Ny verkstadsmaskin

Den nya verkstaden byggde vi för mer än 35 år sedan och den har minsann behövts. Hela mitt arbetssätt bygger på att verkstaden finns och fungerar. Utan den skulle jag inte kunna ha gamla begagnade maskiner och reparera dem själv. Nuförtiden skulle man väl använda orden återanvändning, hållbarhet och resurssnålhet. Personligen använder jag bara ordet snålhet :-).

Det som har saknats redan länge är skärande verktyg. Jag har en pelarborrmaskin som är omkring 30 år gammal och fungerar bra men den är för liten och har begränsad användning. Det märkte jag speciellt då jag byggde fästet för den nya skogslastaren. Jag pinade pelarborren upp till 30 mm hål i 20 mm tjocka järn men det var nog över gränsen redan. Det gick långsamt och med användning av flera borrar med allt större diameter. Men remmarna till drivningen började redan slira. Givetvis gick inte så stora borrar i maskinen utan jag måste använda uppgraderingskona för Morsefästet och det skall man helst inte göra.

Svarvning har också varit ett problem men jag hade en bra granne som hade en stor Arbogasvarv så det gick tills han för en tid sedan gick och dog (99 år gammal). Dessutom har jag haft behov av en ordentlig fräs. Under de senaste åren har det kommit ganska billiga fräsar och i nödfall kan man använda dem för svarvning även om de har begränsningar.

Så efter att ha surfat på hundratals nätsidor om fräsning, svarvning och olika fräsmaskiner så köpte jag för ett par veckor sedan en fräs som klarar upp till 40 mm borrhål. Det finns många nästan likadana XM-45 men till sist köpte jag en från Åbo. Utrustningen skilde dem åt liksom priset men jag fick en ganska enkel maskin utan digital mätutrustning för litet över 2000 euro (utan moms). Det tyckte jag var hyfsat. Visst var det många mycket bättre fräsar till salu men de begagnade var jättestora maskiner som nog inte ryms in i min verkstad. Säkert var de bättre men också en mindre bra fräs torde vara bättre än att borra och fila för hand.

Den nya fräsen halvt uppackad

Man kan för all del föra arbetsstycken till en mekanisk verkstad men det behövs inte många besök så har ett par tusen euro gått – och man har ingen fräs. Nu använder jag den inte så mycket så den torde hålla den lilla tid jag har kvar och kanske en bit in på nästa generation. Frågan är om den klarar av det som behövs. Men med enklare fräsning, svarvning, borrning och gängning så tror jag att jag kommer långt.

Just nu har jag inte tid att ställa upp den för här har det börjat snöa och jag har ännu en hel del vägg att bygga före vintern kommer på allvar. Jag arbetar under presenningar och kommer in och värmer mej ibland.

Väggbygge på senhösten

Presenningen blev nödvändig då det droppade regnvatten från taket hela tiden och i dag så kommer det snö. Det stör inte så mycket för vi får troligen bara nån centimeter med snö och den sopar man lätt bort.

Jag borde ha varit hemma förra veckan och byggt vägg för pinkära livet men vi hade bokat färjan till Sverige och for iväg. Med sommarringar för tiodygnsprognosen lovade varmt och torrt. Det stämde mycket bra i början och vi hade +15 grader i Medåker. Sedan ändrades prognosen och det skulle bli kallt och snö. Det var riktigt spännande att följa med väderleken: Skulle vi hinna hem innan snöovädret kom ? Speciellt med den tunga fräsen (350 kg) i bilen från Åbo. Nå, vi hann med nöd och näppe. Jag såg att all busstrafik stoppades i Stockholm på lördag och förra natten kom det flera decimeter snö på vissa håll. Vi kom på fredag morgon till Åbo och hade kallt men torrt väglag hela vägen hem. Sedan blev det nästa 20 grader kallare än då vi for.

I år fanns det mer gröna fält med höstsäd än vanligt i Sverige. Det var ovanligt att se plöjda åkrar. Jag började fundera på höstsäd på nytt trots att jag har dåliga erfarenheter på våra åkrar. Fjolåret var inte heller så bra här i byn för höstsäd utan på många ställen måste man så om på våren. Men det var så jämna och snygga broddar i Sverige att man i alla fall blev frestad.

