3 september, 2017 av Nisse

Tröskan under tak

I går fick jag tröskan under tak vilket inte var så enkelt. Den nya (begagnade) Sampo 2055 är betydligt högre än vår gamla MF-20  som gått in i ladan med nöd och näppe. Tanken var att sänka golvet i ladan eftersom det ändå måste förnyas men det visade sej att vi inte hann med det den här sommaren. Så jag fick röja upp bredvid verkstaden i det som kallas traktorgaraget. Det är lika stort som verkstaden men har ingen värme även om det är isolerat. Det stora problemet var att det hade samlats en massa saker som täckte nästan hela golvet.

Det är otroligt hur fort ett golv blir fullt. Man behöver att ställe att kvickt få undan saker och snart är det fullt. Det tar tid att soprtera och flytta bort allt det som man kvickt satt undan men det var ju bra att jag måste få in tröskan så blev det gjort. En del gamla Lada-delar fick brorsans ”svärbo” (=dotterns sambo) eftersom han rustar upp brorsans gamla Lada frän 1967 – för övrigt en prima bil som han länge använt som ”skogsbil”. Lada startar ju bra också mitt i smällkalla vintern. En hel del for till skrotinsamlingen som ungdomsföreningen har och så sorterades en massa ”material” upp på bodvinden där jag har det nya förrådet. Det tog nästan en vecka för jag måste också bygga ut hyllorna så jag fick undan järnstängerna som låg mitt på golvet och så måste jag bygga ett bord för presenningarna. Visst har jag rum på hyllorna men jag har slutat med lättpresenningar (som är rent skräp) och de stabila presenningarna är tunga. Jag använder en hel del för gödselsäckarna och en del maskiner.

I alla fall så fick jag golvet tömt och jag måste rikigt ta en bild för att visa att det nog fanns golv under allt skräpet.  Kolla hyllorna som är smalare nertill. Det är för att få mera utrymme närmare golvet och så är hyllorna fastskruvade i väggen så man kan sopa under dem utan problem. Golvet är helt fritt från hinder. Varenda kvadratcentimeter är sopad. Vissa saker är flyttade tillbaka men på det här sättet så får man bäst bort allt onödigt – eftersom man måste flytta allting så börja man fundera om det verkligen behöver ligga där.

Det var sent på kvällen och ljuset dåligt så bilden blev litet oskarp. Nu har jag skruvat upp tre 50 W LED-strålkastare så jag får ljus från tre håll. Tröskan är ju så stor att den skymmer ljuset annars. Förr fanns här en 500 W halogenlampa men nu har jag bättre ljus som drar betydligt mindre ström. Jag måste betställa fler strålkastare för första satsen tog slut. På ebay.de får man 50 W strålkastare för omkring 13 euro hemkörda på verandan. Inte illa …

Tröskan hade problem med lyktorna så jag beställde nya kopplingar och säkringsdosor eftersom den gamla var fullständigt sönderärgade. Jag bytte ett par kontakter till flatstift så jag fick igång lyktorna. Men det var otroligt så dålig kvalitet Rosenlew hade på den här modellens tröskor. Kontakterna satt alldeles löst och då jag tog i dem med fingrarna så föll de sönder … Kontakterna på den här tröskan är av samma modell som används i hushållsmaskiner vilket är ganska uselt. Litet bättre kvalitet måste man ha på en tröska som arbetar i en omgivning som är betydligt värre än inomhus i ett kök.  Jag såg också att Rosenlew ändrat på det elektriska i tröskorna från 2002 framåt. Mycket behövligt och jag hoppas kvaliteten blivit bättre. Visst fick jag nya kontakter för nån euro stycket  på nätet men det är mycket jobb att byta alla kontakter.

Utomhus såg tröskan inte så stor ut men då jag körde in den så fyllde den upp hela utrymmet. Här hade jag haft två stora traktorer bredvid varandra utan problem och en traktor med skogsvagnen tillkopplad. Inte underligt att tröskor är dyra – de är stora och invecklade. Med nöd och näppe fick jag upp ”vingarna” så jag kan reparera den inomhus. Men på ena sidan var det bara fem centimeter till godo.

