flyghavre – Bondbloggen

Städdags

Senast i juli måste torken tömmas och städas så att vi kan flisa för nästa vinters värme. Det borde ha gjorts redan tidigare så att vi skulle ha kunnat utnyttja den hemska hettan för torkandet men takarbetet togs trots allt en hel del tid.

Det var inte heller lätt att tömma torken i hettan. Jag klarade bara av ungefär en timme i skyddsutrustningen innan värmeslaget börja hota. Svetten bara rann hela tiden.

Ännu måste jag reparera luckor och bygga högre skalmar för flisen. Det blir nämligen en stor hög innanför luckan som sedan rinner ned mot dörren. Utbredd blir det inte just högre än en meter. Luften går mycket bra igenom flisen så man kan sätta ganska tjocka lager men vi har gått över till att flisa i två omgångar i stället för då går torkningen snabbare.

Men det blev en hel del städande inomhus också på grund av hettan. Den gamla tegelladugården håller sej sval ganska långt in på sommaren. Så nu städade jag upp i stallet som allt mer blivit ett stort skräprum. Eller inte skräp utan viktiga och mindre viktiga saker huller om buller i flera lager ovanpå varandra.

Det började för många år sedan då råttj-na gnagde sönder värmeröret av plast. Alla golvskivorna svällde upp och måste bytas ut. Spånskivor är nånting jag aldrig mer kommer att använda. Träfiberskivor och fanér går an men spånskivor är djävulens påfund.

Då man byter ut golvskivorna så måste allt ut ! Och sedan in tillbaka. Men krafterna räcker inte till för att bära in allt och sortera upp det så allt bli liggande i stora hopar. Men det var inte slut med det. Råttorna gnagde sönder plaströret en gång till. Jag behövde inte byta alla skivorna den andra gången men tillräckligt för att få kaoset att blir dubbelt värre. Men nu satte jag in kopparrör och satte metallslang utanpå de plaströr som blev kvar.

Så småningom skulle väl kaoset ha blivit uppstädat men så flyttade Mia in på Skepparegatan där vi bodde då jag arbetade i Otnäs. Och hon tömde källaren och hämtade hem en massa lådor. Sedan flyttade Henrik in på Skepparegatan och sedan till Borgå. Mera lådor och saker. Och så började Henrik bygga om Ribackhuset – och hämtade morsans och farsans saker till stallet ,,, Dessutom förde jag dit en mängd nyinköpta elektronikkomponenter och förde dit det jag städade ut från mitt arbetsrum inne i huset.

Det måste bara städas upp för jag hade viktiga saker där också som jag inte mera hittade. Men jag insåg att det var ett stort arbete och sköt upp det år efter år. Takarbetet krävde också en massa tid. Men nu var klockan slagen – golvet skulle fram och torkas av. Till all tur hade vi fört de gamla skåpen från bägge husen till ladan så att man kunde ställa in en hel del där.

Här är redan hälften bortstädat så man ser golvet här och där

Det värsta med städandet är att man hittar en mängd gamla intressant saker och papper och så fastnar man med dem. Det gör å andra sidan städandet intressant. Många viktiga papper och saker kom också fram. Men tid tar det.

En orsak till städandet var också att jag ville ha igång min egen syhörna. Jag hade köpt en fin begagnad Bernina symaskin (begagnad). Den hade jag haft inne i huset men tanken var att använda den för arbetskläder och tygrör i torken. Och de är så dammiga att man inte vill ha in dem i huset. Jag har en massa tygrör för säd och konstgödsel ich annat för tygrör är betydligt mera flexibla än metallrör.

Efter många lass med mest papper till arkivet i ladan så kunde jag ställa upp bordet med symaskinen. Nu på sommaren är det bara bra med lufthål men till hösten och vintern vill man gärna sätta en lapp på de värsta hålen i byxor och skjortor.

