13 april, 2020 av Charlotta

Hur bar jag mej åt…

Jag som höll på med min utsikt… De krånglar… Det blir nog inte färdigt i år… På ren svenska så kan man helt enkelt säga att det sket sej. Och jag är sur som ett troll…

Nå, vad hände?

Jo… Vi tog ner björkarna nedanför riberget, och följande dag hade jag ont i högra underarmen. ”Jäääh, de går väl om” tänkte ju jag, men se det blev en långdragen historia. Det var i slutet av februari och armen är sjuk ännu! Vissa rörelser går helt enkelt bara inte att göra! Vardagliga sysslor fixar jag, inga problem, det finns ofta andra sätt att göra saker och ting på, så man kan undvika att anstränga just de musklerna i armen, men motorsågen tycker inte armen om. Lite har jag försökt mej på att använda motorsågen, men, de är lönlöst… Lika bra att inte anstränga det som är så ilsket. De liksom som bränner på ovansidan/utsidan på höger underarm. När de va som värst, någon dag efter att vi fällde björkarna vid riberget, fick jag inte ens med mej mjölken från kylskåpet till köksbordet, men nu har det på en dryg månad blivit så pass bra att jag kan bära fulla vattenämbar med rak arm utan att de river till, men lyfta får jag nog lova att göra med vänster. Vissa rörelser är hopplösa, endel saker går bra, andra inte… Men varför i sjuttons nitton skulle jag ställa till det på detta viset nu då? Suck och stön, men de blir väl nog bra… Nångång… Det som nästan är värst är ju att jag inte kan skylla på någonting eller någon, bara konstatera att ”för dumt huvud får kroppen lida” … Till lika vet jag inte vad jag gjort tokigt, fel, eller så, men de vet jag att några av björkarna kapade jag en meter upp, och jag antar att det var någonting i de manövrarna som är orsaken till de hela… Jag måste väl ha spänt höger armen nånting helt kopiöst… eller nåt.. Gjort är gjort…

Veden då? Ja, jag har en (stundvis) handlingskraftig pojke i hus med mej, och han ville gärna klyva veden. Jag sa att det får han ju gärna, den måste ju klyvas så den inte blir att ruttna. Moffa kom och körde ihop veden och så riggade vi till traktorer. Raskt fyllde han 3 säckar med björkved… Och nu ska han ha tag på mer björkar så han får laga fler säckar… Jag antar att han har någon euro i siktet…

7 svar till “Hur bar jag mej åt…“

  1. W skriver:

    Hurdan blev utsikten? Lönade det sej att få armen sjuk?

    Hoppas nog att den blir bättre snart!!

  2. Nisse skriver:

    Det är besvärligt med muskelvärk. Det blir nog bra men det tar tid. Man behöver inte nödvändigtvis ta i så hårt. Det räcker med en olämplig rörelse för just den muskeln. Synd att vårt gamla hästliniment tagit slut – det var grejor det då man hade ont i ryggmusklerna. De nuvarande linimenten är bara soppa.

  3. Micke skriver:

    Tycker att det Du beskriver låter lite som symptom på ”tennisarmbåge” så som jag hade dem iaf. I vissa lägen, även fast det inte alls är tungt, räcker med en kaffekopp, så smärtar det till så att man bara släpper
    det man håller i. Det att man i rätt lägen kan lyfta rätt tungt till och med stämmer också.

  4. Charlotta skriver:

    Jaa-a, de kan man undra, men, löna sej och löna sej? De lönar sej ju aldrig att rigga till ont i kroppen, men de vet man så sällan på förhand, men, om de va värt de? Nä, inte ens det. Men som vi alla vet så, först offrar människan hälsan för att få pengar, sen offrar människan pengar för att få hälsan tillbaka. Nu får jag ju inga pengar för min utsikt, de enda jag får är några kvadratmeter snyggare landskap… Nåväl för dumt huvud får kroppen lida, och det är sent ti va efterklok nu… De blir nog bättre, men X i krösamoset va de va långdraget…

  5. Charlotta skriver:

    Hej Nisse! Jo, jag måste nog hålla med dej om dagens linimenten. Jag vet ju många som handlar häst- och ko-liniment när de har muskelvärk. Många krämer och salvor ämnade för folk resulterar mest i kladd och klet som smetar ner kläderna men gör inte så mycket mer än det…

  6. Charlotta skriver:

    Hej Micke
    Jo, nog är det väl nåt sånt… Som du säger räcker det rikitigt bra med en kaffekopp för att de ska smärta till… Nå, man lär sej ju vilka saker som går bra att göra, och vad man inte alls ska göra, så man reder sej. Men tänk va man kan bli i klistret då nån liten muskel ger upp…

  7. Micke skriver:

    Tennisarmbåge kan va rätt envis. Gick femton gånger hos massör som företagshälsovården skrivit ut och ordinerat (därför såg massören väl till att det tog 15 ggr) utan resultat. Fick via en bekant tips om en kille som studerat i USA med mottagninbg i Kokkola. Ringde och pratade med honom och han sa inte på 1 gång men nog på 2! Och sedär!
    Han rev till i armen när den var riktigt avslappnad 1 gång och det small till ordentligt. Där satt den! lite stretching på och sedan har den inte bekymrat mig alls.
    REkommenderar att du sköter om den innan det blir ett kroniskt besvär!

Lämna ett svar

OBS! Om du skriver en kommentar som innehåller länkar kommer den att granskas innan den publiceras.

Läs vår kommentarpolicy

*