Direktsådd i sex år

Nu kan man så småningom börja tala om erfarenheterna av direktsådden. Förr plöjde vi och harvade och sådde med en 250 cm Simulta med tallriksbillar. Simultan köpte vi för att vi hade mycket vall för kossorna och då den plöjdes upp blev det en hel del torvor som tallriksbillarna klarade bättre. Problemet var de styva lerjordarna som lätt bildade hårda kokor som lyfte upp de lätta billarna så att utsädet mest låg utanpå.

Simultan hade jag kopplat efter en fräs för att få bort kokorna vilket ibland lyckades men ibland inte. Trycket på billarna var helt enkelt för lågt och brodden grodde ojämnt.

Jag gick länge och funderade på en Väderstad Rapid direktsåmaskin men priset var avskräckande tills jag hittade en begagnad norr om Uppsala för litet över tio år sedan. Till en början bearbetade jag åkrarna med tallriksharv på hösten och körde sedan med Rapiden på våren. Men för sex år sedan lämnade jag bort tallriksharvandet och började så direkt. Det var i alla fall nödvändigt att skaffa en begagnad hack (betesputsare) så att halmen inte skulle fastna i billarna. Det gick att så då den var våt men torr halm började lätt skjutas framför såmaskinen tills det blev en riktigt stor hop.

Det som genast blev bättre med Rapiden var att sådjupet blev jämnt och brodden grodde också jämnt – till och med på de styvaste lerjordarna. Då vi övergick till helt obearbetad såbädd så var jag litet fundersam över lerskorpan som ibland täckte vissa åkrar men det visade sej att Rapiden hade så stort billtryck att tallrikarna skar igenom (jag bytte de gamla slitna tallrikarna till nya). Till och med torra vårar så blev brodden jämn.

Det har varit ganska stora olikheter mellan åren sedan dess och speciellt i år. Vi har sått i torra åkrar och i åkrar med vatten på ytan. Man kan i alla fall nu konstatera att utsädet grott riktigt jämnt och bra varje år. Också i år grodde det bra vilket syns tydligt nu efter skörden. Men sedan kom torkan och hettan i juli och plantorna orkade inte skjuta strå och bilda ax ordentligt. På många ställen finns det rötter men dåligt med strån och ax.

Då man ser bakåt så har de tidigare torra försomrarna nästan försvunnit och vi har fått våta vårar och försomrar. Det har varit negativt för broddarnas utveckling. Om broddarna inte hunnit växa till sej ordentligt före regnen så gulnar de. Äldre broddar klarar nog regnen ganska bra.

Men nu är problemet att få broddarna att utvecklas. Och då är tillpackningen det stora problemet. På bilden nedan syns skillnaden mellan tillpackad jord (en körväg) och mindre packad jord (till höger).

Brodd på tillpackad körväg och åker

Utsädet har nog grott på körvägen men brodden är svag och kort. Billarna på Rapiden orkade skära igenom skorpan så att utsädet kom ner i fuktig jord men enbart fukt räcker inte – det saknas luft.

Följande problem är alltså tillpackningen. Det blir lätt en ond cirkel då regnet blir kvar på ytan och sedan kör man med tunga maskiner och klämmer till den fuktiga lerjorden. Här är direktsådden en del av lösningen för man behöver då inte köra så mycket på åkern. Det är bara sådden på våren och tröskningen på hösten. Ibland då det finns mycket halm så måste man också köra med hacken så att halmen inte fastnar framför billarna. Om man väljer tidpunkt så att leran inte är våt så kan man undvika att packa till den ännu mera.

I år var det omöjligt att välja en bra tidpunkt för sådden på grund av regnen. Vi sådde faktiskt en åker där det låg vatten på ytan. Det var en gröngödslingsvall som såddes direkt efter att jag kört med hacken så lågt det gick. Det var inte bra med tanke på tillpackningen men det var redan in i juni så man kunde inte vänta just alls. Underligt nog så gav den åkern trots allt den bästa skörden.

För att luckra upp åkrarna har jag haft en hel del vall med rödklöver som har djupa rötter. Och vallen (i skyddssäd) har växt alldeles utmärkt. Klövern har varit som en djungel ibland. Den har blivit meterlång och lagt sej så att den varit svår att slå.

Prima klövervall

Inte en enda vall har växt dåligt även om klövern gått ut nån vinter. Jag minns att vi hade massor med prima hö då vi hade kossor (fram till 1975). Våra jordar lämpar sej alldeles utmärkt för vall. Men tyvärr är det inte lönsamt. Visserligen blir jordarna bättre men inte får man tillbaka det man förlorat på tre års vall. Det finns helt enkelt för mycket vall och det blir inte bättre av framtida “förgröning” som ännu ökar på vallarna.