Lägg märke till bordslampan. Den hade farsan på sitt skrivbord ända sedan 1940-talet. Bordet har jag själv gjort i slöjden i skolan och det är förstås litet underligt. Bordsskivan har gångjärn och under den finns det en lika stor låda som hela bordet. Där förvarar jag gamla saker som man inte behöver så ofta.

Nu försöker jag borsta bort rosten från verandatakets plåt så att jag kan måla den med linoljefärg. Men det är också ett ganska hemskt arbete i solen. Mitt på dagen måste jag därför syssla med verkstadsarbete

Men en syssla behövde jag inte göra i år. Henrik plockade flyghavren och jag hade riktigt illa att vara då han gick i hettan på veteåkrarna och plockade. Men min syn är numera sådan att jag inte är till någon nytta då det skall plockas flyghavre. Det värsta var att det 90 mm:s regn som kom gjorde att det inte gick att spruta mot flyghavren fastän jag nog ahde medel hemma. Och sedan blev det för sent.

Tidigare års sprutande hade i alla fall gjort att bara en åker hade litet mera flyghavre och där hade jag inte sprutat i fjol mot flyghavre. Men man måste ändå gå över alla åkrarna så att man inte nästa år har en stor fläck där flyghavren drösat.

Taket är inte riktigt klart för det behövs ännu målning av väderbrädor och så skall takrännorna sättas upp. Men det är inte så bråttom med det. Först måste jag få igång flisandet.

Vi väntar på det kyligare vädret så att vi skall orka göra nånting men hettan håller ännu i sej. Urk !

Växterna 2019

Nu kan man börja se hur sommaren 2019 gick ur växternas synvinkel. Jag har lagat tak i två månader och inte just hunnit fundera på jordbruket alls efter sprutandet. Rent ut sagt så gick luften ur gubben efter hettan på taket. Ett par veckor med litet svalare väder har bara behjälpligt återställt balansen.

Ungdomarna var och plockade flyghavre eftersom jag ser så dåligt att jag nästan måste snubbla över flyghavren för att hitta den. Och så gick mina bättre glasögon sönder och de gamla är inte till stor nytta mera. Därefter fick jag irit (ögoninflammation) igen. Ingen vet riktigt varför den kommer men en ganska trolig förklaring är att stressen med takarbetet i hettan utlöste iriten. Det finns ju bra droppar som nästan genast tar bort symptomen men man blir vansinnig av att droppa hela tiden. Jag har alarmet på mobiltelefonen att pipa då det är dags att droppa och jag skulle kunna svära på att det är var tionde minut som eländet tutar (fast jag ställt in den på en gång i timmen). Man får ingenting gjort då det tutar hela tiden …

Vid flyghavreplockandet så kan man också se hur ogräsmedlen fungerat. Jag körde med Broadway på hälften och där fanns det ingen flyghavre och inte mycket ogräs heller. Det är dyrt men då man kan lämna bort flyghavremedlet så lönar det sej i alla fall. På den andra hälften körde jag Starane och MCPA och där fanns det tyvärr flyghavre. Men baldersbrå fanns det inte och det var därför jag använde Starane – med positivt resultat. Nu kan man inte spruta varje år med Broadway men då blir jag nog tvungen att spruta mot flyghavre.

Vetet har växt ganska bra utom på Svansjön (där det i juni stod sjöar efter det häftiga regnet). Där fanns ingenting alls utom stenhård lera. Det var främst två åkrar som hade sjöar i juni men arealerna var inte så stora.

Men allra bäst har klövern växt. På gröngödslingsvallen är den som en tät mörgrön matta (utom där det finns svackor). Den hade övervintrat bra och tyckte tydligen om de två regn på 50-60 mm som vi fick i början på sommaren. Fast klövern tyckte inte heller om att det stod vatten i svackorna.

Våra vallar har i år varit riktigt fina. På den tiden vi hade kossor så skulle det ha varit perfekt med torrväder för höet och allt. Också förgröningsarealen (eller vad fasen det nu heter i år) hade fin klöver och timotej men den får man ju inte använda till nånting nyttigt enligt de byråkratiska dårfinkarna. Men nog är det riktigt harm för en gammal bonde att resurser slösas bort på det här sättet. I fjol fick man använda vallen men tydligen inte i år. Nog är det harm.

