21 augusti, 2020 av Charlotta

Delar är dyrt, dyrt så man kan få dåndimpen

Balmaskins-haveriet som tog sin början ifjol, när allt gräs blev på utsidan och inmåkaren hängde och slängde under maskinen, börjar vara till sin ände för nu har räkningen på delarna kommit. Jag har väntat på den räkningen, med fasa. Och mycket riktigt… Vad jag kunde konstatera är att delar är dyrt. Redigt dyrt. Nog har jag vetat det förut, att går nåt sönder, då brukar det bli dyrt. Men så hiskeligt dyrt… med facit i hand skulle det antagligen varit fiffigare att köpa en annan balmaskin, av samma märke och modell, så man skulle kunna plocka delar härifrån och därifrån, men det är sent att marra om det nu, bara att betala och försöka sova om nätterna.

Men man kan ju fundera, hur tex. ett kugghjul, som sitter vid keden som gör att inmåkaren måkar in gräset i kammaren kan kosta 700e. De va liksom en del… bland många… Visst är det en special-grej, men, vad är riktigt tillverkningskostnaden på en dylik? Men, de är ju de, utan snurrar det inte heller… Och det är ju just det, det behövs ju inte så många såna delar som man inte klarar sej utan, och som man inte riktigt kan knåpa ihop själv, förrän man är uppe i X antal 1000 e. Närmare bestämt 2,7. Delar som rymdes i en pafflåda som jag galant kunde bära under ena armen, + en axel, och så rasslar de till som om någon borrat hål i spargrisen.

Nå, visserligen har jag inte satt ut så många euro i underhåll och delar på den maskinen, den har varit snäll och troget tassat på, så slår man ut denna summan per boll jag syltat ihop blir de ju inte så vidare farligt, men visst kommer de som en kalldusch likväl…

Jaa-a… Och hujedamej. Var ska dom pengarna tas nu igen… Jaa, men jag skickade/sålde ju får till slakt i söndags, då ska de väl ramla in några slantar för varje får. Jo, slant, för om de räcker till en hel sedal per får är inte helt säkert…

Jag ber att få återkomma om det hela så småningom när jag vet resultatet från slakteriet. Om det blir så att jag får räkning, eller hur det går…

Sådär såg de ut ifjol när de hängde och slängde, nu är allt helt igen 🙂

10 svar till “Delar är dyrt, dyrt så man kan få dåndimpen“

  1. Annica skriver:

    Dyrt så man får dåndimpen passande uttryck. Mina glasögon kostar 750 euro. Inte samma sak men väldigt ovälkommen utgift tvungen att få det på räkning. Som sjukpensionär har man inte pengar sådär bara.

  2. Hasse skriver:

    Som en inom maskinförsäljnings/reservdelsbranschen arbetande person berättade på 1900-talet : ” När någon beställer reservdelar är påslaget 400(fyrahundra) % på det vanliga priset.

  3. Micke skriver:

    Vad sägs om framaxeltappen till MF-390, en ca 20 cm:s rörstump med ett hål borrat igenom i sidan, till det facila priset av 964 € + 24% moms!! Bromsbeläggen till Claas 48, 250 €/belägg x 4 = 1000 € ! Svineri!
    Som tidigare reservdels- lantbruksförnödenhetsförsäljare kan jag notera att detta svineri tillkommit i en accelererande takt de sista ca 10 åren. Visst kostade delarna även förr, men då mera i harmoni med verkligheten. Dessutom kunde det motiveras med att delarna fanns i lager, vilket de ingalunda gör idag
    i ngn större utsträckning utan ska beställas från tillverkaren eller ngt centrallager långt borta. Belyser bra vad det handlar om när t.ex en viss reservdelsfirma gör reklam från haveri till funktion igen endast 3 dagar!
    1979 gick en del till en Fahr tröska som aldrig egentligen går sönder (delen alltså, Fahr havererade nog titt som tätt) 15.30 kontaktades reservdelschefen på fabriken i Tyskland och kl 8 när jag kom till jobbet följande morgon hängde delen i dörrhandtaget till firman framlevererad av dåtida Pikaposti!! Som sagt,
    det var bättre förr och ju förr dessto bättre!

