Reservdelsnumror …

Det är en evig förbannelse med reservdelarna. Fastän man har en reservdelsbok för traktorn och vet precis vilket nummer man skall ha så blir det ändå fel. Det finns förstås inte någon reservdel med just det numret utan man måste försöka fundera ut vilken ny nummer som passar i stället. Och ofta blir det fel.

Jag tänkte skruva ihop stora Zetorn till flisandet för jag brukar breda ut flisen med den. Och jag hade ny kylarslang och vattenpump hemma så det var bara att skruva dit dem – trodde jag. Och allt gick bra tills jag skruvade fast fläkten. Då visade det sej att den tog emot remskivan på motorn och en jämförelse visade att den nya vattenpumpen var två cm kortare än den gamla.

Det fanns två vattenpumpar med litet olika numror och förstås valde jag fel. Den gamla Zetorn har reservdelar som börjar på 80 och den nya på 89. Men det visade sej att den riktiga vattenpumpen skulle börja på 87 … Så det var bara att beställa ny vattenpump.

Det är alltid besvärligt att börja skruva på en ny maskin. Den stora Zetorn är nästan likadan som den gamla men den har sex cylindrar i stället för fyra. Och tydligen litet andra ändringar också. Kylaren är inbyggd ganska ordentligt och jag förstod att man måste lyfta bort den uppåt. Nu har jag ingen kran i verkstaden och motorlyften gick inte tillräckligt högt så jag måste skruva bort sidostödet på ena sidan. Och en hel del annat.

Ett problem med den stora Zetorn har varit att man inte kommer åt att blåsa ren kylaren eftersom den har luftkonditionering och kondensorn är placerad mellan oljekylaren och motorns kylare så att man inte får ett papper mellan dem ens. Luftkonditioneringen har aldrig fungerat så nu tog jag bort kondensorn och svängde den åt sidan. Med kylaren bortmonterad kom jag åt att blåsa rent och det var minsann behövligt.

Kylare i behov av rengöring

Det var sist och slutligen inte så besvärligt att montera bort kylaren och då kom man åt vattenpumpen riktigt bra. Men det fanns en underlig gummitätning mellan vattenpumpen och termostathållaren som inte var fastskruvad på något sätt utan den skulle bara klämmas mellan delarna. Men den tätade inte ordentligt då jag skruvade ihop allt så jag måste köpa ny tätning och hoppas att den tätar bättre.

Ganska kvickt insåg jag att det inte blir någon traktorutbredning av flisen. Vi körde in 75 kubik och jag började skyffla ut hopen för hand. Det är ganska svettigt och det gick åt fem skjortor innan jag var klar. Det har varit regnigt väder och regnade också på tisdagen då Jonas kom med stora flisbilen. Men regnet gjorde bara ytan våt så det betydde inte så mycket. Vi har haft ganska bra torkväder och 90-millimetrsregnet rann bara av.

Med den här blir det mycket flis på en timme

Sedan var det “bara” att breda ut hopen. Än klarar gubben av det även om det gick åt fem skjortor. Men det måste bredas ut för flisen blir ganska ihoppackad då maskinen blåser den i en hop.

Halva hopen kvar

Vanligen har jag kört ut hopen med frontlastaren och “fliisbisin” – en lång skuffare av blankor framme på frontlastaren . men nu stod Zetorn sönderskruvad i verkstaden. Men det går för hand också. Så gjorde vi alltid förr från 1983 framåt till det jag byggde fliisbisin för ett antal år sedan. Gym behövs inte om man tar skyffeln och breder ut flis och vete för hand. Man får bra kondition av det.

Det blev i alla fall riktigt hyfsat väder efter tisdagen och ännu i dag fram till klockan fem så torkade flisen bra. Det ser man på att skillnaden i inkommande temperatur och utgående har varit över sju grader. Då vatten avdunstar så sjunker temperaturen.

Medan jag väntat på reservdelarna så har jag lappat ihop fyra par arbetsbyxor och fem arbetsskjortor. De ser inte vackra ut men det gör inget här i vår egen lilla karantän. Ingen ser mej. Dessutom har jag hunnit lappa ihop en del datamaskiner och så köpte jag en ny. Det är snart slut på de gamla stora lådorna – den nya maskinen är ungefär 10×10 cm.

