Vidaliidär

Nu bygger jag nytt vidaliidär (vedlider eller som man säjer i Sverige “vedbod”). I långa tider har vedlidret varit en av de viktigaste byggnaderna på gården för utan torr ved så fryser man.

Det första vedlidret som troligen flyttades hit 1908 vid storskiftesregleringen började på 40-talet få ett ganska dåligt tak. Det växte en hel del mossa på nordsidan på pärtorna som ju då var närmare 40 år gamla.

Vidaliidär i början på 1940-talet

Då den nya ladugården byggdes 1945 så flyttades veden till den gamla ladugårdens dyngdal som är ungefär 7×7 meter. I slutet på april klöv vi ved som radades in där så att det var alldeles fullt. Därifrån hämtade vi ved varje dag till kakelugnarna och köksspisen. Det gamla vedlidret såldes 1949 åt grannen för 3000 mark. År 1955 installerades centralvärme men pannan eldades med ved så det behövdes fortfarande mycket torrved även om vi ibland eldade med koks på nätterna för den brann längre.

År 1962 blev det att flytta veden på nytt för då byggde vi kalluftstorken på bodvinden och kippfickan placerades i den tidigare dyngdalen. Nu blev bodan “vedlider” ända fram till 1983 då jag flyttade värmepannan ut i ladugården och installerade fliseldning. Eftersom vi sålt korna 1975 så var kokhuset ledigt och det blev nu pannrum. Värmen kommer in till huset via nedgrävda rör inne i dubbla styroxisoleringar.

Nu minskade behovet av ved för flisen skötte om värmen nästan helt. Först hade vi flisen i den gamla kalluftstorken i bodvinden men sedan byggde jag ny kalluftstork i en helt ny byggnad som förlängning på ladugården. Flislagret placerades på ena sidan av torken så man kunde skuffa ned flisen i lagret då den var torr.

Flislagret bredvid torken
Genom luckorna skuffas den torra flisen ned i flislagret ovan

Vedhanteringen blev ännu besvärligare då jag satte Logosol-sågen utanför bodan. Vi behöver inte så mycket ved nu mera – mest för köket då det är riktigt kallt. Det verkade onödigt att skotta snö till vedlidret då man behövde ved så sällan.

Nu bygger jag det nya vedlidret i vinkeln mellan ladan och uthuset. Det passade bra i samband med att ladans vägg fick ny brädfodring. Det nya vedlidret är mycket mindre än förut – bara 150×330 cm golvyta. Men det är högteknologiskt :-). Man kan fylla på det med stora Zetorns frontlastare antingen utifrån eller inifrån ladan. Det senare behövs då det är mycket snö i vinkeln mellan husen.

Nu kan man också hämta ved utan att skotta snö för vedlidret finns bakom Ducaton och för den skottar man hela tiden snö. Det är inte mycket för det är bara litet över en meter från dörren till allmän landsväg.

Det nya vedlidret

Det blir dubbeldörrar med en bredd på 240 cm så att frontlastarens skopa går in och man kan kippa veden. Öppningen från andra hållet är den gamla ladans dörröppning som är ännu bredare.

De nya dörrarna byggde jag med en ny teknik. Först skruvade jag fast två filmfanerskivor 6,5 mm på stommen och satte stabila regler 50×50 mm bakom gångjärnen. Sedan skruvade jag fast 19 mm bräder utanför och utanpå dessa gångjärnen. Sedan är det bara att ta bort skruvarna och dörren är färdig. På bilden är ännu inte alla utanförbräder ditsatta.

En filmfanérskiva var nödvändig för att dörren skulle bli tät. Det är nämligen ett grymt tryck i vinkeln från sydvästan som är den vanligaste vindriktningen hos oss. Om man lämnar den minsta springa så har man allt fullt med yrsnö. Veden skulle förstås må bra av luftad vägg men inte av yrsnö. På sommaren kan man ha dubbeldörrarna öppna så att veden torkar.

