Våren är här. Stängsel ska repareras, vatugårdar stiklas upp, gödel spridas, de ska harvas, sättas potatis, fåren ska klippas, lamm ska matas och mycket mer därtill… Stegräknaren far hastigt över 10t och knäet är som en boll endel kvällar. Varmt är de också och jag som fortfarande klär på mej som för en utflykt till sibirien svettas och fryser omvartannat vilket sedvanligen leder till flunssa, och varför skulle detta år vara ett undantag? Lite småkallt om halsen när vinden drar, och lite kallt om baken på båtbitan, har kompletterat de hela så, halsen är som ett rivjärn och näsan tror den är kran.
Nå, de får gå ändå. Påsken, som brukar vara lite av ett startskott kom och gick, men ändå känns de som att jag sku stå lite småsömnig kvar i startblocken och fundera vad som small…
Nå, man väljer sej väl, men som vanligt springer dagarna iväg på ett annat sätt denhär årstiden än i januari. Precis som vanligt, inget nytt under solen, så allt är väl som de brukar vara 😊
Det var det, helt kort och sammanfattat kan jag konstatera att lammningen gick fort, alla lammade på ungefär 4 veckor, och antalet lamm skenade iväg så de small om det. Om jag omvandlar det till % så fick 50% trillingar, 25% fyrlingar och 25% två eller ett lamm, och de va bara en tacka som fick ett lamm – Hedga. Snittet lamm per tacka bli 3, jag räknar nu då antalet lamm som blivit mer än 3 dagar gamla. Det har varit några lamm som dött, något har varit dödfött, och något har fötts men sen blivit oputsat i födseln, och, ja, lite olika, sånt händer alltid, men jag tror det bara är 4 lamm totalt, vilket faller innanför ramarna för vad som är normalt.
Vad gäller färgerna, så är svart (och grått) den dominerande färgen, med ungefär 65%, brunt (och beige) är ungefär 35% och antalet vita är så försvinnande litet så de blir bara 0,nånting procent, för de finns bara ett vitt lamm.
En juverinflammation. 2st 100% flaskisar. En tacka med så trög råmjölk så alla hennes lamm nästan dog för de orkade inte suga så de sku fått i sej tillräckligt med mjölk, men med lite extra hjälp har jag fått hållit livet i dem och nu kommer de hyggligt med mjölk. 3 lamm har kommit ut med ett framben ovanför huvudet. Ett dödfött som fastnade, som jag på morgonen när jag kom fick dra ut, de satt som en propp med rumpan före och bakbenen uppdragna under sej. Äldsta tackan är född 2010. Ingen har dränkt sej i nån vattenbalja. … och så vidare… så, det rullar på…
Skönt är iallafall att alla nu har lammat så man vet vad man har
Först kom de fyrlingar. Sen fyrlingar. Sen trillingar. Sen fyrlingar och sen femlingar. Sen fick jag några nya gråa hårstrån. Dom kan väl bara inte gå och få fyrlingar mest allihop!!?? Hur ska detta sluta…
Nyfödda femlingsgänget. Det blir rätt vått och klottigt i lamningskätten just när alla lamm fötts. Lite torrt strö och en värmelampa åt lammen att värma sej under gör sedan susen för de små.
Femlingar har jag aldrig fått förut. Ett lamm trodde jag dock inte att skulle klara sej särdeles länge, den va så pytteknytte liten, och mycket riktigt efter någon dag orkade den inte mer. Jag försökte nog med flaskmatning, men, den va så fruktansvärt liten så de bara inte gick. Ibland går de så också.
Efter femlingarna så har antalet lamm per tacka ändå lite lagt sej, de har kommit några tvillingar och några trillingar, men, de finns nog såna tackor som ser ganska innehållsrika ut, så får se vad de blir…
Idag lammade Hedga. Hon har några år på nacken, och har lammat flera gånger, de speciella med henne är att hon alltid får ett lamm. Ett stort lugnt, fint lamm som hon tar väldigt bra han om. Så också i år. Jag blev så glad när jag kom till fårhuset imorse och såg att hon lammat och fått ett fint tacklamm som redan försiktigt gjorde sina första små skutt. Så om inget drastigt händer kommer hon att bli en så stor, duktig och fin tacka den lilla gumman 🙂
Minns ni förra inlägget jag skrev, om det lilla lammet som fick komma och bo i mitt badrum, hon mår rätt så bra nu. Hon äter nästan allt hon får, och trivs i övrigt väldigt bra i famnen.
Alla vill ha någon som bryr sej om en, så också små lammisar 🙂
Så va då lamningen igång… Men, de kunde ju fått börja bättre…
Första tackan fick 4 lamm, varav två är stora och svarta, en lite mindre brun och så en liten liten skrutt. Och denna lilla skrutt bor nu i mitt badrum om nätterna.
Den duger icke! Tyckte tackan, och i och för sej har hon väl en liten poäng, spara och satsa på dem som blir stora och starka och låt dedär små som aldrig riktigt blir till någonting vara… Så skulle naturen sköta om de hela och tackan skulle ha varit helt nöjd och glad med sina tre. Men, de är när naturen får ha sin gång, vilket kan vara de smartaste… Men, sii… sen kommer Lotta (alltså jag) in i bilden och tänker att kära hjärtanes ändå… Ojjar och voiiar och bär hem de lilla lammet och springer och matar det med tuttflaska dygnet runt…
Varje vår är det något lamm som ska räddas till varje pris… Är de värt de?
De beror på hur man räknar värde.
