Gallringen i pelarsalen fortskrider.

Mycket av min tid går nu åt till redovisning av fjolåret och planering av kommande säsong men jag försöker nog nästan dagligen köra nån tank med motorsågen också. Figuren som jag håller på med ligger lättillgänglig och blott någon kilometer från hemmet så har man någon timme till övers så är det bara att åka dit, slipper till och med med bil till beståndsgränsen. Jag skrev ju kort om pelarsalen tidigare och kom ihåg att jag lovade posta en “efter” bild också, så här kommer den. Bilden nedan borde vara tagen på ungefär samma plats.

Bild från samma ställe som i inlägget om batterisågen. Glesare än så här gör jag inte i detta skede.

Det har på sistone varit en hel del skriverier i pressen om att gallringarna är för glesa och körstråken för breda men det tycker jag inte att man kan påstå i detta fall åtminstone. Snarare tvärtom men det är ett medvetet val för jag tänker låta stammarna stabilisera sig och svälla till lite några år innan jag glesar ur bland huvudstammarna. Så kan man göra då man gör arbetet själv och inte sätter det ekonomiska utfallet som första prioritet.

Som Ni kanske minns så nämnde jag att jag själv var med och planterade här i medlet av 70-talet och plantskogsröjde gjorde jag i början av 80-talet. Det här är nu den första gallringen som görs och visst borde den ha gjorts för ungefär 15 år sen för att tillväxtpotentialen skulle ha utnyttjats mera men å andra sidan så skulle kanske kvistrensningen blivit sämre istället. Minns nog att jag lekte med tanken att göra en stamkvistning av huvudstammarna ett tidevarv men tiden vill inte räcka till och än så länge får man ju betalt per kubik så kanske det inte är lönt?

Nu hugger jag upp körstråken och plockar bort de undertryckta träden, greniga träd med flera toppar och kvistvargar samt de som står onödigt nära varandra. Jag har inte gjort någon relaskopmätning av grundytan (som enligt skogsbruksplan ligger på 35 m² per hektar, borde kanske göra en egen mätning då det nog ibland inte riktigt stämmer) utan ögat får stå som bedömare, det är ju mest “skräp” som jag plockar bort i detta skede. Övre höjden ligger på en 18-20 meter så boniteten borde vara nåt mellan T24-T27, vilket borgar för god tillväxt.

3-3,5m körstråk är lagom. Kör bort det som blir till bränsleflis på bilden.

Studiebesök.

Oftast är jag ensam i skogen men häromdagen fick jag talrikt besök. Jag brukar bistå producentförbundet med besöksmål för studeranden och andra som vill bekanta sig med primärnäringarna och oftast brukar det bli växtodling samt grönsaker på programmet. Men det är ju inte riktigt säsong för det nu och då det är så mycket prat om biodiversitet, taxonomi, kolsänkor, kontinuerligt skogsbruk med mera nu just så tyckte ombudsmannen att det passade bra med ett besök i skogen. Och då jag nu råkar vara nära skogsbilvägen som var farbar för buss så var det lätt att arrangera transporten.

Blivande småbarnspedagoger på besök i skogen.

Jag beskrev mitt skogsbrukande i allmänhet och arbetet just på denna figur i synnerhet och jag hoppas att det ledde till lite mera kunskaper om skogsbruket. Jag förklarade att enligt skogsbruksplan har jag en årstillväxt om 7,5-8 m³ per hektar och år medan jag avverkar ungefär hälften av den mängden så det totala skogsinnehavet växer lite hela tiden och att risken nog är liten att vi skulle bli utan skog i framtiden vilket man lätt fås att tro om man bara läser rubrikerna i tidningarna. Den energived och tallmassaved som nu tas ut här är också till huvuddelen sådant som aldrig skulle komma att bli till, eller duga som, timmer och på så vis en beständigare kolsänka utan de undertryckta träden skulle så småningom självdö och sakta men säkert ruttna bort. Så varför inte låta dem göra lite nytta som råvara i pappersfabriken eller ersätta fossila bränslen vid uppvärmningen av mina byggnader i stället? Dessutom riktas nu, då “skräpet” avlägsnas, växtkraften till de bättre stammarna som i framtiden kan ge timmer till byggnader och konstruktioner. Vi gick också igenom lite yrkestermer så nu finns det flera nya ord att ta till i alfapetspelet. 🙂

Jag tycker det är viktigt att just pedagogerna får rätt bild av det vi sysslar med för dom står ju i en nyckelroll vad gäller fostrandet av kommande generationer. Det är också brist på kunnigt skogsfolk och många trotjänare närmar sig pensionsåldern så min sista hälsning till gruppen var att dom ska ta ut barnen i skogen och lära dem att skogen inte är bara träd eller något hotfullt. Skogen är full av både stort och smått liv och det finns mycket att upptäcka för alla sinnen, dessutom får man frisk luft och positiva tankar och vandrandet i ojämn terräng bland ris, stubbar och stenar tränar både balans och motorik. Man hoppas ju att om barnen får en positiv minnesbild av skogen i unga år så kanske en karriär inom skogsbruket inte känns främmande den dagen yrkesvalet är aktuellt.

