Har det öppna kulturlandskapet en framtid?

Deltog i Finlandialoppet igår så det blev en lite lugnare dag idag i återhämtningens tecken med främst skrivbordsarbeten. Hann också ägna mig åt lite bänkidrott med parsprinter och lagtävling i kombinerat. De finländska framgångarna i Planica tangerade de egna framgångarna i Lahtis men de egna berodde nog främst på för lite träning, jag går inte närmare in på framgångarna eller snarare bristen på desamma i VM.

Redo för nästa Worldlopp och en ny stämpel i passet.

Det som ska bestå ska skötas det må sen gälla kondition eller landskap, det fick man en påminnelse om i ett av pausinslagen i television idag. Janne Ahonen besökte backen i Murau i Österrike där han hoppade världscup 1994. 1994 låter inte alltför länge sen, åtminstone inte i mina öron, men ändå var backen helt igenväxt och knappt skönjbar. Men Ahonen hittade den till sist. Man konstaterar än en gång att naturen nog återställer sig självt på några årtionden om den inte sköts, så i praktiken behövs det nog inga aktiva återställningsåtgärder.

När det nu pratas om att återställa skogsbruket till 50-talsnivå så kanske man tänker sig milsvida orörda skogar men efter att jag tagit del av de historiska flygfotona som man ser i länken vi tidigare blev tipsad om här i kommentarerna av ja-bond77 så kan man förundras över hur lite skog det fanns på 50-talet speciellt nära byarna. I min hemby är det ganska kalt och trädlöst, det är nästan bara träden runt begravningsplan som ögonen fastnar på då man letar träd i byn och skogarna ser också glesa ut så ska vi återställa får vi nog hugga en hel del.

Sen frågar man sig varför det nu är enbart landsbygden som ska återställas är inte naturen i tätorterna lika värde- och betydelsefull? Har man en romantisk bild av hur landsbygden såg ut på 50-talet och tycker att det är så det ska se ut? Kanske lite betande djur, höstörar m.m, lite som Astrid Lindgrens böcker?

Jag har deltagit i några byaplaneringsgrupper och man har allmänt betonat det öppna kulturlandskapet och hur man ska sköta det för att få det bevarat. Jag brukar fråga om dom reflekterat över vem som skapat det dom vill bevara.

“Jo det är bonden som skapat kulturlandskapet och mår bonden bra så sköts det nog framöver också utan desto vidare projekt”.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

8 reaktioner till “Har det öppna kulturlandskapet en framtid?”

  1. Samma i våra trakter inte fanns det många träd på 50 talets fotografier.
    Det är nog bara att konstatera att det är djurhållningen som skapat den största mångfalden på landsbygden.

    Nu med hyggesplockning eller vad nu den önskade trädfällnings-metoden heter. Gäller det inom hela eu.
    Gäller det även vin och olivodlingar mm så bara några döda träd tas bort och några döda träd blir kvar för mångfalden och några luckor fylls med nya plantor så inte kolbindningen havererar.
    Borde man inte införa att tex 30% av landytan i alla länder skall vara beskogade.
    Som skogsägare nu igen en förbannad strejk igen som stör rytmen. Någon sade att det är modern terrorism. Själv har jag börjat sprida allt mera tillgångar runt om i världen med mera pålitligt styre.
    Ta tex sverige när avtalet går ut jobbar alla som förut (och behåller förtroende och marknadsandelar)
    När man är överens så kommer lönen retroaktivt och man går inte miste om en enda krona.
    Här i landet tas allt mera lån och exporten står stilla.
    Så något positivt byggdevägen har fått kala fläckar och våren är på kommande.

  2. De e väl det kontinuerliga skogsbruket som syns i de historiska bilderna, därför dom ser så glesa ut?

    Farfarsfar var morgonpigg och for tidigt till skogs efter morgongröten vid 5-tiden. Pappa brukar berätta att han körde in häst och släde i skogen och högg ner träden runt omkring tills han hade ett lämpligt lass. Det gick ju ganska fort så ofta var han på väg hem då de andra bönderna var på väg till skogen. På eftermiddagen klövs veden och staplades sen var det samma procedur följande dag. Det var ju främst ved som höggs om det inte var nåt byggnadsprojekt på gång, kanske lite jäschgålstrodor (gärdseltröden) och ämnesvirke till störar, räffsor och körredskap. “He ska järas froån måronin åm e ska vaaL ti na”.