Fin höstbrodd på åkern bakom våra äppelträd

Nu ändras också CAP-stödet så få se om man helt enkelt blir tvungen att börja med höstsäd på nytt – även om den delvis går ut under vintern. Det är mycket som är oklart just nu. Skall vi köpa gödsel eller inte ? Priserna har gått ned litet men också vetepriserna har sjunkit. Den gödsel vi köper nu går till vete som vi säljer om ett och ett halvt år … Vem vet hur det ser ut då ?

Allting kommer tillbaka

Det har varit en bråd höst. På grund av tak- och solpanelarbeten har allt annat fått vänta och sedan blev det brått att få allt i vinterskick. Och det är det inte ännu. Men förra fredagen blev jag upplivad av en liten notis i tidningen Land med rubriken “Snål torkning utan varmluft”. Vad är nu detta ?

Det är “en ny torkmetod för att torka spannmål utan varmluft” ! Man skall ta bort varmluftspannan men behålla fläktarna och blåsa (kall) luft genom spannmålen. He-he, det är ju inget annat än den gamla metoden med kalluftstork som vi har sysslat med i 70 år !

Här har man trott att man är en bakåtsträvande dinosaurus som har två kalluftstorkar och så visar det sej att man är långt före i utvecklingen för den “nya” metoden är ännu bara ett “projekt” med innovationsstöd (pengar) från Jordbruksverket. Vi har länge haft fungerande kalluftstorkar. Litet löjligt är det ändå på grund av att jag använt ritningar och skrifter från Sverige så man kunde tro att de inte läst sina egna skrifter. De är förstås 40 år gamla så de är väl bortglömda redan där.

Sedan började jag fundera på allt annat som jag i min bakåtsträvande envishet sysslar med. Vår gamla metod att hugga skog har också blivit hypermodern fast den kallas “kalhyggesfri” eller “plockhuggning” eller något liknande. Nu ordnas kurser i hur man sköter sin skog utan kalhyggen – fast rikssvenskarna kallar ett kalhygge bara för “hygge”. Det är felaktigt för visst finns det hyggen som inte är kalhyggen.

Och vedeldning har helt plötsligt blivit så populär att all ved tagit slut och man kan läsa om vedstölder och folk som tagits på bar gärning med motorsågen i naturvårdsområden. Energirådgivarna skriver om hur man skall välja vedpanna. Här har vi i alla tider eldat med ved och sedan 1983 med flis – vilket vi fortsätter med.

Det är också modernt att bygga i trä – till och med höga hus och torn för vindkraft byggs i trä. Jag har egen såg och bygger nästan enbart i trä. Sten och trä är de bästa materialen även om taken nog har plåt eller tegel. Trä är otroligt hållbart om man ser till att det kan torka upp emellanåt. Då håller det i hundratals år.

Trä håller länge men solen äter upp det så småningom (65 år gammal dörr)

Hela mitt liv har jag sparat gammalt och lappat gamla hus, maskiner och kläder. Nu är det högsta mode – det är resurssnålt, miljövänligt och hållbart. Så jag är plötsligt modern i det hänseendet också …

En del påstår att utvecklingen går i cirklar men det är en missuppfattning. Det kan se ut så om man ser det tvådimensionellt men i verkligheten går utvecklingen i spiraler uppåt (och ibland nedåt). Jag har blivit “modern” helt utan egen förskyllan och man vet aldrig i vilket annat hänseende som jag ännu blir helt “trendig”. Det är bara att sitta och vänta och göra som man alltid gjort.

Jag avskyr “mode” och “trender” och anser att man inte skall bry sej ett smack om vad som anses vara “framsteg” utan använda sitt eget huvud och vara kritisk till alla nymodigheter. Förstås finns det vissa nya saker som är bra (som till exempel optiska fibernät) men det är dumt att ta efter allt nytt utan att fundera på huruvida det är bra eller dåligt.

Nåja, visst har jag litet modern högteknologi också eftersom jag i 65 år sysslat med elektronik. Vi har optisk fiber för datakommunikation och i somras satte vi upp 40 solpaneler som just nu ger 6003 W (som mest kring 10 000 W). För nån vecka sedan köpte jag en “mikrotraktor” (fyrhjuling) för 120 euro som jag skall ändra till batteridrift. Den är döpt till “Pluttn” för den är faktiskt liten. Observera att det inte skall vara något e i Pluttn för det är ett äkta östnyländskt namn.