Förstås finns det andra växter som kan luckra upp jorden men jag vet att rödklövern trivs på våra jordar och den är mycket lätt att odla. Ytterst odlingssäker och det är värdefullt.

Framtida generationer får prova på nya odlingar och vi har funderat på att använda vallen som råvara i biogasproduktion. Men det kräver en hel del investeringar så det börjar inte jag med mera. Biogas är dessutom beroende av politiska beslut vilket gör det ännu mera osäkert. I Tyskland fick man för 20 år sedan stöd för vindkraft men nu togs stöden bort och vindkraftverken blev olönsamma och 429 skall rivas.

I år märkte man bra att det måste växa nånting på åkrarna. Helst riktigt frodigt. Där vetet torkade bort så kom det massor med baldersbrå i augusti då regnen kom. Vallen däremot klarade sej riktigt bra. Nu har vi haft en leråker i vall (som skyddszon) i många år och det blir intressant att se hur det inverkat på strukturen då vi bryter vallen. Den har varit dubbelt längre än gröngödslingsvallarna som måste brytas efter tre år. Den åkern har vanligen gett usla skördar av korn och vete så få se om det ändras.

Direktsådden blev enligt min mening en stor framgång. Förutom att brodden gror mycket bättre så har arbetet och bränsleåtgången minskat radikalt. Det minskade antalet körningar på åkrarna är också en bra sak. Men som alltid så är det nånting kvar att göra och nu blir det fokus på att få bort tillpackningen men också att minska mängden vatten i svackorna. Det betyder att ytan skall ändras genom att skopa svackor fram till dikena för att få bort ytvattnet. Förändringen i regnmängderna gör det nödvändigt.

Den sista jordbearbetningen som jag lämnade bort var att plöja upp vallen. Men det gick bra att så direkt i hackad vall så nu har jag slutgiltigt gått över till direktsådd.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

16 reaktioner till “Direktsådd i sex år”

  1. Direktsåmaskinerna var också en gång en nyhet.

    Här dök “ett” nytt fordon upp på vägarna, och alla misstänks genast för fylleri.

    Något man borde ha när man är och markkarterar ! När det är bråttom. typ

  2. Du sådde alltså direkt i fjolårets gröngödslingsvall (efter att ha putsat den)?

    Jag skulle spontant vara rädd för att en frodig vall växer så snabbt att den kväver spannmålen, men det skedde tydligen inte. Gjorde du nån besprutning eller annat för att bromsa vallen? Eller växte spannmålen bara helt enkelt snabbare än gräset?

    Vad hade du för växter i gröngödslingen?

  3. Jag hade tänkt köra med hacken redan förra hösten men det blev för sent. Nu körde jag glyfosat på den 15 maj och hackade den 25 maj. Vallen var faktiskt riktigt frodig så jag tror inte vetet hade klarat sej i konkurrensen. Nu var ju våren ganska regnig här hos oss så vi sådde vetet rent ut sagt i vattnet. Men åkern är öppen och den torkade upp så snabbt att brodden blev jämn och fin. Man ser nästan inget alls av den gamla vallen så jag är rätt nöjd. Men det är första gången som jag sår direkt i gammal vall så det kan vara sämre ett annorlunda år. Det var en så ovanlig vårsådd så man kan inte dra för långt gående slutsatser. Men jag tror nog jag fortsätter med att så direkt i gammal vall – det gav mersmak.
    Jag hade den vanliga blandningen av timotej och rödklöver (20%) för den har vi haft goda erfarenheter av på våra jordar. Varje vall som vi haft har varit riktigt tät och frodig med en massa klöver.

  4. Knepigt med vallens avdödning. Har testat lite själv också på direktsådd i vall, det är ju en enorm fördel om det lyckas då vallens döda förna hämmar ogrästillkomsten rejält och skulle ju vara fantastiskt i ett ekologiskt system. Men det är ju inte så lätt, ens om man sprutar… Spruta för tidigt och gräsplantorna har inte alla ens hunnit skjuta strå i början/mitten på maj. Spruta sent och få sent tröskdatum med allt vad det kan innebära. Knepigt… Hur sent vågar man köra glyfosat efter sådd tro? Brodden skjuter ju inte upp normalt på åtmintone en vecka… Beror ju mycket på vädret iofs… Knepigt…

  5. Jo, det var ett ganska annorlunda år i år. Jag körde med hacken (betesputsaren) så lågt det gick och lyckades till och med bränna fyra remmar då det blev för tungt. Det var ovanligt regnigt och vått hos oss den här våren. Men ogräset växte aldrig till sej i någon högre grad. Vallen hade under tre år slagits och körts bort varje sommar. Ogräset kvävdes av den frodiga växten med timotej och rödklöver så där fanns inte mycket ogräsfrön. Det viktigaste var nog att vetet grodde så jämnt överallt så det orkade konkurrera. Till och med i våra svackor där det vanligen var dålig växt hade vetet grott riktigt bra. Men det var som sagt en ovanlig vår.

