I samband med diskussionen om målfärg så tänkte jag sätta in en bild av hur en alltför tät plastfärg fungerar. En linoljefärg “kritar”, dvs. blir tunnare och tappar linolja och kan delvis återställas bara genom att man oljar in den med ren linolja utan pigment. Den blir inte att se ut som de täta plastoljefärgerna (alkyd) som på bilden nedan. Jag har nu slutat helt med alkyd och akrylat.
Det är tvärtom så att en “svag” färg är lättare att underhålla än en stark (tät) färg. Enklast och billigast är rödmylla (slamfärg på rågmjöl och Falu rödfärg) men på hyvlat virke är linoljefärg bättre. Ren rödmyllefärg möglar sällan om man använt bra rågmjöl som i jämförelse med vetemjöl inte innehåller så mycket gluten och protein vilka är grogrund för mögel regniga somrar. Förstås kan man använda annat pigment också i en slamfärg – till exempel gul järnoxid.
En liten ordbok för reklamsnacket är dessutom:
Underhållsfri = går inte att underhålla
Förstärkt = försvagad
Förbättrad = försämrad
Modern, ny = obeprövad (du är testkaninen)
Det är inte bara skämt för då man skrapat väggar på flera hundra kvadratmeter där färgen delvis lossnat som på bilden och delvis sitter som sten (målar man över blir det fläckigt) så kan man sannerligen hålla sej för skratt.
