30 september, 2019 av Nisse

Ibland går det bra

Brådskan fortsatte direkt efter tröskandet. Eftersom det var fint väder så sprutade jag glyfosat för det fanns massor med baldersbrå. Vanligen finns det alltid nånting att klaga på men nu var det faktiskt bra väder. Inte ens GPSen krånglade.

Ingen blåst förde iväg sprutdimman

Växligheten var litet underlig i år. Trots värme så mognade den sent och så kom det en massa baldersbrå i vetet. Möjligen var det frön som inte hade grott tidigare som nu grodde i höstregnen. Det var alldeles tydligt nya plantor med nya blommor. De gamla baldersbrå som fanns på våren lyckades jag bekämpa ganska bra.

Kvickroten mådde inte bra den här sommaren. Det fanns en del fläckar men inte särskilt livskraftiga. På en del åkrar fanns det inte något grönt alls fastän sprutspåren vanligen lyser gröna efter tröskandet. Det var riktigt svårt att se sprutspåren i år.

Därför måste jag köra på GPS för det mesta. Den har krånglat tidigare men nu flyttade jag upp den yttre GPS-mottagaren utanpå en plastburk som jag fäste på hyttens tak med magneter.

GPS-mottagaren i den övre dosa
Små starka magneter i bottnen på burken
Och burken på plåttaket

GPS-mottagaren håller kontakt till plattan i hytten via Blåtand. Orsaken till att jag satte en plastburk under mottagaren är att radiovågor är känsliga för jordplan dvs. plåttaket på hytten. Jag hade tidigare haft mottagaren i den lilla dosan alldeles ovanför plåttaket. Nu fick jag mindre felvisning än tidigare år så man kunde nästan köra bara på GPS. Riktigt bra är det inte ännu men GPS kan i dagens läge inte ge bättre noggrannhet än ca. 3 meter absolut och under 1 meter från varv till varv. Utom i de fall då man använder RTK som felkorrigering men då måste man ha en skild radiofyr uppställd nära åkern. Och det blir dyrt.

Om man ser på nedanstående bild från Brennendjin så ser man att sprutspår är ganska besvärliga eftersom det finns massor med åkerholmar och krokiga drag. Med GPS som ”målar” där man har kört är det litet lättare att köra. Det blir inte lika mycket dubbelt och viktigast av allt så blir det inga osprutade fläckar.

Sprutbild från Brennendjin

I år var det ganska varmt, lugnt och bra bärighet på åkern så jag kunde köra med stora Zetorn utan att det blev spår vilket är speciellt viktigt då jag kör med direktsådd. Vissa år blir det grymma spår efter sprutan och det ser ut som om man plöjt då man kör ut på vägen.

Sprutekipaget

Nu förs det ett väldigt liv om förbud mot glyfosat. Det är bra ifall det grundar sej på fakta men jag tvivlar starkt på det. Närmast verkar det vara ett lämmeltåg där 99,99 % inte har kollat fakta alls utan bara följer de andra. Att förbjuda glyfosat utan att det finns någon ersättning kan få stora konsekvenser.

Personligen måste jag spruta bort kvickrot och baldersbrå för annars har jag bara en djungel på åkern utan något vete alls. Det kan vara idé att på nytt se på bilden från 2017 där man ser skillnaden mellan besprutat vete och obesprutat där baldersbrå tagit överhanden helt.

Glyfosat eller baldersbrå

Utan glyfosat blir det att fundera på om man måste sluta med veteodlingen helt och lägga allt i vall. Eller finns det någon gröda som klarar av konkurrensen med baldersbrån ? Att gå tillbaka till att plöja är bara uteslutet med de här vetepriserna. Att bränna en massa olja på bearbetning är knappast mera miljövänligt heller. Någon liten höjning av priset hjälper inte ett dugg – möjligen en mångdubbling. På den tiden vi ännu plöjde så var vetepriset omkring 4 gånger högre.

Nästa vår måste jag så in följande gröngödslingsareal och som det ser ut så minskar den inte – snarare tvärtom. Men just nu kan man glädja sej över att tröskning och höstbesprutning gick bra. Och nu gäller det att få i ordning maskinerna för skogsarbetet …

13 juni, 2019 av Nisse

Svansjön har torkat

Efter sådden hade vi ett 50 mm regn som förorsakade sjöar på vissa åkrar (se Sprickanveetå och svandamm). Då jag sprutade på åkern med svansjön så kunde jag konstatera att där mycket riktigt inte fanns ett enda strå. Det var ändå inte så stor fläck att det skulle ha varit orsak att så om.