  6. Som konsument i finland kan man snart börja tro att bonandet är värdens lättaste yrke för det händer ju som ingenting eller jobbar de så hårt att de inte orkar blogga.

    Döttrarnas skogsäventyr.
    Den äldre for som sagt till militären som första kvinna i släktens historia. Rundradion berättade att “de” svor faneden i dragsvik. Men min for till finskt truppförband i kyrkslätt för att “lära” sig finska. Bodde till en början i en sekatupa. Hamnade i en stuga med ett coronafall så två coronapatienter hamnade att bo i en container och övriga i stugan i ett tält på bakgården. Missade första skjutlägret och gick miste om viktiga poäng i den fortsatta karriären. Kom in på militärpolis och vidare till skolan i ett annat truppförband i alla fall men pappan stöder ännu rukki men som sagt vissa gånger är det mera än bara läshuvud.
    Varför hon for till arme’n jo hon har gått sexton år i skolan på raken och villa stiga upp lite och rör på benen emellan. Har bara ännu en kandidat. En dag hade de byggt tält i fyra timmar i regnet blivit utskällt en halv timme och fortsätt bygga i fyra timma till. Tältet skulle vara perfekt linorna spända torklina uppsatt, kaminen installerad och påtänd. Allt på femton minuter. Övning ger färdighet förr nu och i framtiden.

    Den yngsta går på ettan i hesa och råkade fastna med stöveln i gårdens högsta träd. Två lärare har varit upp och ta loss henne. Det kom ett mail till föräldrarna om vad som är förbjudet på skolgården.
    För en trädgårdsmästare är träd bekanta från förut också äventyrslusten. Ridå

  7. Så kom då 390:an tillbaka från “farbror doktorn” med nyrenoverad inprutningspump som meddelade
    åt montören att han ställde upp den ca 35% eftersom det är turbo på traktorn. Men utan motor blev jag!
    Inte vet jag hur mycket den var påställd innan, men när det riktigt tog emot kunde det t.om med synas lite eld i avloppet om det var mörkt. Med två spannmålsvagnar efter så tog den innan järvägsviadukten utan att varvräknaren rördes alls, ljudet blev bara grövre. I morse så fick jag nog börja söka i växellådan både en och 2 ggr! Nå, ställskruven finns ju kvar!!
    213 €/ton för foderkorn och 200 €/ton för vete?! Inköparen klagade på att han fått vända om ovanligt många som haft för låg hlvikt. Samma har nog synts vid torken också på en del partier, men hittills har nog allt tagits emot trots viss darr på ribban.

  8. Jag såg i tidningen att det varit stora problem i vissa delar av landet och speciellt östra Nyland och Kymmenedalen. Södra Österbotten däremot klarade sej fint. Ojämnt falla ödet lotter som Runegren skrev. Torkkostnaderna blev minimala i år för vi hade omkring 15 % fukthalt för vetet. Halmen behövde inte heller hackas – det fanns inte många strån. Besprutningen gick fint i det utmärkta höstvädret då jag äntligen fick igång GPS-programmen. Vi har nu RTK med 2 cm noggrannhet ! Jag har inte sålt vete utan väntar på att priset skall stiga till 300 euro :-).

    En frostnatt hade vi så potatisblasten frös. Men det var sent på året för ibland stryker den med redan i augusti. Jag trivs med höstvädret som är ganska torrt och rätt varmt. Men inte för varmt. Nu gäller det att ta igen det man förlorade i julihettan då man bar låg inomhus och stönade. efter klockan halv tolv på förmiddagen. Som byggväder är det perfekt just nu.

  9. Jag började läsa i farsans bokföring för 1945. Det ska man inte göra. Den 1 oktober 1945 sålde han 1500 kg råg för 14625 mark. Ett dagsverke kostade då omkring 150 mark. Den 22 december 1945 fick han 320 mark för 8 st. ägg. Det var genast efter kriget och bristen på mat och allt annat också gjorde att priserna var skyhöga. Det var före traktorernas tid så allt arbete måste göras av människor eller hästar så det blev minsann ingen överproduktion. Om man ser till lönerna så skulle 1 mark då motsvara 1 euro nu på ett ungefär. Ett KILO råg skulle då kosta 10 euro …

    Priserna rasade ganska snabbt under de följande åren och lönerna steg. Inflationen var grym och det är svårt att jämföra med dagens priser men visst vore det kul att få en miljon euro för en normal årsskörd. Fast folk blir odrägliga om de får för mycket pengar så man får vara glad att priserna är så usla som de är :-).

