El i skogen.

Nyårsfirandet är över och det är dags att avsluta dekadensen så idag bar det åter av till skogs efter några dagars paus på grund av firande och regn under årets 2 sista dagar. Regnet hade inte bara “tvättat” skogen utan även solpanelerna som gav 2kWh i solen på nyårsdagen men också blottat höstvetet vilket kan äventyra övervintringen även om några större vattensamlingar inte hade uppstått.

Åter till skogen.

Med några minusgrader och rensad skog var det fint att jobba idag så jag passade på att testa presenten jag köpte åt mellandottern till hennes 40-årsdag för några dagar sedan. En Stihl MSA 220C med AP 300S batteri och AL500 laddare. Valet stod egentligen mellan denna och Makitas LXT DUC353 som har den fördelen att jag skulle kunnat använda samma batterier som jag har i mina övriga batteridrivna redskap. Att jag valde Stihl trots ett 150€ högre pris är att jag räknar denna som mer lämpad i skogen och för att märket har en tjänstvillig representant i den närbelägna staden. Trots att det nog är tänkt att hon mest ska använda sågen på vedbacken hemma så jag tyckte det skulle vara intressant att se vad den duger till i skogen.

Batterisågen MSA 220C och motorsågen MS 261C

Och joo, visst gick den att såga med och tyst var den mellan “gaspådragen”. Kedjan har ändå så pass mycket ljud att man nog inte kan lämna öronskydden hemma. Kanske skulle man klara sig med öronproppar vilka är att föredra då det är varmt och brukar bli svettigt innanför skyddskåporna. En kilo lättare än motorsågen är den vilket nog också märktes. Effekten är dock lägre än för motorsågen och när man sågade lite grövre träd så fick man nog lätta lite på sågen för att den inte skulle tappa varv. Kedjan som är lite smalare och har 6 sågtänder mindre än på motorsågen bet dock bra trots att den bara var fabriksvässt.

Batteriets kapacitet var jag dock lite besviken på, laddningen räckte till 5-6 mindre tallar och ett par granslanor innan sågen lade av. Det blir nog till att skaffa några batterier till om man ska börja använda den i skogen. Laddaren laddar batteriet fullt på knappa 50 minuter så i princip skulle man klara sig med 2-3 batterier om man hade möjlighet till att ladda i skogen. Kanske kunde man via inverter ladda i traktorn om traktorns batteri räcker till. Det borde jag räkna lite på. Eller borde man ställa upp ett par solpaneler i någon ljus glänta eller kanske ha begärt ett eluttag i skogen i samband med att man tecknade på vindkraftsarrendet? Batterierna är ändå ganska dyra så det blir väl nog att fortsätta med bensindrivet, det kändes nog mera kraftfullt (och ljudfullt) när man tog motorsågen efter att batteriet stängde av.

Knapp som gaspådragsspärr.

En annan sak som jag redan i affären ställde mig lite frågande till var gaspådragsspärren som var en knapp placerad på sidan istället för den normala spärren ovanpå handtaget. Visst, det kan vara en vanesak men med handskar på vintertid så kan det bli problematiskt att träffa rätt när man ska dra på gasen.

Nu ska jag väl inte dra så stora slutsatser efter en batteriladdnings användning men kan väl ändå påstå att till att röja och hugga lite flisvedslanor med inte alltför mycket kapande så passar nog sågen bra. Som byggsåg, i vedlidret och i trädgården passar den säkert också bra, den är ju luktfri och för mindre oväsen vilket säkert även passar i urbana miljöer. För att nu inte prata om ifall man har för vana att ta julgranen från grannens skogsskifte. Men i stockskogen föredrar jag nog motorsågen.

I pelarsalen.