Den nya maskinen är lådan mellan skärmen och tangentbordet

Jag köpte den minsta och billigaste modellen av Intels NUC (Next Unit of Computing) för 100 euro. Få se om NUC blir en likadan standard som i tiderna IBM:s PC. PC:n börjar vara ganska föråldrad och klumpig. Den här lilla lådan innehåller allt som behövs för en “riktig” datamaskin och man kan välja en av Intels snabbaste processorer – men då stiger priset från 100 till 700 euro, Man kan förresten skruva fast lådan bakom skärmen för den har standardfäste.

Jag sätter själv in operativsystemet (Linux Debian) och alla programmen. Eftersom jag bara använder fri programvara så kostar de inget alls. Numera finns det allt man behöver som gratisprogram. Jag har LibreOffice och LibreCAD för ritningar. Och så ser jag på TV och video via fibernätet. Det är ju helt gratis att se på Sveriges TV via nätet nuförtiden. Om man installerar en VPN-tjänst (kostar under 10 euro per månad) så kan man se på precis alla programmen.

Vi har fått litet över 30 mm regn den senaste veckan och det skall komma litet till. Sedan lär det bli torkväder igen. För mej betyder det mest verkstadsarbete och det är en bra sak för det står en massa maskiner och väntar på reparation. Städningen skall också fortsätta och bara jag får vedärbräädren målade så skall ställningarna rivas och takrännorna skruvas upp.

Men just nu njuter jag av det fina (svala) vädret …

Den nya vattenpumpen fastskruvad (passar)

Städdags

Senast i juli måste torken tömmas och städas så att vi kan flisa för nästa vinters värme. Det borde ha gjorts redan tidigare så att vi skulle ha kunnat utnyttja den hemska hettan för torkandet men takarbetet togs trots allt en hel del tid.

Det var inte heller lätt att tömma torken i hettan. Jag klarade bara av ungefär en timme i skyddsutrustningen innan värmeslaget börja hota. Svetten bara rann hela tiden.

Torken nästan klar för flisning

Ännu måste jag reparera luckor och bygga högre skalmar för flisen. Det blir nämligen en stor hög innanför luckan som sedan rinner ned mot dörren. Utbredd blir det inte just högre än en meter. Luften går mycket bra igenom flisen så man kan sätta ganska tjocka lager men vi har gått över till att flisa i två omgångar i stället för då går torkningen snabbare.

Men det blev en hel del städande inomhus också på grund av hettan. Den gamla tegelladugården håller sej sval ganska långt in på sommaren. Så nu städade jag upp i stallet som allt mer blivit ett stort skräprum. Eller inte skräp utan viktiga och mindre viktiga saker huller om buller i flera lager ovanpå varandra.

Det började för många år sedan då råttj-na gnagde sönder värmeröret av plast. Alla golvskivorna svällde upp och måste bytas ut. Spånskivor är nånting jag aldrig mer kommer att använda. Träfiberskivor och fanér går an men spånskivor är djävulens påfund.

Då man byter ut golvskivorna så måste allt ut ! Och sedan in tillbaka. Men krafterna räcker inte till för att bära in allt och sortera upp det så allt bli liggande i stora hopar. Men det var inte slut med det. Råttorna gnagde sönder plaströret en gång till. Jag behövde inte byta alla skivorna den andra gången men tillräckligt för att få kaoset att blir dubbelt värre. Men nu satte jag in kopparrör och satte metallslang utanpå de plaströr som blev kvar.

Så småningom skulle väl kaoset ha blivit uppstädat men så flyttade Mia in på Skepparegatan där vi bodde då jag arbetade i Otnäs. Och hon tömde källaren och hämtade hem en massa lådor. Sedan flyttade Henrik in på Skepparegatan och sedan till Borgå. Mera lådor och saker. Och så började Henrik bygga om Ribackhuset – och hämtade morsans och farsans saker till stallet ,,, Dessutom förde jag dit en mängd nyinköpta elektronikkomponenter och förde dit det jag städade ut från mitt arbetsrum inne i huset.

Det måste bara städas upp för jag hade viktiga saker där också som jag inte mera hittade. Men jag insåg att det var ett stort arbete och sköt upp det år efter år. Takarbetet krävde också en massa tid. Men nu var klockan slagen – golvet skulle fram och torkas av. Till all tur hade vi fört de gamla skåpen från bägge husen till ladan så att man kunde ställa in en hel del där.