Räknar man ekonomiskt är svaret ett galant enkelt nej. MEN… Man bara inte lämnar små lamm att dö helt för sej själva helt kallt. Nix. Inte här. De bara inte går de… Betalt i pengar för all tid, och mjölkpulver man köper, får man verkligen inte, men, när lammisen tittar upp på en med sina små mörka ögon, och med pigga öron på skaft, den määä-ar och gärna kryper upp i famnen och tar sej en tupplur… Då får man betalt, inte i pengar, men de kommer rakt in i hjärtat.
Så, lilla lilla skrutt, hoppas du orkar kämpa, än är de långt kvar till vår säger ”mor”…
Att vänta på att lamningen ska dra igång är ungefär som att vänta på tomten… Som ett litet barn, som går som katten kring het gröt, kring en hög med julklappar, ungefär likadan börjar jag bli… Jag kan inte riktigt hålla mej borta från fårhuset. Men, ännu ska de ta några dagar. Förhoppningsvis, men, som med människor är det också med får och lamm, de kan ju kasta lite i beräkningarna, men, så länge ska jag nog inte behöva vänta.
En bild från oktober på Pertus och några av hans damer
Lamningen i år blir spännande. Jag köpte ny bagge på hösten och jag hoppas han gjort ett bra jobb. Jag har fortfarandes helt renrasiga finska lantras får och jag hade lyckan att hitta en svart fin bagge ganska nära. Att hitta helt renrasiga finsk bagge i närheten, som inte är släkt med de tackor jag har, är inte helt jätte enkelt. De finns nog, men, ibland får man söka lite innan man hittar. Enklaste sättet är att hålla kontakt fårägare emellan och höra sej för om vilka bagglinjer de har, och sedan få en eu-nummer på eventuella lämpliga baggar. Med nummer i handen är det sen enkelt att skriva in den eu-nummern i web-lammas programmet och så räknar programmet ut hur stor inavelsprocent det blir med just den baggen till ens egna tackor. Väldigt enkelt, behändigt och smidigt med detta web-lammas. Nog har jag åtskilliga gånger svurit och bannats över det också, men, småningom vänjer man sej, och de ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag kör en kombination med penna och papper i ena handen och datorn i andra.
I väntan på lamm, har jag nu skrivit in alla tackor som väntas lamma i vår, i en ny anteckningsbok, så nu är det bara att vänta så ska väl nog de första lilla lammet se dagens ljus småningom 🙂
I år ska lammens namn börja på bokstaven O. Ofelia, Oskar, Omar, Olle heter hunden, så de går inte, men, Orakel, Orkan, Olsson, Owe, Ossian, Olga, Olympia, Olw, Obama… Vad finns det mer? Hjälp mej gärna med namn, eller nåt som kan fungera att använda till namn, som börjar på bokstaven O 🙂
Ja, de kan man kanske säga… Jag har nog inte syltat in mej i så många kurser tidigare som nu… Men, då allting är så intressant, så man vill veta mer, så, vad är de annat än springa på så många kurser man hinner, orkar och kan. Om man är drabbad av kurser, så är man…
Senaste i raden var en kurs med inriktning på viltkött. Jag är inte jägare. Ännu iallafall… Men, jag tänkte så här, att som bonde berörs man av viltet vare sej man vill eller inte. Hur många har inte fått sina grödor förstörda av viltets framfart, och nu när viltet ökat och ökar nästan exposionsartat, åtminstone här i söder, och dessutom med vildsvin i spetsen som snart står och knackar på dörren, då tänkte jag, att de kan ju aldrig skada att ta reda på lite mer. Viltet är ju egentligen ett problem med positiv touch, fast det nog minsan inte känns någå positivt när dom härjat runt i nysått eller skördemoget, men… lösningen på problem, är ofta att lära sej mer om dem. Att försöka svänga problemet till nåt positivt. Kan man inte det, då är ju, som tex. viltet i en grönsaksodling, rena rama djävulskapen, men, har man möjlighet, vrid till problemet och sök upp den nytta, som problemet för med sej.
Den här kursens mål var att få oss deltagare att förstå hur man ska bära sej åt för att ta tillvara viltet på bästa sätt efter skottet gått, och egentligen också innan skottet gått. Köttets kvalitet bestäms också innan de smäller. Vad man ska tänka på, vad man inte ska göra, vad många gjort i alla världens tiden, men som i sista ändan egentligen är rena rama köttmisshandeln… Fanns en hel del intressant…
Första dagen gick i teorins tecken. Torsten kan föreläsa på ett sätt som gör det intressanta ännu intressantare och timmarna swishade iväg…
Dag två var det stycking på agendan. Det fanns en hjort som pälsades av, grovstyckades, finstyckades, maldes och lagades i ordning inför den tredje dagen då matlagning stod på schemat. Nixu Knichter va dirigenten vid spisplattorna och såg till att de bitar vi skurit ut, förvandlades till racks, stek, kåldolmar, korv, och lite det ena som det andra. Som avslutning på kursdagarna åt vi en middag av de vi tillrätt… Gott som tusan va de, och inte undra på de, de va ju kött av ett djur som växt upp utan stress, ätit det som finns i naturen, allt från lite späd brodd och tulpaner om våren, till löv, gräs och ängsörter resten av sommaren ända till hösten, och så en dag har de i allskönsro smällt och så slaktats utan stress, utan långa transporter och sen tillrätts utan de minsta hopkok av konstigheter och konstgjorda tillsatsämnen. Ren och redi mat helt enkelt 😊
Vad håller en bonde riktigt på med om dagarna? Får får lamm? Hur mycket ska man gödsla grönsakerna? Hur ofta kalvar en ko? På Bondbloggen möter du bönder som berättar om sin vardag på olika håll i Svenskfinland.