Beståndet jag nu gallrar är en plantering jag själv var med och planterade i mitten av 70-talet. Plantskogsröjde gjorde jag 1980, om jag minns rätt, men i övrigt så har det inte gjorts så mycket sen dess. Det kunde nog ha gallrats för 10 år sen men lite dikningsprojekt och stormfällningar har lett till att jag ligger lite efter. Det ser man också av att där det är lite glesare så kommer det nu någon stock medan där stammarna står tätare mest blir massa- och flisved. På de tätare figurerna kommer jag nog att i första hand endast hugga upp körstråken samt plocka bort de mest undertryckta träden och kvistvargar för att efter något år återvända för att gallra ur bland huvudstammarna. Detta för att minska på risken för stormfällning och snöbrott. Sätter med en bild från en lite glesare figur just då arbetet inletts, ska om jag kommer ihåg försöka få till en “efter” bild senare.

I pelarsalen.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

25 reaktioner till “El i skogen.”

  1. Hej å god fortsättning Per-Erik. Joo som nödhjälp ifall man sågar fast motorsågen så är den ypperlig. Nu är det här inte Stihls värstingmodell så eventuellt kunde den större modellen passa bättre men den är ju ganska dyr. Annars brukar jag ha ett extra svärd plus kedja med i skogen så om det oturar sig, som det lätt gör till exempel när man röjer vindfällen, så skruvar jag loss sågen och monterar reservsvärdet för att såga loss det som trängts fast.

  2. Jag kollade vad en inverter kostar och man kan få ganska bra för 200-300 euro. Man kan sedan koppla laddaren till invertern och om man har motorn igång ganska ofta på traktorn (som vi har) så behöver man inte vara rädd att ackon skall bli tom. Men man bör skaffa en modern inverter med hög verkningsgrad – det finns redan sådana som klarar 98 % och det är bra.. Min Husqvarnaladdare drar omkring 300 Watt så det är ungefär som att lämna på alla lyktorna då man stänger motorn. Då töms nog ackon på några timmar.

    Skall man ha en batterisåg i skogen så är det bara att sikta på den allra starkaste modellen som ungefär motsvarar de minsta bensinmotorsågarna. Det kommer säkert bättre modeller så småningom.

  3. Tack Nisse för info. Kollade att Stihlladdaren drar 570W så man får väl nog passa på att ladda korta stunder eller då motorn är igång även om jag har en 160Ah acku i Fiaten. Det sku ju va lite surt att ha tom acku då man vill åka hem. En 12V/240V inverter kunde man ha nog ha användning för i andra fall också så kanske inte så dum investering ändå.

  4. God morgon Christer! Jo, jag delar helt din åsikt: det finns andra sågmärken men det är liksom ingen
    riktig Stihl över dem!! Har själv en Stihl 020, inhandlad -96 och varit driftsäkrare än driftsäker. Startar alltid på 3.e rycket. Gjort så sedan ny. Trots sin litenhet har den 14 tums svärd. Liggande cylinder gör den låg och ypperlig gallringssåg speciellt på granar. Varvar 1500 -2000 varv mera än andra sågar, 16.000 rpm vilket gör att den skär fenomenalt. Använd har den blivit och drivhjul och svärd har blivit bytta några gånger förståss. Sedan Naarvan kom med i bilden har den fört en lugn tillvaro. Dyr som f-n var den när jag köpte den men slår man ut det på m3 och år så var den så dyr att den varit förmånlig! Samma med några små förändringar finns i handeln ännu idag och visst är den dyr även idag. Hur månne en elversion ser ut efter likadan användning? I ungdomen sålde jag motorsågar på K-Lantbruk, Homelite och Sachs-Dolmar. Dolmar till den grad att jag fick medalj t.om för mest sålda i landet! 114:an en bra allroundmodell med ett bottenvridmoment som man sällan hittar. 119:an med 65 cm3 motor var processorfällarnas favorit. Man fällde ju manuellt åt en del processorer då.
    Har mina betänkligheter och undringar över allt med batteri. Säkert ger elgrejerna effekt något så när som nya, men redan efter 3-4 år börjar batterierna tappa sugen, speciellt om det är -10 eller kallare. Brukar ha en Milwauke tigersåg med riktigt grovt träbett med i skogen som nödhjälp ifall något måste fällas för att det är för trångt, t.ex två träd som är så nära varandra att man skadar med Naarvan. Batterierna som också används till andra grejor är 4 år gamla och nog märker man att musten börjar gå ur dem lite. Blir att skaffa nya innan det byter modeller på maskinerna och batterierna inte passar mera och man får ta nytt alltihop. Dessutom tycker jag mig ha märkt samma fenomen med handverktygsbatterier som med underhållsfria traktor accun. När slutet kommer så kommer det med en gång. Helt plötsligt en morgon så startar det bara inte! Gamla hederliga blybatterier varnade ju ett halvt år på förhand. 220 volts elverktyg och trycklufts dito är förvisso något klumpigare att använda, men i längden förmånliga när kostnaden för batterier uteblir och effekten stort sett den samma alltid. Man tänker sällan på det, men räknar man vikt/effektförhållandet på en motorsåg jfr med t.ex Kia Picanton som dottern kör med så borde den ha ca 1000 hk under plåten för att ha samma trimmningsgrad som sågen! En dödsprojektil med andra ord! Fantastiskt att sågarna faktiskt är rätt hållbara!!

