16 maj, 2018 av Nisse

Satelliter styr på åkern

Jag laddade i fjol ned ett program som med GPS visar hur man kör på åkern (se Slutirrat med sprutan och  Gamla och nya verktyg). Då hann jag inte testa det ordentligt men nu då jag måste spruta mot kvickrot och baldersbrå på våren så körde jag allting med GPS och eFarmer. Nu har jag en GPS-dosa i en låda på hyttens tak och den håller kontakt med mobilen via Blåtand.

På Biltema hittade jag en riktigt bra hållare som har den ovanliga egenskapen att den hålls fast vid vindrutan. De fflesta hållare är helt urusla och faller ned inom några minuter men den här har geltätning och det tycks fungera. Alla andra hållare med sugkopp har jag varit tvungen att borra hål i och skruva fast för att de skall hållas. Det går dessutom snabbt att sätta dit och ta bort mobilen för hållaren är som en stor bykknipa.

Nu då sprutspåren syns dåligt (från i fjol) så är det ett riktigt nödvändigt hjälpmedel vid sprutandet. Speciellt på de oregelbundna åkrarna är det annars hopplöst att veta var man har sprutat. Noggrannheten är dålig med vanlig GPS men det räcker till för sprutan. Åtminstone lämnar man inte stora områden osprutade. Och centimeterprecision är helt onödig.

Men lättanvänd är eFarmer inte. Jag har ännu inte lyckats klura ut hur man kan ge namn åt åkrarna så de heter bara New field 1, New Field 2, osv. Det finns massor av funktioner men hur man skall använda dem vet jag inte. Alldeles tydligt är det en ingenjör som gjort programmet :-). Man har inte tid att bråka med eländet heller då man skall få nånting sprutat innan det blåser upp.

Det finns ganska litet ogräs på åkrarna – bara några tuvor med kvickrot. Men jag tvivlar inte alls på att ogräset nog kommer. Huvudsaken är att få bort kvickrot och baldersbrå för de blir alldeles omöjliga om man inte sprutar (se bilden i Att spruta eller inte spruta 2017). Det har varit för hett på dagarna – upp till +30 grader ! Därför måste jag spruta på nätterna eller tidig morgon. Få se hur bra effekt glyfosatet har i år. Det hade varit bättre att spruta förra hösten men det gick ju inte.

Våra groprov är nu litet äldre och man ser att fjolårsvetet nog gror men mycket senare och skjuter brodd dåligt. Det har kommit upp i 44 % grobarhet men endel strån är svaga.

Jag får flytta sådden till natten också för jag klarar inte mera av den här hettan. Det är ju värre än i juli (speciellt fjolårets juli). Man misstänker litet att det här betyder att sommaren blir kall och regnig – igen.

 

 

11 maj, 2018 av Nisse

Grobarhet 2018

Förra hösten tröskades vetet sent och vått. Precis som man kunde förutspå så är grobarheten usel. Till all tur har man lärt sej att ha överårs utsäde i lager. Nedan syns skillnaden i grobarhet för skörden år 2016 (till vänster) och 2017 (till höger). Ett groprov i fuktat hushållspapper gav grobarhet på 97 % för år 2016 vilket är ovanligt bra. Motsvarande pappersprov gav efter lång tid en grobarhet på omkring 10 % för vetet från i fjol. Kornen från 2017 hade dessutom rikligt med sjukdomar.

Så det är klart vad svaret på från ”Vad skall jag så ?” blir.

 

10 maj, 2018 av Nisse

Våren är torkandets tid

Hösten var sen, blöt och eländig. Det vete vi fick in hade nästan 30 % fukthalt. En del fick jag nedtorkat till 18 % men det sista var långt över 20 %. Nu har det minsann varit torkväder ! Varmt och soligt och luftfukt nere kring 30 %. Så jag har naturligtvis haft fläktarna på. Temperaturskillnader upp till 7…8 grader mellan inkommande och utgående luft i lårarna visar att det minsann torkat.

