23 september, 2018 av Nisse

Regn och reparationer

Hösten har kommit och regnskurarna och reparationerna som sej bör då det är dags att tröska. Väderprognoserna lovar solsken och visst skiner solen men det regnar tillika. Inte mycket men så att det blir för vått att tröska. Just då det torkat upp igen så kommer nästa lilla regnskur …

Vårt tröskande kom igång och jag fick ett varv tröskat innan tröskan gick sönder. Den här gången var det nedre tappen till skakarlådan som brast. Jag misstänker starkt att den fick fel redan i fjol höstas då övre axeln brast. Troligen blev det sned belastning som fick till stånd en spricka i tappen. Det var inget problem att svetsa den men det var som förgjort att få bort skakararmen (som går snett nedåt på bilden nedan):

Allt annat gick mycket bra för man kommer bra åt alla skruvarna men det gick inte att få på en utdragare för den koniska axeln i mitten. Alla utdragare hade för långa centrumskruvar som tog emot elevatorn till vänster. Och utan utdragare får man inte bort nånting från en konisk axel. Det gick inte med vilken skruv som helst utan det måste vara en M16 med fina gängor – nånting som inte är så vanligt. Och så måste en centrumskruv ha extra bra hållfasthet också: 10.9 eller helst 12.9.

Jag har länge tänkt skaffa mera utdragare men det har inte blivit av. Nu beställde jag utdragare för flera hundra euro från Tyskland men de kommer först om en vecka. Bäst att beställa i alla fall för annars står man där igen nästa gång nånting går sönder. Men det var mycket frustrerande att inte få bort armen fastän den var så lätt åtkomlig. Det hade varit ett stort arbete att börja skruva bort elevatorn.

Jag sökte igenom alla lådor med gamla prylar för att försöka hitta en kortare skruv och det gick nästan en hel dag (med solsken) till det. Till sist hittade jag faktiskt en lämplig skruv på en muttersplittrare som jag slaktade. Sedan var det lätt som en plätt att dra bort armen. Varvid man åter kommer till det faktum att man måste satsa en massa på bra verktyg.

Sedan var det bra att Henrik kom hem på lördagen och hjälpte till att skruva ihop tröskan igen. Han måste ligga med huvudet nedåt i skakarlådan för att få skruvat fast den svetsade tappen. Den här gubben börjar var litet styv för sådana övningar. Men måste man så går det nog. Det är också bra att vara två så den ene kan plocka upp alla tappade verktyg och räcka in dem tillbaka.

Den reparationen kostade inget annat än några elektroder och en förlorad tröskdag. Därefter var det bara att köra igen – tills plötsligt all kylarvätskan rann ut på åkern. Det visade sej att nedre slamgen till kylaren hade kommit loss. Slangklämmaren hade inte blivit tilldragen alls så det var ett under att vi kunnat köra så här länge. Vätskan hade inte heller minskat i kylaren. Så det var bara att sätta på slangen och dra till slangklämmaren. Nu har vi i alla fall rent vatten i kylaren så det gäller att minnas att byta till kylarvätska innan vintern kommer.

Nu kan jag inte gräla på någon som inte dragit till slangklämmaren för då jag skruvade så råkade jag se att inte heller slangklämmaren till bränslepumpen var åtdragen. Den bytte jag själv i fjol så det gäller att inte kasta sten då man bor i ett glashus själv.

Vetet var ganska torrt då vi tröskade i går – omkring 18 %. I dag körde vi den första åkern färdig även om det regnade ganska ordentligt de sista varven. Det var bara en liten skur och sedan sken solen igen. Det var i alla fall slut för den här dagen för det hann inte torka upp på nytt före kvällsdaggen. Tydligen blir det nu att nappa nån liten bit varje dag innan det åter kommer en skur. Det tycks bli en lång skördetid i år.

Det positiva är att det gröna vetet har mognat ganska bra. Jag väntade nästan en månad på det men tydligen lönade det sej – ifall jag får tröskat inom de närmaste veckorna. På onsdagen skall det regna igen men annars lovar prognosen solsken. Fast man vet ju att det kan betyda skurar i alla fall som försinkar tröskandet ordentligt.

En ganska normal höst med andra ord.

 

20 september, 2018 av Nisse

Ett varv tröskat – och en lampa

Nu orkade jag inte vänta mera. I går kväll körde jag ett varv för att pröva hur tröskan går. Det gick bra även om det ännu fanns en hel del grönt och fukthalten var 24 %.  Visst hade jag kunnat vänta ännu de tre dagar som det skall vara sommar innan hösten kommer på lördag. Men det börjar snart bli oktober och dags att få undan tröskandet. Man får inget annat gjort så länge man går och väntar på att få in vetet.