  5. Joo det blev Stihl i skogen här med efter att Partnern sade upp kontraktet. Nog förundras man över att sågarna håller om man beaktar vad dom får vara med om. Otaliga starter, snö, regn och kyla samt ibland skitin bensin. Jag tror jag skrev om det tidigare men Partnern blev kvar i skogen under några riskvistar på våren 2010, jag hade väl tänkt hugga någon dag till men så kom vårbruket emot och lite senare brann hallen. På hösten så kom jag att sakna sågen och tänkte till först att den brunnit upp den med men så slog det mig att den ligger i skogen. Jag tog min amerikanska släkting, som var här och hjälpte mig röja upp efter branden, med när jag gick för att hämta sågen. Minns att han fick stora ögon då jag i skogen, där allt i hans ögon såg likadant ut, gick direkt till platsen lyfte några avbarrade grenar och plockade fram sågen. Ännu större blev de då jag drog igång sågen, stängde snabbt av den igen för smörjmedlet i bensin hade nog domnat vid det laget och det var bäst att byta till nytt bränsle innan sågningen fortsatte.
    Har nog också noterat att batterierna blir svagare med åren det ska jag återkomma till nån gång. Blir intressant att se hur många elbilar som uppnår veteranbilsstatus.

  6. Det är elektroniken i Litiumjonackona som stänger av dem. De är lättare än bly men jag undrar hur bra de är om man ser till helheten. Tills vidare håller jag mej till bly där vikten inte är avgörande. Också blyackor har utvecklats och man behöver inte mer hälla i vatten hela tiden. Men man måste kolla att laddaren passar för ackotypen. Gamla laddare går att använda men de är långsammare än de nya som dessutom kan ha rekonditionering av blyackon. Jag köpte för många år sedan en massa kinesiska laddare med finfin elektronik för 10 euro/st. och de kan ladda med 10A på ett smart sätt och är helautomatiska. Nu får man knappast sådana mer för det priset.

  7. Kolla på amazon.de (de kan engelska också). Tyvärr levererar amazon.se inte till Finland (ännu). Märken som är värda att se på är Novopal, Giandel, Victron men det finns hundratals andra invertrar. På tyska heter de Wechselrichter och man kan söka på det och “Test”. På svenska finns det också många sidor på nätet så sök på “inverter” eller “växelriktare”. Det som först går sönder är fläktarna så det kan vara bra att kolla om det finns reservfläktar för invertern. Kolla också verkningsgraden som bör vara över 90 %, helst över 95 %. Jag rekommenderar sådana med ren sinusvåg för de är mer användbara för känsligare elektronik.

