17 november, 2010 av Nisse

Lera, gropar och optisk fiberkabel

Det högteknologiska optisk fibernätet är i praktiken mest leriga gropar. Där har jag tillbringat de senaste dagarna. Först försökte jag parkera traktorn med ”hönsburen” (fibersvetsningsskjulet) på vägen men kablarna var för korta (om jag hade kunnat få traktorn att sväva ovanför gropen så hade det gått). Så det blev att ta spaden i vacker hand och börja gräva fram mera kabel. Det var litet bråttom för i natt blev det minusgrader och därefter gräver man inte mycket för hand.

Lera är ett kapitel för sej. Det har vi mycket av – lera och stenbackar. Den är hård som sten i sommartorkan och vinterkölden – men segare. Och nu på hösten så är den klibbig. Den fastnar på stövlarna så man blir ett kilo tyngre för varje steg. Om man alls lyckas lyfta stövlarna. Så det var ”roligt” att gräva i gropen. Eller ”gräva” … Leran fastnade förstås också vid spaden och det var ett större företag att få bort den för varje spadtag.

Inte världens värsta actionbild men en del av bondens vardag.

Men det har inte bara varit lera de senaste dagrna. Jag skruvade ihop Ducaton (paketbilen) och hällde i kylarvätska – men den rann ut tillbaka. Kylaren måste lödas och en slang hade definitivt sett bättre tider – den var full av sprickor. Men löda kan man göra själv och slangar hade jag hemma så det var ingen större sak. Nu hålls kylarvätskan i motorn (tillsvidare) och den startade genast då jag vred om nyckeln. Jag gillar dieslar för där finns ingen förbaskad tändning.

Det värsta var i alla fall att Internetanslutningen slutade fungera 10:38 i går. Vårt nät fungerade bra men TDC:s förbindelse till Kouvola försvann. Reserven slog på automatiskt men den är 20 gånger långsammare än den riktiga förbindelsen. Dit for min dag för det är två firmor inblandade och det tar tid att först kontakta den ena och vänta och sedan säjer de förstås att deras förbindelse fungerar bra och så måste man kontakta den andra. Och det är TDC som inte känner till hela förbindelsen varje gång jag tar kontakt – inte ens det kundnummer de själva gett oss.

Så de utreder saken i många timmar – och halva Lappträsk ringer hit och frågar vad som är fel. En del jobbar över nätet och behöver snabb anslutning (också uppladdning vilket operatörerna inte fattar alls). Andra behöver betala räkningar och det är numera över nätet eller så måste man köra långa vägar till staden för att hitta ett bankkontor. Trots allt måste de ha hittat förbindelsen för på kvällen började det fungera.

Men i morse fick jag ett meddelande om att de tagit emot min felanmälan. Tack så mycket men det var lite väl sent. Snart så skicka väl systemet ett meddelande att de skall reparera felet och senare kommer väl flera meddelanden att de hittat felet, reparerat felet och avslutar felbehandlingen. Mycket bra, men en dag för sent. Trots blixtsnabba nät så blir kundservicen bara krångligare och sämre för varje dag inom alla företag. De måste ha speciella konsulter som sysslar på heltid med att göra det krångligare. Vem har de senaste åren kunnat ringa ett nummer till en person som vet vad det är frågan om ? Utom småfirmor förstås – ju större de är desto sämre fungerar de.

Etiketter:

6 svar till “Lera, gropar och optisk fiberkabel“

  1. kan skriver:

    har för mej att dieslar ska glödas…och i bästa fall så startar dom då…

  2. Nisse skriver:

    Absolut. På vintern skall en diesel värmas på något sätt. Massey-Ferguson och Belarus har fin glödspiral men Zetorn är sämre. Jag borde installera ett Ferguson-glödstift på den.

    Vanligen använder jag alltid motorvärmare på vintern – den minskar slitaget i kallstarter ganska ordentligt. Fastän man får en diesel att starta med glödstift så slits den mycket på grund av att det tar lång tid innan oljan blir varm. Ett exempel på detta var då Belarusen stod utomhus i -25 graders kyla. På morgonen fick jag den nog att starta men oljan var så styv att den inte gick genom filtret (hydrauloljan) så hela filtret exploderade. Motoroljan har centrifugalrenare på Belarus och Zetor – inget filter.

  3. Rolle Möller skriver:

    Jag misstänker att ingen de senaste åren har lyckats nå de stora operatörerbas kundservice / helpdesk. Jag jobbade själv flera år på firman som tidigare var det statliga post- och telebolaget. Men det barkade ju förstås åt helvete när alla kunniga människor sanerades bort.

    Senare jobbade jag för en stor firma i el- och telebranschen som hade mycket av tidigare nämnda operatörs installationsarbeten. Trots ”egna” telefonnummer till operatörsgrupperna misstänker jag att även vi montörer hamnade hos samma helpdesk ibland.

    Personligen tycker jag att det är högst pinsamt att vara hos en (företags)kund, med allting installerat och konfigurerat och KÖA till operatören för att få linjen öppnad. Här talar vi om att öppna en port i DSLAM:en eller att skapa en ny ATM-kanal. Kunden har nog ingen hög tanke om verksamheten när en vanlig ADSL/SHDSL-installation tar över en timme.

  4. Nisse skriver:

    Ja, man undrar vad de egentligen tänker på … Gamla Tele var inte alls så dåligt – åtminstone inte i Borgå. Jag kom bra överens med dem.

    Som det nu är så är vi mycket snabbare än operatörerna. Folk ringer åt mej alla tider på dygnet och jag fixar problemen så fort jag hinner. Inget väntande över lördag-söndag.

    I längden måste väl de små näten gå samman men jag hoppas att de inte blir lika hemska som de nuvarande operatörerna. ”Marknaden” har inte alls fått bukt med problemen – de blir bara större hela tiden. Jag misstänker svagt att de stora går mot sin död …

  5. Greger skriver:

    Rolig bild får jag säga. Det ser ut som om du har fastnat i en neongrön sörja, har du koll på eventuella kärnkraftverk och deras läckor?

  6. Nisse skriver:

    Det är nog ”blixten” på mobiltelefonen som borde kollas. Jag använde Nokias N900 (som egentligen är en datamaskin som man kan ringa med) och den har inte världens bästa ”blixt”.

    För det mesta använder jag en Canon A720i för fotografier som ger hyfsade bilder men är så liten att man kan ha med den i fickan då man arbetar och är relativt billig. Mitt fotograferande handlar mest om att dokumentera arbete och risken för att kameran blir under traktorhjulet är inte så liten. Någon dyr kamera vill man inte ha med sej.

    Men jag testar N900 för att se om den fungerar – då blir man av med en apparat åtminstone. Två egentligen för den fungerar som datamaskin huvudsakligen. Problemet tillsvidare är att de har satt upp en mast i Hindersby men den är inte tillkopplad än (efter ett år …) så jag får inte kontakt med den så bra.