Pluttn i ursprungligt skick

Det tog inte lång tid att skilja åt den. Jag tog bort motorn (sönder) och bakaxeln och det blev inte mycket annat kvar än ramen och styret. Nu skall en ny bakaxel monteras tillsammans med två bilackumulatorer och så har vi gått in i elfordonsepoken på vårt 1000-åriga Bos-Sestu. Med återanvända maskiner.

Nu är det ganska vackert väder så verkstadsarbetet får ta en paus. Jag har stora öppningar i uthusväggen som måste läggas fast innan vintern och snöyran kommer.

Solen skiner men innan vinterns snöyra kommer skall öppningarna vara fastsatta

Fritidsproblem lär vi inte få på länge än. Visst är man ganska slö och lat men om man lagar litet varje dag så kan det ändå bli till nånting med tiden. Och solkraften malar på utan oljud och miljöförstöring. Idag kom det 32,03 kWh fastän det är höst. Vädret lär vara fint byggnadsväder 10 dygn framåt så vi får se …

Nytt såghus

Det har varit bra att ha tak över sågverket men då taket på bodvinden skulle bytas så måste jag riva bort sågtaket. Det hade varit svårt att byta tak annars.

Det gamla sågtaket i vägen för takarbetet (juni 2022)

Sågverket är i alla fall så viktigt att jag måste ställa upp det tillfälligt. Man behöver det hela tiden för att såga till virke. Visserligen håller vi på att drunkna i gammalt sågat virke men det saknas alltid just den dimension man behöver. Det långa sågade virket (över 6 meter) sparar jag också om det inte nödvändigtvis behövs. Det är nämligen krångligt att såga långt virke. Det går fint att såga 3 och 4 meters stockar med Logosol men sedan börjar ändarna hänga ned och man måste ha en domkraft under ändan för att få jämntjockt virke.

Tillfällig uppställning av sågverket

Logosol-sågen är fint konstruerad för den går lätt att flytta utan att linjalen tappa inställningarna. Bara man får de fyra fötterna någorlunda stadiga så är det bara att såga. Ändstöden behövs bara för riktigt långt virke (över fem meter). Den här sommaren har varit mycket torr men man vill nog ha tak över sågverket då det regnar.

Den gamla platsen har annars varit bra men det har varit besvärligt att ta bort sågspån – som det blir stor mängder av eftersom vi använder ett vanligt motorsågsvärd. Dessutom har utrymmena i huset bakom sågen varit ganska oanvändbara eftersom man inte kan köra in nånting där. De har mest blivit skräpsamlingar. Så jag beslöt flytta sågverket och bygga ett nytt såghus så att man kan köra med traktor på båda sidorna.

Efter tröskandet så började vi bygga såghuset men först måste björkarna tas bort. De stod i vägen och dessutom skuggade de solpanelerna. Såghuset skulle komma mellan första och andra björken från höger men avståndet mellan dem var för kort. Björkarna till vänster har också länge krånglat då man skall använda lastaren och köra med skördetröskan mellan ladan och björken.

Björkarna mot söder

Med litet precisionsfällning och med hjälp av lastarbommen fick jag ned björkarna utan skador.

Björkarna fällda
… och uppifrån
Utjämnad byggplats

Med frontlastarens skopa jämnade jag ut byggplatsen. I det lilla diket finns redan ett täckdikningsrör så det var bara att fylla på med grus. Med lastaren lyfte jag dit fyra hörnstenar (från ladan där vi för några år sedan slog cementbalkar i stället för stenarna). Sedan var det bara att ställa upp hörnstolparna.

Hörnstenar och stolpar för såghuset

Nu ville jag inte ha några stolpar alls inne i såghuset och då linjalen på sågen är 7 meter lång så måste huset inuti vara minst 8,4 meter (mellan hörnstolparna). Dessutom måste man ha möjlighet att med lastaren lyfta tunga stockar upp på Logosolens bänk. Så det blev en ovanlig takkonstruktion med en 10 meter lång balk och V-formade takbärare.

