9 augusti, 2019 av Nisse

Växterna 2019

Nu kan man börja se hur sommaren 2019 gick ur växternas synvinkel. Jag har lagat tak i två månader och inte just hunnit fundera på jordbruket alls efter sprutandet. Rent ut sagt så gick luften ur gubben efter hettan på taket. Ett par veckor med litet svalare väder har bara behjälpligt återställt balansen.

Ungdomarna var och plockade flyghavre eftersom jag ser så dåligt att jag nästan måste snubbla över flyghavren för att hitta den. Och så gick mina bättre glasögon sönder och de gamla är inte till stor nytta mera. Därefter fick jag irit (ögoninflammation) igen. Ingen vet riktigt varför den kommer men en ganska trolig förklaring är att stressen med takarbetet i hettan utlöste iriten. Det finns ju bra droppar som nästan genast tar bort symptomen men man blir vansinnig av att droppa hela tiden. Jag har alarmet på mobiltelefonen att pipa då det är dags att droppa och jag skulle kunna svära på att det är var tionde minut som eländet tutar (fast jag ställt in den på en gång i timmen). Man får ingenting gjort då det tutar hela tiden …

Vid flyghavreplockandet så kan man också se hur ogräsmedlen fungerat. Jag körde med Broadway på hälften och där fanns det ingen flyghavre och inte mycket ogräs heller. Det är dyrt men då man kan lämna bort flyghavremedlet så lönar det sej i alla fall. På den andra hälften körde jag Starane och MCPA och där fanns det tyvärr flyghavre. Men baldersbrå fanns det inte och det var därför jag använde Starane – med positivt resultat. Nu kan man inte spruta varje år med Broadway men då blir jag nog tvungen att spruta mot flyghavre.

Vetet har växt ganska bra utom på Svansjön (där det i juni stod sjöar efter det häftiga regnet). Där fanns ingenting alls utom stenhård lera. Det var främst två åkrar som hade sjöar i juni men arealerna var inte så stora.

Men allra bäst har klövern växt. På gröngödslingsvallen är den som en tät mörgrön matta (utom där det finns svackor). Den hade övervintrat bra och tyckte tydligen om de två regn på 50-60 mm som vi fick i början på sommaren. Fast klövern tyckte inte heller om att det stod vatten i svackorna.

Fin klöver – utom i svackorna

Våra vallar har i år varit riktigt fina. På den tiden vi hade kossor så skulle det ha varit perfekt med torrväder för höet och allt. Också förgröningsarealen (eller vad fasen det nu heter i år) hade fin klöver och timotej men den får man ju inte använda till nånting nyttigt enligt de byråkratiska dårfinkarna. Men nog är det riktigt harm för en gammal bonde att resurser slösas bort på det här sättet. I fjol fick man använda vallen men tydligen inte i år. Nog är det harm.

Medan vi höll på med taket så lämnade jag allt annat. Så det är inte att pusta ut nu utan nu skall allt ogjort arbete göras. Vi behöver flis till vintern och vetet från i fjol skall köras upp i lastningssilorna. För att inte tala om alla maskiner som står oreparerade och byggnader som behöver lappas både här och där. Och så har jag ju verandan kvar att laga.

En hörnstolpe har jag bytt och två andra skall ännu skarvas i nedre ändan där de ruttnat fullständigt. Den ena väggen som inte såg så illa ut visade sej vara hel förstörd i nedre kanten och jag måste såga bort en halv meter. Men till all tur hade jag sparat en mellanvägg då vi 1980 byggde om verandan så jag har rätt panel som ännu därtill är målad i rätt färg.

Elak röta i hela nedre väggändan

Här skall allt bytas till friskt virke och sedan skall det läggas tjockt tjärpapper (fås från Byggnadsapoteket – inte från andra byggaffärer) och så skall väggen isoleras med Ekoull (cellulosaisolering) som är hygroskopisk dvs. den både tar upp och avger fukt. Så den får inte täckas med plast. Tjärpappret släpper (långsamt) igenom fukt men hindrar att det blåser rakt genom springorna.

Träpanelen måste bytas helt för den hade ruttnat fullständigt från spikhålen utåt. Den nya väggen skall skyddas mot regnvatten med en mängd plåtar som för ut största delen av vattnet från väggen. Plåt skall jag också sätta runt hela verandan i nedre delen av väggarna för att hindra möss att komma in. Eller finmaskigt ståltrådsnät där det är svårt att böja plåten. Det är ett arbete som det lönar sej att göra ordentligt för det behövs bara ett litet hål på nån centimeter så är allt förgäves. Maskorna i nätet måste vara 8mm eller mindre.

Det har varit bråttom i sommar och jag har inte haft en enda ledig dag men nu far vi till Sverige för att åka båt på Göta kanal. Få se om vi lyckas pricka in sommarens enda regniga dag liksom i fjol somras då vi åkte på Dalslands kanal i regnväder fastän hela sommaren var alldeles torr annars.