Man ska ju lämna död ved för biodiversiteten så dom får stå kvar……..
…..eller så kapar jag och gör en håla, kanske intresserar den någon rödstjärt eller annan pippi?
Man behöver inte städa bort allt skräp heller, kanske kan skogshöns ha rede här under granen?

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

15 reaktioner till “Gallringen i pelarsalen fortskrider.”

  1. Snyggt. Jag tror du gjorde alldeles rätt i att gallra sent och försiktigt. Kvistsågning är ett sjuhelsikes arbete och man har nog annat viktigare att syssla med men det blir mycket bättre kvalitet på virket om (speciellt tall) får avkvista sej. Jag tro det blir problem i framtiden då vi har huggit bort alla gamla skogar (eller de har ruttnat) för då finns det bara kvar snabbvuxna träd med stora kvistar. Inget att bygga höghus med.

    Ifråga om kolsänka så förundrar jag mej över att vissa inte inser att det frigörs lika mycket kol då trädet ruttnar som då det bränns. Även om rötprocessen tar längre tid. Folk borde mera ut i skogen. Frisk luft är bra också för hjärnan.

    De kvarlämnade träden är annars förbaskat farliga. Om du minns så fick jag ett över kylaren på traktorn. Trädet var stenhårt på en meters höjd men genomruttet vid roten. Folk borde inte få gå i barkborrsskogar med torra träd – det är rent livsfarligt.

  2. Jag brukar nog såga ner barkborreträden eftersom de är lite lömska. Ofta är det de lite sämre träden som angrips så de är många gånger ruttna nerifrån. Jag har också alltid lämnat ganska tätt när jag gallrat första gången. Har inte mycket skog och allt rätt nära till, det är enkelt att ta bort något lass nu och då när man har körstråken färdigt upphuggna.
    Annars blev det bokföring här idag, vi har fått kanske 15 cm snö hittills och det kommer mera hela tiden. Det ypperliga skogsföret som vi har haft blev nog lite mindre bra nu.

  3. Läste om någon ny forskning att de hjälpte inte att bo bredvid skogen för att må bra man måste in i skogen och ju längre(tid) desto bättre.
    7,5-8m3/ha är helt godkänd tillväxt. En av mina senaste års avverkning var ned i ca 3,5 m3/ha. Det var helt ok gallrad granskog på för dålig mark plus att markägaren på söder sida tagit en kalruta.
    Då också ett stigande hot av flygekorre. Flygekorren är inte så farlig av sig själv men om någon “expert” för syn på den då är det nästan kört.
    På ett annat skifte har nu bävrar tagit sig ann en alldeles liten bäck där de ej varit förut. 40-80cm i diameter, aspar och björkar är inget hinder allt duger. Djupet i bäcken är max 50cm så att gömma sig under vattnet är svårt. Med allt flera individer så måste de utöka reviren.
    Jag stamkvistar ganska mycket, två -tre kvistvarv med 4-11 kvistar i varje varv. Fick köpa en till akku till hikoki elsticksågen. Använder också en manuell wolfgarden när batterierna tar slut. Brukar ibland ha en i varje hand el i ena och manuell i andra. Tycker man för bättre luftgenomströmming i plantskogen och mindre lavar på stammarna.

    På tal om skog https://www.youtube.com/watch?v=AO5kDFcCIxA

  4. Jag bokför också. I går kväll då jag kom från skogen så tappade jag ena bakhjulet – men till all tur utanför verkstaden. Vi fick tillbaka hjulet men traktorn var full av snö så nu står den i verkstaden och smälter. Och jag bokför.

    Men jag tänkte nog fara till skogs en vända varje dag. Vi tar först bort de friska träden och först därefter barkborreträden.

  5. De e ju ingen barkborre i tallskogen men finns ju ändå träd som dött av andra orsaker. Jag har en gång då jag körde ut virke åt en annsn skogsägare råkat stöts till en rutten björk som med några cm missade bakfönstret på hytten. Så jag sågar oftast ner ruttna träd som kan förorsaka fara eller gör en högstubbe som på bilden i inlägget. Vi har nu närapå nytt snörekord för säsongen så det fina s g s snöfria skogsföret är ett minne blott. Hoparna blir svåra att lokalisera men dom tinar väl fram så småningom, hoppas ändå först och främst att skogen rensar sig från snön annars blir det en blöt historia resten av vintern.

  6. Joo precis så varför inte ta energin i flisvirket tillvara istället för att låta det ruttna i skogen.
    Angående rötan se mitt svar åt Stefan.

