30 augusti, 2020 av Charlotta

Det räckte till en sedel!

Ja, de räckte till en sedel per får. Endel fick jag inget för, andra lite mer för. Summa summarum räcker de ju till ungefär en 10e sedel per får. Och då va dessutom transporten betald! Men, överlag, det är ju ingen munter läsning, inte sporrar de ju… Eller jo, det är ju just det de gör! Att jag gör såhär i år, säljer djuren direkt till slakteri, de ska jag återkomma till så småningom i ett annat inlägg. Men, just nu är de bara att svälja siffrorna och gå vidare, mer sporrad än tidigare. Sånahär siffror ska man aldrig låta ta över ens tankar om hopplöshet, orättvisa och uppgivenhet, även om de lätt blir så, nej, man ska svänga på dem och tänka att nej nu jä-lar!!! Siffrorna, de ser i stort sett ut såhär

Eu.nummern är lite avskalad längst till vänster, sen följer staplar med vikt, klassificering, sort, pris per kilo, med och utan moms och så totalt vad jag får för de djuret.

Sort – alltså om de är över eller under 1 år, alla djuren va över 1 år, dock under 1,5 år, och skulle i andra länder klassas som ungfår, men någonting sådant har vi inte i detta landet, vilket jag tycker är tassigt… (de kan jag hålla utredningar om i nån timme om någon är intresserad…) Utgående från vikterna kan man ju konstatera att de inte är några stora djur de är frågan om, de är alltså djur som ifjol på hösten vägde alldeles för lite för att skicka till slakt, som fått vara kvar över vintern och sommaren för att växa till sej, men, vad har jag för det kan man ju fråga sej… Det är ju också frågan om renrasiga finska lantrasfår som inte har storleken på sin sida. De har däremot andra fördelar som jag värdesätter, men, just när man ska sälja till slakt blir de andra fördelarna ganska marginella… En ytterligare orsak till att de ifjol va så många som va så små, hänger ihop med den sena lamningen som jag hade då… Ja, de finns många funderingar som man kan vrida och vända på i evigheter, men de intressantaste tycker jag ändå är, när dom klassificerar ner djuren så lågt de bara möjligen går för att 0-värdera dom, vad händer det med köttet då? De måste ju bli svinbilligt i butiken! Eller vad tror ni händer med det köttet? Är det helt osäljbart? Oätligt? Problemavfall? Foder? Javisst har slakteriet kostnader för slakten, men så rysligt stora summor vet jag att det inte är…

Men, ja, såhär går det ju till. Bonden får som vanligt finna sej i systemet och har inte mycket att säga till om. Hur ska jag kunna bevisa motsatsen? Att djuren inte alls behöver klassas så lågt som de gjorts eller är det en schysst klassificering? Att vikten stämmer? Att väga djuren, och kolla hur feta dom är innan man skickar dem garderar för en del, men inte allt… Och hur kan sedan kunden i butiken veta vad den egentligen köper? Känner den vanlige finländaren skillnad på steken på ett djur under 1 år, och på ett som är 2 år. Sätter man några stekar bredvid varandra, så visst ser och känner man skillnaden på gamla och yngre, men när nu mor Agda köper en lammstek i butiken, kommer hem med den och pluttar den i ugnsformen, marinerar och gräddar, kan hon då vara säker på att det är just lammstek hon bjuder på eller är de tackan Bräka 2-3år hon bjuder på…

De är ju inte de att köttet från ett lamm alla gånger är 100 gånger bättre än köttet från ett ungfår, eller äldre får, de är ju de att kött från olika åldrar passar till olika rätter. Man ska inte tillreda kött från ett lamm på samma vis som från en 3åring. Ingetdera är oätligt, eller bättre, men, vetskapen om vad man har i handen avgör ganska långt vad man gör med det. Dessutom är smaken som baken -> delad.

Så. Hur ska man då veta vad man äter? Jo, köp av bonden. Då går de att fråga vad de är man äter. Åtminstone jag vet vad jag säljer när jag säljer kött direkt hemmifrån. Och då kan man ju fråga sej varför jag hoppar jämnfota och säger köp av bonden, när jag själv säljer djuren till slakt, men som sagt, jag återkommer…

Vidare ska man också komma ihåg att alla slakterier är olika, och dom har inte heller alltid möjligheter att justera sej än hit än dit. Det finns uppköpare, schysstare och mindre schyssta, det finns ärligt folk och mindre ärligt folk. Det finns regelverk och det finns alltmöjligt inblandat.

Mat… De är komplicerade grejjer de…

8 svar till “Det räckte till en sedel!“

  1. Jussi P. skriver:

    Jag brukar en gång per år köpa ett halv får/lamm, färdigt styckat. För mej är det långkok som gäller, blir bara såå gott.
    Hörde annars en story om när skogsindustrin för länge sedan började fabriksmäta leveransvirke, främst stockar. Det var svårt att få skogsägarna att godkänna metoden. Som en morot lovades då skogsägaren att han,hon,hen själv fick följa med bilisten till fabriken och övervaka fabriksmätningen. Enligt hörsägen vrakades betydligt mindre stock när säljaren själv stod bakom mätaren/klassificeraren och kollade än när ingen säljare var närvarande. Kanske något för en fårbonde att testa i samband med slaktningen och klassificeringen?