Vi hade tänkt börja litet tidigare på dagen men det visade sej att tröskan behövde en ordentlig rengöring efter fjolårets regniga väder. Jag slipade också hackens knivar riktigt vassa så halmen skulle bli ordentligt hackad. Det är ju viktigt med direktsådd. Det tar en massa tid att slipa dem för de skall skruvas loss först. Och så är de så många.

Fjolårets tröskande hade satt en hel del ”lim” överallt i tröskan så det gällde att skrapa och skrapa. Jag har trycktvätt men vill inte använda den med tanke på att lagren inte tycker om vatten som kommer med hårt tryck – och nån svag dusch tar inte bort limmet. Vi använder tryckluft för rengöring men den tar  inte bort limmet.

I fjol brast ju en axel till skakarna men den bytte vi redan på hösten. Så nu var enda reparationen att byta en axlyftare. Det elektriska verkar fungera efter fjolårets stora utbyte av säkringshållare och kontakter. Men man skall aldrig ropa hej innan man är över bäcken så vi får se om vi klarar av årets tröskande utan större reparationer.

Första varvet är alltid kritiskt för ofta ligger det kvistar vid skogslaggarna. Vi hittade ett ordentligt vedträ i stenfickan från fjolårets tröskande. I  år fastnade också en del kvistar på axlyftarna vilket ju är bra för då far de inte in i tröskan genast.  Årets vete är så kort efter torkan att man måste ha bordet ganska lågt.

Då vi kippade lasset i gropen och började köra upp det i torken så såg vi att vi dessutom tröskat en arbetslampa … Den måste ha blivit kvar i tröskan under sållen för annars hade den ju farit ut på åkern över sållen. Det var en lysdiodlampa och vi hittade de flesta delarna men en del lysdioder saknas så vi måste sortera den här låren nästa år. Vi odlar fodervete men jag tror inte djuren gillar lysdioder.

Det har under åren blivit ett och annat verktyg kvar i tröskan  efter reparationer och rengöringar. Jag försöker att sätta ifrån mej alla verktyg på marken och aldrig lägga ned dem inne i tröskan men det lyckas inte riktigt alla gånger. Det värsta oljudet var då vi lämnat en skiftnyckel som gick genom hela maskineriet. Underligt nog gick inget sönder på tröskan men skiftnyckeln blev krokig och då måste det ha varit stora krafter för verktygsstål kröker man inte så lätt. Fast det var för omkring 40 år sedan.

I senaste väderprognosen har lördagens regn minskat till nån ynka millimeter så visst hade vi kunnat vänta ännu ett par dagar men det börjar vara dags att få undan året skörd. Och så måste man ha nån vecka med bra väder för glyfosatsprutandet också. Med direktsådd kan man helt enkelt inte lämna bort det. Då har man enbart baldersbrå och kvickrot på åkrarna. Det skulle förstås minska på överproduktionen rejält då 90 % av skörden skulle försvinna. Visst gick det bra i år att spruta före sådd men det kräver torrt väder på våren och det är säkrast att spruta på hösten ifall det går. I fjol gick det inte.

Efter ett varv vet man ännu inget om mängden men det är klart att det inte blir någon bra skörd. Man får vara glad om det ens kommer i undre kanten på hyfsad.

21 augusti, 2018 av Nisse

Regnvädersarbeten i hopar

Rötsommaren börjar ta slut och det har blivit svalare och regnigare. Regnvädersarbeten finns det i stora högar eftrsom det inte varit regnväder på hela sommaren. Vackertväderarbetet har inte gått bra det heller för man har bara legat och stönat i skuggan under de hetaste perioderna. Från klockan fyra till åtta på morgonen gick det att göra något men sedan blev det olidligt hett. Till all tur var det skugga inne i ladan. Nästan hela sommaren har gått till att slå cementbalkar under ladan. Bara de allra nödvändigaste arbetena såsom sprutning och flisved har varit utanför ladan.

Men nu gäller det att ta itu med regnvädersarbetena. Vi har ännu kvar vete från förra hösten som skall köras bort förrän torken kan städas inför den nya skörden. Sedan skall förstås litet reparationer göras och jag måste se till att mätsystemet fungerar. Man har blivit så van vid att kunna se på temperaturer och fukthalter att det var ett elände då en givare gick sönder i den nya torken (nu utbytt).