  10. Intressant läsning och jfr Nisse!
    1974 renoverade farsgubben gamla huset. 1972 hade han renoverat ladugården och Runar, timmermannen som var med då begärde 3,50 fmk/timme. När han fick höra att gossarna som skulle assistera i husbygget och begärde 4,00 fmk/timme undrade han “Ska di nu va väälu he?”. För att finansiera renoveringen av huset höggs ett skogsskifte på rot och omräknat i dagens pengar betalades ca 13,60 €/fm3. Renoveringen blev med allt utblåst inklusive golven, bara timret och vattentaket stod, + en tillbyggnad med alla bekvämligheter på ca 35 m3 att kosta ca 75000 fmk eller ca 900 fm3. Ett nybygge då blev ca 80-90.000 fmk. MF-148:an som införskaffades 1973 hade 23400 fmk (ca 3900€) på prislappen. 1974 var ett dåligt spannmålsår så det blev att köpa in lite foderkorn för 77 penni kilot.
    M.ao skulle man ha fått en MF-148:a för lite på 30 ton korn!
    1990 fick jag 19,65 (3,29€) som topp notering för grisen till slakt och spannmålen kostade ca 1,20fmk/kg (ca 200€/ton)! “Fatiååri” 1987 fanns spannmål med hygglig hektolitervikt i Ylivieska i Statens Spannmålsförråd för ca 2,00 fmk (330 €/ton) vilket anskaffades en del att späda ut 46 kg/hl partierna med. När vi sålunda anslöts till EU blev grisfarmarna garanterade ett pris på 8,50 fmk (1,42€) .
    Som sammanfattning är det väl bara att konstatera att alla rationaliseringsfördelar/ vinster som lantbruket gjort har fallit samhället till godo och icke bonden!!

  11. När jag som 14-åring (1975) jobbade med armering och betong på byggen hade jag 5 mk i timmen låter lite idag men jag köpte bl.a. en tävlingscykel för den sommarens förtjänst. Undrar vad det motsvarar idag?

  12. Som försäljare och varuleverantör (läs lastbilschaffare) hade jag 1978 1200 fmk/ mån på K-lantbruk.
    Köpte en 1969:ans Ford Cortina, den modellen som såg ut som en låda, för 1600 fmk. Efter militärtjänstgöringen så återvände jag till samma arbetsgivare, men förstod att begära timlön för noterade innan “mili” att 40 tim infann sig vanligen ngn gång på onsdag/torsdag. 15 fmk fick jag då 1980 som timlön. Inflationen den tiden var ibland 2-siffrig, men lantbruket levde ju med kostnadskompensations systemet då, så produktpriserna hängde ju iaf på ngt sätt med. Skulle samma sak hända idag vore det troligen nådastöten för de flesta lantbruk !

  13. På Statistikcentralens nätsida finns en penningvärdesräknare som följer levnadskostnadsindex. Men den tycker jag inte riktigt passar oss utan den är för stadsbor som har en helt annan sammansättning av inkomster och utgifter. Men enligt den så motsvarade 1 mark 1945 av 0,16 mark 1975. Kom ihåg att två nollor togs bort från marken år 1963.
    År 1965 fick vi 3 mark för ett kilo ägg vilket motsvarar 300 inflationsmark. Du hade då 500 inflationsmark i timmen och fick 2 kilo ägg i timmen (inflationen från 1965 till 1975 var ca. 2 gånger). Inte illa för 1945 fick man arbeta ungefär en månad för ett kilo ägg. Nå, tiden efter kriget var ju mycket ovanlig. Men 1949 var priset för ett kilo ägg detsamma som ett dagsverke för en karl.

  14. deprimerande utveckling för äggproducenten, men å andra sidan skulle det nog finnas många äggproducenter idag med dom äggpriserna.

  15. Nå, efterkrigstiden var ett stort undantag. Men redan före kriget fick farsan ganska bra betalt för ägg. Han höll också kvar hönsen långt efter det att kossorna försvunnit. Då jag ser på bokföringen så förstår jag honom.

    Vi har annars en stor äggproducent ett par kilometer från vårt hus i Medåker i Sverige. Det är Widéns Lantbruk AB där två bröder arbetat i tio år och byggt ut till 65000 värphöns. Varje dag åker en stor långtradare förbi vårt hus med ägg till försäljning. Widén bodde 8 km norr om Smedby och hade ett jordbruk på 30 hektar som månskensbönder och drömde om att kunna leva som bonde på heltid. Vilket de gör nu. De har också en liten butik där man får köpa ägg och annat.

Kommentarer är stängda.