Här är redan hälften bortstädat så man ser golvet här och där

Det värsta med städandet är att man hittar en mängd gamla intressant saker och papper och så fastnar man med dem. Det gör å andra sidan städandet intressant. Många viktiga papper och saker kom också fram. Men tid tar det.

En orsak till städandet var också att jag ville ha igång min egen syhörna. Jag hade köpt en fin begagnad Bernina symaskin (begagnad). Den hade jag haft inne i huset men tanken var att använda den för arbetskläder och tygrör i torken. Och de är så dammiga att man inte vill ha in dem i huset. Jag har en massa tygrör för säd och konstgödsel ich annat för tygrör är betydligt mera flexibla än metallrör.

Efter många lass med mest papper till arkivet i ladan så kunde jag ställa upp bordet med symaskinen. Nu på sommaren är det bara bra med lufthål men till hösten och vintern vill man gärna sätta en lapp på de värsta hålen i byxor och skjortor.

Min egen syhörna i stallet

Lägg märke till bordslampan. Den hade farsan på sitt skrivbord ända sedan 1940-talet. Bordet har jag själv gjort i slöjden i skolan och det är förstås litet underligt. Bordsskivan har gångjärn och under den finns det en lika stor låda som hela bordet. Där förvarar jag gamla saker som man inte behöver så ofta.

Nu försöker jag borsta bort rosten från verandatakets plåt så att jag kan måla den med linoljefärg. Men det är också ett ganska hemskt arbete i solen. Mitt på dagen måste jag därför syssla med verkstadsarbete

Men en syssla behövde jag inte göra i år. Henrik plockade flyghavren och jag hade riktigt illa att vara då han gick i hettan på veteåkrarna och plockade. Men min syn är numera sådan att jag inte är till någon nytta då det skall plockas flyghavre. Det värsta var att det 90 mm:s regn som kom gjorde att det inte gick att spruta mot flyghavren fastän jag nog ahde medel hemma. Och sedan blev det för sent.

Tidigare års sprutande hade i alla fall gjort att bara en åker hade litet mera flyghavre och där hade jag inte sprutat i fjol mot flyghavre. Men man måste ändå gå över alla åkrarna så att man inte nästa år har en stor fläck där flyghavren drösat.

Taket är inte riktigt klart för det behövs ännu målning av väderbrädor och så skall takrännorna sättas upp. Men det är inte så bråttom med det. Först måste jag få igång flisandet.

Vi väntar på det kyligare vädret så att vi skall orka göra nånting men hettan håller ännu i sej. Urk !

Tömma torken

Så var det dags att tömma torken. Litet senare än vanligt på grund av väntandet på exporten (som inte blev av). Det går bra med Ormen Långe (se bild nedan) som suger ut allting ganska fort. Men det är eländigt innanför alla dammskydden för man blir genomblöt. Den dammtäta blusen släpper inte heller igenom fukt. Så det blir många pauser då jag måste dricka och torka upp litet. Det är ju inget värre kroppsarbete att litet flytta sughuvudet då och då men det är så varmt att man svettas i alla fall inne i de täta dammskydden.

DSCN5922

I år var den böjliga slangen helt färdig. Plasten var genomrutten med en massa hål och nu brast den vid ena fästet. Hålen gjorde inte så mycket för den 22 kW dubbelfläkt jag använder har ett enormt sug. Med silvertejp kan man lappa småhålen men vid fästet där slangen brast behövdes stabilare lappar så jag vek en plåt runt slangen och drog fast den med två slangklämmare – eller egentligen fyra för jag måste skarva två och två för att komma runt den 16 cm tjocka slangen. Då blev det ena bandet för långt så vi satte fyra ribbor runt plåten – verkligen en mindre vacker snabblappning. Till nästa år måste det nog bli ny slang.

DSCN5923

Men nöden har ingen lag som det heter och huvudsaken var att vi fick upp vetet i silona. Tre lass har nu åkt iväg till Lovisa och ett är ännu kvar. De två första lassen var överårs vete med usel hektolitervikt men det tredje gick med nöd och näppe över 78 kg/hl. Falltalet var högt (329) men få nu se vad det blir för avdrag. Man blir ju svagt sur ifall brödsäden efter avdrag bli sämre betald än fodersäden … Fast det är inte alls så ovanligt.