  3. Skogsläget, redan innan -50 talet var nog här rätt bedrövligt efter tidigare uttag av båtstockar till flera båtvarv och tjärbränningen. Kvar blev då underväxingar som fick växa till sig bäst de kunde. Säger sig självt hur skogarna såg ut. Ojämna och tappiga och det som kunde ha varit stockskog senare blev till en tjorig lomastock, en papersvedaklabb och lite ved! Tjärbränningen och varvsverksamheten hade till följd att när något större byggprojekt var på G flottades timret ner från t.ex Soini för det fanns inte timmer i tillräckliga mängder att tillgå häromkring. Farfar var iaf radikal för sin tid och kalhögg bort en del av “råckli” och sådde nytt med elitfrö med början redan på -30 talet. En del är cirkeln sluten på och ny skog växer åter. Att som vissa krafter vill göra gällande, plocka bort de största och finaste träden med jämna mellanrum och låta resten växa är lite som Nedervetil tandläkarn som drog ut de friska tänderna och lät resten ruttna ifred!! Framtiden blir därefter!!
    När man ser på gamla foton så är det förvånansvärt slyfritt säkert beroende på att man höll får i nästan var knut och att när korna vandrade iväg på bete så putsades vägrenarna med biologisk slykross liksom genvägarna genom skogen. Vattengropen halvvägs med kristallklart vatten
    såg man botten på. Nu ser man nästan inte ens vattnet pga all slags alger och växter som får härja i stillastående vatten när det inte är ngn förbrukning. Men, betesgången och ett par kilometer till betet
    torrhö och en mjölskopa och kanske lite “Labors blandning” kraftfoder åt de bästa kossorna gjorde att
    medelproduktionen låg på ca 3-3500 liter/ ko! Idag får man snart lägga en 1:a framför!

  4. Precis så är det Micke, tjärbränningen satte säkert långvariga spår i de tallrika områdena. Läste annars nyss om den gamla granen “Old Tjikko” och kom att tänka på varför inte rotröta eller annat drabbat denna under alla de åren den levt, nu tog snön en del av toppen men den klarar säkert även det också.
    Kreaturens betesgång i skogarna ledde till en hel del rotröta i granskogarna, åtminstone ser jag ännu spår av det i närheten av de forna fäbodarna. Det var ont om föda för de många korna så betesgången var säkert befogad. Min mormor brukar beklaga sig över hur mycket växtlighet som lämnades kvar på åkern efter grönsaksskörden, “men noo sko dö bood ha nain koo såm haar så de mytji maat” (men nog borde du ha nån ko då du har så mycket mat). Minns från min barndom hur mormor slog gräs i diken som koopades (lindades ihop till en boll) till natten och breddes ut på tork över dagen för att sen bäras hem i agnkorgen när det torkat. Ett litet hemman skulle föda inte bara kreaturen utan även folket, morfar drygade visserligen ut kassan som smed men ändå.

  5. Man skall inte underskatta skräpet. Jag lämnar kvar alla skräpträd där vi hugger stora för de håller bort gräset. Och gräset är det värsta mot föryngring. Sedan kommer nya plantor som snabbt skjuter upp över skräpet som torkar bort. Det är litet samma som med björksly – under björken kommer det granar som senare tar överhanden. Det bästa är förstås att få föryngring under de gamla stora träden och sedan fälla dem försiktigt. Då det är varmt så klarar sej ungskogen förvånansvärt bra även om en stor gran fälls mitt i den. Man ser knappt ett spår av det stora trädet … Fast vi försöker fälla längs vägarna i alla fall.

    Det var ett elände med kor i skogen. Det är nu 70 år sedan vi slutade med skogsbete och ännu ser man spåren i de skogar där kossorna gick.

  6. Hej Per, tycker att hennes tuber brukar va lite “håplo” så tittar sällan och denna var lite lång så titta int heller på allt men som du skrev så verkar den mångsidig så trots att den går på finska så kan den säkert vara någon till nytta.

  7. Det är väl med dig som med mig att det mesta har man sett och det mesta har man hört men det finns oftast någon guldkimp att snappa upp eller ta till sig efter timslånga möten eller något mässbesök även om det blir allt mera sällan. Tänkte att innom bondbloggara finns även säkert många flickor som kommer att ta över.

    Men det jag tänkte skriva om är andelsslagsrörelsen dess historia och framtid. När man nu som mig rör sig ofta i malm där både hankkija och labor har/hade sin start även om SOK är en av de riktiga.
    Minn på sjuttiotalet när farsan spara alla handelskvitton i ett grönt skrin och räkna ihop summan efter årsskiftet och erhöll va det nu en procent återbäring. Nu har det gått femtio år och återbäringen kommer in på konto digitalt varje månad. Nu i strorstan i vår stadsdel så har en tysk butik öppnat dörr i dörr med s-marketen. I detta nu är över åttio% av kunderna i den tyska. Det finns finska grönsaker rotfrukter och någon privat label mjölk inhemskt. Den asiatiska kassaneiti fågade glatt om tomaten suomalaisia?
    Allt vägs i kassan på den butikskedjan. I storstan finns en stor del som invandrat eller sådana som flytt krig eller bara annars folk som inte har det så ekonomiska orsaker. Att använda ordet inhemskt och attrahera kunder med det blir allt svårare, det blir som allt mindre i procent som är den gruppen.
    Det kalla fakta är att priset och det förmånliga priset drar allt flera kunder.
    Kan nämna att kunden före mig och efter mig var påtaligt berusad men fick sina burkar.
    Jag är hundra procent säker dett skulle inte gått i k eller s-butikerna, kan bara hoppas att myndigheterna är oparisk i sådana omständigheter. Det var min objektiva analys.

Kommentarer är stängda.