Så står det en hel del maskiner och väntar på reparation. Tröskan skall köras ut ur verkstaden för att efter skörden ställas in i den ombyggda ladan där dörröppningen nu är 30 cm högre. Då blir det gott om utrymme i verkstaden för andra maskiner.

Vi kom hem från Sverige förra veckan och har snart återhämtat oss efter ”ledigheten” (kanaltur på Dalslands kanal). I Sverige har det varit ännu torrare än här och vi var ganska skickliga att pricka in två regndagar för en äppelkurs i Falun och kanalturen – den enda dag på sommaren som det regnade på kanalen … Grannen tröskade havren invid vårt hus men jag pratade inte alls med honom. Ett par dagar tidigare hade nämligen släpvagnen gått sönder och hans svåger mitt emot vårt hus höll länge på och svetsade den. Därefter gick tröskan sönder … Så jag ville inte alls gå dit och fråga hur det gick med skörden. I vissa sammanhang är det bäst att inte alls gå nära en bonde – inte ens för att uttrycka medkänsla och sympati. Man vet ju med sej själv hur litet man har lust att prata då det krånglar något alldeles obarmhärtigt.

Dagen förrän vi åkte iväg slog vi cement och följande dag blev det flisningens andra omgång. Henrik blev ensam att skyffla ut flisen. Vi hade bokat resan redan i mars och då trodde man att allt skulle vara klart inom juni men trots att jag arbetade med ladans golv hela sommaren inklusive kvällar och veckoslut så hann jag inte få det klart ens inom juli.  Hettan gjorde att mitt arbete inte blev så effektivt och drog ut på tiden. Det gäller fortfarande att det  aldrig är lämpligt att ta ledigt på ett jordbruk. Alltid är det nånting som krånglar och förstör tidtabellen.

Nu är det frågan när man skall börja tröska. Vetet ser inte så illa ut även om det är glest. Men det är ojämnt och det som grodde först till midsommaren är ju grönt ännu. Man tycker att det borde ha fått tillräckligt med värme den här sommaren men hinner det färdna ? Troligen blir det så att jag väntar med tröskandet tills de börjar lova massor med regn och då blir det bråttom.

 

 

 

3 oktober, 2017 av Nisse

Bra försök

I en blåsig oktobernatt lyser de kalla LED-lamporna på vetet som vajar i vinden men utanför ljuskäglan är allting becksvart. Det är ändå torrt och tröskan brummar och dunkar. Vetekorn efter vetekorn, lass efter lass körs in i torken. Fukthalten är hög men vetet kommer under tak för att så småningom torkas till mat åt världens folk och fä även om de inte uppskattar det utan bara gnäller över hur onödigt det är att vi tröskar mitt i natten – ja, tröskar över huvud taget.

Hemma ligger plättarna under en handduk tillsammans med varma smörgåsar och kaffet sprider en ljuvlig doft från Moccamastern. Klockan är två på natten och de sista hektarerna skall vara tröskade förrän dagen gryr. Tröskan har gått i ett sedan föregående dags morgon och vi ser fram emot att kunna ropa HASI då allt är klart. Snart skall den här kalla och regniga växtperioden vara slut, vintern komma med snö som täcker åkrar och ängar och köld som spränger den hårda leran och gör den mör för att på våren igen bjuda på nytt hopp och ny förväntan. Det gamla året skall snart vara glömt och kanske det nya året skall bli bättre än de föregående …

DÅ – slutar dunkandet … Föraren som suttit och spänt lyssnat på alla förändringar i brummandet och dunkandet stannar tröskan och hoppar ned från hytten. Tröskans vingar öppnas och avslöjar att skakarbordet  står stilla. På ena sidan ligger en stor remskiva patetiskt på sned och remmen hänger löst vid sidan.

Den avbrutna axeln syns genom remskivan längst uppe.

 

Jaha, sluttröskat för i natt. Axeltappen har brustit vilket alls inte är förvånansvärt då det gäller en Sampo-tröska. Under 27 år har vi svetsat både ett och annat och skakarbordet hör till de värsta. Fram- och återgående rörelse passar inte ihop med dåligt järn – spciellt inte om det är lagrat bara på en sida.

Nu har vi gott om tid att lappa ihop eländet för regnet kommer i dag klockan tolv. Förr skulle man ha kastat sej under tröskan, skruvat isär den och svetsat axeln – och tröskat färdigt före regnet. Men nu gick gubben till sängs. 20 timmars tröskande i ett börjar ta på krafterna. Fast visst hade man orkat än om det hade varit till någon nytta men nu kan de jävlarna importera sin billiga mat bäst de vill.

