker samla allt ris till körstråken. Dessutom är kvistarna ganska klena så dom bär dåligt, hade hoppats på lite mera snö för får man den att frysa ihop med riset blir det liksom lite armerat och bär bättre. I övrigt så har det ju varit fint huggarväder, det torkade upp lite då det blev någon minusgrad så det har varit torrt och fint att jobba när det är snöfritt. Förundrar mig lite över hur svag jag blivit, så dålig form och kondition har jag väl ändå inte. Började faktiskt fundera om virket är fuktigare och därmed tyngre än vanligt då rotsystemet är ofruset och träden har möjlighet att ta upp vatten? Eller börjar åldern ta ut sin rätt?

28.02.2020. Virket väntar fortfarande på utkörning.
Man har nog fått tanka sig själv lite oftare än vanligt i ”vintervärmen”.

Så så mycket bättre än så här blir det kanske inte då vädret lär ska bli varmare igen. Långtidsprognosen lovar ändå åter lite kallare väder i slutet av nästa vecka men det är kanske inte mycket att hoppas på. Så jag tog fram skogsvagnen ikväll efter att ha kört opp lite spår i hopp om att det tar ihop lite de närmaste nätterna. Det var lite spännande att provköra vagnen då jag minns att jag hade lite strul med svängen på bommen i våras. Den gick bara halvvägs runt då jag kopplade ur och jag befarade att jag hade liknande problem som Nisse haft på sin kran det vill säga att kuggkransen gett upp. Det skulle i och för sig inte vara så konstigt då den utsattes för stora påfrestningar senaste vinter då man rev och slet i vindfallena. Kran som jag brukar har 360° svängning men gick blott 180° då senast. Lite förvånad blev jag när den gick hela varvet runt när jag nu kopplade i, saker brukar inte reparera sig självt. Men lyckan blev kortvarig för några svängningar senare var det stopp halvvägs igen. Det verkar ändå som om kuggkransen är hel så kanske är det nåt med hydrauliken i alla fall. För om man satte svängen i flytläge och snurrade runt kran för hand så gick det att åter svänga några gånger innan det tog stopp. Jag har dock lite svårt att förstå hur det skulle vara möjligt men får väl försöka dra ur cylinderhylsorna för att kolla tätningar och kuggstång.

Sprängskiss på sväng och kuggstång med cylindrar.
3 april, 2016 av

Beroendeframkallande arbete.

Det är svårt att slita sig från skogsarbetet nu, flera dagar har jag tänkt att i morgon får det vara sista dagen men så när man gallrat en figur konstaterar man att där borta borde det också glesas ut lite så det blir nog en dag till och så en till å en till…… Bara för att det är så roligt att få ”heimane i skick”. Sen är det kanske lite som med skidträningen att när man väl kommit igång så är det något kroppen börjar fordra för att må bra, frisk skogsluft om än något motorsågsavgasblandad och motion är aldrig fel 🙂

Föret håller än och jag kör gränsle över dikena trots att isen nu börjar smälta och det ställvis är ofruset men med tungan rätt i mun och måttliga lass så har jag hittills (peppar, peppar) klarat mig från fastkörningar. Har ca 150 meter dikeslinje kvar att röja och det tar inte så lång stund men då man inte kan hålla sig från att gallra samtidigt så blir det lite mera material att ta hand om. Att man inte kan hålla sig från att åka till skogen innebär tyvärr att allt här hemma lämnar ogjort och förberedelserna för odlingssäsongen på slarv.

En och annan holk hinner man också hänga upp :)

En och annan holk hinner man också hänga upp 🙂

Riktad fällning.

Mest är det yngre träd och undertryckta exemplar som tas bort men ibland hittar man nåt större träd så kallad överståndare att ta bort och då gäller det att sikta rätt för att undvika att de mindre träden slås sönder och visst känns det bra då trädet faller exakt dit man siktar. De senaste dagarna har det varit nästan vindstilla så det underlättar ju fällningen.

En 23,2 meter lång hundraåring har fallit rätt.

En 23,2 meter lång hundraåring har fallit utan att skada rågrannens bestånd.

Jag tänker göra ett nytt försök med att förnya fasaden på bostadshuset, ”tattarmarmorn” (mineritplattorna) börjar se slitna ut och skall bytas ut mot brädbeklädnad så jag söker tätvuxna småkvistiga granar för ändamålet. Jag skrev ett nytt försök för jag har redan en gång tidigare sågat fasadbräder som målades med oljefärg, tyvärr hade jag staplat in dom i hallen i väntan på montering så dom gick upp i rök när hallen brann.