Ny verkstadsmaskin

Den nya verkstaden byggde vi för mer än 35 år sedan och den har minsann behövts. Hela mitt arbetssätt bygger på att verkstaden finns och fungerar. Utan den skulle jag inte kunna ha gamla begagnade maskiner och reparera dem själv. Nuförtiden skulle man väl använda orden återanvändning, hållbarhet och resurssnålhet. Personligen använder jag bara ordet snålhet :-).

Det som har saknats redan länge är skärande verktyg. Jag har en pelarborrmaskin som är omkring 30 år gammal och fungerar bra men den är för liten och har begränsad användning. Det märkte jag speciellt då jag byggde fästet för den nya skogslastaren. Jag pinade pelarborren upp till 30 mm hål i 20 mm tjocka järn men det var nog över gränsen redan. Det gick långsamt och med användning av flera borrar med allt större diameter. Men remmarna till drivningen började redan slira. Givetvis gick inte så stora borrar i maskinen utan jag måste använda uppgraderingskona för Morsefästet och det skall man helst inte göra.

Svarvning har också varit ett problem men jag hade en bra granne som hade en stor Arbogasvarv så det gick tills han för en tid sedan gick och dog (99 år gammal). Dessutom har jag haft behov av en ordentlig fräs. Under de senaste åren har det kommit ganska billiga fräsar och i nödfall kan man använda dem för svarvning även om de har begränsningar.

Så efter att ha surfat på hundratals nätsidor om fräsning, svarvning och olika fräsmaskiner så köpte jag för ett par veckor sedan en fräs som klarar upp till 40 mm borrhål. Det finns många nästan likadana XM-45 men till sist köpte jag en från Åbo. Utrustningen skilde dem åt liksom priset men jag fick en ganska enkel maskin utan digital mätutrustning för litet över 2000 euro (utan moms). Det tyckte jag var hyfsat. Visst var det många mycket bättre fräsar till salu men de begagnade var jättestora maskiner som nog inte ryms in i min verkstad. Säkert var de bättre men också en mindre bra fräs torde vara bättre än att borra och fila för hand.

Den nya fräsen halvt uppackad

Man kan för all del föra arbetsstycken till en mekanisk verkstad men det behövs inte många besök så har ett par tusen euro gått – och man har ingen fräs. Nu använder jag den inte så mycket så den torde hålla den lilla tid jag har kvar och kanske en bit in på nästa generation. Frågan är om den klarar av det som behövs. Men med enklare fräsning, svarvning, borrning och gängning så tror jag att jag kommer långt.

Just nu har jag inte tid att ställa upp den för här har det börjat snöa och jag har ännu en hel del vägg att bygga före vintern kommer på allvar. Jag arbetar under presenningar och kommer in och värmer mej ibland.

Väggbygge på senhösten

Presenningen blev nödvändig då det droppade regnvatten från taket hela tiden och i dag så kommer det snö. Det stör inte så mycket för vi får troligen bara nån centimeter med snö och den sopar man lätt bort.

Jag borde ha varit hemma förra veckan och byggt vägg för pinkära livet men vi hade bokat färjan till Sverige och for iväg. Med sommarringar för tiodygnsprognosen lovade varmt och torrt. Det stämde mycket bra i början och vi hade +15 grader i Medåker. Sedan ändrades prognosen och det skulle bli kallt och snö. Det var riktigt spännande att följa med väderleken: Skulle vi hinna hem innan snöovädret kom ? Speciellt med den tunga fräsen (350 kg) i bilen från Åbo. Nå, vi hann med nöd och näppe. Jag såg att all busstrafik stoppades i Stockholm på lördag och förra natten kom det flera decimeter snö på vissa håll. Vi kom på fredag morgon till Åbo och hade kallt men torrt väglag hela vägen hem. Sedan blev det nästa 20 grader kallare än då vi for.

I år fanns det mer gröna fält med höstsäd än vanligt i Sverige. Det var ovanligt att se plöjda åkrar. Jag började fundera på höstsäd på nytt trots att jag har dåliga erfarenheter på våra åkrar. Fjolåret var inte heller så bra här i byn för höstsäd utan på många ställen måste man så om på våren. Men det var så jämna och snygga broddar i Sverige att man i alla fall blev frestad.

Fin höstbrodd på åkern bakom våra äppelträd

Nu ändras också CAP-stödet så få se om man helt enkelt blir tvungen att börja med höstsäd på nytt – även om den delvis går ut under vintern. Det är mycket som är oklart just nu. Skall vi köpa gödsel eller inte ? Priserna har gått ned litet men också vetepriserna har sjunkit. Den gödsel vi köper nu går till vete som vi säljer om ett och ett halvt år … Vem vet hur det ser ut då ?