Medan vi höll på med taket så lämnade jag allt annat. Så det är inte att pusta ut nu utan nu skall allt ogjort arbete göras. Vi behöver flis till vintern och vetet från i fjol skall köras upp i lastningssilorna. För att inte tala om alla maskiner som står oreparerade och byggnader som behöver lappas både här och där. Och så har jag ju verandan kvar att laga.

En hörnstolpe har jag bytt och två andra skall ännu skarvas i nedre ändan där de ruttnat fullständigt. Den ena väggen som inte såg så illa ut visade sej vara hel förstörd i nedre kanten och jag måste såga bort en halv meter. Men till all tur hade jag sparat en mellanvägg då vi 1980 byggde om verandan så jag har rätt panel som ännu därtill är målad i rätt färg.

Här skall allt bytas till friskt virke och sedan skall det läggas tjockt tjärpapper (fås från Byggnadsapoteket – inte från andra byggaffärer) och så skall väggen isoleras med Ekoull (cellulosaisolering) som är hygroskopisk dvs. den både tar upp och avger fukt. Så den får inte täckas med plast. Tjärpappret släpper (långsamt) igenom fukt men hindrar att det blåser rakt genom springorna.

Träpanelen måste bytas helt för den hade ruttnat fullständigt från spikhålen utåt. Den nya väggen skall skyddas mot regnvatten med en mängd plåtar som för ut största delen av vattnet från väggen. Plåt skall jag också sätta runt hela verandan i nedre delen av väggarna för att hindra möss att komma in. Eller finmaskigt ståltrådsnät där det är svårt att böja plåten. Det är ett arbete som det lönar sej att göra ordentligt för det behövs bara ett litet hål på nån centimeter så är allt förgäves. Maskorna i nätet måste vara 8mm eller mindre.

Det har varit bråttom i sommar och jag har inte haft en enda ledig dag men nu far vi till Sverige för att åka båt på Göta kanal. Få se om vi lyckas pricka in sommarens enda regniga dag liksom i fjol somras då vi åkte på Dalslands kanal i regnväder fastän hela sommaren var alldeles torr annars.

Jag sår ju ganska sent och vetet är ännu ganska grönt så det blir knappast att tröska före september. Däremot har man tröskat kummin i stora mängder i byn. Så det är kryddoft i hela Hindersby just nu.

Väderprognoserna lovar regn titt som tätt men sedan kommer det knappt en enda droppe. Kanske vädret sparar allt regnet tills vi börja tröska ?

Slut på torkan

Nu verkar det vara slut på den olidliga torkan. Förstås eftersom det är hötid … Det kom ett regn till midsommaren och nu har vi igen 30 mm i mätaren. Tyvärr kom allt alldeles för sent. Utsädet grodde delvis en månad efter sådden. I går sprutade jag mot flyghavre (det måste man göra minst en vecka efter ogräsbesprutningen). Växtligheten hade blivit riktigt mörkgrön – troligen för att gödselkornen först nu hade lösts upp och var tillgängliga för brodden. Men glest och ojämnt är det.

Jag körde igen med GPS och såg hela tiden på precisionen. Programmet visar hur långt från körlinjen det anser att man är. Jag körde exakt enligt sprutspåren så jag var på den riktiga körlinjen medan programmet inte var det. Det visade sej att GPS:n visade fel upp till 3 meter även om den ibland kom ned till nästan noll meter felvisning. Man kan alltså inte köra enbart efter GPS utan behöver sprutspår. Däremot är GPS:n bra att ha då man undrar vilket sprutspår man skall följa. På ett oregelbundet skifte är det inte alltid så självklart. Speciellt inte i år då spåren efter traktorn syns mycket dåligt på grund av torkan. För att våga köra enbart med GPS så behöver man egen radiofyr och den kostar nån tusenlapp så det får vara tillsvidare.

