Månad: december 2011

Röda dagar……

…..borde man kanske hålla fred, eller? Men nu just idag (läs igår) var det lämpligt att köra bort resterna av ladan som revs i somras och fortsätta med plöjningen då det var lite för fruset för skörd i kålrotsåkern. Men ivern till att jobba straffade sig. Dagen började med att det var kallt i huset, verkar som om jag hade glömt att starta cirkulationspumpen efter att jag luftade värmesystemet kvällen innan. Nåjaa ingen större skada skedd då det inte var kallare än kring noll grader så inget hade frusit sönder. Fortsatte med stenkörningen men råkade tappa en sten så att den rullade mot stolpen som håller ”sidbree” på plats. Stolpen brast ju förstås så nu blir det till att svetsa när jag får tag på en svets. Efter stenkörningen kopplade jag i plogen men innan jag började plöja skulle jag ge den en översyn samt smörja lagren. Tyckte att en bult som håller plogkroppen på plats såg lite lös ut så jag skulle dra till den lite. Den satt lite hårt så jag tog spjärn med knäet mot plogen men råkade sätta knäet mot en hydraulslangsvinkelnippel som brast förstås 🙁 Mitt egna lager av hydraulkomponenter förstördes ju i branden och då det nu var en röd dag så fanns inte heller möjligheten att åka till affären. Var ju helt enkelt tvungen att få nipppeln reparerad för att undvika att olja rann ut i naturen och visst ville jag ju få lite plöjt också. Dristade mig till att ringa en vän och kollega som jag vet är välutrustad och inte skyr att hjälpa till trots röda dagar. Och joo jag var välkommen att söka delar i ”garaget”. Tyvärr fann vi inte rätt nippel, de finns ju så många olika varianter och storlekar, men vi kunde ju pröva att löda ihop de söndriga delarna. Sagt och gjort, vi lödde, jag monterade och det höll 🙂 Och jag plöjde tills det blev mörkt varefter jag fortsatte med tvätt av morot och rödbeta för morgonens leveranser. Hann också betala lite räkningar innan byte av datum, dagen slutade alltså väl trots en dålig inledning 🙂

Trots att jag nu jobbat hela dagen betyder det inte att jag inte skulle högakta landets självständighet. Tvärtom, det är ju med hårt arbete och stora uppoffringar som landets självständighet förvärvats. Sänder ett tack till tidigare generationer och framförallt till våra veteraner för deras insatser för att hålla landet självständigt.

Smörberget och smörbristen

Jag är gammal nog att minnas en tid då man pratade om det finska smörberget och vilket enormt problem det var att bli av med smöreländet. Nu har vi tydligen istället smörbrist och butikshyllorna gapar tomma. I den lokala tidningen ingick häromdagen en intervju där man ondgjorde sig över att handeln inte får tag i tillräckligt stora mängder smör eftersom Valio exporterar en del av sitt smör till Ryssland. ”Det är oetiskt att inte i första hand se till hemmamarknaden” var kontentan av artikeln.

Jag kunde inte hindra att åtminstone ena ögonbrynet åkte upp ända till hårfästet. De senaste femton åren har den finska dagligvaruhandeln importerat allt större mängder livsmedel från utlandet, trots att många av dem finns i Finland. Man har avsvurit sig allt ansvar för finländsk livsmedelsproduktion och kallt konstaterat att man köper där man får varorna billigast. Världen är full av mat, vi köper in där vi får det bästa priset. I vissa lägen har man t.o.m. taktikerat med att köpa in billiga utländska partier av vissa grönsaker just när motsvarande grönsak är skördemogen i Finland för att därigenom pressa ner priset på den inhemska marknaden.

Nu svänger pendeln åt andra hållet för smörets del och världen är istället full av folk som vill köpa smör. Helt plötsligt utvecklar handeln en stark känsla för nationell solidaritet och anser att det är direkt oetiskt att inte i första hand se till den egna befolkningens behov. Nu borde de producenter som handeln hittills fullständigt struntat i känna en djup solidaritet med och ansvar för samma handelskedjor.

Grattis, det här är resultatet av att man i årtionden hävdat att priset är det enda som har nån betydelse och att import alltid är det billigare alternativet. Om vi absolut skall ha en global marknad också för livsmedel finns det inga garantier att det alltid är den finländska konsumenten som drar det längsta strået.

Frågan är dock hur vi skall hindra att såna här situationer uppstår igen? Alla prognoser säger att efterfrågan på livsmedel kommer att öka snabbare än tillgången. Med andra ord kommer vi snart att ha samma situation då det gäller något annat livsmedel. Nästa gång är det kanske potatis, nötkött eller ägg vi har brist på därför att nån annan betalar bättre. Som producent tycker jag det känns rimligt att jag i första hand ser till den inhemska marknaden, speciellt i en situation när det råder brist på ett visst livsmedel. Solidaritet är dock något som bara fungerar om det går i båda riktningarna. Vilka garantier har mjölkbonden att handeln inte igen vänder honom ryggen den dag det åter finns smör i hyllorna? Är det kanske läge för någon form av borgfred där handeln och producenten kommer överens om spelregler för att garantera tillgången på mat? Självreglering fungerade ju tydligen inte på penningmarknaden, hur länge orkar vi att tro att den fungerar på livsmedel?

Lera och diesel

Den bättre hälften var inte direkt förtjust då jag kom in efter att ha reparerat bränslekranen på traktorn. Dessutom var jag ganska lerig – vädret har ju varit milt hela hösten. Hon ville tvätta mina byxor men vad skulle det ha varit för nytta med det ? Då jag ger mej ut igen så tar det ungefär tio minuter och så ser jag likadan ut.

För att stå ut med en bonde så får man inte vara överkänslig för olja och lera. Tvärtom bör man helst gilla sådant för det finns det överflöd av i vardagen på bondlandet. Förr var det mest lera och hästskit men tiderna ändras ju. Hon hade nog gillat de tiderna bättre för en trädgårdsmästare ser närmast salig ut då det luktar hästskit.

Visst har det kommit med elektronik och datamaskiner i jordbruket också men åtminstone här finns minsann leran kvar. Man kan sitta i traktorn och göra en massa jobb med frontlastare och plog men i många fall så måste man ändå hoppa ned i leran och använda skyffeln. Värst är det då man fastnar i leran och traktorn går sönder. Då är det lera och olja i en salig blandning. Förstås måste man gräva sej ned i en grop med huvudet före för att fixa nånting.

Sällan har jag varit så lerig och oljig som då jag körde ned traktorn i det gamla utfallet. Det var nog igensatt men ännu för mjukt för att hålla en traktor en regnig höst.  Då måste jag gräva mej ned under bakhjulen för att få trädstumpar under dem och det regnade hela tiden.  En bra historia nu flera år efteråt men jag var inte speciellt glad just då.

Lera har jag ingenting emot. Då den torkar är det bara att borsta bort den – även om stövlarna kan bli tiokilosvikter då leran är riktigt seg. Oljan är det värre med. Hydraulik är väldig användbar men reparationerna mindre trevliga.

Just nu gräver jag under flislagret med stor brådska innan det fryser. Där skall sättas dränering och block som grund och så kommer där en mängd rör och kablar. Jag hackade litet förra vintern men då var allting fruset så jag fick inte mycket gjort. Nu har vi i alla fall så varmt väder att jag hoppas hinna få grävarbetet gjort förrän det fryser. Till skogen kan man ändå inte fara utan att göra grymma spår.

I alla fall trivs jag bättre med leran och oljan än med en annan sorts smuts som har formatet A4.