11 maj, 2019 av Nisse

Vårsådden gick bra och sen inte alls

Efter att ha bytt olja och smort traktorerna så skulle vi börja så på onsdag. I vårbruket används den äldsta traktorn MF65 med frontlastare från 1960 och den nyaste Zetor 14245. Vi kan bara fylla på gödsel med gamla MF65 för den kommer in med säckarna på övre våningen över tröskhuset där vi har en liten tratt – med nöd och näppe. Nu har säckarna åter blivit större – 700 kg.

Men på onsdag morgon då jag skulle lyfta in första säcken så var 65:ans bakhjul helt platt. Det blev att skruva bort det kvickt och föra till Kuggom för att repareras. Jag beställde nya bakringar men de fanns inte i lager för en så gammal traktor så jag var tvungen att lappa ihop den gamla ringen provisoriskt.

Det var inte de ursprungliga ringarna utan jag bytte (till begagnade) för omkring 20 år sedan och det var dumt. Nu såg man ljuset genom bakringarna på flera ställen och det fanns flera hål på innerringen. Men då jag bytte så trodde jag att vi inte behöver 65:an så mycket och vi kör ganska litet med den per år. Men den är som sagt en av vårbrukstraktorerna och därför mycket viktig. Annars också praktisk som motorskottkärra.

Så det blev bara en låda på onsdagen efter ringbytet plus annat normalt krångel. Vi förvarar gödselsäckarna utomhus under en presenning och det har fungerat bra fastän vi ofta köper dem på hösten. Men i år fanns det en hel del klimpar i vissa säckar så gödseln rann inte ut ur säcken utan att man slog sönder klimparna först. Det var inga hårda klimpar men det är besvärligt att tio gånger per påfyllning klättra upp i andra våningen och slå sönder klimpar. Troligen kom de säckarna från ett gammalt lager. Jag har varit noga med att säckarna kommer direkt från fabriken för om de är mellanlagrade så har man just de här problemen.

Gödsellager – fungerar oftast bra

På torsdagen kom Henrik och vi körde turvis så vi fick en hel del sått. Det gick riktigt bra på lerjordarna och halmen ställde inte alls till med problem. Det var inte för sent att så – tvärtom var det kanske för tidigt vissa ställen för det fanns en hel del fukt kvar i den helt obearbetade åkern. Det blev riktigt snyggt efter sådden – nästan som på en harvad åker. Möjligen var det förra sommarens torka som hade sprängt sönder leran så den var mör som mull. Inte en enda koka ens på de värsta leråkrarna.

Till vänster sådd och till höger osådd åker 2019
Lättsådda leråkrar 2019

Nu körde jag för första gången över stengroparna där vi i vintras tog bort två stenar som krånglat länge. Den ena körde jag över delvis men märkte att det var en dålig idé för hjulen sjönk ännu in i den lösa jorden så den andra gropen körde jag runt. Det är i alla fall bra att stenarna inte sticker upp för jag har kört sönder speciellt sprutan på dem ett par gånger.

En sten borta

Den sten som finns kvar ännu har en intressant historia. Den är halv därför att då huset flyttades ut vid storskiftet år 1908 så kilade man grundstenarna härifrån och halva stenen är jäms med markytan – så den är ganska stor. Dessutom använde jag den för över 60 år sedan som utskjutningsramp för mina raketer – en sorts Cape Kennedy eller Kap Sestu …

Huruvida det var för tidigt att börja så är en besvärlig fråga. Ofta torkar en del av våra lerjordar för mycket samtidigt som en del svackor är alldeles plaskvåta. I år gick det bra att så allting utom Svanarnas frukostgöl som finns i ett hörn av Ståbblaandi och där det ännu stod vatten. Då jag började så på morgonen så kom två svanar sextiden flygande till gölen. De var inte rädda av sej fastän traktorn var på 20 meters avstånd.

Enligt farsan så skulle man börja så då en viss björk började ha mössöron. Nu hade den ännu inte alls fått några gröna bladbörjan så enligt den så var det för tidigt. Med direktsådden är det mera ett problem att man kör för tidigt än för sent. Halmresterna håller kvar fukten i den obearbetade jorden väldigt länge. Men det mesta var ganska torrt även om det ingenstans var alltför torrt.

