21 juli, 2020 av Nisse

Städdags

Senast i juli måste torken tömmas och städas så att vi kan flisa för nästa vinters värme. Det borde ha gjorts redan tidigare så att vi skulle ha kunnat utnyttja den hemska hettan för torkandet men takarbetet togs trots allt en hel del tid.

Det var inte heller lätt att tömma torken i hettan. Jag klarade bara av ungefär en timme i skyddsutrustningen innan värmeslaget börja hota. Svetten bara rann hela tiden.

Torken nästan klar för flisning

Ännu måste jag reparera luckor och bygga högre skalmar för flisen. Det blir nämligen en stor hög innanför luckan som sedan rinner ned mot dörren. Utbredd blir det inte just högre än en meter. Luften går mycket bra igenom flisen så man kan sätta ganska tjocka lager men vi har gått över till att flisa i två omgångar i stället för då går torkningen snabbare.

Men det blev en hel del städande inomhus också på grund av hettan. Den gamla tegelladugården håller sej sval ganska långt in på sommaren. Så nu städade jag upp i stallet som allt mer blivit ett stort skräprum. Eller inte skräp utan viktiga och mindre viktiga saker huller om buller i flera lager ovanpå varandra.

Det började för många år sedan då råttj-na gnagde sönder värmeröret av plast. Alla golvskivorna svällde upp och måste bytas ut. Spånskivor är nånting jag aldrig mer kommer att använda. Träfiberskivor och fanér går an men spånskivor är djävulens påfund.

Då man byter ut golvskivorna så måste allt ut ! Och sedan in tillbaka. Men krafterna räcker inte till för att bära in allt och sortera upp det så allt bli liggande i stora hopar. Men det var inte slut med det. Råttorna gnagde sönder plaströret en gång till. Jag behövde inte byta alla skivorna den andra gången men tillräckligt för att få kaoset att blir dubbelt värre. Men nu satte jag in kopparrör och satte metallslang utanpå de plaströr som blev kvar.

Så småningom skulle väl kaoset ha blivit uppstädat men så flyttade Mia in på Skepparegatan där vi bodde då jag arbetade i Otnäs. Och hon tömde källaren och hämtade hem en massa lådor. Sedan flyttade Henrik in på Skepparegatan och sedan till Borgå. Mera lådor och saker. Och så började Henrik bygga om Ribackhuset – och hämtade morsans och farsans saker till stallet ,,, Dessutom förde jag dit en mängd nyinköpta elektronikkomponenter och förde dit det jag städade ut från mitt arbetsrum inne i huset.

Det måste bara städas upp för jag hade viktiga saker där också som jag inte mera hittade. Men jag insåg att det var ett stort arbete och sköt upp det år efter år. Takarbetet krävde också en massa tid. Men nu var klockan slagen – golvet skulle fram och torkas av. Till all tur hade vi fört de gamla skåpen från bägge husen till ladan så att man kunde ställa in en hel del där.

Här är redan hälften bortstädat så man ser golvet här och där

Det värsta med städandet är att man hittar en mängd gamla intressant saker och papper och så fastnar man med dem. Det gör å andra sidan städandet intressant. Många viktiga papper och saker kom också fram. Men tid tar det.

En orsak till städandet var också att jag ville ha igång min egen syhörna. Jag hade köpt en fin begagnad Bernina symaskin (begagnad). Den hade jag haft inne i huset men tanken var att använda den för arbetskläder och tygrör i torken. Och de är så dammiga att man inte vill ha in dem i huset. Jag har en massa tygrör för säd och konstgödsel ich annat för tygrör är betydligt mera flexibla än metallrör.

Efter många lass med mest papper till arkivet i ladan så kunde jag ställa upp bordet med symaskinen. Nu på sommaren är det bara bra med lufthål men till hösten och vintern vill man gärna sätta en lapp på de värsta hålen i byxor och skjortor.

Min egen syhörna i stallet

Lägg märke till bordslampan. Den hade farsan på sitt skrivbord ända sedan 1940-talet. Bordet har jag själv gjort i slöjden i skolan och det är förstås litet underligt. Bordsskivan har gångjärn och under den finns det en lika stor låda som hela bordet. Där förvarar jag gamla saker som man inte behöver så ofta.