  8. Syns nog på pelarsalen att den blivit omskött från början! Vartenda träd som ska bort ger någonting, energived, massa eller stock. I skiften som är misskötta från början så är det ofta som att klippa grisen och tro att man ska få ull!
    Invertern är en gudabenådad uppfinning! Har i husvagnen en på 1500 w och den räcker gott och väl till det mesta där. Bl.a när man kör så finns nog till kylskåpet en 12V möjlighet, men den är så dimensionerad att skåpet nätt och jämnt håller tempen. Kör man kylskåpet på invertern och 240 V så funkar det normalt och husvagnsbatteriet laddas från bilen via 13 polskontakten till dragkroken. I gamla vagnen hade jag 2 x 90Ah:s batterier men i den nya har jag ett 110 volts campingbatteri. Tycks vara den skillnaden där att campingbatteriet tål nästan lika stort uttag trots ganska stor Ah skillnad.
    När vi fricampar så går det mesta på gas, men praktiskt med kaffebryggare , tv mm. På önskelistan
    finns solceller. Då kunde man hoppa över elanslutningen även på campingplatser. Tas på vissa ställen
    rundligt betalt för elen. Flyttar man på sig så laddas ju vagnsbatteriet från bilen.
    Har en Weltem strålningsvärmare i verkstaden som går på olja. Vid ett ev. längre strömavbrott så är det fullt möjligt att köra den via inverter. Tar bara 40w när den går.

  9. Här kan jag faktiskt kalla mig pionjär. Jag köpte en serie Stihl batteriverktyg genast dom kom ut på marknaden i sitt nuvarande utförande, dvs samma batteri som Christer har. Tror det var 2015 eller kanske ännu tidigare. Köpte det minsta batteriet eftersom det enligt den bekanta försäljaren “skulle hålla lika länge som mig på en laddning” Jag har fortfarande kvar alla verktyg och det enda batteriet och är supernöjd. Men nu i somras köpte jag en grästimmer typ röjsåg och till den är batteriet ohjälpligt för litet. Det håller ca 10 minuter och tom jag går längre än så.

  10. Jag måste väl erkänna att bilden är från en av de bättre figurerna, det finns nog partier som är sämre också. Föryngringen gjordes då när föräldrarna byggde nytt hus på den tiden då man kunde finansiera större investeringar med att göra en föryngring på några hektar. Det köptes också ny traktor i samma veva så området som jag gallrar nu är på ca 10 ha. Har nog jobb en tid här 🙂
    Planteringen var vi noga med så träden är hyffsat raka trots att det var barrotsplantor som sattes med gräfta. Jag har nog områden som jag köpt vilka kunde föranleda grundande av en gungstolsfabrik också och även områden med rotsnurr där träden vinkar omkull när dom når en 15 meter. Så det varierar, det är väl det som är den omtalade biodiversiteten?

  11. På tal om traktorer är det bra om det finns tillräckligt med oljeflöde. Äldre blir man och det blir tyngre och tyngre att dra ihop slanor och massaved.
    Det börjar bli en förgången tid att springa runt med motorsågen. De äldre gör det av gammal vana men att förvänta sig att de yngre vill kämpa på på samma sätt är nog inte realistiskt. Det finns flera växthusodlare som lindat plantor hel sitt yrkesverksamma liv men skaffat maskiner som pensionär och förkovrat sig runt dikeskanter och i skogen. När tungoljan kom bort och följande generation övergått till fliseldning.

    Sätter in en ny maskin som skulle passa utmärkt i pelarsalen.
    https://www.youtube.com/watch?v=vxBxZFRf95g
    Men det kostar en del med en sådan rigg att den borde jobba ett stort antal timmar.

    För de som älskar skog men inte själv orkar gå till skogen så kommer kommer en placeringskväll 24.1 om “skogsplaceringar” någon professor från någon handelshögskola, någon från en bank och lite skogsfolk.
    De var på senaste skogselmiaresa som jag sade till Pernilla ni borde orda något sånt. Nu blir det av. På zoom eller teams var de nu var.