Den främre björken (vårsåddsbjörken) har bara hängen men inga blad

Det gick bra att så lerjordarna i år men då vi började på mulljordarna på andra sidan vägen så gick det inte alls. Halmen hade torkat så mycket att den var lätt och fastnade framför såmaskinen. Det blev stora halmhopar och man måste backa och klämma ihop dem med dubbelhjulen förrän man kunde köra vidare. Dessutom började det dugga så nu blev det avbrott i sådden. I värsta fall måste vi blanda in halmen i jorden med tallriksharven nästa vecka (det kommer 15 mm regn i morgon). Vi har bara under 4 hektar kvar och det är ännu i början på maj så det är ingen panik.

Möjligen måste vi köra med hack eller tallriksharv på mullåkrarna på hösten så halmen inte ställer till med problem i framtiden. Den fullständigt onödiga krossharven framför såmaskinen tänker jag också montera bort för den bara förvärrar halmproblemet. Den är tänkt att krossa kokor men sådana har vi inga alls i direktsådden.

Det blev inget hasi i dag men det mesta är sått. Och det utsäde som är i jorden får sprickanveetå i morgon även om det inte behövs för jorden kring sädeskornen är rätt så fuktig ännu. Nu lovar väderprognoserna ganska varmt väder så det var troligen bra att få utsädet i jorden. Men man vet aldrig hur vädret ser ut senare i sommar. Det är lika spännande varje år. Det kan bli för torrt, för vått eller kanske till och med riktigt lämpligt väder. Statistik och global uppvärmning har ingen betydelse alls utan det är bara det lokala vädret den här sommaren som avgör om det växer bra eller inte. Vi får se hur det går …

31 juli, 2017 av Nisse

Inte så illa …

Direktsådden år 3 lyckades egentligen ganska bra. Det såg litet dåligt ut i början på sommaren men nu efter axgången så ser åkrarna hyfsade ut. Jag fäster mej alltid vid problemen men om man höjer blicken och ser ut över hela slätten så ser det ganska bra ut. Det betyder ännu inte att skörden blir bra för man vet aldrig hur höstens väder blir men direktsådden lyckades i alla fall bra.

Till och med den olycksaliga Brännängen med lerbackar ser ovanligt bra ut.

Det är klart att jag inte får lika goda hektarskördar som grannarna som plöjer, harvar, göder och sprutar för brinnkära livet men jag är ganska nöjd med tanke på den insats jag satt ned per hektar. Mycket litet brännolja och tid och måttligt med gödsel. I år satsade jag litet på ogräsmedlet i och med att jag använde dyra Broadway (men lämnade bort flyghavremedlet). Det tycks i alla fall ha lyckats ganska bra. Ogräsen har hållits borta och buskarna med baldersbrå har förtvinat. Nedan ser man att det är rent från ogräs invid vetet. Man ser också att kvickrot och baldersbrå finns kvar men är ganska förtvinade.

Vi har hittat litet flyghavre men det är svårt att säja om det var strån som ännu inte grott då jag sprutade. Broadway verkar ju genom bladen så senkommen flyghavre påverkas inte. Allting är också så sent att flyghavreplockandet kommer först i augusti.

På Altjärrsvägen (som är ren lerväg) växer vitklövern fint. Synd att inte rödklövern på vallarna blev lika bra i år.

Sista julikvällen ser fin ut. I morgon är det augusti och man måste börja tänka på tröskandet men det blir knappast före september eftersom allt är så sent.

 

20 maj, 2017 av Nisse

Direktsådden 2017

Så är då det här årets vårsådd klar – HASI med andra ord. Allt är sått med äkta direktsådd. Ingen bearbetning alls efter tröskandet i höstas – inte ens halmen är hackad (utom i tröskan förstås). Början gick bra på lerjord men sedan blev det problem på mulljordarna med halmen. I år har det inte regnat alls före sådd och halmen var torr och lätt. Det var inte bra för den samlades framför såmaskinen . Det hade annars ingen större betydelse men så småningom började den dra med sej av den torra och lätta mulljorden och då slutade matarhjulet att snurra.

På vår Väderstad Rapid (nr.393) så finns matarhjulet mitt framför maskinen. På senare versioner är det ersatt med ett stort pigghjul som är placerat på sidan om maskine. Och jag förstår bra varför … Det behövdes inte mycket för att hjulet skulle börja slira och då måste jag lyfta maskinen och backa. Det bästa var att köra fram och tillbaka över halmhopen med dubbelhjulen så den blev riktigt platt. Därefter gick det bra att köra över den med såmaskinen. Hopen såg stor ut men det var ganska litet halm i den. Tidigare år har vi inte haft så torr och lätt halm. Det tycks vara bättre om halmen är litet våt och gärna ligger platt på marken.