  2. Christer skriver:

    En dam av amprare sorten här i byn for till butiken och frågade efter 2 klass nötkött. ”inte finns det nåt andra klass kött” svarade man i butiken. ”De va märkligt, jag sålde just en hel ko som blev till andra klass” kontrade damen. Så vart tar det nedklassade vägen?

  3. Nisse skriver:

    Jag misstänker att det går igenom en uppgraderingsmaskin (ljusbehandling :-).

  4. Micke skriver:

    Någonstans borde ju gränsen för rofferi gå i alla fall. Köttets verkliga värde kom bra fram med exporten av levande slaktsvin till Ryssland. Vid slakteridörren var priset MER än 3 gånger högre än vad slakterierna betalde åt grisfarmarna här hemma. Dessutom betalades per levande kilo och när grisen gått på bilen hördes inte ett ljud efteråt om klassificering eller avdrag. Betalningen kom också i förskott. Inga pengar = ingen gris! Inte säljs ju heller fårköttet vidare för en 10:a. Plockar man ihop ett får eller en gris i köttdisken blir det nog rätt värdefullt.
    Största belastningen för all premiärproduktion är att vi inte säljer produkterna utan överlåter dem. Per kommer säkert ihåg virkespriserna i Estland för några år sen när vi var till Maamess utställlningen. De var nästan dubbelt högre vid vägkant än våra priser. Ändå kör en 3000 tons båt flis från Paldiski till Alholmen i Jakobstad varje vecka! Inte heller får någon mig att tro att importvirket från Ryssland skulle vara billigare
    än på hemmamarknaden, men man får ju pressat ner priserna här hemma om man kan påvisa en import.

  5. per skriver:

    För någon tid sedan börjar en fyraårig dotter bli kinkig med maten och inget som vi normalt ätit hemma vill börja duga. Innan man riktigt får något grepp vad som gått fel och vad som påverkat vad.
    Efter mycket om och men så finns 3-4 flickor på dagiset i storstan som är veganer och dessa förebilder påverkar hela gruppen på 20-30st dagisbarn. Deras föräldrar har meddelat dagispersonalen att deras barn bara får äta vegetariskt. På ett föräldramöte frågar jag rakt ut vad har dagiset för linje i fråga. Vem och hur många som är veganer får de inte säga men trenden är väldigt stark. Nu är det här storstan om det nu finns närmare trehundra dagis här. Man behöver inte vara världens bästa ekonom för att förutse framtiden.
    Har på känn att producentorganisationerna inte riktigt hänger med var och när det sker.

    Har också en dotter i universitet i finlads första huvudstad. De som är veganer där har inte fostras i dagiset till att bli veganer utan först i universitetet. Högskolade ”oftast kvinnor” från storstäder är de kommande makthavarna och färgen är blodskogsbandad på tillhörighet.

    Uppfödda med traditionell husmanskost med båda fötterna på jorden, så ser man på från sidan när en ny generation växer fram.

  6. per skriver:

    På tal om att stänga fabrik.

    Först sänktes virkespriserna, där satt skogsägaren på stubben men samma risker som förut ja kanske värre.
    Barkborrar, skogsbrand och allt vad som kommer med global uppvärmning. Och dålig lönsamhet från förut.

    Talade för någon dag sedan med en entreprenör som sade en ny ponsse skördare går på en halv miljon och den skall betalas med ännu mera utfört arbete. Den går inte att betala med strejk och hot. Jobbar med pressade taxor och risken är stor.

    Sedan kom en stor löneförhöjning för det redan bäst betalda fabriksfolket i finland. Förde in finland i en vikande konjunktur med corona som salt i såret.

    Nu skulle det här felförfarande plötsligt tagas av aktieägarna, de som stått för risken och kapitalet.
    Är aktierna högt värderade och fabriken(firman) mycket värd och det är lättare att få förmånliga lån på världsmarknaden och bygga ännu effektivare och miljövänliga fabriker. Det en ger de andra, vinna eller försvinna.

    När en yrkesgrupp kan med strejk och hot sko sig på tre andra yrkesutövare.

    Var det nu tio till femton år sedan de senaste gång gick på samma sett. Fabriker stängde.

    Det var någon general i andra världskriget som avancerad med en otrolig fart i europa. Med sig hade han en bok som julius caesar gjort över bla flodernas vadställen, för tvåtusen år sedan. Floderna var samma men hästar var nu pansar.

  7. Matilda bolinder skriver:

    Hej!

    Undrar från vilken leverantör du kommer dina såskivor ifrån? D
    Söker såskivor till majs men hittar inga.
    Mvh Matilda

  8. Christer skriver:

    Hej Matilda,
    kanske var det till mig du riktade din fråga? Jag kan kolla i instruktionsboken imorgon vilka såskivor som dom på Agricolafabriken rekommenderar för majs.
    mvh Christer

Lämna ett svar

OBS! Om du skriver en kommentar som innehåller länkar kommer den att granskas innan den publiceras.

Läs vår kommentarpolicy

*