Landsbygdskvinnans dag

Idag firas faktiskt den internationella Landsbygdskvinnans Dag, World Rural Womens Day. Dagen som firas varje år 15.10 är tänkt för att uppmärksamma att kvinnornas stora betydelse på landsbygden, speciellt i tredje världen. I Finland tänker vi ofta på jordbruk som ett utpräglat  manligt yrke, men faktum är att merparten av all mat i världen produceras av kvinnor. I vissa delar av Afrika står kvinnorna för bortåt 80% av jordbruksproduktionen. Det verkar på något vis som om mänskan skulle vara funtad så att om man idkar självhushållning får kvinnorna sköta det, när jordbruket blir mer företagsmässigt tar männen över.

Det där med att jordbruket är ett mansyrke är för övrigt något som allt mer luckras upp. Sonja här på Bondbloggen är ett bra exempel. Jag tror inte att nån uppfattar henne som “husmor med ansvar för köket och hemmet”, hon är minst lika mycket jordbrukare som nån av oss karlar. Det finns också många gårdar som drivs med enbart kvinnokraft och de klarar sig lika bra som gårdar med manliga ägare.

Min egen farmor blev änka vid ganska tidig ålder och drev jordbruket ensam tills min far blev stor nog att ta ansvar. Bysbor och släktingar ställde upp och hjälpte till på ett rent ut sagt otroligt sätt, men det var ändå hon som bar ansvaret och drev verksamheten. Hon skötte alla sysslor som hörde till;ladugårdsarbete, plöjning, harvning, höskörd o.s.v.  Kvinnor kan och och kvinnor kunde.

Sen är jag lite konfunderad med vad som är den korrekta hälsningen idag. Skall man tillönska “Glad Landsbygdskvinnans Dag” eller “Trevlig Landsbygdskvinnans dag”. Eller “God”? “Fridfull”? Med tanke på dagens miljömedvetenhet får det väl bli “Hållbar Landsbygdskvinnans Dag”. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

5 reaktioner till “Landsbygdskvinnans dag”

  1. Man tackar för detta inlägg! I ärlighetens namn så måste jag nog säga att den här dagen hade farit helt förbi annars. 🙂 Visst har kvinnorna genom tiderna spelat en stor roll för jordbruket. Tänk bara på krigstiderna då männen var vid fronten. Då fanns det inga andra alternativ för kvinnorna än att sköta hemmet, familjen och gården. Och hur otroligt starka en del kan vara som t.ex. din farmor. De har jobbat på oberoende hur tungt det än har varit så väl fysiskt som psykiskt.
    Som du skrev, tiderna ändras och i dagens läge har det nog inte så stor betydelse om man är karl eller kvinna då man jobbar som jordbrukare. För min del kan jag säga att en överväldigande majoritet av personer jag har haft att göra med under min tid i skolan och i arbetslivet har ställt sig enbart positivt till mitt yrkesval. Visst har jag fått min andel av kommentarer över hur jag inte klarar mig osv. bortåt. Men man får ta de kommentarerna som de är och göra det man mest tycker om!

  2. Det finns många kvinnor som i det tysta skött jordbruket genom tiderna.
    Landsbygdkvinnans dag, ja bättre sent än aldrig!!!!

  3. Min mamma var med på åkern och skötte kossorna. Och trivdes bättre med utearbetet än med hushållet. Ifråga om att “sneis höö” så fanns det ingen som kunde tävla med henne. En stor och stark granne försökte allt vad han orkade men hon hann i alla fall före honom till ändan på tegen – och han var så slut så han knappt orkade gå. Men hon hade en effektiv teknik och det är inte alltid rå styrka hjälper.

  4. Hej Totta! Kul om du gillar Bondbloggen.

    Håller med dej, Nisse. Teknik är många gånger viktigare än styrka, jag har t.o.m uppfattning om att det blivit ännu viktigare de senaste decennierna. Man måste inte vara stark för att vara jordbrukare.

Kommentarer är stängda.