Jag har tillverkat flera lådbalkar och de är mycket stabila men så tänkte jag att det går lika bra att bygga en fackverksbalk av eget virke som jag har i överflöd. Skivorna för lådbalken hade kostat närmare 500 euro. Nu behövde jag bara betala för skruvar och litet järn. Fastän vi har mycket långt virke så finns det inte så långa blankor som 10 meter och jag måste alltså skarva.

Jag har tre väldigt fina böcker från Institutionen för lantbrukets byggnadsteknik i Lund 1982 “Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggnader” med ritningar och färdigt beräknade konstruktioner i detalj. Jag köpte dem då vi byggde verkstaden 1986 där jag använde en 14 meter lång lådbalk. Det är grymt värdefulla böcker som jag använt i byggen sedan dess. Sådana görs inte mera då alla köper färdigt eller har andra att bygga.

Från dessa böcker lånade jag skarvförband med plattstål och fyra genomgående bultar för nedre delen av fackverksbalken där det är dragkrafter. Den övre delen har bara tryckkrafter.

Nedre skarven med plattstål och genomgående bultar
Fackverksbalken tillverkades i verkstaden

Jag skruvade först ihop virket (så att man kunde ta bort och göra om ifall något gick snett). Då allt verkade klaffa så spikade jag strävorna med spikpistol. Förra balken (till flislagret) spikade jag för hand och har ännu en stor knöl på höger arm som resultat av överansträngningen. Vis av skadan använde jag nu spikpistol.

Fackverksbalk 10,2 meter med stöd 8,4 meter

Eftersom balken bara är fem centimeter bred (plus 2x22mm stöd) så är den ganska vinglig men jag har två blankor från mitten snett ut till hörnen som stabiliserar den. Två andra sneda blankor stöder takstolarna på bägge sidor om luckan. Konstruktionen höll åtminstone mej då jag var uppe på taket och skruvade fast takskivorna. Till vintern kan man ställa upp tillfälliga stöttor ifall det kommer mycket snö. Vi sågar sällan på vintern.

Principritning över såghuset med lastar lucka i taket

Taket har korrugerad takfilt. Skivorna är mycket lätta och trevliga att arbeta med. De förorsakar ingen kondens heller så jag använder dem i en mängd byggen.

Fackverksbalken lyfte jag på plats på de främre stolparna med den stora lastaren. Den har varit alldeles oumbärlig i byggarbetena i sommar. Därefter skruvades balken fast med genomgående gängstänger med brickor och muttrar på bägge sidor.

Fackverksbalken lyfts på plats på de främre hörnstolparna
Brorsan borrar hål och skruvar fast fackverksbalken

Sedan placeras V-blankorna från bakre hörnstolparna till mitten på fackverksbalken och skruvas fast med genomgående gängstänger med brickor och muttrar. Med M12 gängstänger så går allt annat sönder före fästena.

Mittpunktens fästen
Takbärare med V- eller egentligen K-konstruktion

Sedan måste jag ställa in Logosolen och såga takstolar för jag hade inte lämpliga dimensioner i lager. Takstolarna är 40×125 mm för att vara litet lättare. Ovanpå dessa placerades vanliga 22 mm bräder som underlag för takskivorna.

Sedan gick det åt skogen för jag hade för bråttom. De första skivorna satte jag upp i mörker och allt blev vint och vrångt och fel. Väderprognoserna hotade med regn på natten men förstås så kom det inget. Men nog följande dag kom det två ordentliga skurar fastän det inte skulle regna alls …

Första försöket på natten (vint och vrångt och fel)

Sedan började jag på nytt och skruvade upp det andra paret sneda blankor. De hänger under de huvudsakliga bärarna (50x200mm) i järnhängslen. Nu mätte jag ordentligt i dagsljus för att få det att passa ihop. Det är inte så enkelt då alla bärarna är sneda och dessutom lutar 10 grader.

Takets underlag – utan stolpar
Byglar för andra paret sneda bärare

Det gick bättre att sätta upp taket i lugn och ro och dagsljus. Nu är alla takskivor uppsatta över om det ännu saknas en del snedsträvor. Sågen är användbar och kommer att behövas då uthusets väggar skall lagas innan vintern. Det blir inga fasta väggar alls men jag tänkte hänga upp tunga presenningar på två sidor för att minska på genomdraget. Då man skall köra bort sågspån med frontlastaren måste det gå att dra presenningen bakom sågen åt sidan.

