13 augusti, 2020 av Kalle

Ännu mera halvtid

Mitt förra inlägg blev lite på hälft. Det var ju det som handlade om havtidsrapporter från dom olika grödorna. Kornet, vetet och höstvetet är avklarade, nu tar vi resten enligt min princip ”bättre sent som alltid”

Ryps

Egentligen hade jag bestämt att det inte kommer att bli fler gula åkrar på detta hemman, jag har ju misslyckats rejält, rejälare, rejälast med rypsen/rapsen under dom tre senaste åren så det borde börja gå upp för mig att man skall ge upp. Jag får väl hänvisa till coachen Cristopher Trier som på en förläsning sa att det som skiljer en jordbrukare från övriga företagare är att man aldrig inser när något inte går. Som exempel tog han en bonde som misslyckats med havren 10 år i sträck, men nog trodde blint att det skulle lyckas det elfte året. Om det var fiktivt eller inte vet jag inte, men precis så är det med mig och rypsen nu, man fattar inte när självbevarelsedriften BORDE sätta stopp.

Nåja. jag kan förklara. Det var egentligen inte meningen att så nån ryps i år, växten fanns inte med i odlingsplanen som gjordes i början på året. Däremot så gick det ju som det gick med vårens täckdikningsprojekt – det kom att dra ut på tiden. Några blogginlägg från maj handlar om detta.

När almanackan berättade 25 maj och åkern var hård som betong och torr som en 50 åring bakom öronen så var det nästan bara två alternativ kvar. Svartträda eller att så ut rypsutsäde som fanns i lager. Eftersom två senaste årens rypsskörd fortfarande finns i lager och inte helt räcker till en full lastbil så valde jag att chansa. Rypsfröna stöddes ut i något som närmast påminde om en stengärdsgård, och där blev dom såklart. Inget ryps kan gro mellan lerklimpar stora som olika idrottsbollar. Inte ens ogräset kom sig för att gro, utan åkern stod totaldöd fram till midsommaren. Sen kom regnet och startade upp den. För ungefär en vecka sedan (3. augusti) stod den i full blom – ungefär en månad för sent alltså – och just nu ser den helt bra ut på alla sätt och vis, om man bara undviker att titta i almanackan. 22 oktober är det senaste jag har tröskat ryps, men i år ser det nog nästan ut som om det skulle dra iväg mot lucia innan rypsen är i hamn. Teoretiskt skulle det funka – praktiskt inte. Så vi får väl se om vi går mot fjärde året av rypskatastrof på raken. Kanske vi provar ett femte, vem vet.

All vår början bliver svår heter det visst. Min kamp i höåkern är av den digniteten att det kräver ett eget blogginlägg, men en kort sammanfattning skulle väl vara att det gick bra men blev inte till något. Eller något där mittemellan. Egentligen tänkte jag inte ta tillvara något eget torrhö i år, men i något skede såg växten så bra ut att vi beslöt oss för att prova. Nu är det inte bara så att ta in torrhö (Jag var 9 år när det senast skedde) och råkar man dessutom pröva första gången ett år när nästan hela juli månad regnar bort så blir dom dåliga förutsättningarna hastigt sämre. En del av höet går nog att använda, men långtifrån allt. Men som sagt mer om det senare.

Till allra sist kan jag hälsa från solrosorna. Dom mår bra och har precis just i dagarna börjat blomma.

En bild hör väl också till. Egentligen är jag smått alergisk mot solnedgångsbilder, dels har det gått inflation i dom, dels blir dom sällan lika bra som verkligheten men i detta fall lyckades Anna så bra med en dylik att jag väljer att visa upp den. Bal i solnedgången har jag döpt den till.

Det var nån slags lägesrapport på sommaren 2020, en sommar där det mesta spelat mig i händerna, ibland tror jag att jag är den enda finländaren i hela världen som vunnit på Coronakraschen, men så är det. Åtminstone hittills har Coronagrejen gett mig mindre problem och mera tid. Men, om framtiden vet vi inget, detdär kan svänga ännu.

Sådär som eftertexternas eftertext kan jag referera till att kollegan Christer försynt påpekade att det nog heter rybs på svenska, så kan det väl vara och är, men denna gång får fel vara fel. Korrigerar i nästa text som ju inte blir av – jag skall ju inte odla mera rapsrypsrybs.

Sa ja ju!

7 svar till “Ännu mera halvtid“

  1. Christer skriver:

    Angående eftertextens eftertext så inte har jag så stor skillnad hur det skrivs, båda lär nog vara gångbara.

    Och vad gäller bilden så får man väl säga att ”vad är en bal på slottet jämfört med en bal i solnedgång”, även om det gått inflation i solnedgångar på sociala medier. Jag föredrar soluppgångar framom nedgångar då jag hellre gillar att ha dagen framför mig i stället för bakom mig.

  2. Mats skriver:

    Minns jag fel eller hade du inte en vält med crosskillringar? Hjälpte den inte mot lerklimparna denna gång?

  3. Kalle skriver:

    https://www.bondbloggen.fi/2020/06/08/bollhavet-eller-hur-man-skryter-hamningslost/

    I dettta blogginlägg finns svaret på din fråga. Jo, och det var den som gjorde att sådd överhuvudtaget var tänkbar på skiftet. Den tog ner fotbollarna till tennis- och golfbollar, men inte ens den maskinen lyckades skapa en vettig såbädd i den ofattbara torka som rådde när jag sådde.

  4. per skriver:

    Havretröskning i hagmossen.

    Den senare grodda havren hade ännu små kärnor som matas varje dag när
    Sol och värme ok
    markfukt ok.

    Pojkarna hade som taktik att köra sakta med tröskan och hoppades gröningarna åker ut ännu i tröskan eller torken. Får de växa till sig tar det en god stund innan andra chansen kommer för orginal havren är färdig med en fukthalt på 15%!

  5. per skriver:

    Smörjer grävmaskinen på skogsvägen så kommer ett ungt par och en liten kille (1 år)åkandes med en gammal ford traktor på väg att inspektera kumminet. Det är tredje generationens bönder på samma hemman under min tid som aktiv bonde och då är man inte speciellt gammal, hm. Kålmalen har beskattat kumminet ganska hårt så han menar att det är slut på det försöket med den grödan. På sandjord gick den inte alls och på lite tyngre jordart lite bättre men inte alls så de skulle varit nöjda.

  6. Christer skriver:

    Jag har då aldrig haft problem med kålmal i kummin, däremot kan kumminmalen ställa till problem. Kanske det var den de pratade om?

  7. per skriver:

    Redan när jag skrev undra jag själv blev det nu rätt, vilket det tydligen inte blev.

    Ännu en höst på ett nytt hygge med markberedning med grävaren.

    Rensar ur tre tvärgående diken.
    Jämnar ut dikesvallen.
    Föser ihop riset och kvistar på några bergsknallar.
    Sänker alla stenar under 130cm blir bara 2 kvar som är större.
    Skrapar hål på ytskiktet där plantor skall komma.
    Stödde upp en vägtrumma med tio passliga stenar som rymdes i skopan.
    I vår skall det planteras igen.
    Stockprocenten blev 72 och lumpar 4m3