  7. Det glädjer ett gammalt öga att se en snygg tallskog, som inte är för gleshuggen utan passligt gallrad som man gjorde förr! Nu är det bara att vänta en 40-50 år på resultatet (och nu och då ta bort kullblåsta och knäckta träd under tiden).

    Bondbloggskriverierna verkar öka under deklareringstider, vad månne det beror på 😉

  8. Tack, jag har nog alltid varit lite gammalmodig av mig och hedrat gamla traditioner men hugger nog inte som farfarsfar gjorde ändå. 🙂

    Aktiviteten kanske beror på att man söker trevligare sysselsättning än bokslut och deklarationer mellan varven 🙂
    Nää kanske det är så ändå att den här tiden på året börjar energin återvända efter en vilosammare period under året och det har ännu inte blivit riktigt bråttom med nästa säsong.

  9. Joo, jag har sett denna intressanta video tidigare och visst är det en fantastisk tillväxt. Jag har också under skidturer i Tjeckien och Polen sett täta granbestånd på de näringsrika sluttningarna med rörligt vatten där det också stått enligt uppskattning 600+ kubik per ha, kanske ännu mera för träden har ju en annan längd där än vad man är van vid här nära kusten. Så visst ligger det nåt i tvillingarnas resonemang.

    Men jag har också sett lika täta bestånd här där ingen växtlighet finns på marken och för oss som har tjäle gör det täta beståndet att ingen snö faller ner på marken vilket en kall vinter ger tjäle som håller i sig flera veckor längre än i glesare bestånd. Och det vet vi så länge marken är frusen får träden inget vatten och växer inget heller. Det blir nog inga lingon eller blåbär heller förstås 🙂 Hoppas det kommer någon uppföljning på tvillingarnas projekt.

  10. Det var ett rejält bestånd, såg inte så märkvärdigt ut förrän man började se uppåt. Medellängd på 33m och 38 som mest är man ju inte van att se, det gör lite skillnad om man får en par stockar till per träd. Jag har material till ett inlägg från en föryngringsavverkning jag gjorde för 2 höstar sen, någon kväll när nätet är snabbt ska jag försöka få till ett inlägg från en av mina bättre avverkningar. Om det intresserar 🙂

  11. Visst intresserar det. Jag har funderat en del på föryngring. Det verkar som om de träd som står tätt blir längre och kvistfriare. Så en sen gallring (förrän kronorna skjuter upp för mycket) borde ge långa träd. Vi hugger nu gran där man får fyra stockar per träd och det är en hel del. Det blir bara en bit i toppen som inte duger till stock. De har stått väldigt tätt och aldrig blivit gallrade – annat än självgallring. Å andra sidan har vi fällt granar som stått ganska glest och de är korta med massor av tjocka kvistar. Jag skulle inte vilja ha virke från dem. De duger bara till massa.

    I natt hade vi -20 grader så jag är nöjd att vi körde upp nya vägar i går. Då steg det vatten i spåren men jag tror vi har fina vägar i dag. Och nästa natt blir också kall.

  12. Tätt och ogallrat, något i stil med tvillingarna Eriksson kanske? Stärker det deras teser?
    Här blev det julstämning i skogen så inte lika muntert som tidigare men idag var det ändå så pass kallt att snön inte smalt på ryggen. Börjar blåsa lite i kväll så kanske skogen rensar sig lite men å andra sidan utlovas mera snö till i morgon.

  13. I brist på nya kommentarer läste jag igenom texten på nytt och kunde bara konstatera den går inte att kritisera av mig i alla fall.
    Kortfattat kalaverkning, plantering nu gallring och det får man visa upp åt blivande pedagoger som i sin tur kan lära upp en kommande generation kanske flera generationer. De har de minsann sett med egna ögon en bra skött ( kanske med lite tur) växande skog men hänsyn till skogsfåglar och vem som nu bosätter sig i högstubben.

    Nu i bokföringstider kan man bara konstatera man drog på sig alla tiders momssmäll. När man säljer mycket på en gång och inte (behöver) köpa någon ny traktor eller annat som går att dra av.
    Inte blev jag överraskad med summan viste man knappt i en vecka.
    Fick bla annat sälja bort mina anora aktier där man varit med från början. Av staten kom pengarna och till staten gick pengarna så att säga. Minnena finns kvar.

    Bokföringsfirmor köps och säljs i en allt tätare takt folk kommer och folk går. Priserna höjs vartefter och personliga kontakterna är lika med noll. Senaste gång skrevs under med bank id.
    Allt skall bara bli större och större.

  14. Joo Per man hoppas att det blev trevliga minnesbilder att föra vidare trots att några säkert fick lite snö i skorna.
    Det där med pengarna är väl det som kallas cirkulär ekonomi? Finns ju en gammal historia om en man som förnöjer sig med sällskap på ett hotell, men jag ska inte dra den här nu 🙂

Kommentarer är stängda.