Såghusets tak med lucka för lastaren
Inte alldeles färdigt men användbart
En hel del vägg som det skall sågas bräder till innan vintern

Det har varit bråttom hela sommaren och hösten. Vädret har varit rätt bra för byggande även om det har kommit några regnskurar. Det är orsak att ha bråttom med byggandet nu då det är torrt för det är inte alls trevligt att klafsa omkring i vår lera då den blir våt.

Det tog en hel del tid att planera såghuset på grund av den ovanliga konstruktionen och för att jag inte ville ha stolpar inne i huset. Mest varje dag måste jag ändra på ritningarna (CAD-program på datamaskinen) och varje natt kom jag på ändringar som måste göras. Det är all idé att “sova på saken” för jag vaknar ofta mitt i natten och tänker att det var för krångligt och att det kan göras enklare.

Vetet i torken är nu omkring 16 % så det klarar sej över vintern om man kyler ned det då det blir kallare. Så det ser ut att bli en ordentlig bygghöst.

745 Volt solenergi

Det har varit tuffa tider. Först var det hett och sedan regnade det fastän det inte skulle regna alls enligt prognosen. Priset på börsel gick upp till 50 cent/kWh så det blev bråttom att få igång solpanelerna.

Väderprognoserna har varit helt felaktiga men har ändå fungerat som slavdrivare. Om de lovat regn så är det bråttom att få upp panelerna och om de lovat sol så är det bråttom för det kommer i alla fall regn. Förra veckan var rena rama höängsvädret. Det regnade var tionde minut fastän det nästan inte fanns regnmoln på himlen och just då det torkat upp på taket så kom det igen en liten skur. Det blev inte millimetrar men det störde takarbetet ordentligt.

Till sist så satte vi upp panelerna mellan skurarna men en måste vara uppe på taket hela tiden för om han kom ned så fick han en massa blöt lera under skorna – och det var inte så bra på plåttaket. Väderprognoserna såg vi på var tionde minut men det var inte till någon hjälp för de stämde nästan aldrig.

Nu har vi i alla fall hälften av mina solpaneler uppe och alla brorsans paneler. Jag mätte nyss spänningen i ledningarna som kommer in till invertern och det var 745 Volt (ingen direkt sol). Det är alltså likström från panelerna som invertern skall omvandla till vanlig växelström.

Ena halvan kopplad: 745 Volt (ingen direkt sol)

Det gick ganska bra att få upp takplåtarna med den stora lastaren. Jag arbetade ensam för det var alldeles för farligt att ha någon uppe på taket. Ett litet misstag då man drar i spakarna och den 8 och en halv meter långa bommen svänger ganska våldsamt. Det gäller att koncentrera sej och ta det mycket lugnt för att få upp plåtarna utan ryck. Jag hade plåtarna på vagnen och en ställning med två bräder under plåten och två lyftband till gripen på lastaren så jag kunde hissa upp dem på taket (se På taket igen).

Takplåtarna hissas upp med en ställning

Då jag fått upp plåten på taket så klättrade jag upp själv och tog loss ena sidans slingor och skuffade plåten från lyftställningen ned på taket. Sedan slingorna tillbaka i gripen och jag kunde klättra ned och lyfta ned ställningen på vagnen igen.

Takplåten uppe på taket

Lägg märke till ribban som hindrar den lösa plåten från att rasa ned. Jag lyckades nog få ned två plåtar men de blev till all tur inte alls skrynkliga. Bäst att arbeta ensam i alla fall.

Sedan klättrade jag upp igen och bröt ned plåtfliken i nedre kanten så att jag kunde sätta ned plåten rakt på rätt ställe. Att få den att röra sej längs falsen var lögn – den satt som sten då den var nedslagen. Troligen för att taket inte var rakt. Och det är det aldrig på ett gammalt hus. Då falsen var nedslagen (med en gummiklubba) så skruvade jag fast andra kanten på plåten i underlaget.

Det gick bra på halva taket men sedan märkte jag att andra takhalvan var annorlunda. Pärtorna var nyare – inte gråa alls – och betongtakteglen var mycket sämre. Tydligen var taket byggt i två olika skeden. Den andra takhalvan hade dessutom längre avstånd mellan underlagets ribbor så jag var tvungen att sätta in tunna brädlappar under mitten som hade sjunkit ned (se bilden ovan).