Men då jag skulle mäta fukthalten så visade fukthaltsmätaren felkod. Jag blev ganska sur för den var ny (och ganska dyr). Så jag kollade in nätet och köpte en fuktmätare för 17 euro från Kina. Knappast är den noggrann men troligen noggrannare än käppmetoden. Käppmetoden går ut på att man slår en käpp ned i vetet och går den inte att slå in så är det alldeles för fuktigt (över 25 %) men går den lätt igenom säden så börjar den vara torr (under 16 %).

Visst har jag den gamla vågmätaren med en torklampa som är mycket noggrann men det är också mycket långsam. Nån sorts snabbmätare behövs. Fördelen med den mätare jag köpte är att den har en gaffel med sladd som man sticker i säden och sedan avläser man fukthalten. Det är samma metod som fuktmätare för virke använder. Den nya fina och dyra mätaren som jag har skall ha ett prov av säden som placeras i en kopp med skruvkork. Den är snabbare än vågen men inte supersnabb. Så jag skall pröva gaffelmätaren för 17 euro.

Sedan bytte jag batteri i den fina mätaren och testade flera olika prov varvid det visade sej att det inte var något fel på mätaren utan vetet var så torrt att det gick under skalan … Det fuktigaste provet som jag hittade var 12 % medan de andra var 11 % eller under skalan. Fläktarna stängde jag av omedelbums. Med kalluftstork måste man vara försiktig på våren för man torkar lätt för mycket men jag tyckte bara att höstens vete var så blött att jag inte började mäta i tid. Mätsystemet visade också att säden fortfarande torkade.

Virkeslagringen hade däremot inte torkat så jag började i stället gräva ned en brotrumma vid ladan. Det måste man göra medan marken ännu är fuktig och mjuk för senare på sommaren blir leran stenhård. Brotrumman var bara fem cm under vägen och måste grävas ned minst ett spaddjup mer. Med gripen på skogslastaren krafsade jag upp ytan och lyfte bort brorören av cement. Jag ville ta dem till vara för cementrör är av bättre kvalitet än plast. Då man gräver upp cementrör så hör man genast då skopan (eller gripen) tar i cementen men plast gräver man lätt sönder.

Orsaken till att brotrumman måste grävas ned djupare är att golvet i ladan måste sänkas så att den nya (begagnade) tröskan kan köras in. Den är 30 cm högre än den gamla. Det var ganska precis hur mycket det gick att gräva ned brotrumman för vägdiket måste ju dra undan vattnet också. Så det gamla avvägningsinstrumentet kom till bruk igen. Avvägningen visade att jag kunde sänka brotrumman 30 cm och ändå ha 10 cm fall till vägdiket. Det är inte mycket så jag måste se till att vägdiket alltid är ordentligt rensat från gräs och buskar. Om det blir vatten att stå i brotrumman på vintern så fryser det och man har översvämning nästa vår.

Det är tydligt att brotrumman måste grävas ned djupare.

Det går ganska bra att ”gräva” med gripen så länge marken är fuktig. Jag har plåtar som man kan sätta innanför gripen för att lyfta upp jorden men det går bättre att riva loss jord utan plåtarna. I ett dike med tjockt gräs kan man lyfta upp jorden ganska bra för rötterna håller ihop den men annars rinner det mesta genom gripen. Då blir det skyffelarbete.

Man skall inte riva loss den mjuka leran för det är mycket tyngre att kasta upp den då. Mjuk lera går riktigt bra att gräva upp om man tar ut trianglar och trampar föri (trampar ned spaden på sidan först). Som liten fick jag lära mej tramp betär föri då man dikade. Det är ett trevligt arbete bara man först tar bort ytskiktet med gräs och rötter med gripen. Det var inte så roligt förr då spadadiikaren skulle gräva ihop sin försörjning (inklusive en stor familj). De dog unga.

Då de första grävmaskinerna kom så var en spadadiikari och såg på då den tog stora lass i varje skopa. Han konstaterade då att nu kan noo spadadiikaren draa ååt ... Men spadadiikaren har grävt en mängd diken som förvandlat stora delar av landet från kärr och mossar till åkrar och skog. Om man ser på kartor från slutet på 1700-talet så bestod stora delar av vår by av kärr som var farbara endast på vintern då det frusit på.