Jag kommer ihåg att jag som ung och entusiastisk (för 40 år sedan) sorterade vetet förrän det såldes. Det var mycket arbete och med dagens priser så ids man inte bråka. Det får hellre bli foder för prisskillnaden är liten. Förr var brödsäden värd nånting. Jag räknade att vetet borde upp till 600 euro/ton för att motsvara det dåtida priset (utan stöd med beaktande av prishöjningar på gödsel och bränsle). Då skulle man säkert jobba litet för kvaliteten.

Nu skall det flisas och flisen skall torkas förrän vi börjar tröska. Vädret lär bli varmt och soligt så det låter ju bra. Härtills har det regnat och det gick bra att gräva täckdike. Leran var inte alls så hård som den brukar vara på sommaren. Nu får det gärna torka upp för jag tänkte fylla ett par vägstumpar runt husen och det är inte så bra om gruset kläms ned i leran.

 

 

Fliisbisins eldprov

Igår var det fliisbisins eldprov då flisen skulle köras ned i lagret. Det är frågan om den manick jag byggt för att skuffa ned flisen från torken till lagret bredvid (se Vintern kommer). Den fungerade ganska bra att breda ut flisen vilket har varit ett ganska hårt arbete för hand men nu gällde det att tömma torken. Det är ett tungt arbete. Fastän flisen är lätt så bildar den grymt hård massa som sitter ihop ordentligt. Då vi började med flis 1983 så använde jag spett för att få loss flisen. Ironiskt nog upptäckte jag senare att det var betydligt enklare att sparka uppåt i flislagret varvid flisen snällt rasade ned alldeles lös … På bilden nedan ser man att flisen alls inte rinner ned utan sitter ihop riktigt hårt.

DSCN5173

Att hacka loss flisen och skyffla för hand har varit ett hårt arbete. Men det är slut nu då fliisbisin sköter jobbet. Början är besvärlig mest för att man inte kan köra utanpå flislagret för då tar hytten i taket på den stora traktorn. Så flisen måste först köras bort från dörren så man kan köra in ordentligt. Sedan är det bara att skuffa ned den genom luckorna. Men man måste ta ett litet lager i gången för inte ens stora traktorn orkar skuffa hela högen på en gång.

DSCN5176

Träplankan är absolut nödvändig för annars kör man sönder plåten. Förr använde jag snöskopan men det var ganska farligt för plåten och man måste lämna ett lager flis kvar att skyfflas för hand. Nu tar det ganska rent med en gång. Märk väl att jag inte kan skuffa stora mängder med den här utan bara litet åt gången. Och då man måste köra mycket försiktigt för att inte köra omkull hela huset så tar det tid. Plankan är 2,5 meter bred och man behöver inte svänga mycket på ratten för att den skall ta emot väggen. Om man sätter två plankor utanpå varandra så skulle det gå snabbare men problemet är att plankan måste rymmas ut genom luckorna så man kan skuffa flisen långt in i lagret – annars blir det en massa skyffelarbete där. Luckorna är mycket högre än plankan med det är i alla fall att köra med tungan mitt i munnen så den inte tar i nånstans.

DSCN5182

Luckorna gjorde vi dubbelt högre men det är med nöd och näppe som pallgafflarna ryms igenom. De nya luckorna blev så tunga att jag måste lägga in vinsch för att orka dra upp dem ordentligt. Så här mycket orkade jag dra upp luckorna för hand och det är alldeles tydligt för litet. Men man får billiga båtvinschar för under 20 euro.

En annan grunka som är till stor nytta är kameran framme vid lastarfästet. På den andra bilden syns längst till höger den båge som håller den lilla kameran. Från hytten har man en usel sikt men kameran visar på skärmen ganska bra vad som händer där framme. Nackdelen är att kameran är dålig på att visa avstånd – inte utan orsak har människan två ögon – så det är lätt att missta sej på hur nära nånting är.

DSCN5181

Det här är det andra systemet jag skaffat. Det första tappade bilden allt emellanåt så det var inte så nyttigt. Nu har jag vattentäta kontakter på kablarna och det verkar fungera. Men kontakten från skärmen som syns längst till vänster är dålig så jag skall klippa bort den och löda ihop trådarna. Kontakter i jordbruket är ett problem. Det är inte många som klarar av dammet, fukten och skakningarna. Man borde ha MIL-specificerade  (som i militär) kontakter men de är ruskigt dyra. Så jag klipper bort dem och löder där det går.