Nu försöker jag borsta bort rosten från verandatakets plåt så att jag kan måla den med linoljefärg. Men det är också ett ganska hemskt arbete i solen. Mitt på dagen måste jag därför syssla med verkstadsarbete

Men en syssla behövde jag inte göra i år. Henrik plockade flyghavren och jag hade riktigt illa att vara då han gick i hettan på veteåkrarna och plockade. Men min syn är numera sådan att jag inte är till någon nytta då det skall plockas flyghavre. Det värsta var att det 90 mm:s regn som kom gjorde att det inte gick att spruta mot flyghavren fastän jag nog ahde medel hemma. Och sedan blev det för sent.

Tidigare års sprutande hade i alla fall gjort att bara en åker hade litet mera flyghavre och där hade jag inte sprutat i fjol mot flyghavre. Men man måste ändå gå över alla åkrarna så att man inte nästa år har en stor fläck där flyghavren drösat.

Taket är inte riktigt klart för det behövs ännu målning av väderbrädor och så skall takrännorna sättas upp. Men det är inte så bråttom med det. Först måste jag få igång flisandet.

Vi väntar på det kyligare vädret så att vi skall orka göra nånting men hettan håller ännu i sej. Urk !

Etiketter: , ,

9 svar till “Städdags“

  1. Stefan skriver:

    Kanske du kommer upp hit och städar nu också när du en gång fått upp farten! Jag har noterat att man med tiden nog samlar på sig det mesta man behöver vad gäller verktyg och reservdelar, både nya och begagnade, men det som ständigt saknas är ordning och reda. Ingen skillnad fast man vet att man har en viss grej om den ändå är omöjlig att hitta.
    Flyghavren är inget problem här mera sen jag gick över till eko, mera mekanisk bekämpning och vall i växtföljden sköter om den saken rätt långt.

  2. Nisse skriver:

    Det är inte bara en gång som jag hamnat att köpa nytt fastän jag vet att jag har i lager – men hittar inte … ”He ska va ein slikan förskreckligär åårdning” brukade farsan säja. Städande blir lätt att man bara flyttar hoparna. Även om det är bra att rada om allting så man ser vad man har så är det bättre att hitta en särskild plats för varje sak. Jag har i många år arbetat med att ställa upp gamla hyllor och skåp och därför gick det att bära ut en stor del från stallet till ladan och bodvinden. Där finns nu hyllor för rördelar och el och skåp för gammal bokföring och andra papper. Men bodvindens inredning är inte ännu färdig – jag har 3/4 kvar. Där fanns förr en tork så allt är fullt av damm vilket gör städningen mindre trevlig. Men bodvinden är stor (22×9 m) så där ryms mycket MATERIAL (inte skräp :-). Farsan byggde den utanpå bodan, gamla ladugården och gamla stallet på 40-talet så det är inte bara bodans vind.

    Jag har också funderat på att gå över till eko men jag tror inte jag vill har ogräsodling på åkrarna. Visst kan man minska på ogräset med mekanisk bekämpning men jag vill inte heller köra så mycket på åkrarna. Men med de här priserna så tror jag att jag ökar på vallens andel i alla fall.

  3. per skriver:

    +10 grader mulet, blåst och regnskurar med jämna mellanrum, dock inga höga flöden i diken,bäckar, åar och älvar.
    Men vid sådana så här låga temperaturer så växer det sakta trotts fukt i marken.
    Grannen hade grön och frodig kornväxt i sprutspåren på ett annars gulnade kornfält.

    Solceller och bergvärme laddas inte så bra men vindkraftverk är helt rätt i tiden.

    Nu äntligen fick man in en träff på att ”sänka ubåtar” med sina skogsskiften. En bit av ett skogsskift blir vänd och uppresningsplats för ett vindkraftverk, betongfundamentet blir kvar som minne åt någon granne efter det producerat klart. Lite krångel med flygekorrar men de kan inte så många kommuner leva av i finland och inte kan de ladda datorer eller telefoner som alla är beroende av.

    Såg på bilden att du hade ett uppslagsverk i din bokhylla. I dag googlar man och ser på wikipedia. Bara wifin fungerar.

  4. Nisse skriver:

    Jag har ganska många uppslagsverk. Det som finns på bilden är Nordisk familjebok (från 1958) som kom från mina svärföräldrars hus. Men jag har flera andra av vilka Nationalencyplopedin är bland de nyaste. Över huvud taget är jag en (pappers)bokfantastoch har omkring 60 hyllmetrar med böcker Mest är det facklitteratur från de mest olika områden. Jag slänger aldrig någon bok – möjligen arkiverar jag en del på bodvinden. Och så har jag ganska många hundra kilogram kopior som jag tagit av låneböcker och tidskrifter.