Svansjön i juni
Närbild av svansjön

Lägg märke till hur skarp gränsen är mellan öknen och den ganska fina brodden där det inte stod vatten i maj. I år har det växt ganska bra överallt utom just i svackorna på leråkrarna. Till och med de torra duntana (kullarna) har en jämn och fin brodd.

Sprutväder är en besvärlig sak. Det får inte regna, inte vara för torrt, inte för kallt och inte för varmt. Och i all synnerhet får det inte blåsa. Vanligen är det vindstilla mitt i natten – fast då ser man ju inte sprutspåren. Jag körde till halv tolv i natt och började på nytt klockan fyra men det kom allt emellanåt vindpustar och blev aldrig riktigt lugnt. I dag blåser det ordentligt.

Förstås borde man köra på GPS mitt i natten men den har blivit riktigt knäpp och visar fel upp till 24 meter … Jag köpte en ny platta för att ha litet större skärm men hela systemet är ju odugligt med så dålig noggrannhet. Möjligen ser man på vilken åker man kör. Lustigt nog så visar den fel mest då man kör i en viss riktning så jag undrar om jag borde skaffa en bättre antenn. Men nån tusen euros grunka ids jag inte köpa. Sprutspåren är alldeles tillräckligt bra för sprutandet.

Den nya skärmen (Androidplatta)

På bilden ovan visar den för en gångs skull alldeles rätt men man kan inte lita på den. Skärmen är kring 7 tum och det räcker bra till. Själva GPS-mottagaren finns i en plastlåda på taket. Man borde kanske höja den så att metalltaket inte skulle påverka mottagningen.

I år sprutar jag med pyroxsulam och florasulam (Broadway). Pyroxsulam tar på gräsartade ogräs (bra mot flyghavre på 3-4-bladsstadiet) och florasulam fungerar mot örtartade ogräs. Jag började för två år sedan och effekten var god men man bör inte köra med samma medel varje år. I år har jag också fluroxypyr (Starane XL) som jag hoppas biter på baldersbrå. Det blandar jag med MCPA för att få bort tistlarna. Det är nytt för mej så vi får se hur det går.

Något större ogräsproblem har jag inte (än) men på den tidigare gröngödselvallen finns det starrgräs – mest där ett gammalt utfall gick. Men baldersbrån brukar komma ganska kvickt då den kommer igång och då kväver den allt vete. Kvickroten är långsammare och jag har ännu inte sett några stora fläckar.

Nästa natt blir det regn så det blir en paus i sprutandet och jag får fortsätta nästa vecka. Om det nu blir sprutväder. Allt är ganska tidigt i år så det är inte direkt nån brådska men det är ju bättre att spruta då ogräsen är små.


12 oktober, 2018 av Nisse

I väntan på vintern (2018)

I går avslutades odlingsåret här på Bos-Sestu. Jag körde sista glyfosatet i värme och solsken. Nu är (hoppeligen) varje kvadratmeter sprutad mot kvickrot och baldersbrå. För att genast påpeka att det är absolut nödvändigt så är det bara att titta på bilden i Att spruta eller inte spruta (2017) hur det ser ut ifall man inte sprutar glyfosat. Det är alltså ren katastrof – en djungel av kvickrot och baldersbrå som kväver odlingsväxten fullständigt. Att förbjuda glyfosat utan att det finns ersättning är lika med slut på odlandet !

Jovisst går det att plöja och harva för att hålla ogräset nere men jag har nu kört ett antal år med direktsådd och det är slut med plöjandet för min del. Priserna på vete skall stiga till det dubbla för att det skall löna sej att sätta tid och pengar på plöjandet. Direktsådden kan i vissa fall ge sämre skörd men inte var det i år någon betydande skillnad mellan den plöjda vallen (gröngödslingsvall som plöjdes upp i fjol) och de direktsådda åkrarna. Men förutsättningen är att man sprutar allt med glyfosat varje år. Eller något annat som hindrar kvickrot och baldersbrå att ta över helt.