Jag sår ju ganska sent och vetet är ännu ganska grönt så det blir knappast att tröska före september. Däremot har man tröskat kummin i stora mängder i byn. Så det är kryddoft i hela Hindersby just nu.

Väderprognoserna lovar regn titt som tätt men sedan kommer det knappt en enda droppe. Kanske vädret sparar allt regnet tills vi börja tröska ?

26 juli, 2011 av Nisse

För tät färg

I samband med diskussionen om målfärg så tänkte jag sätta in en bild av hur en alltför tät plastfärg fungerar. En linoljefärg ”kritar”, dvs. blir tunnare och tappar linolja och kan delvis återställas bara genom att man oljar in den med ren linolja utan pigment. Den blir inte att se ut som de täta plastoljefärgerna (alkyd) som på bilden nedan. Jag har nu slutat helt med alkyd och akrylat.

Det är tvärtom så att en ”svag” färg är lättare att underhålla än en stark (tät) färg. Enklast och billigast är rödmylla (slamfärg på rågmjöl och Falu rödfärg) men på hyvlat virke är linoljefärg bättre. Ren rödmyllefärg möglar sällan om man använt bra rågmjöl som i jämförelse med vetemjöl inte innehåller så mycket gluten och protein vilka  är grogrund för mögel regniga somrar. Förstås kan man använda annat pigment också i en slamfärg – till exempel gul järnoxid.

En liten ordbok för reklamsnacket är dessutom:

Underhållsfri = går inte att underhålla

Förstärkt = försvagad

Förbättrad = försämrad

Modern, ny = obeprövad (du är testkaninen)

Det är inte bara skämt för då man skrapat väggar på flera hundra kvadratmeter där färgen delvis lossnat som på bilden och delvis sitter som sten (målar man över blir det fläckigt) så kan man sannerligen hålla sej för skratt.

27 september, 2010 av Nisse

Timmersågning

Jag har alltid varit intresserad av byggnadsvård och gamla material och metoder. Även om jag använder högteknologi i jordbruket ibland. Trä och sten är otroligt fina material som håller i all evighet om de sköts rätt och får torka mellan regnen. Fukt är deras värsta fiende – träet ruttnar och stenen sprängs sönder av frosten. Men om man ser till att de torkar upp så håller de i hundratals år eller ännu längre. I dag var det timmersågning på programmet.

Timmersågning

Sågverket är ganska enkelt: En motorsåg och en linjal med en vagn för motorsågen. Det är en svensk uppfinning – Logosols Solosågverk – som tillverkas utanför Örnsköldsvik men säljes över hela världen. Stocken placeras på två hållare som kan flyttas uppåt med ett par millimeters noggrannhet. Sedan är det bara att veva motorsågen framåt – ett snöre drar den. Och det fungerar.  Litet tid tar det att såga klent virke men till timmerstockar är sågverket utmärkt.

De här stockarna skall användas i Medåker för att reparera stockhuset där. De skall ännu bilas på yttre sidan. Att bila betyder att hugga sidan med en speciell bilyxa. Då blir ytan slätare och släpper in mindre vatten. Efter sågningen är ytan ganska sträv. Om man skall vara riktigt petig så är det fusk att såga förrän man bilar men det går betydligt snabbare och blir rakare. Det är inget problem att byta ut en stock mitt i en timmervägg. Man bara sågar ut den gamla och sätter in den nya stocken som man delat itu för att få in bitarna. Sedan fästes de ihop med ”dymlingar” (tjocka träpinnar). Inga spikar används.

Timmerhus är otroligt hållbara och starka. Även om de ser ut att ha ruttnat helt och hållet så är de ännu starka. Man behöver bara byta ut de värsta ruttna delarna och så är väggen som ny igen. Det går utmärkt att lappa om man vet hur det skall göras. Det är helt normalt att byta ut de understa stockarna då och då eftersom de ligger nära marken och därför hålls fuktiga mer än de andra. Jag har lyft upp hela huset med domkrafter så att man kan byta ut det understa stockvarvet.

Solosågverket kan användas för att såga de mest underliga virkesmått – man kan också såga kilformat virke. Förutom timmerstockar skall jag såga nästan 40 cm breda takbräder i ett rum där taket läckt och innertaket ruttnat. Intressant nog är bräderna smalare i ena ändan – år 1850 så tyckte man det var slöseri med virke att såga bräderna lika breda hela vägen. Så det är specialmått som gäller men det är inget problem för det här sågverket. Sedan skall jag hyvla bräderna för hand så de liknar de andra bräderna i taket och fräsa spunt i sidorna så taket blir tätt.

Egentligen borde man ha sågat på våren men jag tror det var bra att inte ha gjort det i år för stockarna hade troligen spruckit i den hemska torkan vi hade den här sommaren. Timmerstockar bör helst torka långsamt för att förhindra sprickbildning. Men jag har ännu inte sågat Bamsens rotstock (80 cm) från i våras. Till det behövs den stora motorsågen och den är inte ihopskruvad än.

Sågning