Isär….

Jag nämnde tidigare på senhösten att min trotjänare Fiatagri 80-90DT från 1990 med lite på 11000 timmar började tappa draget på högre växlar och därför började fundera på att skaffa ytterligare en lastartraktor. Jag hade en på prov under slutskedet av skörden men kom inte riktigt överens med den så den returnerade jag.

Så nu då jag besinnat mig lite från försäkringschocken och beslutat låta det ärendet bero så har jag tagit itu med reparation av traktorn i stället. Det börjar ju bli hög tid att ta itu med skogsarbete och Fiaten använder jag i skogen. Eftersom jag antog att det är kopplingen som börjar ha sett sitt så är det bara att klyva traktorn för att komma åt den. På dessa äldre traktorer är det inte så invecklad sak men lite skruvande är det ändå och några bultar är lite svåra att nå, man borde nog ha utbyteshänder av lite mindre storlek att tillgå. Med lite funderande och en god portion tålamod gick det ändå ganska bra och traktorn gled lätt isär med hjälp av pallgaffel och några lastpallar. Följande bildkavalkad kanske bäst beskriver proceduren.

Projektet inleds efter att ha flyttat undan växtskyddsprutan så att tillräckligt utrymme för att ta traktorn isär finns. Det är trevligare att skruva i varma utrymmen och stadigt golv underlättar arbetet.
Till först demonterades lite plåt runtom.
Efter att ha lossat slangar, vajrar, axlar och kablar skruvades bultarna som håller ihop motor med transmission bort och delarna kunde börja separeras. Det gick lätt och säkert med hjälp av lite lastpallar, plankbitar och 2 pallgafflar.
Lamellen var inte riktigt slut men av fingrarna som ligger an mot urtrampningslagret var det inte mycket kvar så det var nog inte frågan om att en reparation var nödvändig, man kunde nog blivit utan frikopplingsmöjlighet vilken dag som helst.
30-årigt damm, lite olja och lämningar från tidigare kopplingar hittades också. Det är tredje kopplingsbytet på denna traktor men det första som jag gör själv, i de två tidigare kopplingarna har centrumet i lamellen rivits loss och fjädrarna från dämpningen har tydligen lämnats kvar av servicemannen.
I väntan på de beställda delarna så satte jag lite tid på att få bort skiten som satt hårt.
Passade också på att rengöra startmotorn när den nu var lättillgänglig, damm från släpringar och kol samlas med åren och är oftast orsaken till krypström och startproblem så det lönar sig nog att nu som då putsa ur lite.
Matarpumpen fick sig också en översyn av samma anledning, så värst mycket skräp va det ändå inte där.
Damm från bromsar och kopplingar är besvärligt att få bort, till och med handrengöringsmedel som är ämnat för saken går bet på uppgiften. Björntunga och diskmedel fungerade någotsånär men av en slump råkade jag valla om skidorna och märkte att vallaborttagningsmedlet verkade vara det allra effektivaste.

Det skulle ta 3-4 dagar innan ny koppling anländer så jag återkommer med monteringen senare om jag lyckas få ihop det hela igen. Om någon här har lite tips och råd så tas det tacksamt emot.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

5 reaktioner till “Isär….”

  1. Den ser ju annars snygg ut. Då du sätter ihop traktorn så behöver du ett centreringsdon för lamellen. Jag har tillverkat av rör om man hittar lämplig storlek men förstås kan man ha någon att svarva ett också. En momentnyckel är också bra att ha så man vet vilket moment man dragit till bultarna med. Jag hittade en bra momentnyckel på Motonet men IKH har säkert också.

    Händerna rengör jag numera med linoljesåpa som tar bort den värsta sotiga olja.

  2. Joo centreringsaxeln ska ja få låna av en kompis som också kör Fiat. Momentnyckel är säkert också bra men den tycks hålla ihop annars också, ett par av dom mer svårtillgängliga bultarna var så lösa att jag knappt behövde använda växelskaftet för att skruva loss dom. Kan nog bli att lyfta hytten lite för att få dom på plats, ett par cm mera rum betyder mycket när det är trångt. Sen borde man hitta uppgifter på rätt moment också, det känner dom kanske till på verkstaden där jag hämtar nya kopplingen.

  3. På våra fiatar håll kopplingen precis 5000h. Sedan köpte man J-D 97 så lovade reklambroschyren livstids koppling och hittills har det löftet hållit. Däremot har man bytt växel och bromsskivor, med dåtid bristfälliga belägg. Radodling sliter mera på “gammaldags” koppling.

  4. Det är nog frontlastararbetet som sliter på kopplingen i detta fall, det blir många urtrampningar under en säsong med all lådhantering. Sen har det lastats en och annan jordvall också samt en del snöröjning. I de tidigare kopplingarna har centrum i lamellen slitits sönder detta är den första som nötts ner, tror de va -07 eller -08 som senaste bytet gjordes så det där med 5000h verkar ligga ganska nära även i detta fall.
    Vi hade annars en montör från Kristinestadstrakten som bytte koppling på farsgubbens traktor nån gång på 80-talet, det tog en knapp förmiddag eller ca 3 timmar. Maken till skruvare får man söka efter, han var mera som en trollkonstnär som visslade under jobbet än en montör. Han bytte en läckande stefa vid dragkraftavkännarstången där dragarmen är fäst också. Vi behövde inte ens tömma bakändan på olja så snabbt gick det, en par kaffekoppar olja kommer ut sa han och det stämde nog också.

  5. När min nyaste traktor fyllde tjugo år och man råkade besöka residensstaden så gjorde man en blixtvisit
    på den lokala valtraförsäljningspunkten. Fick en almanacka och en pratstund med försäljaren. Valtrförsäljaren hade finskt rekord i fendtförsäljning och han hade också en sådan själv. Redan i början av åttiotalet var de överlägsna men att det nu gått så långt. Utan att vara onödigt elak så med lönejobb plus jordbruk så kommer man upp sig, något jag påtalat tidigare i bloggen. Valet är ens eget men nu börjar det bränna, olja, el gödsel ja så kommer räntorna så sakta på. Vi såg det icke komma säger somliga i vårt västra grannland. I media har det flera gånger talats om hur kaffepriset stiger, de är så synd om alla drabbade. Nu kom eu också på att kor inte får utfodras på/med nyröjda åkrar.
    Var för några veckor sedan med buss i litauien och långtradartrafiken på via baltica är något i stil med cantraleuropas. Frukt och grönsaker bla på väg till finland.

Kommentarer är stängda.