Nå, nu är torken tom och lagret nästan fullt. Men vi måste flisa en liten sats till för jag tror det här inte räcker för hela vintern. Det är omkring 100 kubikmeter men lagret klarar av 30-40 till. Flisved finns och tröskningen ligger långt i framtiden så det skall väl gå. Och då behövs verkligen fliisbisin för att skuffa flisen långt in i lagret. Annars blir det en massa tungt skyffelarbete. Det här är första året vi använder den så det blir intressant att se hur den fungerar då flislagret blir fullt.

DSCN5183

Värmen är ju billig med egen flis men visst är det en hel del arbete med den. Å andra sidan är det bra med litet motion så man inte bara ligger på soffan och spottar i taket. Och så har man inga fritidsproblem …

 

 

 

 

I skogen på vintern !

Just nu kör jag ut flisved för andra omgången, Första satsen med ca. 100 kubikmeter är nu torr och skall köras ned i lagret. Men det räcker troligen inte för hela vintern så vi tänkte flisa en sats till. Inte lika mycket men kanske 40-50 kubik. Det jag kör ut är asparna som vi högg runt åkerholmarna i vintras. De grövre bitarna är sålda men från en asp blir det också massor av grova kvistar.

DSCN5172

Det jag kunde konstatera är att i skogen skall man vara på vintern ! Bara som jag skulle hugga bort litet kvistar så rann svetten i strida strömmar. Inte är det mycket bättre i hytten heller. Förutom att hjärnan kokar så tappar man nerverna med lastaren. Kvistarna åker kors och tvärs och ventilbordet borde bytas ut. Nu kör jag med gamla Nokka 3010 från 80-talet och den har sina fördelar som lång räckvidd men den är mycket svår att sköta. Ventilerna har beckat fast och det är svårt att få nånting att gå långsamt. Ventilen sitter fast tills man tar i ordentligt och då öppnar den plötsligt. Det är inte bra för lastaren med dessa knyckar och inte för mej heller.

Lastaren är gammal och man måste fundera på vad man skall satsa på den. Ny rotator kan man köpa för den är det lätt att flytta till en annan lastare. Egentligen gäller detsamma ventilbordet. Att köpa reservdelar till det gamla är så dyrt att det blir billigare att köpa ett helt nytt. Rotatorn öppnade jag och reparerade redan för 15 år sedan men det fanns en hel del repor inne i den (en fjäder hade gått sönder) och oljan smiter genom dessa fel väg så den orkar inte just vrida nånting. Rotatorerna har blivit mycket billigare än för 15 år sedan. Detsamma gäller ventilborden. Och så borde jag köpa en dingelbroms till gripen. Nu dinglar den fram och tillbaka tills man slår ned den i jorden. Också av det blir man nervvrak.

Förutom alla andra problem så läcker ena stödbenets rör alldeles förskräckligt så det kan man inte använda just nu. Jag vet precis vad det är för jag lappade det andra benet redan. Konstruktionen är så fånig att röret gnider mot fyrkantröret och slits förstås så småningom sönder. Stödbenet skall bort och cylinder med rör ut och så måste jag svetsa röret. Ingen dyr reparation men den tar tid och nu måste vi få igång torkandet av den andra satsen flis så fort som möjligt.

Men man är van vid att körde med halvfungerande maskiner. Så länge de rör sej så får reparationerna vänta. På bilden syns också att avgasröret brustit och att jag satt ett litet grövre rör som skarv :-). Det är alltid bråttom så det där med att köra med fina maskiner fungerar inte.

Nu har det varit helt omöjligt att jobba utomhus mitt på dagen så jag har (i stället för siesta) sysslat med att installera i pannrummet. Där är ju hyfsat svalt nu då pannan är avstängd. Det är bra att stänga den emellanåt för då ser man alla läckor. Då pannan är varm så syns en liten läcka inte alls eftersom vattnet avdunstar genast. Nu märkte jag att en vinkel på varmvattnet läcker så den skall fixas. Mät- och styrsystemet borde också utvidgas. Jag köpte en billig nätkamera och hängde upp den provisoriskt i pannrummet. Den är bra så nu tänkte jag installera den ordentligt. Samtidigt kopplar jag in en ordentlig jordkabel till min elektronik – det kallas “potentialutjämningsskena”. Snabba överspänningsskydd skall sättas in i Ethernetkablarna och de måste ha god jord för att fungera. Det vill vara problem då man slår på de stora torkfläktarna. De ger då upphov till “spikar” i elnätet som kan förstöra den nutida känsliga elektroniken.