Det finns en hel del att göra på tröskan ännu men vetet är grönt så vi borde hinna bra. Speciellt hackens knivar skall jag slipa ordentligt så halmen blir finhackad. Det var bekymmer med den torra halmen i våras då den fastnade i såmaskinen. Inget var ju bearbetat efter tröskningen eftersom jag kör med direktsådd. I år har det växt bra men så blev växtligheten så försenad att man inte vet om det går att skörda. I värsta fall blir det först i oktober.

 

 

17 augusti, 2017 av Nisse

Lutar åt Sampo 2055 (-98)

I höstas brast huvudaxeln på tröskan (MF20X dvs. Sampo 680). Vi har lappat den länge och det värsta är att den sprack ett vått år. Alltså själva huvudramen som är en fyrkantig plåttunnel. Troligen blev lagerfästena så sneda att axeln bröts av senare. Så vi har i närmare ett år funderat på om  vi skall fortsätta lappa den gamla tröskan …

Man kan byta en mängd saker – till och med motor – men då plåtarna ger upp så börjar det vara slut. Det lönar sej inte att svetsa för det spricker bredvid ganska snart. Så småningom kom vi fram till att det blir en ny tröska (begagnad naturligtvis).

Jag har alltid varit för att fortsätta med samma märke ifall det nu inte är helt hopplöst. Sampo Rosenlew var nära hopplöshetsgränsen då huvudramens plåtar började spricka. Men så läste jag att de från och med 1998 bytte plåtkvalitet till 40 % starkare. Det var ju helt nödvändigt. Så vi har sökt efter en tröska som är av årsmodell 1998 eller nyare. Orsaken till att det blev en Sampo är att man kan plocka reservdelar från den gamla (utom remmar och slitdelar).

Eftersom vi har haft en testtröska från fabriken (1987) så hade den alla möjliga finesser såsom hydrostatisk drift och automatisk smörjning  mm. Det är inte riktigt möjligt att gå bakåt så nån mekanisk variator kom inte på fråga. Om man dessutom vill ha en riktigt billig tröska så börjar det bli svårt. Intressant nog så hittade vi till slut en 2055 som fanns i grannbyn …

Modellen är ganska lik den gamla tröskan och många delar är desamma – på gott och ont. Den är litet bredare även om bordet är detsamma och hytten högre. Den fyrcylindriga Perkinsmotorn på MF20X är utbytt mot en sexcylindrig Valmet och så är tanken och  hjulen större.

Köpebrevet är ännu inte underskrivet för jag vill se om plåtarna har sprickor kring axelfästena. Då är det för dyrt att betala för samma problem som vi redan har. Tröskan står nu utanför verkstaden och i morgon skall den undersökas.

Nu undrar man förstås om man gör nånting dumt. Att betala en massa för samma problem ? Det är den dyraste maskin som jag köpt även om priset bara är en bråkdel av vad en ny tröska kostar. Säkert hade det blivit billigare att byta axel på den gamla tröskan. Men man blir så sur då tröskan spricker och man vet att det bara är början på en lång rad reparationer. Hopplösa sådana. Om man byter ett lager eller en axel så håller den 20-30 år till men lappar man en plåt så brister den föjande år alldeles invid lappen. Den eviga frågan är när man skall sluta lappa och byta tröska.

Tiden får utvisa om det var dumt eller riktigt dumt …

 

11 september, 2016 av Nisse

Sluttröskat

Allt är inte tröskat – det finns under en hektar kvar (med dålig växt) men nyss brast huvuddrivaxeln på tröskan så det blir knappast tröskat mer i år. Halva tröskan fungerar (på vänster sida) men andra halvan står stilla (höger sida). Så det går inte så bra …

Tanken är halvfull med vete som i alla fall är ganska torrt ca. 15 %. Men nu måste det sugas ut för drivningen till tankens tömning är på höger sida – den som står stilla.

Nu gäller det att se vad nya (begagnade) tröskor kostar och fundera på om man orkar byta axel eller skall köpa ny tröska till nästa höst. En ny axel är säkert billigare men en 30 år gammal tröska börjar bli ganska sliten överallt. Problemet är när man skall sluta lappa den ?

