1 juli, 2013 av Charlotta

Kasta gräftan och skena

Varningslamporna blinkar … ladda batteri. Beep beep beep … Ladda batterierna!!! Low energy… Varningsklockorna ringer, LADDA BATTERIERNA!!!! Jamen, jag ska bara…

Jo, det är mina egna batterier som tydligen håller på att ta slut, låg energinivå och visst vet jag det, jag åt för lite mat som ger ”lång energi”, jag borde äta igen , och jo, det ska jag, men jag ska bara…  Till slut säger kroppen till att NU ska det vara energi. Man blir knäsvag, folkilsken och lite småskakig, och till slut får man bara lov att släppa det man har i händerna och gå in och ”tanka”.

Raskt travar jag in, med stövlar, handskar och allt, raka spåret till kylskåpet och river åt mej en rågbrödsbit och saftflaskan och blandar mej ett glas saft. Sitter ner en stund och gnagar på den halvtorra brödbiten, och så lugnar kroppen ner sej. För mej själv konstaterar jag att jo, jag har slarvat nu igen. Det var länge sen senaste gången jag blev så utan energi, men nu igen. Ajjabajja. Mårrar lite för mej själv…

Det händer sej ibland, inte ofta, men nångång nu och då. Skaplig mat ska det vara, inte så jättestora mängder åt gången, men lite hela tiden. Idag åt jag en bulle till 2-kaffet… tydligt och klart helt värdelöst mellanmål i förhållande till det jag grejjat med – gräftat potatis och rett nät. Det är inte så energikrävande, men tydligen var det för lite för att 18 – tiden kasta gräftan och skena in och äta. Det kan väl också vara ett tecken på att kroppen börjar känna av att det hunnit bli mitt i sommaren – man är trött.

Jag har massor på ”att göra listan” men inget som ”står om livet”. Alltså jorden ramlar inte omkull om det inte blir gjort just NU! Det betyder att man kan unna sej att göra någonting roligt också emellanåt. Som här om kvällen så prövade jag för första gången mej på att segla optimistjolle, och gudars va de va roligt 🙂 Den som ju egentligen skulle segla var Mathias, men både mamma och morfar tyckte det var så roligt så han fick nästan inte styra alls 😉

Mathias och moffa seglar

Mathias och moffa seglar

Det där med att segla, det är någonting som jag inte riktigt förstått mej på. Man hinner liksom inte, har man en båt med motor, då använder man den för att ta sej från A till B. Sitta på sjön ”bara för att göra just det”, de gör jag inte, det finns liksom ingen poäng i det. Ofta måste det finnas en mening, en poäng, ett mål med det jag gör. Men det här va roligt och redan bara det att lära sej hur segling fungerar är en liten utmaning, och poäng. Jag har bara seglat några timmar en dag med en allmogebåt förut, så det finns lite kvar att lära sej…

2 svar till “Kasta gräftan och skena“

  1. Christer skriver:

    kännspakt fenomen det där… jag är ju utrustad med lite reservenergi så om jag bara står ut med ”skakadarrin” en stund så brukar läget normaliseras då energiförrådet aktiveras. Det händer ju nu som då att man inte ger sig tid till matpaus om man är långt ute på åkern och vill få jobbet färdigt…..

  2. Nisse skriver:

    Jag har lärt mej att gå på kaffe så fort det börjar bli ryckigt och otåligt med arbetet. Man sparar en hel del i sönderkörda maskiner och misstag :-).