6 maj, 2010 av Mats

Får det vara en ströbäddskotlett?

Jag prenumerar på en svensk lantbrukstidning vid namn Lantmannen och i den finns en återkommande kolumn med en Lars Jonasson som är doktor i lantbruksekonomi. Han skriver om rätt jordnära, ekonomiska frågor och hur de påverkar lantbruket. I senaste nummer slänger han fram tanken att de jordbrukare som bygger nya anläggningar borde blicka 10 år framåt i tiden och fråga sig vilka anläggningar konsumenten kommer att vilja gynna då.

Hans tes är alltså att konsumenten i framtiden i högre grad kommer att fråga HUR maten framställts och inte bara köpa första bästa låda som står lämpligt till på butikshyllan. Som exempel nämner han ägg; idag har vi tre ”etikklasser” på ägg. Man kan välja burhönsägg om priset är det viktiga, ägg från frigående höns om man tycker det känns viktigt att de går lösa och ekoägg om man vill ha det. De senaste åren har vi sett att efterfrågan på de två senare ökar medan burhönsen går bakåt, trots att burhönsäggen är det klart billigaste alternativet.

Tänk om det finns samma gradering på griskött om några år? Du kan välja mellan billigt spaltgolvskött, lite dyrare ströbäddsgrisar om det känns viktigt att grisen fått böka i halm eller riktigt exklusiva utegrisar om man vill vara säker på att de fått vistas utomhus. Eller kan det finnas ett mervärde i lösdriftsmjölk som gör att den får kosta mer än båsladugårdsmjölk? Det skulle dels ge möjlighet att kosta på sig lite dyrare och bättre lösningar med motiveringen att de ger högre intäkter i framtiden, dels ger det faktiskt en ”snål” producent en nackdel i.o.m. att denne hamnar i den billigaste kategorin. Resonemanget innehåller också en klockren logik: om ett mer etiskt system är dyrare att driva syns det i produktens pris och på motsvarande sett borde lösningar som väljs för att pressa kostnaderna resultera i ett lågt pris.

Tanken är spännande, men jag undrar om det håller? Fast å andra sidan, med erfarenhet från äggsektorn vet vi ju faktiskt att vissa är beredda att betala mer för ett alternativ de upplever mer etiskt rätt.

13 svar till “Får det vara en ströbäddskotlett?“

  1. Linda skriver:

    Angående burhöns mot ekologiskt producerade ägg så kanske flera konsumenter tänker som mig: ”Jag köper så få ägg per år att de som jag köper kan då få vara ekologiskt producerade….”
    Men mjölk konsumerar iaf jag mera av per år och då skulle en skillnad i mölkpriset baserat på uppfödningssätt skilja sig mera på årsbasis än äggen…. Hänger någon med i resonemanget?

  2. Mats skriver:

    Jovisst, resonemanget är solklart. Att en viss produkt är dyrare spelar större roll om det är en produkt man konsumerar mycket av än om det är en produkt man köper bara ibland. Brudklänningar är ju t.ex. dyrare än vardagskläder, men det gör inget för man gifter sig så sällan. 😉

  3. Cowboy skriver:

    Ja man undrar ju varför priset för ekologiskt måst vara högre i affären ,borde inte staten stöda ekoproducenterna mera för att få ned priset ?

  4. Mats skriver:

    Cowboy: jag skulle resonera andra vägen; det behövs inte större ekostöd eftersom konsumenten kan tänka sig att betala mer för själva produkten. Personligen tycker jag det är en av de roligare sidorna med att vara ekoodlare, att man tar fram nåt som det verkar finnas efterfrågan på så till den grad att priset börjar få nån betydelse.

  5. Cowboy skriver:

    Okej, men jag tycker att de flesta konsumenter väljer och vrakar enligt priset ..Matpriset verkar ju redan vara för högt fast det borde fördubblas om bönderna ska ha nån framtid !

    Ekostödet är ju till för att kompencera merkostnader för att framställa ekolivsmedel .

    Man kan ju säga att en ekobonde får skörd bara vartannat år .

  6. Professorn skriver:

    Tyvärr stämmer inte detta alltid i större städer, där köper konsumenterna oftast det som är billigast utan att ta reda på ursprungsland eller framställningsmetoder.

    Småskaliga ekologiska lantbruk skulle hålla landsbygden levande men det största problemet är väl att man måste jobba nästan gratis och därför nästan alltid måste ha två arbeten och kanske man då råkar ta någon annans arbetsplats som istället får gå arbetslös på grund av att konsumenterna inte vill betala för sin mat. 🙂

  7. Professorn skriver:

    Glömde att skriva det självklara gamla vanliga som alltid kommer upp:

    ”Ifall matpriserna höjs med det dubbla så kommer vi att få höra massor av gnäll om att ”bönderna bara lever på stöd och att vi lika bra kan importera köttet från andra sidan jorden…”

  8. Nisse skriver:

    Det stämmer inte att MATpriserna måste gå upp till det dubbla. Om vetepriserna fördubblas så inverkar det ganska litet på matpriserna eftersom våra produktpriser utgör en så liten del av totala priset. Förr var det 5 % av brödets pris men det har ju sjunkit nu.

    Det är förstås olika för olika produkter.

  9. Professorn skriver:

    Det tänkte jag inte på 🙂

    Isåfall skulle producentpriserna kunna höjas tredubbelt men det går väl inte matkedjorna med på och importerar råvarorna därifrån det är billigast istället förstås.

  10. Emla skriver:

    Jag betalar gärna lite mera om jag får ekologiska eller ”fritt gående” produkter.

  11. RÅJ skriver:

    Bra Emla.
    Tyvärr har många undersökningar visat att folk tänker som du, men i butiken är det igen pengarna och snabbmat som gäller.
    Ska bli intressant om åsikterna som lyft upp ”matfusket” med tillsatsmedel för att förlänga lagringstiden i hyllorna, förstärka smak och färg och sk. lättprodukter skall leda nån vart…. Löper man linan ut är det ju bara närproducerat och äkta vara som gäller!

  12. Cowboy skriver:

    Nisse , om matpriset höjs med det dubbla priset får bonden 10 % mot nuvarande 5% ? eller ..

  13. Nisse skriver:

    Jag tror inte det fungerar den vägen. Om bonden får dubbelt mera så stiger brödets pris (om vi antar att 5 % går till råvaran) med litet under 5 % (4,762 % för att vara exakt). Men bara OM stigningen överförs utan tillägg till priset. Och vi vet ju alla att så inte sker utan man använder höjningen till att ursäkta en mycket större höjning av konsumentpriset och så stoppar man skillnaden i egen ficka. Att bondens andel av brödpriset skulle stiga till 10 % har jag svårt att tro – så fungerar inte systemet.

    Men om matpriset fördubblas så finns det ingen som helst garanti för att bonden får nån höjning alls. Då sjunker andelen till 2,5 %.

    Den för oss trevligare varianten att bonden skulle få hela förhöjningen skulle leda till att vår andel skulle stiga till hela 52,5 %. Men det hör till avdelningen fullständigt utopiska drömmar.