Man kunde inte stanna så ofta så jag körde så länge det gick (så länge matarhjulet rörde sej). Det blev en del hopar i hörnen där jag lyfte maskinen och vissa blev så stora att vi måste dra ut dem med harven.

Det var bara på mulljordarna som det var problem – på lerjordarna gick sådden bra. Nu är det ofta lera i ena ändan på åkern och mullhaltig jord i andra ändan. På mulljorden måste jag hålla körmarkören uppe för den samlade stora hopar med halm som sedan fastnade i såmaskinen. Men där såg man bra var man hade sått så det gjorde inget. Nedan en bild från sista åkern i den gula kvällssolens sken. Vetestubben blev ganska bra inmyllad utom där det fanns massor med halm. Kvickroten däremot är så seg att den sticker upp fortfarande. Den är ju död för glyfosatsprutandet i höstas lyckades bra.

I det stora hela gick direktsådden bra i år. Åkrarna hade torkat upp mycket jämnt och vi kunde till och med så i den allra värsta svackan där det för nån vecka sedan stod fullt med vatten. Leran hade bara torkat på ytan och det blev inga kokor alls. Jorden var helt enkelt riktigt mör. Fukt fanns  bara nån centimeter under ytan så utsädet kom i fuktig jord. Nu beror allting på sommarens väder. Lerjordarna är ju väldigt känsliga för regn. Det får inte komma för litet och inte för mycket.

Det är  ganska otroligt att allt maskinarbete som gjordes var några dagars direktsådd. Ingen höstbearbetning, ingen vårbearbetning. Bara en överfart med såmaskinen. Det här är den perfekta odlingsmetoden – förutom halmproblemet. Nästa år skall halmen hackas ordentligt – speciellt på mulljordarna.

Jag kollade upp SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) som har haft jämförande odlingsmetoder sedan mitten på 80-talet (se till exempel  Elsa Lagerqvists sammanfattning). Som man kan vänta sej så är plöjning den säkraste metoden men något år gav direktsådden bättre skörd. Nu är SLU:s försök inte så intressanta för mej eftersom de ganska mycket går ut på höstvete i södra Sverige men det intressanta är att direktsådden fungerat ganska bra i Ultuna (Uppsala) som är mera jämförbart. Jag sår också alltid på våren för våra platta åkrar är dåliga för höstsäd. Vårsådd gav i allmänhet bättre resultat än höstsådd för direktsådd. Men man måste komma ihåg att dessa försök inte har så stor betydelse för den egna gården som kan ha alldeles annorlunda förhållanden.

Sedan kollade jag in nya Väderstad Rapid som sedan ett antal år tillbaka inte har något drivhjul alls utan en radar som mäter hastigheten och styr hydrauliska matarvalsar … Mjaa, jag undrar om inte det slirande hjulet i alla fall är bättre. Det nya systemet är svindyrt och svårt att reparera själv. Jag kan förstås bygga en egen radarstyrd matning men är det värt besväret ? Vi får se då brodden kommer upp – kanske den är alldeles hemsk … Fast i stora drag har det gått åt lagom med utsäde och gödsel per hektar.

Nå, det syns om en månad ungefär. Nu knallar jag hemåt i den nedgående kvällssolens sken.

Åter en vårsådd klar och åter ett nytt hopp om god växt …

 

16 september, 2016 av Nisse

Åkerbrukets säsongavslut

I går sprutade jag sista åkern mot kvickrot och det betyder att det är slut på den här säsongen. Som jag konstaterade så är det bäst att bara glömma den och se framåt. Men litet kommentarer kring året som gick måste jag komma med i alla fall. Det var andra året som jag körde med äkta direktsådd och om jag hade nybörjartur i fjol så blev det desto sämre i år. Mellan en tredjedel och hälften av normal skörd …

Orsaken är klar: Två 40 mmm regn i juni då brodden var alldeles för kort ännu. Vetet klarar ganska bra regn då det vuxit till sej – förr hade vi ju hela tiden översvämningar på åkrarna – men kort brodd klarar inte vatten som ligger på ytan utan den drunknar. Och då vi tröskade så såg ännu delar av åkern ut som nedan.