Det är alltså inte alls så ledigt mellan sådd och skörd …

Undan brännande sol

Ett tag trodde man att den här sommaren skulle bli sval men senaste vecka har ändrat på det. I dag gick det att jobba utomhus på morgonen fram till klockan tio men sedan måste jag dricka en massa och flytta till inomhusarbete. Jag borde köra hem mera flisved men det får vänta på kvällen.

Det gick illa med flistorkandet. Inte för att flisen är för våt utan för torr. Jag satte en skopa i flismataren men sedan blev pannrummet alldeles hett. Elden for baklänges i matarröret i den snustorra flisen och inte kunde jag öka matningen utan att pannan började koka. Så jag fick stänga av den helt. Det tog ett dygn efter det innan den svalnade så man kunde vara i pannrummet. Det passar bra att ha den avstängd för jag har en del installationer att göra där.

Bästa stället just nu är tegelladugården som ännu är ganska sval. Tiodygnsprognosen varierar en hel del men visar en massa runda gula solar och +27 grader de närmaste dagarna. Sedan är det osäkert om det kommer regn eller inte men litet svalare lär det bli. Förstås borde man göra utomhusarbeten nu men då hjärnan börjar koka så är risken stor för att man bara ställer till elände.

soolar

Min väderstation som hickat en del på sista tiden har nu gett upp slutgiltigt. Jag tror knappast att jag köper ny utan bygger upp ett eget system i stället. Det borde gå med ett par nya givare till det nuvarande mätsystemet. Regnmätaren har visat sej vara krånglig. Den är svår att få installerad så den visar rätt. Den gamla (till väderstationen) visade ibland 1000 mm regn på en halvtimme … Vindmätaren var inte heller så bra för plasten klarade inte solstrålningen. Det finns mätare med god kvalitet men de är dyra.

Vetet är grönt. Litet börjar färgen skifta men före mitten av september har man inget på åkern att göra. Och hög vattenhalt betyder dyr torkning. Inte så bra med uruselt vetepris. Skörden blir stor men inkomsterna små. Man kan ju hacka hela skräpet till gröngödsling men det är inte lätt att komma igenom med hacken. Det är surt att då skörden en gång verkar blir god så sjunker priserna och torkkostnaderna stiger så det knappast lönar sej att tröska.

Fjolårets skörd går på export. Jag skrev kontrakt och snart hämtar de bort vetet som körs till Lovisa. Priset är inte så fantastiskt men transporten kort. Det var en tid skillnad mellan fodervete och brödvete men den har minskat en hel del. Det lönar sej inte att odla brödvete om man måste sätta in dyra medel. Vi får se om Zebran blir brödvete. Gamla Reno har varit mycket odlingssäker men det är ofta problem med hektolitervikten.

Vi måste flisa en omgång till för att flisen skall räcka över vintern men sedan blir det att skruva på tröskan. I fjol började den med fånigheten att bränna en säkring varje gång man stängde av den … Då hade jag inte tid att söka fel men nu måste det fixas. Nya delar köpte jag på eBay och de kom för ett par dagar sedan.  Och så kanske man kunde byta tömningsrör. Det nya röret har varit hemma i fem år redan men det har aldrig varit tid att byta (så länge lappen hållit). Och så ville jag inte byta förrän stolparna kom bort. Nu kan man lugnt sätta in det nya röret.

Sedan skall torkan lappas ihop som vanligt. En del lappar behövs och så måste jag hitta felet i mätgivarna för temperaturen. Där finns troligen en kortslutning. Mätsystemet behövs faktiskt då man torkar så man ser om det lönar sej att blåsa eller inte.

Högsommaren kom i alla fall med brännade sol även om det var ganska sent. Nå, det har hänt förut att försommaren varit kall men augusti varmt. Och det här vädret tycks hålla i sej månaden till slut.