Nu började det också bli problem med själva takkonstruktionen. En del av taket hade sjunkit ned och väggbandet hade tryckts ut nästan 10 cm. Orsaken var att mellantaket över bodan hade satt sej ordentligt och måste lyftas upp. Så jag beslöt att först bygga ena halvan av solpanelerna. Eftersom jag har 40 paneler så måste de delas upp i två skilda slingor för invertern klarar inte mer än 1000 Volt. Den andra halvan sätter jag upp först då bodtaket är upplyft och väggbandet rakt.

Förra veckan skruvade jag upp hållarna för panelerna som består av klämmor på falsarna och profilrör längs taket. Klämmorna är tillverkade i Orimattila och har två stadiga bultar som pressar två tjocka plåtprofiler kring falsen. De är specialtillverkade för klickplåten. Själva ställningen är tysk och anpassad till Heckerts paneler.

Skenor för solpanelerna

Solpanelerna lyfte jag upp med lastaren och lyftslingor. De är inte tunga men ganska stora att hantera för hand på ett sluttande tak. Nu kunde jag försiktigt lyfta upp dem liggande på rygg och placera dem på taket där brorsan skruvade fast dem.

Solpanelerna lyfts upp …
… och skruvas fast

En flyttbar ställning hindrar panelerna att rasa ned tills de är fastskruvade. Fästena är specialkonstruerade att passa i profilskenorna och panelerna.

Regnskurarna var besvärliga. Ibland fick vi bara upp en panel innan nästa skur tvingade oss att dricka kaffe igen. Det blev mycket kaffedrickande innan de 20 panelerna var uppsatta.

Ena slingans paneler (20 st.) uppsatta

Men så gäller det att koppla ihop panelerna och det kan göras dumt eller mindre dumt. Varje panel har två sladdar för plus och minus. De skall kopplas ihop till en slinga i serie så att ena panelens plus går till följande minus och så går slingans ändsladdar ned till invertern. Men man skall inte koppla panelerna så att det blir en stor slinga för då blir den känslig för åska.

Om man kopplar ihop alla panelerna och sedan drar returen samma väg tillbaka så bli det ingen stor slinga. Men det blir en mycket lång returkabel. Bättre är att använda sej av den hoppande grodans system. Då kopplas första panelen inte till grannpanelen utan till varannan panel och sedan kommer man tillbaka på samma sätt (med de överhoppade panelerna). Det blir ingen stor slinga som åskan kan inducera störspänningar i och det blir korta ledningar. Och “Hast Du mir gesehen” – panelernas sladdar räcker just precis till varannan panel … Alldeles som om de var avsedda att användas enligt den hoppande grodans system.

Den hoppande grodans solpanelkoppling

Det behövs skarvar i ändan till höger därför att jag ville ha panelernas kopplingsdosor nära till kanten så man lättare kan koppla sladdarna. Nedre radens dosor är därför vända nedåt.

Nu skall ännu invertern kopplas till elnätet och så måste jag sätta en Wifi-rutter i ladan eftersom signalstyrkan från dem jag har i huset är för dålig. Men snart borde jag få solenergi – även om det ännu bara är halva systemet (6,5 kW nominell effekt).

På taket igen

I fjol kunde jag stå på någorlunda jämn mark då vi satte ny brädfodring på ladan men nu blev det takarbeten igen i år. Solpanelerna (40 st.) skall upp på uthusets tak. Men först skall de gamla betongtakteglen ner och ny plåt upp.

Det visade sej att betongtakteglen inte alls är så dåliga som jag trott. Med få undantag är de riktigt fina även om det växer mossa på dem. Pärttaket under är också i prima skick – utom där råttorna gnagt hål. Men jag vågar inte montera panelerna på betongtakteglen för jag litar inte att de håller. I stället sätter jag upp “klickplåt” med färdiga falsar som sedan solpanelernas profiler skruvas fast i med klämmor på falsarna. På så vis behöver man inte borra hål i plåten. Jag litar inte ett smack på de tätningar som kommer under skruvarna. Efter ett antal år så åldras tätningarna och taket börjar läcka som ett såll.

Det gamla taket – lägg märker till skillnaden mellan sol- och skuggsida.

Den 19 juli 1950 köpte farsan 2200 röda taktegel som sattes upp utanpå bodvindens pärttak som var ganska nytt .