  12. Nog går det där å men dylikt är nog inget man hänger bakpå Fiaten och att nu börja köra med dubbelmontage i skogen känns nog främmande även om det här nu var frågan om gallring på en mosse. Jag hade nog manuellt huggit upp vägarna, samlat ris och trampat och låtit det frysa till innan jag börjat köra med traktorn.
    De senaste vintrarna har det inte brummat många motorsågar i skogarna här runtomkring men i vinter ha det speciellt under veckosluten varit flera sågar farten, antagligen har elpriserna stimulerat till att fixa lite bastu- och kaminved.
    Visst har även jag märkt att det inte är lika lätt att bära props och lyfta fötterna i riset anefter som årsringarna i kroppen växer och har ibland sneglat lite på motsvarande grejer som Nisse kör med men traktorprocessorerna har kännts lite dyra, även de begagnade. Vill nog gärna traska runt och syna de kvarlämnade träden från flera håll och fälla manuellt för att minimera skador på kvarlämnat bestånd. Och orkar nog ännu bära sågen, det är närmast brosslingen (ihopsamlandet) av det avverkade som börjar kännas lite tungt och tidsödande, speciellt då det närmar sig stockdimensioner. Körstråken gör jag ca 3 meter breda och försöker hålla på 20 meters avstånd. Kanske blir första åtgärd att man skaffar vinsch för att dra in de som känns för tunga att bära ihop.
    Överlag sitter vi ju redan för mycket och motion är nyttigt så att sköta allt från hytten vet jag nu inte om jag ids börja med.

  13. Vinsch är absolut att rekommendera. Jag har harmat mej över att jag inte köpte tidigare och nu funderar jag på att skaffa en till så jag har vinsch på bägge lastarna. Men den måste vara fjärrstyrd annars är den inte till stor nytta. Man behöver inte nödvändigtvis en stark vinsch för i värsta fall så stjälper den bara traktorn. Bäst är att följa med stocken (eller veden) och jämka litet så den inte fastnar bakom någon sten eller stubbe. Om man kör mot en sten så är en stark vinsch inte till någon hjälp för då sitter den ofta stenhårt. En anskaffning som också kunde vara bra är en kälke så man får en massa vedpinnar på samma gång. Kälkarna är oftast konstruerade så att de lätt glider förbi hinder också.

    Jag vill också gå runt och syna träden förrän jag fäller. Med litet planering så kan man spara så gott som alla ungskog som finns därunder. Man kan vinna 10-15 år jämfört med nyplantering.

    Det är diskussion på gång i skogsforum.se om undersökningen i mellersta Finland där 0 % av gallringarna (med processor) var riktigt bra.

  14. Jag vet inte men jag kör både Zetorn och Belarusen på tomgång då jag lastar. Enda gången då jag varvar upp är då jag har traktorprocessorn kopplad (till Belarus) för då måste jag få fart på rullarna så att den orkar slå av kvistarna (processorn har egen hydraulpump och oljetank).

  15. I och för sig kan man ju gå runt och märka träden man vill spara innan man sätter sig i hytten och börjar fälla också men hur många gör det?

    Vi har del i en bolagsvinsch med glasfiberpulka (utan fjärrstyrning dock) och den använde jag på 80-talet men vet inte i vilket skick den är numera. Kanske får jag börja fundera på en dylik igen, man kunde kanske öka körstråksavståndet till 40 meter i första gallringarna på så vis för att lägga ett nytt körstråk mittemellan vid andra gallringen.

    Jo jag har läst delar av diskussion på skogsforum och även skogscentralens rapport. Visst är det ett dåligt betyg men kanske inte så underligt att det blir skador. Såg i början av september hur man med processor gallrade gran på blöt kärrmark. Där är det mjukt och rötterna ytliga så hur bra mår skogen då? Minns också att man gallrade en figur med i huvudsak gran längs strandvägen för ett par tre år sen och nu var det kalavverkat, varför gör man så?

  16. För att börja bakifrån och som de heter, de kan inte kommentera en enskilda fallet men i allmänhet.
    Först har någon behövt pengar och sedan behövt ännu mera pengar eller.
    Först har någon gallrat och sedan har stormen fortsatt och satt beståndet i underproduktion.
    Det har blivit kvar mest gran på för dålig ståndort och beståndet stannat i växten. Röta men på två-tre år verkar väldigt kort tid för alla alternativ utom stormen.