  4. Stefan skriver:

    Jag har också reagerat på reklamen där man skryter med att maskinen är igång igen om tre dagar, det är väl sannerligen ingen bedrift? Nuförtiden borde man tydligen kunna förutse när någon maskin kommer att haverera så att man kan skaffa delar på förhand.

    Att specialtillverkade delar kostar kan man i viss utsträckning accepera. Men jag har svårt att tåla att man också tar hutlöst betalt för standarddelar som t ex lager och tätningar bara för att de säljs som reservdelar. Såna delar lönar det sig att köpa annanstans ifrån än från maskintillverkaren.

  5. per skriver:

    Nu finns det lite olika haverier.

    Egen ouppmärksamhet vi körningen.
    Brist på service och underhåll.
    Maskinens tekniska livslängd är kommen.
    Ren och skär otur. Kedje eller axelbrott eller lagerhaveri som ställer till mer för mindre.

    Somliga har bräckageförsäkring, så man delar upp kostnaden på många år.
    Harmligt om du måste offra fåren för att täcka skadan.

  6. per skriver:

    Det jämnar ut sig med tiden.

    På sextiotalet byggdes nya skogsvägar någonstans i s-ö.
    Det var tre skogsägare i rå med varandra och två lät grus tas alldeles intill vägen som byggdes, den tredje var väldigt om sig och kring sig och inget grus togs där inte. Paret var barnlösa och skiftet såldes. De två andra skiften såldes också. Jag köpte ett med grusgropen med kvarlämnade stenar och träd som börjat växa i den magra botten som var kvar. Nu hade vindkraftbyggarna jämnat ut det orörda gruset jämnt och fint i min gamla grusgrop och satt storstenarna(1m3) till följande granne. Tiden läker alla spår.

  7. Kfkf skriver:

    Till Micke, har du kollat om det finns pirat bromsbelägg och vad dessa kostar?

  8. Micke skriver:

    Purkupörssi i Kurikka har begagnade delar och nytillverkar även delar till de vanligaste tröskorna. Till all lycka är det inte mer än bromsbeläggen, cylindrar, en kilrem, generator, fäste till inmatningselevatorn, variatorskiva till haspeldrivningen som hittills behövts i reservdelsväg efter 21 säsonger, 2080 tim med tröskad areal 130-160 hektar/år. De sista tre åren lite mindre areal. Tycker det är godkänt av gamla 48:an.
    Ett tips till övriga Claas 48:a ägare som råkar läsa bondbloggen kan jag tipsa att det lönar sig att byta bromsvätska 1 gång / år för att förhindra att bromscylindrarna börjar läcka vätska på beläggen så de måste bytas. Krånglig och dyr reparation för det brukar sluta med att hela slutväxeln ska lös för att komma åt beläggen. Trumman är nog på tyskt maner fäst med kilar på bromsaxeln, men de är vanligtvis fastrostade
    och då måste slutväxeln lös. Hydrauliskt bromssystem på en maskin som toppar 23 km/tim får man ju fråga sig vitsen med!? Hydrauloljebehållaren rymmer också hela 6,5 liter olja så med alla cylindrar i ytterläge lär det inte finnas många kaffekoppar som ”läckagemån”. En bra maskin som är enkel att använda och har hyfsad kapacitet, men tyvärr slog snålheten till och bedrog visheten vid anskaffningen -99 så det blev 48:an
    med 4-cylindrig motor. Den klarar jobbet, men eftersom den är tungt belastad så är bränsletörsten enorm,
    ca 20 – 25 liter/tim när man pressar på. 58:an, som är identisk maskin men med 6-cylindrig motor, lär klara sig på 15 liter/tim.

  9. Nisse skriver:

    Det märks nog skillnad nu då jag kör med sexcylindrig motor (SR2045) i jämförelse med den gamla tröskans fyrcylindriga (MF20X). Motorn blir inte alls lika hårt pressad. Men det är en verklig miss med bromsarnas konstruktion. Jag vet faktiskt inte hur det är med mina bromsar eftersom jag har haft två tröskor med hydrostatisk drift (och platta åkrar) så jag behöver inte använda dem. Spaken i nolläge bara så stannar tröskan direkt.

  10. Nisse skriver:

    Man måste köpa maskin enligt reservdelarnas pris (och tillgänglighet) numera. Strunt i maskinens egenskaper – går den att reparera billigt ?