    Visst använder jag nätet i hög grad för att söka information men jag gillar att ha ett bibliotek hemma i alla fall. Jag bygger också upp ett elektroniskt bibliotek av nedladdade sidor från nätet. Det har den fördelen att man kan söka digitalt och snabbt. Sedan då nätet kraschar så har jag en hel del kvar hemma …

  5. per skriver:

    Tänkte inte skriva i dag igen, men när nu ingen annan gör det så bättre lite vind för seglaren än helt stiltje.

    Även idag har det kommit tre-fyra regnskurar. Först för torrt sedan någon dag med pik på 25.6 för varmt och nu för regnigt och kallt. Sommaren är inte slut ännu men jakob slänger stenen på fredag och då börjar badvattnen avkylas. Stackars ungdomar, corona, arbetslöshet, skitsommar och reseförbud.

    Har aldrig haft så här mycket blommor på gräsmattan, väg och dikeskanter som i sommar. Kryssar nog medvetet runt med gräsklippare, röjsåg och slåttermaskin. Har även några invasiva arter såsom lupin och jättebalsamin. Tycker lupinen går bra att hålla begränsad medan jättebalsaminen nog sprider sig mera okontrollerat. Själv tycker jag minst om baldersbrå, maskros. Tistlar och kvickrot är inte så älskvärda heller.

    Ringde en kille från sköldvik eller va det nu kägeludden och bjöd ut brännolja so 77 och vinter 80cent/l + 50€ per leverans. Blev ej så arg för deras aktie steg 10-11% på svagt bokslut och det var starkt. Blev ingen olja för vallen behöver mindre än spannmål och potatis.

  6. Christer skriver:

    Jag har också mycket material (inte skräp) men kunde nog vid min visit för några år sen notera att jag ligger i lä vad gäller mängden jämfört med Nisse 🙂 Jag förlorade visserligen en hel del i branden. Lite mera blir det för varje år och det borde städas men brist på utrymmen begränsar ordningen.

    Letade faktiskt efter ett oljefat med motorolja häromveckan men hittade det inte förrän jag hann beställa hem ett nytt 😀 Nå jag kan ju byta lite oftare än serviceschemat så nog går det åt med tiden.

    Här händer en hel del men tyvärr får jag det inte i text, vet inte vad som gått åt mig. Ska prova på nytt nån kväll framöver. Några livevideon har jag kört på föijsbootjen som kanske kunde fungera som inspirationskälla men vet inte om dom kan konverteras till bondbloggen. Vi får se…..

  7. per skriver:

    De finns de som samlat på sig en del jo

    https://www.youtube.com/watch?v=r6j1NXviUWo

  8. Nisse skriver:

    Nu när jag börjat städa så hittar jag faktiskt allt möjligt nyttigt :-). Sedan gäller det bara att sätta det på en sådan plats att jag hittar det då det behövs …

    Det är ett problem med skrivandet att då man är inspirerad så har man inte tid och sedan är det för sent. Man tycker att det nu inte var så intressant mera. Trots allt så är bondeyrket det huvudsakliga. Vi är inte såna där flunsatyper som drar in miljoner på rean bloggandet (med annonser). Jag tycker verkligt illa om den där influensastilen. Äckligt.

  9. Micke skriver:

    På tal om städa så, ”att hålla ordning klarar vem som helst, men att hantera ett kaos kräver ett geni”
    Kan inte precis skryta med att vara den bästa att hålla den ultimata ordningen men vet iaf var jag har grejerna. Dock försvåras situationen märkbart när man blir flera som ska nyttja samma saker och den andre är utpräglad ordningsmänniska. Då finns inte sakerna där man lade dem senast och vet att man ganska snart hamnar och ta i samma sak igen, utan då har det flyttat på sig och då söker man längre än vad det tar att utföra själva arbetet. Som exempel när det gäckar: både sonen och jag var i verkstaden
    samtidigt och plötsligt saknade vi en 11mm:s fastnyckel. Båda rörande eniga om att den sågs senast på arbetsbänken. Vi sökte och sökte. Borta! Många veckor senare, fortfarande borta, varvid jag införskaffade en ny på Juthbacka marknad. Förtäljde åt Husmodern att nu räcker det inte länge innan den bortslarvade hittas. Mycket riktigt, 2 dagar senare återuppstod den!
    Såg reportage om Christer på dagens Pravda (ÖT) om kålen. Kan en bidragande orsak, säkert inte hela förklaringen, vara att folk i dessa coronatider fått ett nyvaknat intresse att odla själva?

Lämna ett svar

OBS! Om du skriver en kommentar som innehåller länkar kommer den att granskas innan den publiceras.

Läs vår kommentarpolicy

*