Manikyr-Mats på besök

Den internationella landsbygdskvinnans dag till ära, fick största delen av våra mjölkande fyrbenta flickor en manikyr. 😛 Vi hade alltså besök av klövvårdaren.

Manikyr på gång

Våra kors klövar verkas två gånger om året, en på våren och en på hösten. Höstens verkning brukar i regel vara lite “lättare” då djuren har gått ute. Förutom att marken är torr jämfört med ladugården, så gör det också gott för klövarna då djuren rör sig i varierande terräng. Klövarna slits också på ett annorlunda sätt, då djuren rör sig ute.

Dagens manikyr bjöd inte på några större överraskningar. Två kor har varit ganska halta de senaste dagarna och båda fick en sko. En sko är gjord av plast och den sätts alltid på den friska “delen” av klöven. På så sätt avlastas den sjuka “delen” av klöven och den får därmed tid att läkas. Skon limmas fast i klöven, hur länge den hålls där varierar. Båda korna började gå bättre genast efter att de fick sin sko.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!