Livet fortsätter i alla fall. Det hade varit roligt att få in allt före regnet men man känner ju till Sampo så man är inte förvånad. Efter regn kommer uppehåll och om en vecka kanske det går att köra in resten. Kvaliteten blir ju usel efter regnet och om det kommer mycket regn så kan det bli spår efter tröskan. Det är den insådda åkern som vi har kvar (ett par hektar) så spår är inte vad man vill ha. Där finns fin klöverväxt (och en hel del baldersbrå) så man kan hoppas på bra jordförbättringseffekt och gröngödsling ifall klövern övervintrar.  Trots att det stått vatten på ytan vissa ställen har åkrarna ännu varit stadiga och spåren har bara varit ytliga.

Nu skall jag skruva sönder tröskan och lappa ihop den men det blir en vecka med torkskötsel innan vi kommer ut på åkern igen. Från lördagen blir det (kanske) torrare väder.

 

30 september, 2017 av Nisse

Det duggar och tröskan är sönder

Hösten verkar vara alldeles normal. Just nu duggar det och tröskan är sönder. Helt normalt.

I går kväll hade jag litet kvar på en åkerbit och körde i mörkret. Men halmen hade blivit för seg och till sist så gav hacken upp och tröskan blev full av halm. Nu fungerade i alla fall halmlarmet så jag stängde av och körde hem. För några år sedan fungerade inte halmlarmet på den gamla tröskan och den blev full av hårt packad halm som det tog många timmar att få bort för halmen var verkligen omöjlig fastän vi hackade med knivar. Fuktig halm hör till det starkaste material man kan tänka sej …

I dag började jag titta på eländet och märkte att en remskiva försvunnit men den hittade jag på åkern litet före det ställe där jag slutade i går. Det var en mellanskiva och två lager hade gått sönder. Det var inget under för hacken hade varit hårt belastad av den fuktiga halmen. Lagren är helt standard och man kan få dem för 4 euro på Biltema (även om kvaliteten kan vara tvivelaktig). Vi förlorade inte heller mycket tid eftersom allt är genomblött av duggregnet. Det enda som harmar är att det blev en liten bit kvar på åkern.

Viktigast är att få tröskan i skick till i morgon då det utlovas litet solsken. På tisdag kommer det 20-30 mm regn och då borde allt vara tröskat. Få nu se hur det går. Det vanligaste är att tröskan är sönder då det är bra väder och då man fått igång den så kommer det regn …

(Nisse)

28 september, 2017 av Nisse

Tröskandet började

Nu har vi börjat tröska (vårvete). Det är inte speciellt tidigt men vi har också tröskat senare under de våta åren på 80-talet. I år ville säden aldrig bli färdig men förra veckans väder hjälpte litet i alla fall. Ser man till mognaden så är det ännu inte någon brådska men prognoserna hotar med regn på tisdag så nu måste vi ut på åkern.

Vi körde för första gången med den nya begagnade Sampo Rosenlew 2055. Två varv kom vi innan huvudremmen från motorn gick sönder med buller och brak. Till all tur hade vi ganska ny rem på den gamla tröskan (MF20 från samma fabrik) så vi bytte rem ganska fort. Två knivar i hacken flög också genom plåten och det blev mera att skruva loss från MF20 som nu är reservdelströska. Före det hade jag hittat en reglermotor till cylindern som var så fastrostad att jag aldrig sett på maken. Där passade också en motor från gamla MF20. Dessutom hade jag flyttat axlyftarna från den gamla tröskan till den nyare. Det var inte alls så dumt att köpa en tröska från samma fabrik …

Tills vidare har vi inte behövt ångra köpet. Med undantag för det elektriska verkar 2055:an vara i ganska bra skick. Men jag kan förstå att den förre ägaren sålde bort den för en hel del funktioner är elektriska och just ingenting fungerade. Det tog mej två veckor att gå igenom elektriska systemet och byta åtskilliga tiotals kontakter. Sampo Rosenlew lär förnya det elektriska systemet och det är bra men inte var det just annat fel på 2055:an än kontakterna. Det kostar inte just nånting att förnya dem själv men tid tar det minsann så om man skall ha en verkstad att göra det så blir det dyrt. Varför förstöra en dyr tröska med att spara nån ynka euro på urusla kontakter ?

