Röda dagar……

…..borde man kanske hålla fred, eller? Men nu just idag (läs igår) var det lämpligt att köra bort resterna av ladan som revs i somras och fortsätta med plöjningen då det var lite för fruset för skörd i kålrotsåkern. Men ivern till att jobba straffade sig. Dagen började med att det var kallt i huset, verkar som om jag hade glömt att starta cirkulationspumpen efter att jag luftade värmesystemet kvällen innan. Nåjaa ingen större skada skedd då det inte var kallare än kring noll grader så inget hade frusit sönder. Fortsatte med stenkörningen men råkade tappa en sten så att den rullade mot stolpen som håller “sidbree” på plats. Stolpen brast ju förstås så nu blir det till att svetsa när jag får tag på en svets. Efter stenkörningen kopplade jag i plogen men innan jag började plöja skulle jag ge den en översyn samt smörja lagren. Tyckte att en bult som håller plogkroppen på plats såg lite lös ut så jag skulle dra till den lite. Den satt lite hårt så jag tog spjärn med knäet mot plogen men råkade sätta knäet mot en hydraulslangsvinkelnippel som brast förstås 🙁 Mitt egna lager av hydraulkomponenter förstördes ju i branden och då det nu var en röd dag så fanns inte heller möjligheten att åka till affären. Var ju helt enkelt tvungen att få nipppeln reparerad för att undvika att olja rann ut i naturen och visst ville jag ju få lite plöjt också. Dristade mig till att ringa en vän och kollega som jag vet är välutrustad och inte skyr att hjälpa till trots röda dagar. Och joo jag var välkommen att söka delar i “garaget”. Tyvärr fann vi inte rätt nippel, de finns ju så många olika varianter och storlekar, men vi kunde ju pröva att löda ihop de söndriga delarna. Sagt och gjort, vi lödde, jag monterade och det höll 🙂 Och jag plöjde tills det blev mörkt varefter jag fortsatte med tvätt av morot och rödbeta för morgonens leveranser. Hann också betala lite räkningar innan byte av datum, dagen slutade alltså väl trots en dålig inledning 🙂

Trots att jag nu jobbat hela dagen betyder det inte att jag inte skulle högakta landets självständighet. Tvärtom, det är ju med hårt arbete och stora uppoffringar som landets självständighet förvärvats. Sänder ett tack till tidigare generationer och framförallt till våra veteraner för deras insatser för att hålla landet självständigt.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.