Plocka, plocka

Kalle skrev här om dagen om sina höstsysslor och maskin placerande. Vi håller på med lite annorlunda städande här hos oss. Vi, eller främst svärmor, håller på med att röja upp i alla knutar, skrubbar och vrår. Inte så enkelt då tre generationer samlat på saker. Men roligt tycks det vara, man kan ju göra fynd!

Projektet har nu hållit på ett tag redan, det har nu inte direkt varit någon brådska. Men på grund av ökande utrymmes behov i vår, så har städande tagit fart. Det är ett enormt plockande, vissa saker är lätta att slänga medan andra har om inte historiskt värde så i alla fall känslovärde. Sådant kan man naturligtvis inte slänga bort. En stor del av sakerna inne i huset är sådant man använt i hemmet, medan det i lidret finns mängder med arbetsredskap. Inne finns också många diplom som bevittnar om högklassig boskaps skötsel under tidigare gårdsfolks tider. Man får ju en viss press på sig då man läser sådant. 😉

Gamla tidningar och föreskrifter är också intressanta att bläddra i. Att saker och ting har ändras så pass mycket under en ändå ganska kort tid är förvånansvärt. T.ex. mjölkens kylning och kvalitetskrav är nog som dag och natt om man jämför 50-o 60-talet och idag.
Men så är det, tiderna förändras. Tur att folk har förstått att spara allt möjligt för oss efterkommande generationer, så att vi får ens en liten glimt av hur det var förr.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

2 reaktioner till “Plocka, plocka”

  1. Jag har en liten samling gammal lantrukslitteratur jag brukar fördjupa mej i ibland. (Det är en del läroböcker samt Lantmannabladet från 60-talet, Lantmannen och Loa från 70-talet o.s.v.) Till vissa delar är det iögonfallande hur lite vissa saker förändrats. Fast i och för sig, naturen och djuren vi jobbar med är ju de samma så själva grundelementen består ju. Det är bara verktygen som utvecklas.

  2. En kommentar (ti skrot i knutan) så min gamla far han brukade säga (att som inga har skrot i knutan han har inga mytji ana helder). Man får ta de som man vill, men gamla saker påminner om en svunnen tid. Å ja tror att vi skall berätta åt våra barn(i mitt fall barnbarn) hur man gjorde saker förr å ja har märkt att de övervinner en gonattsaga.

Kommentarer är stängda.