 

3 september, 2016 av Nisse

Vetetröskandet började

Vi har bara vårvete så det har inte varit någon brådska med tröskandet ännu. Men jag vill inte ha hjulspår i åkern eftersom jag tänkte direktså också nästa vår. Det har varit torrt här men det är bäst att inte vänta så länge för det blir nog blötare på hösten. Annars är jag helt av samma åsikt som Kalle att det är bäst att låta den stora lampan sköta om torkandet …

Förra hösten plockade jag slutligen bort det sönderkörda tömningsröret – eftersom vi numera inte har stolpar alls på åkrarna. Det hade hållits ihop med ståltråd och silvertejp och en och annan plåt. Det nya röret svetsade jag fast vid den nedre anslutningen så det var spännande att se om det blev rätt. Och det blev det. Det nya röret är förvånansvärt rakt och passar annars bra men låset måste ännu justeras. Troligen är vi de enda som har en röd tröska med ett gult rör.

DSCN6062

Efter att ha gått igenom det elektriska systemet på tröskan så började vi tröska idag. Det är ju en testtröska från Rosenlew som jag köpte 1990 (1985 års modell) och det finns en massa konstruktioner som inte finns på någon annan tröska. Likaså är elschemat i handboken ganska oanvändbart eftersom man installerat både det ena och det andra i testsyfte. Ingenting är dokumenterat. Så jag fick klippa loss buntbanden kring kabelknippena och följa ledningarna. Nu vet jag ungefär hur kopplingarna är gjorda men det var flera dagars arbete.

Orsaken till att jag började se på ledningarna var att det började bli problem. Tröskan är i alla fall över 30 år gammal och kontakterna börjar bli dåliga. Speciellt var det temperaturmätaren och hydrauliken som krånglade. Hydrauliken var helt odokumenterad och byggd som experiment. Kontrollamporna fungerade uselt och det värsta var att de brände säkringarna hela tiden. Nu är de utbytta till LED-lampor (utom laddningslampan som måste vara glödlampa för den ger generatorn en liten startström). Mätarna kopplade jag direkt till ackumulatorn med en skild ledning och ett relä. Dessutom satte jag in en voltmätare så jag kan följa med spänningen på olika punkter. Det finns ju numera temperaturmätare med inbyggd klocka och viltmätare. Man kan välja vilken punkt man mäter spänningen på med en omkopplare. Jag började tröttna på att krypa omkring med ett universalinstrument på tröskan.

DSCN6064

Här ser man att spänningen för mätarna är 12,8 V då tröskan inte är igång. Men sätter man på hyttfläkten så sjunker spänningen till ca. 12,5 V och om man dessutom sätter på strålkastarna så går den ned till 12,0 V. Men mäter jag vid lampornas säkring så har spänningen gått ned till 11,0 V om alla lampor är på. Det bästa är att jag kan mäta då tröskan är igång och jag kör normalt. Om jag vill kan jag koppla mätarna till en skild ackumulator som inte alls belastas av andra apparater.

Det verkade alldeles i skick men då vi började tröska så fungerade temperaturmätaren inte alls. Regn var i antågande så det var ingen tid att söka fel utan vi körde tills det började droppa. I morgon har vi god tid att undersöka problemet. Möjligen måste jag byta ut hela temperaturmätaren.

Och vetet ? Jo, det var ganska torrt med ca. 20 % men det var rena missväxten. Och då var det vår vanligtvis bästa åker. I början uppskattade jag att vi i år fick bara en tredjedel av vad vi brukar få men då vi kom närmare mitten så började jag gå mot en fjärdedel eller en femtedel. I svackorna växte det inte ens kvickrot … På sina ställen fanns det kanske ett par tusen kilo per hektar men på alltför stora delar kanske bara 100 kilo per hektar.

DSCN6061

Man ser inte stor skillnad mellan det som är tröskat (till vänster) och det som är otröskat (rakt framför tröskan och till höger).  Det var de stora regnena i början på juni som dränkte brodden så det fanns inte en chans att skörden skulle bli bra i år.

Nu gäller det att kvickt köra över åkrarna, glömma det här eländiga året och hoppas att nästa år blir bättre.

 

 

 

 

29 augusti, 2016 av Nisse

Tufft veckoslut

Eftersom det här är Bondbloggen så betyder rubriken inte att jag varit och festat utan tvärtom jobbat hårdare än vanligt. Det börjar bli tradition här hos oss att veckoslutet är den brådaste tiden. Då kommer ofta Henrik hem och då skall allt lagas som det behövs flera personer till. Tydligen kommer jag att få jobba hårdast på lördag-söndag hela mitt liv för det började redan då jag gick i skolan och farsan hade sparat arbete åt mej. Då jag kom hem med bussen på lördagen (vi hade halv skollördag på den tiden) så gällde det att kvickt byta till arbetskläder och köra hö åt kossorna innan mjölkningen började klockan fem. Det fortsatte sedan då jag studerade och jobbade i Otnäs.