Nuförtiden kan folk inte ta tag i en spade mer utan det skall vara grävmaskin till allt. Inte att undra på att en av de stora folksjukdomarna är fetma. Vi äter inte bara ihjäl oss utan vi dör på soffan. Jag såg i går en intervju med nån sorts hälsokonsulent som påpekade att gym nog är bra men det räcker inte med en timme varje dag för det blir ändå närmare 90 timmar sysslolöshet i veckan. Man borde röra på sej mer i vardagen och inte bara svettas nån timme på gymmet. Skogsarbetet är bra men det behövs litet kroppsarbete på sommaren också. Att gräva diken är inte så dumt. På våren alltså – på sommaren är vår lera så hård att man inte ens skall försöka hacka i den med skyffel.

Nu är det nya röret nedgrävt. Jag brukar använda en täckdikningshyvel med långt skaft för att få bottnen att luta jämnt åt rätt håll. Med litet vatten i rännan får man med hyveln en mycket exakt lutning. Det blev plaströr fastän jag gillar cementrör. Brotrumman måste förlängas för om vintern kör jag snö snett över den och då man kommer med släpvagnen från andra hållet så har det varit problem att svänga så tvärt. Cementrören räckte inte till.

Våren har kommit och det torkar upp. Nästa vecka lär det bli +25 grader så det blir väl vårsådd så småningom. Värmen har också fått våra sippor och scillor att blomma alldeles förskräckligt även om det börjar bli för hett för tussilagor. Vi har fullt med blåsippor, vitsippor, gulsippor och scillor. Dessutom en mängd lökväxter överallt. De har spritt sej till alla hörn av gårdsplanen. Och jag gillar blommor – mest blå. Hemligheten är att inte kratta för då förstör man de känsliga sipporna.

Glad Mors dag !  Den kanske kan firas i år utanför traktorhytten för vi börja så först nästa vecka.

 

5 maj, 2018 av Nisse

Vad skall man så ?

Det var en ruskig höst i fjol och vetet som tröskades till sist i oktober börjar mögla. Groprovet visade nästan noll grobarhet. Så vad skall man så ? Vi har överårs utsäde som gror ganska bra men det räcker inte. Nu skall vi se om det tidigare tröskade vetet gror bättre. Det hann åtminstone torka litet. Vetet blev inte hårt i tid och att tröska blött vete gör att kärnorna skadas och grobarheten blir dålig.

Att köpa utsäde kommer inte på fråga. Vetepriset är så lågt att alla utgifter skall bort. Det gör ungefär detsamma om det växer eller inte för varje kilo ger enbart förlust. Konstgödsel har jag i alla fall köpt för annars är det ingen idé att så alls. Man har ju sett hur vetet ser ut där gödseln i såmaskinen tagit slut – oftast i någon enstaka bill.

Men sprutmedlen blir i år från den billigaste ändan. I fjol körde jag med Broadway (som också fick ersätta flyghavremedlet) och man kan inte klaga på verkan. Men det går inte att köra med Broadway flera år i följd. Så det blev MCPA och M-sulfuron (Ally). Det är en ganska bra kombination som dessutom är billig. Enda problemet är snärjmåra som vi ibland har mycket av. Men det beror helt på sommaren. En torr sommar brukar måran inte alls trivas.

Eftersom hösten var så hopplös så måste jag spruta glyfosat nu på våren före sådden. Med direktsådd är det helt nödvändigt för annars tar baldersbrå och kvickrot snabbt överhanden. Jag hoppas glyfosatet också minskar på måran men jag har som plan B att jag köper triasulfuron (Logran) och sprutar det i stället för M-sulfuron ifall det ser ut att komma måra. M-sulfuron har bredare effekt men är uselt på måra. Ett problem är att måran börjar sticka upp först i slutet på sommaren och då är det för sent att spruta.

Det blev annars billigt men flyghavremedlet är dyrt och står för 2/3 av kostnaderna. Nu har vi i alla fall börjat jobba på att få bort flyghavren så man kan inte sluta spruta mitt i allt. Att plocka för hand blev dåligt då jag inte mera ser flyghavren så bra. Jag fick nya glasögon förra söndagen i Västerås och ser betydligt bättre nu men gråstarren gör att jag inte har samma skärpa som förr.