I förra Land (5 oktober 2018) fanns det en intressant artikel om ”kemikaliebantning” som en ung familj i Sverige sysslar med. Frun i huset är kemist och började fundera på alla kemikalier som de utsätts för då hon blev gravid. Och vad man kunde göra åt det. Det visade sej vara relativt enkelt att välja bort produkter (mest plast) som innehåller skadliga ämne som mjukgörare (ftalater) och hårdgörare (bisfenoler) samt byta ut teflonstekpannan till gjutjärn. Halterna skadliga ämnen sjönk mycket snabbt – över en natt faktiskt.

Det intressanta med kemisten Thereses inställning är att allt inte blir förbjudet utan hon koncentrerar sej på de viktigaste sakerna som snabbt ger utslag. De kör bil (då de bor på landet) men är noggranna med maten och barnens saker. ”Livet måste vara enkelt” säjer Therese. Där ser man skillnaden mellan en utbildad kemist som vet vad det är frågan om och okunniga flummare som silar mygg och sväljer kameler.

Då vi läste artikeln så kom vi fram till att vi ”kemikaliebantat” redan i många tiotals år. Vi är inte kemister men den bättre halvan är biolog och har länge varit noga med att speciellt barnen skall få riktig mat utan tillsatser. Vissa ämnen är väl undersökta men hur blandningar av dagens tillsatsämnen inverkar vet man nästan ingenting om. Så vi har undvikit alla tillsatsämnen så mycket som möjligt. Och med egen potatis och egna grönsaker är det ganska lätt.

Det är inte riktigt klokt att jamsa om glyfosat (som huvudsakligen bönderna råkar ut för) och samtidigt vräka i sej massor med billiga kemikalier från den inköpta maten i plastförpackningar.  Jag har länge varit misstänksam mot plast och industriell mat men det var intressant att läsa vad en utbildad kemist anser. Man kan söka på nätet med ”kemikalieklok” eller ”kemikaliebanta”  för att få veta mera.

Nu är det rena sommarvädret men troligen blir det vinter i år också

4 oktober, 2018 av Nisse

Vädret bestämmer

Det var skönt att få tröskan rengjord och torklårarna utjämnade. Men trots att jag inte jordbearbetar alls så är besprutning med glyfosat absolut nödvändig då man har direktsådd. Helst på hösten fastän det gick bra i våras också. Någon djungel av baldersbrå och kvickrot vill jag inte ha mer – som det blev då en bit blev osprutad ett år. Varenda fläck skall sprutas med glyfosat och förbjudes det så slutar jag odla.

Men det är inte lätt att spruta på hösten och orsaken är förstås vädret. Om det inte är regn så blåser det och sedan blir det för kallt. Ett år som jag sprutade för sent på hösten så blev effekten nära noll. Numera följer jag SMHI:s Lantbruksväder (via NSL) som har ett bra sprutväder. Där ser man snabbt när det går att spruta även om man förstås borde sticka ut huvudet och kolla in vädret i verkligheten också.

Jag fick tre sprutor ut på åkern men sedan började det regna och nu får jag vänta till nästa vecka innan det möjligen blir bättre väder. Om man får tro på prognosen så skall det bli sol, varmt och ganska lindrig blåst. Det tar inte många timmar att köra resten av åkrarna men man får vänta och vänta på bra sprutväder. Det går inte att lova bort sej under tiden för plötsligt är det just de timmarna som det går att spruta – och sedan inte alls.

I år körde jag allt efter GPS:en. En vanlig GPS är inte noggrann och man får räkna med upp till tre meters fel så det blir att köra litet om vartannat. Grannen som har en riktig traktor-GPS har en tiondedels marginal. För glyfosatet har noggrannheten inte så stor betydelse bara man ser till att man inte lämnar emellan – möjligen går det åt litet mera medel. På sommaren följer jag sprutspåren som jag lämnar vid sådden och då använder jag bara GPS:en för att kolla att jag inte lämnar något helt varv obesprutat. Möjligen skaffar jag en bättre GPS-antenn då de blivit billigare men tillsvidare räcker den här till. Jag har mobiltelefonen rakt framför på vindrutan och det går bra även om man kunde skaffa en större skärm. Värre är att skärmen syns dåligt i starkt solsken.

Ett problem är det med programmet. Jag har inte fått det att fungera att man fortsätter på samma skifte efter en paus. Det laddar nog in de tidigare spåren men sedan då man skall börja köra på nytt så ser man inte var man kört förut och det är ganska illa. Nu gör jag så att jag inte stänger mobiltelefonen medan jag dricker kaffe utan fortsätter sedan köra direkt. Men då måste alla åkrar sprutas utan längre avbrott.