Nu måste vi bygga om luftluckorna (utsläpp) till den äldre torken på ladugårdsvinden. De var ganska ruttna och sönderbrända av solen och fönstren höll på att ramla ut.  Huset var byggt 1945 så det var inte mycket kvar av bräderna på solsidan. Dessutom var det brist på virke då ladugården byggdes och bräderna var minsann inte fullkantade – snarare bakar.

De flesta bondearbeten gillar jag men reparationer av torken är ett undantag. Man får nämligen 40 års samlat damm i nacken och damm det gillar jag inte. Luckorna var dessutom högst upp under det 8 meter höga taket så man måste stå på en ganska vinglig stege (fastskruvad) då man jobbade. Henrik som är bergsklättrare kan i alla fall det där med rep och säkringar och så är han betydligt vigare än den gamla gubben på gården.

DSCN6056

De grå bräderna är ett par år gamla. Jag försökte nämligen byta luckor redan tidigare men så kom köksbranden och arbetet stannade av för ett par år. Nu är dock de nya luckorna på plats. De är av filmfanér och betydligt lättare än de gamla som helt enkelt var en bit av väggen som jag sågade ur 1975. Dessutom är de utanpåliggande så de fastnar inte liksom de gamla. Samtidigt sågade vi upp öppningen med nån kvadratmeter. Det kommer nämligen stora luftmängder ut då man har tre fläktar på samtidigt.

Gångjärnen är mycket kraftiga och dessutom satte jag in tre på varje lucka. Då hålls luckan rak och bryter inte vid stängandet. Tjockleken på filmfanéren är bara 12 mm vilket är bra då man vill täta luckan men den kröker sej lätt. Det var hård blåst på lördagen så vi måste vänta till söndagen innan vi vågade sätta upp den andra halvan men den uppsatta skivan klarade sej bra trots blåsten. Vi testade genom att hålla den öppen. Som av bilden synes så använder jag linor och block för att öppna och stänga luckorna. Vid stängningen skall den ena luckan stängas före den andra så det snöret är kortare men skarvat med ett gummirep. Kraftiga gummirep är användbara då man stänger luckor för man får ständig spänning så luckan inte läcker eller börjar slå i luftdraget. Jag har ju 96 luckor i den nya torken …

Men det värsta var att sätta upp skivor i taket inne i torken. Plasten som jag satte upp 1975 har hållit bra men nu har solen tagit kål på den under takfönstren. Torken måste vara övertäckt så det inte blir rundgång av den fuktiga luften eftersom jag har alla torkfläktarna inomhus och tar in luft under taket. Dessutom sprids inte damm och agnar till hela huset då man tömmer.

Vi hade helmasker på oss eftersom det kom stora mängder damm ner från det gamla taket där vi arbetade. Och täta jackor med huvor. Det var inte så trevligt för tätheten gjorde att svetten rann under kläderna och det slog imma på glasögonen. Jag har fläkt till min mask men den var för svag – jag måste sätta in en större dubbelfläkt (12V datamaskinsfläktar). Henrik konstruerade en enkel skivhiss med block och linor så det gick trots allt betydligt enklare än förra gången.

Nu är i alla fall torken reparerad och efter bastun så börjar det gå an. Tröskan är inkörd i verkstaden efter en massa städande både i ladan och i verkstaden. Jag drar nya ledningar i elsystemet för i fjol visade mätarna helt fel därför att de gamla ledningarna (eller kontakterna) blivit dåliga. Det är inte riktigt bra med en temperaturmätare som visar 80 grader normalt men som visar 90 då man sätter på hyttfläkten och över 100 då man tänder lyktorna. Temperaturmätaren måste man kunna lita på för en överhettad turbo blir dyr att byta. Jag har bytt en gång men då var det oljefiltrets fot som brast och all olja pumpades ut mitt i tung körning.

Här regnar det och skall regna i morgon också men det verkar komma mindre mängder än vad prognoserna tidigare hotade med. Hoppeligen kan vi börja tröska vetet i slutet på veckan. Det är ännu augusti så det är inte speciellt sent ännu.