Ifråga om vetesorten så lämnar jag Zebra och går tillbaka till Reno – ifall jag hittar grobart utsäde. Utsädesavgiften för de nya sorterna är så hög att jag nästan får sprutmedlen betalda (utom flyghavremedlet) om jag sår Reno som inte har någon avgift. Det var ett misstag att privatisera sortutveckling (liksom mycket annat) och nu går utvecklingen bakåt. Eftersom inkomsterna är dåliga så måste utgifterna ner oberoende av om det växer eller inte. Jag odlar delvis för att det är roligt men tänker inte betala för att nån skall få vete.

Det är slut med att sikta på goda skördar. Nu gäller det bara att få ned utgifterna och arbetsmängden. Inte ids man bråka med nånting som är helt olönsamt. Samtidigt försöker jag förbättra strukturen på åkrarna och i år är ett av de största skiftena i gröngödslingsvall. Jag hoppas att klövern övervintrat bra. Nu skall jag också harva och så den föregående gröngödslingen och det blir intressant att se om den hade någon positiv inverkan. Den plöjde jag alltså förra hösten.

Bråttom verkar det inte bli för det har regnat på nytt. Nu lovar i alla fall prognoserna varmare och torrare väder  – nästa söndag till och med över 20 grader varmt. Vårsådd blir det inte ännu men nu skall fjolårets vete torkas ned då luftfuktigheten lär bli under 30 %.

 

 

21 april, 2018 av Nisse

Våren kom plötsligt

Det blev en sen vår men sedan kom den ganska plötsligt. Vi hade full vintermundering i skogen men förra veckan så blev det så varmt att jag radade ved i skjortärmarna med svetten lackande. I hytten på traktorn blev det närmare 30 grader varmt i solen så jag fick svagt värmeslag en dag.

Men i skogen är marken ännu hårt frusen eftersom vi inte haft så mycket snö den här vintern. Nederbörd har det minsann varit men den kom som regn i början på vintern. Skogsvägarna är ännu fina men det början vara dåligt ute vid avlastningsplatsen där solen gassar. Jag körde det sista lasset med virke i går även om det säkert ligger något under kvisthoparna ännu.

Problemet är att jag borde sortera virkeshoparna  för man såg inte skillnad mellan tall och gran i vintras då de var täckta av snö och is. Dessutom var det bråttom att få ut allt så hoparna blev litet huller om buller och alls inte så vackra.

På grund av avverkningarna vid Atomlinjen så blev det mest massaved och flisved. Vi hann inte börja med det egentliga skogsarbetet förrän i mars och sedan har vi mest huggit upp vägar. Det blev inte så mycket stock men en hel del flisved så vi orkar knappast bränna upp allt nästa vinter. Ekonomiskt blev resultatet inte så bra i år.

Nu blir det hoppeligen tid att lappa ihop allt som gått sönder på traktorn. Där finns en hel del att lappa och byta ut men vi har bara kört så länge den rullat. Bromsarna måste göras något åt och jag tror att det är ett bromsrör som läcker för jag måste fylla på bromsvätska ett par gånger i veckan. Utan styrbromsar är man illa ute i skogen. Bromsrören har länge varit flata på grund av att de ligger under traktorn och då man kör över stubbar och stenar så far de illa. Zetorn är inte gjord till skogstraktor även om den gått förvånansvärt bra i skogen  i många år.

Det blir ombyggnad av den nu. Stänkskärmarna tänker jag skära bort så att man får bättre sikt och så flyttar jag bakljusen uppåt så man ser bättre bakåt. Möjligen gör jag dem borttagbara. Hållaren för gripen framför traktorn måste också byggas om för den är nu i små delar. Orsaken var att jag körde gripen mot ett par stabila träd och då lossnade svetsarna. Man måste ha hållare för gripen för då man kör over ojämna vägar så slänger gripen annars för mycket.

Och så skall ändan på lastaren byggas om. Dels för att jag skall kunna fästa svängdämparen, dels för att jag skall få en klyka för att skuffa omkull träd.  Med den nya gripen som är betydligt tyngre än den gamla så har svängningarna blivt riktigt våldsamma och det är ett elände att lasta annat än stora stockar.