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

2 reaktioner till “Ny verkstadsmaskin”

  1. Jo, jag håller med dig Nisse om gröna höstfält. Var med ett flyttlass åt dottern till Uppsala i början på oktober och då täckte brodden såraderna i höstvetet och var grönt och frodigt, vem vet, kanske lite väl frodigt med tanke på övervintring och snömögel. Temperaturen var ju vad man kan kalla en halvtaskig
    österbottnisk sommartemp. Däremot längre söderut har speciellt höstoljeväxterna missat kapitalt på svenska sidan pga torka som gjorde att det grodde dåligt och det som grodde gick ner tillbaks. Här har nog också såtts höstvete som varit ett grönt uppmuntrande fält i höst. Lite glest verkar det. Kanske bättre än för tjockt iaf.
    Pratade med dottern i Uppsala i går kväll och där har varit på gränsen till snökaos med inställda och försenade bussturer, avåkningar och tillkorkade påfarter till E4:an mellan Stockholm och Uppsala.
    Att en stor del av bilisterna där har sommardäck under ännu gör ju inte framkomligheten bättre. Speciellt eftersom Vägverket haft problem att hinna med plogningen. När det kommer tillräckliga mängder på kort tid så skulle ju plogarna behöva vara överallt på samma gång och det finns ju förståss inte kapacitet till utan då prioriteras mest trafikerade. Men även plogbilar blir stående i kön
    (svenskarna älskar ju annars att köa men kanske inte på det viset i alla fall) när någon med sommardäck står tvärsöver vägen.
    Här har inte kommit en endaste flinga än, bra lite rimfrost så det är ju lite vitt i alla fall. Norr- och söderom och i väster (på andra sidan påtten) och öster men inte här. 5-8 minus på nätterna gör i alla fall gott åt skogsföret.
    Detdär med verkstad kan jag hålla med om att är ganska bra att ha. Inte för att jag pysslar med invecklade objekt som motorrenoveringar, sprida ut växellådan på golvet eller så, men sparar i alla
    fall in en del slantar när man inte behöver åka någonstans för minsta lilla åtgärd. Dessutom behagligare inne i värmen än ute i snödrivan när något skall fixas. Takhöjden är för låg för vissa maskiner och bara ena traktorn ryms in. Visst sparar det på grejorna dendär morgonen när det skall plogas och termometern visar på fel sida om -25. Att inte behöva joxa med värmarkablar och vänta på lite mer än tomgång tills oljorna är åtminstone lite flytande är värt en del och framförallt att få sätta sig i en någorlunda varm hytt genast! Brukar ha ca 6-7 grader i verkstan när jag inte jobbar där. När man kör in traktorn direkt efter en plogrunda brukar tempen stiga ca 3 grader. Det är ju bara fälgarna som inte är varma!

  2. Intressant läsning av de föregående.

    Var in på carunas goda hemsida igår och kollade elförbrukningen och man ligger 10-14% under 2021 års förbrukning. Denna höst har väl varit varmare och man kan bara konstatera det är inte så lätt att spara från en redan hyfsad låg förbrukning. Då dök ett frågeformulär upp med rader för fri formulering och inte bara ja/nej rutor. Gav på dem lite om information om solpaneler och försäljning av egen elproduktion. Lite kanske att skälla under fel träd men de kan skicka infon vidare till sina samarbetspartners de som de inte kan göra själv. Fick en cod på telefonen och man kunde lösa ut två patukka på r-kiosken. Glad och nöjd två sekunder och nu höjer de priset 3,9%. Koppar, aluminium och järn har blivit dyrare. Men då man räknar elförbrukningen sjunker så då måste de höja priset för att få ut samma förtjänst till pensionsfondjägarna i fjärran land.

    Nu går ännu en finsk familjeägd såg/virkesförädlingsfabrik till försäljning “börslistas” Koskisen.
    Förra gången var det Luvian saha som Österrikare köpte rak av. Finlands enighet i EU är allt annan en stabil och man tappar det ena företaget efter det andra. Med ett rekord bokslut och en stagnerande marknad och allt osäkrare avverkningskvoter finns bara en säker väg, sälj och sälj fort. Här patrullerar vargar gator och torg och landsbygdsfolket lider allt mer. En mörknande framtid är vår eller våra barns.

Kommentarer är stängda.