Vi använder vanligen torra träd som ved. Vi sågar dem till 30 cm kubbar som jag sedan klyver för hand. Det är fin motion och på vintern blir man varm redan innan man hunnit tända eld på veden. Granborrar tycker man ju inte om men de torra granarna är ofta så torra att man inte behöver torka dem just alls bara man klyver dem i tillräckligt små klabbar.

Nu i vinter får vi prova hur det nya vedlidret fungerar i praktiken – i teorin borde det bli betydligt bättre. Det är också högre i tak än bodan där jag ibland slog klyvyxan i taket. Den skall ha långt skaft och god fart då man klyver.

Fint byggväder annars den här hösten – torrt och lämpligt svalt.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

7 reaktioner till “Vidaliidär”

  1. Jag tycker det är roligt med skillnaderna mellan östnyländska dialekter och österbottniska. Första hösten jag bodde i Lovisa (1976) visade en mansperson (Bertel Bengts, kanske?) en fil som han gjort själv, och kommenterade på sin pernådialekt. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, jag förstod precis allt, men det lät lite fel. Bara lite. “Vedaliidär” heter det på mitt modersmål. Bestämd form vedaliidri.
    Å to bara byggär å byggär…

  2. Men då jag sade att jag bygger vedlider i Sverige (Arboga) så förstod grannen inte alls hur tydligt jag än uttalade. Till sist sa jag att det var en byggnad för ved och då gick det upp ett ljus: “Aj, veeboo !” Medåkersdialekten norr om Arboga har annars vissa drag som är gemensamma med vår. Österbottningarna har fina dialekter och närpesiskan är alls inte så svår. Men jag hade en studiekamrat från en by i Pedersöre och där gick jag bet. Det var ett vilt språk.

    Jag fick en låda spik och en hammare i julklapp av farsan då jag var 4-5 år gammal och på den vägen är jag fortfarande …

  3. Vedahuusi brukar vi tala om. Konstigt att du uppfattade “pedesisprååtji” som svårt, jag tycker vi har en av dom enklare dialekterna. Är förstås jävig i den frågan.

  4. Jag kommer inte ihåg vilken by han var ifrån. Det kan ju vara olika i olika byar. Han gjorde förstås vad han kunde för att jag inte skulle förstå :-). Betoningen inverkar också.
    Det fornnordiska ordet var viðr. Anglosaxiskan hade widu (blev engelskans wood) och gammalhögtyskan witu. Ursprungligen betydde det “skog” jmfr. Finnveden.

  5. Veliidre i s-ö.

    Sätter en positiv svensk bonde: https://www.youtube.com/watch?v=_MCjyKcHkvE

    Sätter hur det var förr och hur det kanske blir:https://www.youtube.com/watch?v=fFfoc_HCZTA
    från 10.00-13.00 för den som har bråttom.

    Jag har en förkärlek för engelska talanden, stora fält och fina maskiner.
    Det finns unga damer andra sidan atlanten som tröskat mera ha än vad finska bönder någonsin kommer att tröska. Sex månaders trösksäsong.https://www.youtube.com/watch?v=ffsOETP60oE
    Konkurrera då med våra åkrar, täppor och torkar.

    Ja vad säger man då. Gryningsräd mot finska skogsbolag, kanske skogsbonden får rätt pris för virket i framtiden.

  6. Tog mig en tur via kone agria i tammerfors som är en liten lantbruksutställning.
    Vad som ofta förekom var alla nya småtraktormärken, blir väl några “dagssländor” som det sedan är svårt att få reservdelar till kan man tänka sig. Någon ny kultivator fanns också som behöver en stordragare. Små skördeaggregat fanns det också ett stort antal av.
    Det blev några pennor och ett par tygkassar fyllt med lektyr för den långa mörka hösten.
    Besökarna var ivriga och nu när bankerna inte lånar ut till vem som helst så har finansieringsbolag börjat upp och erbjuda sina tjänster. Kommer att tänka på slaget efter tolv i torsdags, det går att klara sig på litet men ger man sig in i investerarsvängen så finns det inget slut, jo ett slut finns och det är kroppen.

    Lite ögongodis :https://www.youtube.com/watch?v=_4eWGBIgtGQ

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.