Men i det stora hela har skogsvintern varit bra. Nu är det dags att börja tänka på vårsådden även om det ännu tar tid innan tjälen går ur. Nästa vecka skall det regna och det skall torka upp vilket kan ta en hel del tid. Så jag tippar på vårsådd först i mitten på maj. Direktsådden kan behöva ännu mera tid för upptorkning. Ett skifte har jag i alla fall som är plöjt (gröngödsling) och det skall harvas och sås tidigare.

I förrgår kom konstgödseln (biidjöönindjin som vi säjer) men då man ser på vetepriserna så undrar man om man alls skall sätta ut den på åkrarna … Visst skall vi så i år också men med de här priserna så lönar det sej inte att sätta det minsta på att det skall växa bättre. Bättre sorter lönar det sej inte heller att satsa på så jag tror jag går tillbaka till gamla Reno som man inte behöver betala utsädesavgift för och som har växt hyfsat i alla fall.  Gröngödslingsarealen fördubblas också i år.

Vi var ett par dagar i Medåker i Sverige i början på veckan. Det var nämligen fibermöte på Bygdegården och jag har redan skrivit på avtal med Telia för att få fiberanslutning där. Om det nu blir nånting. Mötet var välbesökt men en hel del markägare var bekymrade över grävandet och hur det skall gå med täckdikena.

Våren är sen också i Sverige för en del år så är sådden undan i Medåker vid den här tiden. Nu hade ingen börjat ens fastän det syntes ingen snö alls och tjälen hade gått. Grannen funderade i alla fall på att börja ganska snart. Höstsäden som oftast är fin i Sverige såg dålig ut på sina ställen – få se om den repar sej.

Sent var allting för oftast så är det full vår i Medåker då vi är där i slutet på april men nu syntes inga vitsippor alls och bara tre scillor hittade vi. Troligen ändrades det snabbt för det var + 20 grader på fredag.  Vi får se för vi åker dit på nytt på måndag. Jag beställde nämligen nya glasögon och skall hämta dem nästa vecka. Det har varit dåligt med synen under det senaste året. Jag ber om ursäkt om jag inte känt igen någon men jag är så närsynt att jag bara ser på nära håll. Nu blev de nya glasögonen betydligt starkare och jag har nästan -10 i styrka. De gamla fungerar fortfarande bra i verkstaden och vid datamaskinen. I verkstaden behöver jag också gamla glasögon för svetsloppor och smärgelgnistor brukar förstöra linserna ganska kvickt. Men det är ju bra att man inte får allt i ögonen …

Här hemma har snödropparna spritt sej riktigt bra över hela gårdsplanen och lyser vita i fjolårsgräset.

I april har det varit årsmöten nästan varenda söndag men det sista är i morgon då vi inviger gamla folkskolans arbetsrum och därmed är alla rummen i bruksskick även om det förstås finns en hel del att förbättra ännu.  Snart skall byns arkiv kunna flytta in.

I väntan på vårsådden tänkte jag börja såga virke. Vi har brist på battingar (5x10cm) och i den gamla skogen fanns det en mängd långa raka och kvistfria granar som ger fint virke. Sedan skall ladugolver byggas om och sänkas så man får in den nya (begagnade) tröskan. Men en bro måste grävas ned först och det går inte förrän tjälen gått.

Regn har det kommit och kommer mer nästa vecka men våren har obönhörligen kommit och skogsvintern är slut.

 

19 juni, 2017 av Nisse

Att spruta eller inte spruta (2017)

Att spruta eller inte spruta – det är frågan (som Hamlet brukar säja). Det har diskuterats fram och tillbaka många gånger men jag sätter nu in ett foto från årets åkrar som visar den skarpa gränsen mellan den del som sprutades med glyfosat förra hösten och den del som inte blev besprutad.

Buskarna på bilden är baldersbrå som övervintrat. Jag körde alltså glyfosat på den här åkern men lämnade en del obesprutad. Det skall man ju göra för att se hurudan effekten blir. Och den var dramatisk. Här har jag alltså sprutat bara fläckar med kvickrot på hösten och stängt av sprutan där det inte fanns så mycket kvickrot  men det fanns tydligen små plantor av baldersbrå som på våren växte till sej alldeles enormt. Vid sådden syntes de ännu inte så här tydligt. Det är väl klart att det inte kan växa något vete i den här baldersbrådjungeln.

Nästa höst kommer jag garanterat att spruta glyfosat mycket grundligt på varenda fläck och om det är omöjligt sprutväder på hösten så måste jag spruta glyfosat på våren före sådd. Jag tänker nämligen inte börja odla baldersbrå även om den tycks trivas utmärkt på våra lerjordar. Märk väl att glyfosatet tog bort både baldersbrå och kvickrot riktigt effektivt förra hösten. Jag hade minimal dos men vädret tycks ha varit lämpligt.

Då man sprutar på våren så ser man bra hur vårsådden lyckades. I år hade vi ny markör på såmaskinen och vi var inte riktigt vana vid den vilket märks på att det blev litet för stort mellanrum mellan körningarna. Det har ingen betydelse för brodden men det är illa om det blir mellanrum också vid sprutandet. Man är nämligen helt beroende av sprutränderna då man kör med sprutan. Vi lämnar ett litet större mellanrum vart fjärde varv och då kan man köra grensle om det vid sprutandet. Men det mellanrummet måste kompenseras med att så en aning om vartannat däremelllan. Såmaskinen är 3 meter och sprutan 12 meter. Vi försöker lämna omkring 50 cm sprutränder (smalare syns inte tillräckligt bra) men i år blev de bredare. Obesprutade ränder syns mycket tydligt vid direktsådd.

Direktsådden gör att sprutandet blir viktigare vilket bilden ovan visar. Ifråga om vanliga ogräs så är det inte stor skillnad men de övervintrande måste bekämpas då man inte jordbearbetar alls. I år prövar jag Broadway (parallelimporterad förstås) och det blir  spännade att se hurudan effekt den har – speciellt på flyghavre och kvickrot. Jag körde två nätter eftersom de började hota med regn varenda dag från tisdag framåt.

Då man sprutar så kan man också se hur brodden utvecklas. Den ser inte speciellt bra ut i år. Jag undrar om inte den underliga våren stressat brodden ganska hårt med omväxlande kalla och heta dagar och omväxlande torka och regn. Vi fick omkring 40 mm i förra regnet och det står vatten på ytan i en del svackor samtidigt som marken är riktigt hård. Jag såg knappt hjulspåren då jag körde på åkern. Det gick bra att så men då vi satte potatis så märkte jag att marken var mycket hård. Jag måste köra tre gånger med fräsen för att få till stånd ett potatisland.

Så här långt ger erfarenheterna från direktsådd vid handen att man absolut måste bekämpa övervintrande ogräs antingen på hösten eller före sådd. Dessutom borde åkern vara jämn och man borde undvika att göra spår i den. Där har vi ett litet problem eftersom tallriksharven som vi körde med sista gången vi jordbearbetade inte ger en tillräckligt jämn yta. Den lämnar ganska djupa spår av ändtallrikarna som den mjuka pinnharven inte jämnat ut tillräckligt bra. Ojämnheten syns bra på bilden nedan. Där börjar brodden komma igenom halmen som i år är torr och fluffig. Mitt i bilden syns dessutom att sputan lämnat ett mellanrum förra hösten så vi måste börja så mera om vartannat.

Våra direktsådda broddar är inte lika jämna och vackra som grannarnas plöjda åkrar men det kompenseras av att vi efter skörd kört bara fyra dagar och två tankar bränsle totalt. Man kan med fog säja att direktsådd sparar mycket bränsle och tid. Nackdelen är ju sprutandet som måste göras omsorgsfullt.

Vi har problem med tillpackning men nu sådde jag in över 6 hektar och hoppas på god klöverväxt där i nästa år. Tyvärr så klarade fjolårets monsterklöver inte av den här vintern med dåligt snötäcke och omväxlande varma och kalla perioder. På vår skyddszon är det egentligen bra för där borde inte jorden få mera kväve. Det hade dock varit bra med klöver på gröngödslingsåkern som måste plöjas upp i höst. Nästa är blir det intressant att se hur bra gröngödslingen lyckats. Det var en hård leråker som absolut borde få bättre struktur.

Men som vanligt är det bara att vänta och se hur sommarens väder blir.