I år är det åtminstone inte blött på åkrarna så det blir inte spår efter traktorn och det är viktigt för direktsådden. Både då man tröskar och sprutar så gäller det att vara ytterst försiktig med hjulspåren. De kan vara riktigt besvärliga nästa vår då man kommer med såmaskinen. Det går ju att jämna ut spåren med en harv före sådden men det blir en extra köromgång som också kan vara besvärlig ifall det finns mycket torr halm utanpå. Förr behövde man inte fundera på körspåren eftersom man plöjde eller åtminstone tallriksharvade efter tröskandet.

Maskiner och teknik i all ära men det är vädret som fortfarande har kommandot – kanske mer än förr då man alltid kom fram på åkern med häst eller till fots. Om man kör ned en 6 tons maskin i leran så är det lindrigt roligt …

 

28 juni, 2018 av Nisse

Ha kvar sprutspåren !

Nu har jag äntligen kunnat spruta mot ogräs. Tidigare har det varit så torrt att brodden knappast hade tålt en besprutning men den repade sej efter regnen för midsommar. Det kom bara 25-30mm här men det satte igång tillväxten i alla fall. Sedan har det blåst så in i norden att man inte kunnat spruta förrän nu – och nu var det verkligen fint sprutväder. Det blev förstås nattarbete för då är vinden svagast.

Då man kör över åkrarna med sprutan så får man en bra överblick. I år var det ganska sorgligt för brodden är gles och svag – speciellt på leidärduntana (lerkullarna). Där det fanns mera mulljord var det litet bättre.

’Bilden ovan är från vår värsta leråker men det är inte ovanligt att det ser ut så här under torra år. I år hjälpte inte halmtäcket som annars bevarar fukten. Det kom inget regn alls i maj efter sådden och först litet före midsommaren kom de första regnen. Då grodde nog utsädet men en månad för sent. Det hinner knappast bli färdigt till hösten. Nedan ser man skillnaden mellan det som grodde i maj (glest) och det som grodde nu (riktigt bra men för sent).

Jag var speciellt orolig för gröngödslingsvallen som jag hade plöjt upp och harvat men den blev inte så illa. Ojämn som allt annat men inte katastrofalt dålig. Bäst blev den mot skogen där det hölls fukt bättre. Vanliga år är det till och med svårt att så där på grund av fukten.

Den tomma remsan till höger är ett sprutspår som lämnats med avsikt. I år körde jag med ett nytt GPS-program MachineGuide då jag sprutade. På Brennendjin hade jag inte ens lämnat sprutspår. Den åkern är så krånglig med en massa stenar och åkeröar att det inte hjälper att lämna sprutspår. Nu tänkte jag pröva GPS som ”målar” de områden som är sprutade.

i fjol körde jag med eFarmer men jag tyckte inte om att all data laddades upp till deras server nånstans i Holland. Jag vill ha lokal lagring av åkrar och spår så man inte är beroende av nån trådlös anslutning. Därför prövade jag nu MachineGuide som lagrar allt lokalt. Bägge programmen fungerar ganska lika och båda är ganska invecklade men MachineGuide är kanske en aning enklare.

Första åkern fungerade bra och likaså andra men på den tredje så började programmet flytta traktorn hit och dit på åkern. Utan sprutspår hade jag inte klarat sprutandet. Noggrannheten var nere i 20-40 meter … Jag vet inte om det var GPS:en eller programmet som fick fnatt. Jag beslöt i alla fall att fortfarande lägga sprutspår vid sådden. Problematiskt med båda programmen är att fortsätta på samma åker följande dag. Jag fick inte föregående dags spår tillbaka och fick jag fram dem så fick jag inte programmet att fortsätta. Tekniken är inte riktigt mogen än.

Så här såg spåret ut fastän jag garanterat körde efter sprutspåren så det var heltäckande.

Men i det stora hela hade jag nytta av GPS – i all synnerhet kombinerad med sprutspår. Noggrannheten för GPS (utan extra korrigeringssignal) är för dålig för att man skall kunna förlita sej helt på den. Det är ett problem på hösten då nätterna är mörka för vanligen så måste man köra på natten då det blåser mindre.