2055 är bara tio år yngre än vår gamla MF20 (som motsvarar Sampo 680) men den är helt annorlunda konstruerad. Delarna är i alla fall till stor del desamma så vi har nytta av reservdelströskan. Ifråga om utrustning är den inte mycket bättre för vi har haft hydraulisk drift och kylmaskin på den gamla också (visserligen heimlaga men annars bra). Man kommer i alla fall bätre åt allting på den nya tröskan eftersom den inte har så många lager utanpå varandra. Ett problem är i alla fall att den är betydligt högre och man borde ha en stege med sej för att komma åt allting.

Motorn är betydligt starkare eftersom det är en 6-cylindrig Sisu (Valtra) 620DSL. Det märks tydligt då man tröskar för varvtalet sjunker inte som på den gamla med 4-cylindrig Perkins (med turbo). En fördel är också att den kan stängas av snabbare eftersom den inte har turbo. Det behövdes idag då huvudremmen från motorn gick sönder. Däremot kräver den en grymt stor 140Ah ackumulator. Jag testade i alla fall en mindre 100Ah acku och den startade nog med den också. Jag vill inte ha en mammutacku som enbart kan användas i tröskan. Heller köper jag två mindre som också går att använda i de andra maskinerna och kopplar dem parallellt.

Egentligen sökte vi efter en 2045 men då den här 2055:an var lika billig eller billigare så tog vi den. Den har ett bredare tröskverk och sväljer lättare stora mängder halm vilket är viktigt eftersom vi kör med direktsådd och tar kort stubb vid tröskandet. Halmen hackades ganska kort och spreds jämnt och bra. Få se nästa vår om det blir lättare att så.

Så märkte vi också att kylmaskinen fungerade vilket är förvånansvärt. Vi har kyl också på den gamla MF20 men den måste fyllas på varje år eftersom den läcker nånstans och det blir aldrig av med påfyllning. Fast kanske den här också läcker – vi får se nästa höst. Hytten är i alla fall tätare och dammfri efter det vi bytte hyttfiltret som hade stora hål. En liten sak är sits för ”hjälpkarl” och det blir bra för barnbarnen då de vill åka med.

Spaken för driften är i alla fall sämre för den är kopplad till ventilen med vajer som ger litet glapp. På den gamla tröskan var spaken direkt fäst vid ventilen så den hade mycket exakta lägen. En besvärlig sak är att knapparna för att sänka och höja bord och haspel är ”fel” – alltså tvärtemot den gamla. Jag tänker byta kablarna så det fungerar lika som på den gamla. Det går så länge man kör lugnt och utan problem men då det trasslar till sej på bordet så trycker man förstås på fel knapp och sänker bordet i stället för att höja det. Också när man blir trött så blir allt fel för de gamla knapparna sitter redan i ryggmärgen.

Vi har i år ovanligt mycket liggsäd. Vanligen har vi inga problem eftersom vi göder ganska försiktigt men nu stjälpte regnet vetet på många håll. Till all tur blir vete inte lika manglat som korn brukar bli. Med axlyftare får man bort nästan allting i alla fall. Litet har det vete som ligger ruttnat i axen och det finns också gröna kärnor men i det stora hela ser det hyfsat ut. Det första vi tröskade hade 26,7 % och det gick ned till 25,5 % på eftermiddagen så torrt är det inte. Det gick att tröska sent på kvällen och kanske hela natten eftersom det är nästan lika varm på natten som på dagen och alltså blir det ingen dagg. I mörkret var det bra att ha de nya LED-strålkastarna som ger mycket ljus med litet ström.

Efter en dags tröskande är vi ännu nöjda Nu gäller det att köra så mycket vi orkar och hoppas att tröskan och vädret håller. Vi borde hinna få allt tröskat före tisdag då det skall komma regn. Våra två kallufttorkar sväljer lätt allt vi hinner tröska.

Till sist ett par intressanta bilder:

Helt ärgade hushållskontakter (i en tröska !!??)

Genomrostad reglermotor (den fungerade då jag filat bort rosten …)

Huvudremmen (borde vara en enda rem) som höll två varv.

Nu gäller det at tröska utan att det blir djupa spår för nästa vår skall vi så direkt i stubben utan bearbetning. Men den kan hända att jag måste harva de värsta spåren. Tills vidare har det inte blivit djupa spår men vi har en del besvärliga svackor kvar. Halmen vill vi också ha finhackad och jämnt utspridd. Efter tröskandet hoppas vi på varmt väder ett par veckor så vi kan spruta glyfosat men vi får se hur det går …

(Nisse)