    Nu har det hänt igen österrikare köper bort en anrik finländsk familjesåg, den här gången Pölkky. Luviansaha åkte före förutom Koskisen som listades på börsen. Några år före det Skaala ikkunat. Binderholz kom först av alla 2014. Kvartalekonomi är bra men flerhundraåriga tyskspråkiga familjeägda tittar ännu längre bort på horisonten. EU okunskap och politiskt fladdrande skrämmer bort flera hundra år av kunskap och ägande ur finländsk ägande.
    Får väl citera en från vårt västra grannland “vi såg det icke komma”
    Varuhus, lantbrukshandel+ gödselfabriker, elöverföringar, stora delar av vindparker nu sågar och på väg fastighetsbolag går till utländsk ägo. Kvar blir vi och våra barn till lågavlönat grovjobb när vinsterna flyr till utlandet.
    Skall man vara pk och avsluta positivt, dagarna ljusnar.

  17. Har på känn att det såldes efter gallringen så kanske nya ägaren behövde kapital till köpet. Nån storm har vi ju inte haft och marken var nog lämplig för gran.
    Det är lite oroande när allt mer går till utländsk ägo, vem ska betala ofärdsreformen?

  18. På tal om skog åker hemman och kartor och så där så är de nog inte riktigt många ungdomar och kanske också äldre som vet hur de(kartorna) uppstått.
    Inte har de gått av sig själv inte utan någon har varit på plats i fält och så.
    Minns själv i mopedåldern så besökte man givetvis några torn ett i uttermossa och ett fanns i tjöck. Ingen i dåvarande umgänge (och inte ens i nuvarande) talas det om det viste var de var till för utom spana på rysx.
    Från och med EU inträdet blev det ett jäkla karthanterande. Före var det på sin höjd någon täckdikningskarta.

    https://www.youtube.com/watch?v=cy6PF4V3lA8

  19. Intressant, jag har alltid varit intresserad av kartor. Det är roligt jämföra gamla kartor med dagens och se hur samhällen och hemman utvecklats.

  20. De första kartorna kom till då Sverige som stormakt behövde militära kartor. Före det fanns det mest sjöfararnas kartor som speciellt Holland tryckte. I slutet på 1700-talet kartlades Finland av Rekognosceringskåren och ett tusental kartblad som finns i Krigsarkivet i Stockholm lär vara den äldsta kända militärtopografiska kartan i världen. Under tsartiden kartlades Finland av ryska militären och de finns på nätet som Senatens kartor 1870-1907. Min mamma kom ihåg hur ryska militärer var inkvarterade hos dem på Mickels i Kungsböle och sysslade med att göra upp kartor. Storskifteskartorna var mycket noggranna och detaljrika kartor som dessutom var mycket vackert färglagda. Sockenkartorna började man göra upp 1828 och då mätmetoderna förbättrades kom en ny upplaga 1899-1950. Jag har en mängd kopior och bilder av de gamla kartorna för jag har alltid varit litet karttokig :-).

  21. Och på tal om kartor så kan jag nämna flygfotograferingen som i mina trakter genomfördes kring 1952. Nästan samma tydlighet som senaste satellitövervakningsbilderna från 2021! Allt kan beskådas på Paikkatietoikkuna om man aktiverar historiska flygfotokartbladet. Tror jag hittade ett(1) täckdikessystem i fiskbensmönster i min by och 74 lador på mina ägor som inte finns mera.

  22. Önskar storskifteskartorna skulle läggas upp på paikkatietoikkuna också… Som sagt, fantastiskt vaackra skapelser…

  23. Joo, det gick en dokumentär på tv för en tid sen om de tidiga flygfotopionjärerna. Jag deltar i hembygdsinventerargruppens arbete här i byn och kan hålla med de gamla kartorna är ett otroligt arbete. De gamla lantmätararna va konstnärliga och noggranna. Undrar om inte yrkesstoltheten fick sig en törn då eu-digiteringen inte godkände arealuppgifterna som lantmätarna beräknat.

  24. Digiteringsarealerna var inte heller riktiga. De fick ändra tre gånger för våra åkrar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *