Vintern har varit ganska seg men nu börjar i alla fall byggarbetena. Då det regnar och är dåligt skogsväder så har jag varit i växthuset där temperaturen ibland gått upp till närmare +30 grader. I höstas kom vintern så tidigt att golvet i groningsavdelningen blev på hälft och det har jag nu fortsatt med.
Nytt golv i växthusets groavdelning
Under golvet finns Isodränskivor för isolering och dränering. Utanpå dessa har jag satt filmfanérskivor som skruvats ihop med 25 cm aluminiumremsor.
Det finns en luftvärmepump men den orkar inte värma upp hela växthuset så ett hörn är nu isolerat med bubbelplast som ligger utanpå bräder.
Bubbelplast i huset innanför växthuset
Bubbelplasten skall ännu tätas i hörnen och våderna (150 cm) skall limmas ihop med tejp. Och så måste ena våden i ändan kunna rullas upp för det blir lätt alldeles för hett då det är solsken.
Luftvärmepumpen är nu styrd via datanätet med en Shelly Uni som kan koppla två motstånd parallellt med rumstemperaturens NTC-givare. Det betyder att värmepumpen tror att det är varmare än vad det är och på så sätt kan man sänka temperaturen över nätet. Tanken är att värmepumpen får arbeta för fullt då det är billig elektricitet (jag betalar timpris enligt Nordpool) och sedan ta det lugnt då priset är högt.
Jag har nu fått de första räkningarna för elektriciteten enligt timpriser och man ser att det verkligen lönar sej att styra förbrukningen. Men det som inte ändras är överföring och skatt som är desamma per kilowattimme oberoende av när man använder el. Och dessutom ändras inte månadsavgiften som är ganska hög då vi har 3x63A säkringar. Innan jag får en betydande sänkning av elkostnaderna måste jag få de egna solpanelerna installerade och det går till sommaren.
Andra ändan på huset i husetGroningshuset utifrån (innifrån växthuset)
Det blir ännu ett par nätter med minusgrader och då skall det sista köras ut från skogen – mest ved. Efter påsk är i alla fall skogsarbetet slut för den här vintern och så småningom skall vårbruket sättas igång. Först måste vi tömma silorna så att vi kan köra upp utsädet i dem.
Det är inte lika otrevligt som vanliga år att sälja vetet. I fjol var priset på vete litet över 100 euro/ton men i år är det kring 400 euro/ton. Synd bara att skörden i fjol somras var urusel på grund av hettan och torkan.
Så gäller det då att fundera på om man skall så eller inte. Priset är högt just nu men det jag sår nu säljer jag först om ett år och vete fåglarna vad priset är då ? Bigödningen är redan hemma och betald så troligen sår jag som vanligt men efter det så vet man inte.
Påsk på er alla och njut av vårsolen så länge det är mänskliga temperaturer !
Nu kan man så småningom börja tala om erfarenheterna av direktsådden. Förr plöjde vi och harvade och sådde med en 250 cm Simulta med tallriksbillar. Simultan köpte vi för att vi hade mycket vall för kossorna och då den plöjdes upp blev det en hel del torvor som tallriksbillarna klarade bättre. Problemet var de styva lerjordarna som lätt bildade hårda kokor som lyfte upp de lätta billarna så att utsädet mest låg utanpå.
Simultan hade jag kopplat efter en fräs för att få bort kokorna vilket ibland lyckades men ibland inte. Trycket på billarna var helt enkelt för lågt och brodden grodde ojämnt.
Jag gick länge och funderade på en Väderstad Rapid direktsåmaskin men priset var avskräckande tills jag hittade en begagnad norr om Uppsala för litet över tio år sedan. Till en början bearbetade jag åkrarna med tallriksharv på hösten och körde sedan med Rapiden på våren. Men för sex år sedan lämnade jag bort tallriksharvandet och började så direkt. Det var i alla fall nödvändigt att skaffa en begagnad hack (betesputsare) så att halmen inte skulle fastna i billarna. Det gick att så då den var våt men torr halm började lätt skjutas framför såmaskinen tills det blev en riktigt stor hop.
Det som genast blev bättre med Rapiden var att sådjupet blev jämnt och brodden grodde också jämnt – till och med på de styvaste lerjordarna. Då vi övergick till helt obearbetad såbädd så var jag litet fundersam över lerskorpan som ibland täckte vissa åkrar men det visade sej att Rapiden hade så stort billtryck att tallrikarna skar igenom (jag bytte de gamla slitna tallrikarna till nya). Till och med torra vårar så blev brodden jämn.
Det har varit ganska stora olikheter mellan åren sedan dess och speciellt i år. Vi har sått i torra åkrar och i åkrar med vatten på ytan. Man kan i alla fall nu konstatera att utsädet grott riktigt jämnt och bra varje år. Också i år grodde det bra vilket syns tydligt nu efter skörden. Men sedan kom torkan och hettan i juli och plantorna orkade inte skjuta strå och bilda ax ordentligt. På många ställen finns det rötter men dåligt med strån och ax.
Då man ser bakåt så har de tidigare torra försomrarna nästan försvunnit och vi har fått våta vårar och försomrar. Det har varit negativt för broddarnas utveckling. Om broddarna inte hunnit växa till sej ordentligt före regnen så gulnar de. Äldre broddar klarar nog regnen ganska bra.
Men nu är problemet att få broddarna att utvecklas. Och då är tillpackningen det stora problemet. På bilden nedan syns skillnaden mellan tillpackad jord (en körväg) och mindre packad jord (till höger).
Brodd på tillpackad körväg och åker
Utsädet har nog grott på körvägen men brodden är svag och kort. Billarna på Rapiden orkade skära igenom skorpan så att utsädet kom ner i fuktig jord men enbart fukt räcker inte – det saknas luft.
Följande problem är alltså tillpackningen. Det blir lätt en ond cirkel då regnet blir kvar på ytan och sedan kör man med tunga maskiner och klämmer till den fuktiga lerjorden. Här är direktsådden en del av lösningen för man behöver då inte köra så mycket på åkern. Det är bara sådden på våren och tröskningen på hösten. Ibland då det finns mycket halm så måste man också köra med hacken så att halmen inte fastnar framför billarna. Om man väljer tidpunkt så att leran inte är våt så kan man undvika att packa till den ännu mera.
I år var det omöjligt att välja en bra tidpunkt för sådden på grund av regnen. Vi sådde faktiskt en åker där det låg vatten på ytan. Det var en gröngödslingsvall som såddes direkt efter att jag kört med hacken så lågt det gick. Det var inte bra med tanke på tillpackningen men det var redan in i juni så man kunde inte vänta just alls. Underligt nog så gav den åkern trots allt den bästa skörden.
För att luckra upp åkrarna har jag haft en hel del vall med rödklöver som har djupa rötter. Och vallen (i skyddssäd) har växt alldeles utmärkt. Klövern har varit som en djungel ibland. Den har blivit meterlång och lagt sej så att den varit svår att slå.
Prima klövervall
Inte en enda vall har växt dåligt även om klövern gått ut nån vinter. Jag minns att vi hade massor med prima hö då vi hade kossor (fram till 1975). Våra jordar lämpar sej alldeles utmärkt för vall. Men tyvärr är det inte lönsamt. Visserligen blir jordarna bättre men inte får man tillbaka det man förlorat på tre års vall. Det finns helt enkelt för mycket vall och det blir inte bättre av framtida “förgröning” som ännu ökar på vallarna.
Förstås finns det andra växter som kan luckra upp jorden men jag vet att rödklövern trivs på våra jordar och den är mycket lätt att odla. Ytterst odlingssäker och det är värdefullt.
Framtida generationer får prova på nya odlingar och vi har funderat på att använda vallen som råvara i biogasproduktion. Men det kräver en hel del investeringar så det börjar inte jag med mera. Biogas är dessutom beroende av politiska beslut vilket gör det ännu mera osäkert. I Tyskland fick man för 20 år sedan stöd för vindkraft men nu togs stöden bort och vindkraftverken blev olönsamma och 429 skall rivas.
I år märkte man bra att det måste växa nånting på åkrarna. Helst riktigt frodigt. Där vetet torkade bort så kom det massor med baldersbrå i augusti då regnen kom. Vallen däremot klarade sej riktigt bra. Nu har vi haft en leråker i vall (som skyddszon) i många år och det blir intressant att se hur det inverkat på strukturen då vi bryter vallen. Den har varit dubbelt längre än gröngödslingsvallarna som måste brytas efter tre år. Den åkern har vanligen gett usla skördar av korn och vete så få se om det ändras.
Direktsådden blev enligt min mening en stor framgång. Förutom att brodden gror mycket bättre så har arbetet och bränsleåtgången minskat radikalt. Det minskade antalet körningar på åkrarna är också en bra sak. Men som alltid så är det nånting kvar att göra och nu blir det fokus på att få bort tillpackningen men också att minska mängden vatten i svackorna. Det betyder att ytan skall ändras genom att skopa svackor fram till dikena för att få bort ytvattnet. Förändringen i regnmängderna gör det nödvändigt.
Den sista jordbearbetningen som jag lämnade bort var att plöja upp vallen. Men det gick bra att så direkt i hackad vall så nu har jag slutgiltigt gått över till direktsådd.
Så kom och gick trösksäsongen. Allt var över på två och en halv dag. Det var ytterst lättröskat för där fanns just inget att tröska. Jag läste om en bonde som funderade på att sätta skummarkör på tröskan för annars kunde han inte se var han hade kört. Det var det värsta år jag varit med om.
Det började ganska bra i maj. Vi sådde nästan allt 14-16 maj men sedan kom regnen och det blev tre veckors uppehåll i sådden. Efter regnen stod det vatten på åkrarna och den sista åkern sådde Henrik i vattnet den 5 maj. Och det var den enda åker som gav någon skörd …
Nu efter skörden så ser man att utsädet grodde ganska bra. Det finns rötter alldeles jämnt över hela åkern. Men sedan kom torkan och hettan i juli och rötterna orkade inte producera strån och ax. Det fanns vissa gropar där det inte ens växte ogräs men det stora problemet var nog brodd som grott bra men sedan torkat bort. Och det gällde alla åkrar utom den sist sådda åkern.
Vete har grott men torkade bort och baldersbrå tog över
Det är svårt att veta vad det beror på att den enda bra åkern klarade sej så mycket bättre. Det var gröngödslingsvallen som såddes med vete direkt – utan att bearbetas alls. Jag bara hackade den gamla vallen så lågt det gick för att den inte skulle fastna i såmaskinen. Och sådden gick bra.
Sådd i vatten men det finns ändå litet växtlighet
Det är alldeles klart att mullåkrarna dit gröngödslingsvallen hörde klarade sej mycket bättre än de styva lerjordarna. De allra sämsta åkrarna var också skogsåkrar som torkade upp långsammare. Nu har jag en karta över svackorna för där var det sämst. En del svackor borde gå att få bort bara man skopar bort jord ett tiotal meter så att svackan går ända ut till diket. Vid kanalen ligger det jordvallar från tidigare dikningar som hindrar vattnet att rinna bort. Farsan körde ute en vall på 50-talet med den gamla Fordson Major och orkade med den lilla skopan inte få bort den tillräckligt bra.
Skogsåkern Aaltjärri – bara det som såddes efter regnen blev till nånting
Tidpunkten för sådden var nog avgörande. På bilden ovan ser man att bara det så såddes efter regnen (i mycket blöt jord) klarade sej. På den åkern blev det kvar en bit på mitten som såddes den 6 juni. Det som såddes i mitten på maj torkade bort nästan helt i juli.
Här är skörden från en hel åker (Aaltjärri) på 3 hektar …
Den allra värsta leråkern har vi nu som gröngödslingsvall och det var ju tur för där hade det varit helt bortkastat att så alls den här sommaren. Vallen har däremot växt riktigt bra liksom alla höstsäd som klarat sej ganska bra i år.
Om man hade vetat hur vädret skulle bli så hade man sått alltihop i juni. Men man vet ju inte hurudant vädret blir. Det hade troligen räckt med en enda åskskur i mitten på juli för att få ens någon sorts skörd. Men det kom ingen skur hos oss. Våra leråkrar är ganska bördiga men otroligt känsliga för torka och storregn. Det måste komma precis rätt mängd regn vid rätt tidpunkt för att det skall bli en bra skörd. Och det har faktiskt hänt några gånger. Farsan önskade sej alltid ett stilla sommarregn.
Nu vågar jag inte påstå att gröngödslingsvallen var orsaken till att den enda åkern gav skörd men det vet jag att åkrarna var i mycket bättre skick så länge vi hade kossor och alltså vall mest hela tiden. Då var enda problemet alla torvor som gjorde sådden besvärlig efter det att vallen plöjts upp. Vall är i alla fall bra för våra leråkrar men den ger tyvärr inga inkomster.
Troligen hade plöjning varit mycket bättre i år. Då bildas utrymme under tiltorna dit regnvattnet kan rinna och lagras fram till torrperioden. Med direktsådd borde åkern slutta litet så att det mesta ytvattnet rinna bort. Under torra försomrar är åter direktsådden bättre för då bryts inte kontakten nedåt alls och rötterna kommer åt djupare liggande vatten. Men det var minsann ingen torr försommar i år.
I år var baldersbrå ett speciellt problem (se bilden ovan). Den var inte överårig utan grodde först i augusti då regnen började komma. Då var vetet redan förstört och baldersbrå breder ut sej alldeles förskräckligt då den inte har konkurrens. Den blommande baldersbrån hann inte bilda frö förrän den blev tröskad men nu gäller det att spruta mycket noggrant så att den inte överlever vintern och börjar växa genast på våren.
Baldersbrå är i alla fall inte så besvärlig för det finns en hel del medel som tar på den. Problemet i år var att den grodde först i augusti och då inverkade inte sprutandet från juni. På bilden nedan ser man de bruna stjälkarna efter den gamla baldersbrå som dog vid besprutningen i juni med florasulam. Men sedan grodde ny baldersbrå i augusti (med vita blommor). Ett normalt år så sprutar man bort baldersbrå i juni och ett normalt vetebestånd håller tillbaka ny baldersbrå riktigt bra. Men man vill inte ha överårig baldersbrå som bildar stora buskar innan vetebrodden växt upp ordentligt.
Gammal baldersbrå (brun) och ny (vit)
Om man nu skall försöka se nånting positivt med det här året så är det att vetet var mycket torrt vid tröskandet. Det var omkring 15 % så vi behöver knappast torka det just alls mer i höst utan kan vänta på de torra och soliga vårdagarna.
Torrt var det i år
Som vanligt så får man bara försöka glömma eländet och vänta på nästa vår. Det blev inga spår i åkern vid tröskandet heller. Trots litet regn i augusti så har vi ännu stora sprickor i den stenhårda leran. Ingen halm blev det heller som skulle krångla vid sådden nästa vår. Tröskan blev heller inte ansträngd det minsta – man kunde köra så fort det gick.
Ja, det var ju nästan bara fördelar med det här året. Om man ännu kunde slippa utgifterna och arbetet med sådden så skulle det bli riktigt fördelaktigt.
(Den som inte har sinne för ironi bör fråga någon bekant ifall gubben faktiskt menar vad han skriver …)
Ha en bra höst och tänk på att det trots allt kommer en ny vår snart.
Förr så såg man i slutet på maj eller början på juni då och då bilar som kröp fram på vägen och då visste man att nu var familjen ut “ti sii opa bråddana” (att se på broddarna). Det var på 50-talet före televisionen och det fanns inte så många nöjen då. Fast vi kör ännu ibland och ser på broddarna. Även om det i år inte är en så trevlig sysselsättning – mest känner man medlidande med odlaren.
I alla fall så är ju höstsäden riktigt fin i år. Tyvärr har vi ingen höstsäd. I min vilda ungdom försökte jag ett par år men våra åkrar och klimatet satte stopp för det. Ibland lyckas det men misslyckandena kom för ofta. Nu blir det mest vårvete och de senaste åren har jag haft en hel del i vall. Gröngödslingsvall är inte lönsam men jordarna är nu så tillpackade att man måste göra nånting. På den tiden då vi hade kossor och största delen i vall så var våra lerjordar i mycket bättre skick.
I år försökte jag för första gången så direkt i den gamla gröngödslingsvallen och alla brinner förstås av nyfikenhet att få vet hur det gick … Först vill jag i alla fall påpeka att det eländiga regnandet i år gjorde att resultatet knappast visar något för framtiden. Det stod vatten på åkern ännu då vi sådde. Jag trodde det skulle bli ren öken men se nu på bilden nedan.
Inte så bra men ingen öken …
Det är ett mindre underverk att det ser såpass hyfsat ut trots vattnet på åkern. Lustigt nog är det knappt sämre i svackorna heller. Man förstår sej aldrig riktigt på det här odlandet. Nu är det sommarens väder som bestämmer hur det går men det finns i alla fall brodd vilket är första förutsättningen. Jag är bara rädd för att vi packade till den våta leran så att rötterna inte får luft.
Gröngödslingsvallen var till för att minska tillpackningen men den blöta våren gjorde att det kanske blev sämre. Men det var redan så sent att vi inte kunde vänta med sådden. Och så gjorde byråkraternas krav att bryta vallen efter tredje året sitt till. Annars hade vi låtit vallen växa ett år till. Så går det då byråkrater och politiker stoppar näsan i odlandet. Mycket kan de besluta om men vädret struntar i dem.
Det var inte bara goda nyheter från vårsådden. I skogsåkern Aaltjärri gick det åt fanders. Inte bara den osådda pölen ser dyster ut utan stora delar av resten också. Ute i det fria så torkade regnvattnet upp snabbare men här blev det liggande för länge och brodden drunknade.
Skogsåkern Aaltjärri med osådd vattenpöl i mitten
Men den första åkern vi sådde blev inte så illa. Där kom blåsten åt att torka upp regnvattnet. Även om där också finns dåliga områden så ser det ändå mera normalt ut. I år ser det ut som om det tidigast sådda är det bästa. Troligen för att brodden hunnit utveckla rötter innan regnen kom.
Den först sådda åkern den 19 juni 2021
Den nya gröngödslingsvallen blev också ganska fin. Det var ett mindre mirakel för jag sådde den efter ett regn och hjulen var fulla av lera som fastnat. Dessutom gick en kylarslang sönder mitt i allt så det var ingen glad dag. Men nu ser vallen riktigt bra ut med en hel del klöver. Åkern ifråga hör till våra värre problemåkrar men svackor och duntar och styv lera.
Nya gröngödslingsvallen
Ingen bra vårsådd och inga superbroddar men det kunde ha varit värre.
Jäärtills ha he gandji braa, saa föriga bisin såm full fråån elfte våånindjin näär han kåm ti första. (Hittills har det gått bra, sa förre gubben som föll från elfte våningen då han kom till första)
Ha en bra sommar – jag ska ligga i skuggan och stöna de närmaste dagarna. Möjligen försöker jag pyssla litet mellan klockan elva på kvällen och sju på morgonen.
I år hade man ingen lust att triumferat utropa: Hasi ! Då vi äntligen avslutade vårsådden så var ännu Svansjön (påttn) i Aaltjärri osådd (se Kort vårsåddväder). Det senaste regnet hade tvärtom gjort den större. Jag låg i feber efter andra vaccinsticket men Henrik sådde Petjärmosan – delvis i vatten. Därefter insåg vi att vårsådden var över för i år. Påttn i Aaltjärri blev “tillfälligt icke odlat område” och såmaskinen rengjordes.
Sedan smet vi iväg till Sverige och lämnade Henrik och nästa generation att sätta potatisen. Vilket de gjorde med den äran. Tydligen är vi alls inte oumbärliga – på sitt sätt en tröst.
Nästa generation i arbete med poteetren
Men det var inte speciellt upplyftande att se vårsådden i Sverige – den var nästan värre än hos oss. Stora områden av usel och gulnande brodd. Om det nu fanns brodd alls. Vårsådden som ofta är en månad före oss var inte klar överallt än. MEN det finns massor med höstsäd i Sverige och den är helt fantastiskt fin ! Tät och mörkgrön brodd som kan ge rekordskörd.
Vårsådd i mellersta Sverige (Medåker)Höstsäd i mellersta Sverige (Medåker)
Vi har ingen höstsäd alls så det blev inte någon fin brodd hos oss. Men jag hörde att brodden faktiskt stuckit upp på Petjärmosan vilket är ganska otroligt med tanke på att det såg ut som på bilden nedan efter sådden för litet över en vecka sedan.
Vårsådd i vatten våren 2021Vårsådd våren 2021
Man kan inte påstå att det blev så bra resultat av sådden i den blöta leran. Det här är alltså gröngödslingsvallen som är direktsådd. Före sådden körde jag med hacken över hela åkern för att vallhöet inte skulle fastna i såmaskinen. Och med det var det inga problem. Vanligen väntar man med sådden tills jorden torkar upp men nu var det redan juni och mera regn utlovades (och kom också). Så valet var mellan att så i en eländig åker eller sätta den som “tillfälligt icke odlat område”.
Vi sådde i den blöta åkern och sist och slutligen blev det bara 0,11 hektar “tillfälligt icke odlat område”. Humöret var i alla fall nära nollpunkten efter den här vårsådden.
I dag var vi en sväng via Flen och på vägen såg vi åkrar som var harvade men ännu inte sådda. Ett par hade surhål som de kallas här i Sverige – vi säjer vatupåttar – där traktorn helt tydligt hade kört ned och fastnat. Man sände en medlidsam tanke till den stackare som försökt så där.
Ännu en bild av en åker som INTE blivit besprutad med glyfosat eftersom där fanns potatisland och sedan blev det för sent på hösten. Jag hoppas att Broadway klarar av de stora baldersbrå som håller på att ta över hela åkern. Jag tror att jag skall arrendera ut åkern åt nån som vill förbjuda glyfosat så han kan odla sin mat där.
Glyfosatfri åker (där finns nog vete också …)
Snart är vi tillbaka i Hindersby – om vi nu tillåts köra ombord på färjan. Det heter visserligen att alla har rätt att återvända men om vi inte får köra ombord … Man skall ha rätt att komma hem om man är vaccinerad (och det är vi) men man vet aldrig hur de byråkratiska systemen fungerar i praktiken. Annars får vi köra tillbaka till Medåker.
Efter regnperioden så lär det bli en period med hetta.
Det är segt med upptorkningen. Det har nu varit flera dagar med sol och värme men fortfarande står det vatten på åkern. Det jag har kvar är gröngödslingsvallen. Det är en åker med ganska illa packad yta där vi många år kört med skördetröskan i vatten. Klöver med pålrötter skulle luckra upp ytan litet – trodde jag. Med 100 mm regn i maj så slammade den i stället ihop ännu mer och inte blir det bättre av att jag nu måste köra på den våta leran med stora traktorn för att få den sådd.
Läget den 2 juni 2021
Här sitter man och deppar för det går inte att ta itu med nya arbeten förrän vårsådden är avklarad. I alla fall har jag pysslat litet med sågverket för vi behöver mycket virke för att rusta upp uthuset. Vinkeln på solsidan måste få ny brädfodring.
Den nya eldrivna sågen fungerar bra men det var litet problem att fila sågkedjan. Att byta kedja är alldeles för besvärligt så jag satte upp två block och en vinsch så man kan hissa upp bakändan på sågen utan att ta loss svärdet och sedan filar man som på en vanlig motorsåg. Det går ganska fort. Men det är viktigt att fila tillräckligt ofta så man har vass ked hela tiden.
Sågen i filställning
Vi hade två grova bitar som inte kunde säljas så jag har sågat dem till eget virke. Sågens svärd (40 cm) gick inte igenom så jag måste hugga loss första bakan. Men sågen hickade inte ens fastän hela svärdet tog i trä. Förstås kunde man skaffa längre svärd men det är ganska sällan som man behöver det. Den grövre stocken var omkring 55 cm i diameter men om man lyckas såga en baka och vänder den så går det med 40 cm svärd.
Första bakan
Det var bara en liten bit i roten som blev utanför svärdspetsen. och då man vänder stocken med den flata sidan mot sågen så räcker svärdets längd till utan problem. Det är ofta besvärligt att såga första bakan för en krokig stock tar emot sågvagnen.
Andra bakan är inget problem
Sedan är det bara att börja såga virke. Men jag tar oftast bort bakar från alla fyra sidorna först. Med tredje och fjärde bakan så är det känsligt med måtten. Man måste planera noga så man får ut de dimensioner man vill ha. Det gäller också att beakta svärdet tjocklek som är ungefär 8mm (1/4 tum). Så för vanliga 22mm (7/8 tum) bräder måste man såga i 1 1/8 tums steg (sågen har inställningar i tum). För att inte räkna fel så har jag satt upp en tabell för man måste börja såga uppifrån ner. Enklast är det att såga 19 mm bräder för då flyttar man bara med en tums steg. Lika enkelt är 32 mm virke som betyder 1 1/2 tums steg.
Upp till 3,5 meters stockar kan man såga direkt men jag har en hel del klena 4 meters stockar som är under 16 cm i toppen och då behövs det ett extra stöd i toppen så den inte hänger ned. Vi har en domkraft under toppen och mäter att toppändan är på rätt höjd.
Den andra bamsestocken var värre att såga. Det var en tvådelad gran som man förstås inte kunde sälja. Inte ville jag flisa den heller för det var ganska bra virke. Efter flera försök så fick jag den svängd så att svärdet nästan gick igenom första bakan.
Krångelstocken
Jag måste hugga en hel del för att få bort första bakan. Därefter måste jag vända stocken för att ta bort den motsatta bakan för annars räckte inte svärdet till. Därefter var det var problem att få stocken på högkant så jag måste ta lastaren för att svänga den – en så stor kluns orkar man inte vända för hand. Svärdet räckte inte riktigt till för att klyva stocken men det var bara någon centimeter som fattades så det gick att hugga bort det sista. Men bågen till svärdsskyddet måste jag skruva loss för att kunna klyva stocken.
Klyvning av bamsestockenKluven stock (litet huggen)
Efter att ha sågat bort ett par bakar till så var det bara att såga prima virke i stora mängder. Det var nästan kvistfritt och bredden på bräderna blev upp till 28 cm. Litet spänningar fanns det nog i stockarna så alla bräder blev inte raka men jag sågade mest 19 mm bräder som är lätta att spänna raka.
En hel del virke blev det och ganska snyggt om man jämför med hur stockarna så ut i början.
Före …… och efter
Det var inte mycket virke som blev odugligt och går till flisning. Det mesta blev snygga bräder. Om man jämför med klena stockar så får man mycket mera användbart virke från de grova även om de ser ganska ruskiga ut. Men klena, raka och kvistfria stockar ger också bra kvalitet.
I går kväll körde jag med hacken på gröngödslingsvallen men slutade då jag kom till vattnet i mitten. Det får torka ännu idag men sedan måste vi så för det kommer mera regn på måndag-tisdag (kanske redan i morgon). Om ni minns så var det regnig vårsådd också 2015 (se på kategorin maj 2015 i menyn till vänster). Ett år sådde jag till och med en del svackor den 15 juni – men det blev ingenting av den brodden. Den här vårsådden börjar åtminstone på sina ställen höra till de värsta.