Glyfosatsprutningen nu på våren var emellertid mycket lyckad. Inte ett spår av kvickrot eller baldersbrå och det var mycket litet annat ogräs också. Men jag vet att ogräset kommer med fart då det börjar regna så jag sprutade M-sulfuron (Ally) och MCPA på allting – men med liten dos. Det enda ställe där det fanns litet mera ogräs var på f.d. gröngödslingsvallen som inte var besprutad med glyfosat nu på våren. Jag misstänker att det var glyfosat + ovanligt lång torka som tog kål på kvickroten.

Som vanligt så lyckades jag få sönder två tryckmätare. Den nya sprutan kommer för nära hytten då man lyfter. Visst – man behöver inte lyfta den så högt men det behövs bara en gång så är tryckmätaren mos. Nu tröttnade jag fullständigt på eländet och byggde om hållaren för tryckregulatorn (med tryckmätare) så att den absolut inte kan ta emot hytten. Dessutom beställde jag delar för att koppla en slang till mätuttaget så jag kan placera tryckmätaren vid stänkskärmen på bakhjulet. Då ser man den mycket bättre också. En lämplig 1/4″ slangkoppling fanns inte i det här landet men till all tur kan man köpa via eBay och snart kommer den hem för 1:50.

Som vanligt så hade jag sällskap på åkern. En trana tog det lugnt och flyttade sej makligt åt sidan då jag kom. Vi har haft en hel del tranor här i sommar och det är ovanligt.

Sådden gick bra i år och det gjorde sprutandet också. Man behövde minsann inte vara rädd för att åstadkomma hjulspår i åkern – man såg inte ens var man hade kört.  Tyvärr kan tröskandet också gå fort eftersom det inte växer just nånting i torkan …

 

16 maj, 2018 av Nisse

Satelliter styr på åkern

Jag laddade i fjol ned ett program som med GPS visar hur man kör på åkern (se Slutirrat med sprutan och  Gamla och nya verktyg). Då hann jag inte testa det ordentligt men nu då jag måste spruta mot kvickrot och baldersbrå på våren så körde jag allting med GPS och eFarmer. Nu har jag en GPS-dosa i en låda på hyttens tak och den håller kontakt med mobilen via Blåtand.

På Biltema hittade jag en riktigt bra hållare som har den ovanliga egenskapen att den hålls fast vid vindrutan. De fflesta hållare är helt urusla och faller ned inom några minuter men den här har geltätning och det tycks fungera. Alla andra hållare med sugkopp har jag varit tvungen att borra hål i och skruva fast för att de skall hållas. Det går dessutom snabbt att sätta dit och ta bort mobilen för hållaren är som en stor bykknipa.

Nu då sprutspåren syns dåligt (från i fjol) så är det ett riktigt nödvändigt hjälpmedel vid sprutandet. Speciellt på de oregelbundna åkrarna är det annars hopplöst att veta var man har sprutat. Noggrannheten är dålig med vanlig GPS men det räcker till för sprutan. Åtminstone lämnar man inte stora områden osprutade. Och centimeterprecision är helt onödig.

Men lättanvänd är eFarmer inte. Jag har ännu inte lyckats klura ut hur man kan ge namn åt åkrarna så de heter bara New field 1, New Field 2, osv. Det finns massor av funktioner men hur man skall använda dem vet jag inte. Alldeles tydligt är det en ingenjör som gjort programmet :-). Man har inte tid att bråka med eländet heller då man skall få nånting sprutat innan det blåser upp.

Det finns ganska litet ogräs på åkrarna – bara några tuvor med kvickrot. Men jag tvivlar inte alls på att ogräset nog kommer. Huvudsaken är att få bort kvickrot och baldersbrå för de blir alldeles omöjliga om man inte sprutar (se bilden i Att spruta eller inte spruta 2017). Det har varit för hett på dagarna – upp till +30 grader ! Därför måste jag spruta på nätterna eller tidig morgon. Få se hur bra effekt glyfosatet har i år. Det hade varit bättre att spruta förra hösten men det gick ju inte.

Våra groprov är nu litet äldre och man ser att fjolårsvetet nog gror men mycket senare och skjuter brodd dåligt. Det har kommit upp i 44 % grobarhet men endel strån är svaga.

Jag får flytta sådden till natten också för jag klarar inte mera av den här hettan. Det är ju värre än i juli (speciellt fjolårets juli). Man misstänker litet att det här betyder att sommaren blir kall och regnig – igen.