År 1950: Jag till vänster och Ingmar till höger

Betongteglen är tunga som attan men de har fungerat bra i 72 års tid och var inte alls dåliga än. Vi hade likadana på garaget men där kom det ned snö och is från verkstadstaket och det höll de inte för. Men här på bodtaket får de vara kvar på andra sidan taket.

Det går ganska bra att rada ned takteglen i frontlastaren som räcks litet över takkanten. Men tunga är de – den stora Zetorn går nästan på näsan med full skopa. Betongteglen är i så gott skick att jag inte nänns slå sönder dem utan radar upp dem i väntan på att de skall behövas. Men det skall vara tufft underlag som håller tyngden. En del går till trädgården son kanttäckning men det är inte så många.

Underlaget är färdigt för takteglen behövde ha ribbor med 32 cm mellanrum. Så jag hissade upp plåtarna med skogslastaren. De är lätta men så långa (485cm) att de är besvärliga att hantera för hand.

Upp i det blå …
och ner som en pannkaka !

Den första plåten gled ned från lyftställningen men regnet hade gjort leran blöt och mjuk så det var bara att hissa upp den igen. Men först skruvade jag fast en ribba i ändan så att plåten hölls kvar. All vår början bliver svår …

Den första plåten måste ställas in mycket noggrant för den styr alla plåtarna till ändan på det 23 meter långa taket. Så det gick hela första dagen till att ställa in den plåten. Taket är nu inte rakt precis men det värsta var att det gamla gröna plåttaket var helt snett. Det kastade hela 15 cm från ås till takfot !

Sned skarv

Jag drog in nedre ändan så mycket det gick men måste ända dra ut övre ändan så att den kom utanför den gamla plåten. Där blir det att lappa med en plåtbit. Men jag har lärt mej att inte pruta det minsta på första plåtens inställning för då har man problem i 23 meter (49 plåtar).

Den andra plåten var inte lättare att få dit. I nedre kanten finns en fals som skall ta om takfotsplåten. Enligt monteringsanvisningarna skall man sätta falsen om takfotsplåten och knacka upp plåten med en gummihammare. Det var nog kissan det ! Efter mycket svett och svavel fick jag plåten uppslagen med en slägga … Sedan började jag bryta upp den nedre falsen så att man kunde lägga plåten rakt nedåt. Då klickfalsen tar tag om föregående plåt så sitter den som berg. Anvisningarna var säkert gjorda för montering på ett plant verkstadsgolv och har inte mycket med verkligheten att göra.

Annars verkar plåtarna vara bra. Det är Rautaruukkis Classic D som har litet tjockare plåt än de andra även om den är tunnare än gammaldags plåt. Den skall vara lika hållbar men jag tvivlar på det. Den gamla plåt vi har på gamla folkskolan är mycket tjockare och har dessutom en tjock galvanisering. Allt blir bara sämre – åtminstone med byggtekniken.

Till födelsedagen fick jag en blåsare av min dotter som är en duktig ingenjör. Den använde jag för att blåsa bort en massa skräp och flis från taket innan jag satte på plåtarna.

Blåsare med ackumulator (från skruvdragare)

Under det här taket hade vi förr en tork för säden som senare blev flistork. Därför finns det fullt med skräp under taket. Att borsta och peta bort eländet under ribborna var hopplöst men med blåsaren gick det snabbt. Men sedan var det dags för bastu. Blåsten kom in i vinkeln mellan lada och boda och sedan måste den rakt uppåt …

Använd helst inte en sådan här manick inomhus. Jag hade den också för att rengöra brännhuvudet på flismataren och sota pannan. Efter det måste jag stänga dörren till pannrummet och elda bastun igen. Följande dag låg det ett tjockt lager med sot över hela pannrummet.

Som sagt så fanns det tidigare en sädtork under taket. En massa råttor trivdes fint mellan pärtorna och betongteglen för dit kom inte katterna.

Råtthål

Gnagare är ett gissel på ett jordbruk men nu har vi fyra katter och en kattunge så de har minskat betydligt. Egentligen har vi numera bara möss som kommer in i slutet på hösten – för en kort tid innan katterna tar dem.