Vallarna gick det bra med i år. Allt är skördat till foder – också den “ekologiska” arealen som man på grund av torkan också fick skörda. Det känns bra att vallen är till nytta för det har verkligen stört mej att den bara skall ruttna bort. Vallen led också av torkan men det blev i alla fall några lass med balar eftersom vi hade 12 hektar i vall i år. Det fanns också en del klöver på sina ställen. Nu då det börjat regna så finns det hopp om en viss återväxt till sensommaren.

Det blev bråttom att gräva diken inför regnet så att vattnet inte skulle rinna in under ladan. En bro till måste grävas ned 20 cm för att få bort vattnet. Det visade sej att en rörskarv hade läckt in jord i röret och två rör var helt fulla med lera.

Genom det här röret har det inte runnit mycket vatten per timme …

Alla rören var hela så jag lyfte försiktigt bort dem med gripen och grävde ned diket 20 cm innan vi satte tillbaka de (tömda) rören. Sedan tänker vi sätta ett litet mindre plaströr inne i cementrören för att hindra att läckor i skarvarna fyller röret på nytt. Förstås satte vi takfilt över skarvarna i alla fall.

Vi kör med tunga fordon över bron så jag vill ha kvar cementrören där. De håller mycket bra om de är inbäddade i lera. Det kom en hel del regn förra natten men dikena förde bort allting utan problem. Nu kan vi börja arbeta med att gräva en ränna för den nya cementsockeln utan att den fylls med regnvatten. Prognoserna lovar regn nästan varje dag. I dag skulle det inte komma men en häftig skur fick i alla fall leran att vara blöt och besvärlig. Till all tur kan vi gräva rännorna under tak inne i ladan.

Bränna flyghavre

Nu kan man se hur årets sprutande fungerade på flyghavren. Vi har hittat flyghavre på två åkerbitar men inte så mycket. Den ena var helt osprutad mot flyghavre eftersom den blev insådd till vall och då kan man inte spruta mot flyghavre. På den andra misslyckades sprutandet delvis, möjligen på grund av för litet fästmedel (det tog slut).

I det stora hela så har flyghavren minskat betydligt jämfört med tidigare år men så har jag också sprutat flera år i rad med flyghavremedel. Då vi förr plockade säckvis med flyghavre vissa år så är det i år bara fråga om några små påsar. Dessa bränner jag i pannan och det är inget problem.

Det jag inte ännu vet är huruvida det finns korta flyghavrestrån inne i vetet. I så fall är det inte alls bra sprutmedel för det håller kvar flyghavrestammen. En fördel med direktsådd är att eventuella flyghavrekärnor inte myllas ner utan blir liggande på ytan. Nere i jorden kan de överleva upp till tio år men på ytan gror de antagligen redan nästa år (om det inte blir för torrt) och då kan man få bort dem snabbare. Nästa år skall det absolut sprutas mot flyghavre igen.

Summa summarum så fungerade sprutande ganska bra i år. Medlet (Broadway) var dyrt men vi sparade genom att inte behöva köpa flyghavremedel som är ännu dyrare. Det kan löna sej att använda Broadway vartannat år. Man måste byta medel så man inte får resistenta ogräs.

Det sorgliga med årets plockande är att jag inte mera är till stor nytta för jag ser flyghavren för dåligt. Jag har alltid varit närsynt men med bra glasögon har jag haft ovanligt skarp syn. Nå, det slut på det och man måste bara inse att det blir sämre och sämre innan det tar slut fullständigt. Inget att sörja över – jag har klarat över 70 år utan sjukhus och mediciner och det kommer ungdomar som är duktiga och energiska. Och ännu orkar gubben bygga och lappa maskiner och pyssla med det ena och det andra.

