Gått på pumpen

Min urinpumpsservice avslutades idag. Efter att ny elmotor införskaffats, svarvfantomen fixat kopplingen och jag monterat ihop allt baxade jag ned eländet i brunnen igen för en provkörning. Motorn funkade, kopplingen var perfekt men urinen sprutade åt alla håll som den värsta fontän. Nu hade själva röret där urinen skall blåsas upp (urinledaren?) gått sönder. Röret är rostigt men har hållit tätt så länge pumpen stått stilla, men nu när jag bråkat upp den hade det uppstått hål lite varstans. Man kan förvisso lappa eller byta delar av röret, men gränsen för vad man kostar på en gammal centrifugalpump går nånstans här. Ny pump är på inköpslistan.

“Hade det varit en häst hade jag skjutit den”, brukar det stå i bakrutan på gamla bilar och det hade jag kunnat skriva på pumpen också. Eller kanske jag snarare hade dränkt den. 😉

I övrigt har de senaste dagarna gått i halmbalningens tecken. Det verkar vara stora variationer i mängden halm i år, antagligen är det torkan som är orsaken också till det. En positiv sak har dock varit att det blåst ordentligt de senaste dagarna och det gör att halmen torkar i rekordfart. T.o.m. på såna ställen där det finns rikligt med ogräs blandat med halmen torkar det bra. Min egen spannmål är ännu otröskad, det är bara att hoppas att torkvädret håller i sig tills det är dags att bala den halmen också.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.