Det tar inte lång tid att sätta upp en plåt nu när jag lärt mej hur det skall göras men förarbetet tar desto mer tid. Jag är tvungen att på sina ställen lyfta upp takkanten för den är ganska krokig. Övre väderbrädan och första ribban byter jag också för säkerhets skull. Resten av underlaget är i fint skick. Nu är ungefär en fjärdedel av taket klart med ny plåt.

Nästan en fjärdedel ny plåt

Sedan då plåten är klar så skall profilerna för solpanelerna skruvas upp. De fästs med klämmor i falsarna och på profilerna skruvas solpanelerna fast.

Falsklämmorna längst ned

Falsklämmorna är ganska stora och kraftiga men de skall också hålla i 40 år. Under taket i nedre våningen kommer invertern som skall omvandla 2×900 Volt till 220 Volt växelspänning som sedan matas ut i elnätet om vi inte behöver allting. Men då flera torkfläktar är igång så måste vi nog ta in litet dyr elenergi. Med en fläkt på 11 kW klarar vi oss med egen elström. Det är i teorin och det blir spännande att se hur det går i verkligheten. Närmare 1000 Volt likspänning är inget att leka med så amatörer bör hålla bägge händerna i byxfickorna.

För övrigt så väntar vi på brodden som gulnat betänkligt på sina ställen. Det kom för mycket regn den här våren också. Förr hade vi torra försomrar och regn till hötiden i juli men ingenting är längre som förut. Vi får se om broddarna blir bättre men fläckvis är de redan förstörda.

Byggarbetena börjar 2022

Vintern har varit ganska seg men nu börjar i alla fall byggarbetena. Då det regnar och är dåligt skogsväder så har jag varit i växthuset där temperaturen ibland gått upp till närmare +30 grader. I höstas kom vintern så tidigt att golvet i groningsavdelningen blev på hälft och det har jag nu fortsatt med.

Nytt golv i växthusets groavdelning

Under golvet finns Isodränskivor för isolering och dränering. Utanpå dessa har jag satt filmfanérskivor som skruvats ihop med 25 cm aluminiumremsor.

Det finns en luftvärmepump men den orkar inte värma upp hela växthuset så ett hörn är nu isolerat med bubbelplast som ligger utanpå bräder.

Bubbelplast i huset innanför växthuset

Bubbelplasten skall ännu tätas i hörnen och våderna (150 cm) skall limmas ihop med tejp. Och så måste ena våden i ändan kunna rullas upp för det blir lätt alldeles för hett då det är solsken.

Luftvärmepumpen är nu styrd via datanätet med en Shelly Uni som kan koppla två motstånd parallellt med rumstemperaturens NTC-givare. Det betyder att värmepumpen tror att det är varmare än vad det är och på så sätt kan man sänka temperaturen över nätet. Tanken är att värmepumpen får arbeta för fullt då det är billig elektricitet (jag betalar timpris enligt Nordpool) och sedan ta det lugnt då priset är högt.

Jag har nu fått de första räkningarna för elektriciteten enligt timpriser och man ser att det verkligen lönar sej att styra förbrukningen. Men det som inte ändras är överföring och skatt som är desamma per kilowattimme oberoende av när man använder el. Och dessutom ändras inte månadsavgiften som är ganska hög då vi har 3x63A säkringar. Innan jag får en betydande sänkning av elkostnaderna måste jag få de egna solpanelerna installerade och det går till sommaren.

Andra ändan på huset i huset
Groningshuset utifrån (innifrån växthuset)

Det blir ännu ett par nätter med minusgrader och då skall det sista köras ut från skogen – mest ved. Efter påsk är i alla fall skogsarbetet slut för den här vintern och så småningom skall vårbruket sättas igång. Först måste vi tömma silorna så att vi kan köra upp utsädet i dem.

Det är inte lika otrevligt som vanliga år att sälja vetet. I fjol var priset på vete litet över 100 euro/ton men i år är det kring 400 euro/ton. Synd bara att skörden i fjol somras var urusel på grund av hettan och torkan.

Så gäller det då att fundera på om man skall så eller inte. Priset är högt just nu men det jag sår nu säljer jag först om ett år och vete fåglarna vad priset är då ? Bigödningen är redan hemma och betald så troligen sår jag som vanligt men efter det så vet man inte.

Påsk på er alla och njut av vårsolen så länge det är mänskliga temperaturer !