DSCN6077

Vetet hade nog klarat av den vätan i september men problemet var som sagt att det stod vatten i början på juni. Ytan på leråkrarna var så tät att allting måste torka bort övre vägen. Det blev ju inga hjulspår att tala om så hård som åkern var.

Hur inverkade då direktsådden ? Före de stora regnen så såg brodden riktigt fin ut. Den kom upp jämnt överallt. Troligen skulle det ha varit bättre att plöja för då skulle en del av vattnet kunnat rinna ned till plogsulan åtminstone (20 cm lägre). Men det var underligt hur stora skillnaderna var. Och hur skarpa gränserna var mellan bra och dålig växt. Tyvärr var de områden som hade dålig växt alltför stora.

Så hur går jag vidare ? Nån plöjning blir det ändå inte. Så usla som priserna är nu så är det onödigt att sätta bränsle och tid på att plöja även om det skulle ge bättre skörd. Odlandet håller på att gå över från intensivt till extensivt brukande – alltså man sätter så litet resurser som möjligt på odlandet. Om priserna skulle bli fem gånger högre så vore det ju en helt annan sak. Reklamen för gödsel och sprutmedel som lovar stora skördar och bra ekonomiskt resultat är som ofta ifråga om  reklam ren lögn. Det finns tre viktiga faktorer som inverkar på skörden och resultatet och det är för det första vädret. Och för det andra vädret. Och för det tredje vädret. Sedan kan andra åtgärder ha en liten inverkan de också …

Däremot så börjar jag fundera på att bli ogräsodlare – alltså eko-odlare. Nu får firmorna en massa pengar fastän åkrarna ser ut som på bilden. De förlorar inget på det. Allt som jag satsat på gödsel och sprutmedel och bränsle är däremot helt bortkastat. Det skulle just inte varit sämre fastän jag inte hade gödslat eller sprutat alls men jag skulle ha sparat en hel del pengar. När man sedan jämför eländet ovan med den våldsamma klöverväxten med meterslånga stammar starka som rep så tror jag att jag sår in en hel del åkrar i klöver nästa vår. Den går ju också på djupet med tjocka rötter. Det intressanta är att de åkrar där jag i år har klöver har varit de sämsta. Det blir intressant att se hur vetet växer på gröngödslingsvallen då jag plöjer upp den. Jag kommer ihåg att det växte bra då vi ännu hade kossor och en stor del i vall. Inga sådana problem som vi haft nu i flera år.

Vädret har också förändrats. Förr hade vi stora problem med försommartorkan men nu har vi haft blöta försomrar och torra höstar – alltså precis tvärtom. Rapiden skaffade jag för att få utsädet att gro ordentligt och det lyckades förstås. Nu får man tänka om och börja göra nånting åt försommarblötan … Kanske klövern kunde sticka hål i den hårda leran samtidigt som den tillför kväve och humus.

Då vetet växer dåligt så kommer kvickroten. På åkrar som såg ”rena” ut i våras så finns det nu stora tuvor med kvickrot. Och på vissa åkrar också en mängd baldersbrå. Men en del åkrar har ingen baldersbrå alls så jag måste ta reda på varför. Vi hade litet diskussion om sprutmedel och jag tror jag skall testa Broadway nästa år. Det är dyrt och lönar sej bara om man kan lämna bort både flyghavremedlet och glyfosatet. Men vi får se nästa år.

DSCN6130

Nu har jag kört glyfosat på precis alla åkrar mycket noggrant. Man kan nämligen ännu se var det blev sprutränder för flera år sedan. I år var sprutspåren ganska bra. Vi börjar klara av det nya systemet med 50 cm mellanrum vart fjärde varv. Litet besvärligare var det att spruta i halmstommen eftersom sprutspåren inte syntes lika bra som i grön brodd. Jag var tvungen att ta med GPS:en i hytten så jag kunde se att jag inte körde i samma spår eller lämnade emellan – speciellt på de oregelbundna figurerna. Noggrannheten på GPS är ju för dålig för körning (3-4 meter) men man ser nog om man är på fel spår.

Så säjer vi adjö till det usla året 2016 med en bild från kvällen då jag körde det sista. Klockan var inte så mycket men det är redan mitten på september och mörknar ganska tidigt. Nu skall jag gräva och bygga medan det är torrt och varmt och sedan skall fästet för den nya lastaren svetsas ihop inför vinterns skogsarbete.

DSCN6127

Bos-Sestu finns mitt i bilden men syns ganska dåligt. Bara taket till bränslehuset blänker litet.