18 augusti, 2016 av Nisse

Världen är liten

Vi har varit en vecka i Medåker (i vårt hus i Sverige). Grannen kom in och hälsade från Kalles granne (Bondbloggs-Kalle som han kallas här för vi har många Kalle). Han hade visst släkt i Medåker och var och hälsade på. Kanske han hörde om de tokiga finnländarna som bor i ett gammalt hus som ser ut som hembygdsgården – ingen brädfodring ens. Mycket ovanligt i det superprydliga Sverige. Och gräset växer för det mesta långt och tjockt över hela tomten …

DSCN5993

Den lilla sandplätt som jag krafsat fram under många dagars arbete ledde till att jag slog sönder hackan som jag tog hem för att reparera. Gräset måste bort för om det regnar så blir det så halt att hjulen bara slirar på bilen. Men i år var det kruttorrt i juli och mycket litet vatten i brunnen. Så det passade bra att gräva ned slangen och byta ut bräderna på brunnstaket som ruttnat. Vi har ingen pump utan tar upp vatten med en gammaldags skjula så slangen är bara för säkerhets skull. Vattnet innehåller humus som rinner ned från den höga backen till höger men det går genom ett litet reningsverk (via tunnorna under ändväggens fönster) så vi får kaffevatten.

Då vi köpte huset år 2000 så bodde faktiskt vår grannes dotter i närheten. Och en av mina klasskamraters barn bor i Kolsva som är grannsocken till Medåker. Det finns en hel del finländare i trakten. En träffade vi på Medeltidsdagarna i Arboga. Hon hade kommit som krigsbarn och numera glömt bort finskan. Tydligen är det lätt att höra på vårt tal att vi kommer från Finland. Endel tror också att vi är norrlänningar.

Egentligen åkte vi för att delta i Medeltidsdagarna som ordnas varje år i Arboga. Under medeltiden var nämligen Arboga närapå Sveriges huvudstad. Engelbrekt Engelbrektsson som står staty på Arboga Järntorg höll herredag i Arboga 1435 och den kallades senare för Sveriges första riksdag – litet felaktigt för det var bara stormän med. Men också endel bergsmän (bönder som också bröt malm i liten skala). Engelbrekt var ju bergsman. En av de viktigaste utskeppningshamnarna var just Arboga.

DSCN5979

Här håller fogden på att märka tunnorna med järnmalm vid en exakt kopia av järnvågen vid Järntorget. Men drängarna är druckna och gör allt fel och till slut sätter stadsvakterna (med svärd till vänster) dem i ”bykistan” som var den tidens häkte. Längst till vänster på andra sidan ån (Arboga betyder ju ”åbåge” och uttalas ännu idag på vårt språk som ”Ååboga”) finns ett av de äldsta husen i Arboga – ett garveri. Andra sidan av ån var tillhåll för färgare och garvare. Den hörde förr till landskapet Södermanland och ännu i ganska sen tid så kunde det hända att polisen i Arboga släpade druckna över bron – därefter var de sörmlänningarnas problem :-). Nu hör hela Arboga till Västmanland.

Gustav Vasa hade betydande egendomar i Arboga och hans dotter Cecilia bodde i staden en tid. Hon var ytterst egensinnig och ställde till skandal på skandal så det blev inget av att gifta bort henne av politiska skäl. Nedan ”uppvaktar” vi henne vid kungsgården i stadens centrum men får en utskällning om ”eländiga tiggare”. Cecilia i blå klänning och vår ciceron från Föreningen Arboga Medeltid i röd.

DSCN5982

Efter tre dagars intensivt program på Medeltidsdagarna så tog vi det lugnt och började bygga och plantera äppelträd. Då vi kom så hade man inte ännu börjat med tröskandet men på måndagen satte vår granne igång med höstvetet invid huset. Nöjd var han inte- det var problem med sådden förra hösten då det låg vatten på åkern. Vetet ser bra ut men var glest.

DSCN5990

Vi hade ingen brådska med skörden. I Hindersby regnade det nästan hela tiden och regnskurarna tycks fortsätta enligt tiodygnsprognosen. Tröskandet är inte roligt i år för brodden drunknade i våras. Den klarade det första 40 mm regnet men då det i början på juni kom ett 40 mm regn till så var ytan så fastslammad att det blev sjöar på våra leråkrar. Nu är det bara att köra över åkrarna och sedan hoppas på bättre väder nästa år.

Så måste jag ännu sätta med en bild av Arbogaån en sommarkväll i augusti:

DSCN5971