I år är största problemet att vetet är alldeles för grönt. Det är tre veckor försenat men tre sommarveckor blir till sex höstveckor – eller mer. Tur att man inte satt mera gödsel och inte sprutat med medel som försenar mognaden. Få se hur det skall bli med tröskandet i år. Om det inte kommer ett riktigt varmt september så lutar det snart åt oktober till …

Fiske i skogen

Numera flisar vi i två omgångar. Delvis för att det inte ryms tillräckligt med flisved i hopen på en gång men också för att det torkar snabbare med tunnare lager. Det betyder att vi måste köra ut flisvirke också på sommaren. Det är inte så roligt – skogsarbete skall göras på vintern. Det är för hett på sommaren och så finns det bromsar och annat elände. För att inte tala om att man måste fiska fram virket ur gräset …

Man känner knappt igen sej på vinterns hygge. Den mer än meterhöga växtligheten täcker in allting. Där jag inte hann lägga ihop flisveden i hopar är det nästan omöjligt att hitta nånting. Man måste hoppa ner från traktorn och vada omkring i gräset och känna med stövlarna var det finns virke. Det blev i alla fall många lass – bland annat massaved som låg under snön så jag inte hittade dem i våras. Jag vet inte vad som är värre: snö eller gräs.

Då man har bråttom på vintern så hinner man inte lägga ihop allt virke i ordentliga hopar men det betyder bara att man måste fiska efter det i gräset på sommaren. Fördelen med processor är att det mer eller mindre automatiskt blir hopar med den.

Men jag skall inte klaga. Det var torrt och stadigt att köra ut i år och med ett par torra träd så fick vi ihop en hel del flisved. I själva verket har vi alldeles för mycket flisved så en hel del blir att ruttna i skogen. Jag körde i år ut alla hoparna – det är ju harm att låta sådant virke ruttna som man arbetat med och satt i hopar. Och så städade jag upp på upplagsplatsen vid Rööledun där det fanns en hel del ruttet virke. Det var tänkt att flisas men i flera år har vi inte haft rum med allting och det har därför blivit liggande alltför länge. För att det skall vara användbart måste det då lagras ordentligt med stora stockar som underlag och helst tak över. Det finns ju papp som används som tak för flisvirke men då man har överskott på virke så ids man inte sätta pengar på att bevara det.

Här i veckan hälsade vi på gamalmommo (svärmor) som ligger på sjukhus med dålig fot. Humöret var det i alla fall inget fel på. Hon är 90 år och hälsade mej välkommen till åldringarnas krets. Jag är nu utnämnd till “ung åldring” :-). Det har jag inget emot för huvudsaken är att jag kan arbeta som bonde. Annat var det med farsan som i 80-årsåldern var till doktorn och blev ordentligt arg då doktorn ringde polisen och frågade vad han skulle göra åt en “åldring”. Det var nämligen just då det kommit nya direktiv om körkorten. Farsan var alltid ungdomlig av sej och han tålde inte att bli kallad “åldring”.

Visst går det nedåt hela tiden. I år sökte jag inte flyghavre för synen börjar bli sämre. Jordbrukssammanslutningens (fånigt namn) andra del, Henrik, fick ta över flyghavresökandet. Till all tur fanns det mycket litet för jag hade sprutat alla flyghavreåkrarna mycket grundligt. Dyrt som fasen blev det men om man får bort eländet så kan det vara värt pengarna. Vi funderade på om direktsådden hjälper till att bekämpa flyghavren. Då man plöjer så vänds en del frön ned ca 20 cm i jorden men överlever och gror sedan då man plöjer på nytt och vänder upp dem. Vid direktsådd så blir alla frön liggande på ytan och antingen så gror de följande år eller så dör de. Enligt teorin. Vi får se hur det går i verkligheten.

Det har varit ett ganska torrt juli här men nu regnar det. Det gör egentligen detsamma för storregnen i juni förstörde redan skörden och vetet är glest och dåligt. Tröska måste man men jag riktar mej redan in på skogsarbetet i vinter och så hoppas man – som alltid – på en ny vår och ny sådd och hoppeligen en bättre sommar i nästa år.