4 december, 2010 av Kalle

Sudden-death

Det jag inte vet om ishockey är säkert värt att veta. Det oaktat tänker jag låna ett hockey-ord för att beskriva senhösten på hemmanet, nämligen sudden-death, tvärdöd. Det var vad som hände mitt liv i början på november. Det tvärdog.

Som tidigare nämnts var hela odlingssäsongen en enda lång väder-eufori men allt roligt har en ände, så även vädret. I år gick det på ett sätt riktigt jämnt ut. Jag hann precis med det man MÅSTE hinna, dvs åkrarna var plöjda, maskinerna tvättade och inkörda och vattenledningarna tömda och tvätten inne i värmen. Då kom han! Herr Kyla. Min fiende och hatobjekt nummer ett. I år lyckade han effektivt stoppa allt jag VELAT göra innan vintern. Jag hade tänkt gräva ner en massa stenar, utföra ett dräneringsprojekt och gräva upp buskar ur några åkerdiken. Därav blev intet. Snön kom i oktober och ligger kvar och skräpar än, kölden har varierat mellan -5 och -20 hela november och effektivt satt stopp för allt utomhusjobb. Enligt hörsägen skall tjälen bitvis vara 60 cm och då gör man ingenting med en grävling anno 1973 kan jag meddela.

Dessutom är mina blodådror så konstruerade  att blodet börjar flyta sämre vid +3 grader och vid – 7 finns mest bara livsuppehållande funktion kvar. Som det riktiga skräckexemplet kan jag minnas en tältnatt i Dragsvik i -32 grader. Jag minns att jag tänkte att detta kommer att bli det värsta jag kommer att  uppleva i mitt liv, och det rekordet står sig än. Något värre har jag inte behövt genomlida till dags dato. Tack och lov!

Det finns endel fördelar med kylan, men dem märker man inte av nu utan senare. Den kommande odlingssäsongen blir i allmänhet bättre efter en kall vinter eftersom tjälen gynnar markstrukturen och tar livet av en massa ohyra som inte skall finnas, tyvärr tar den livet av mina nerver lika effektivt så längde det pågår.

November skall vara november, inte februari. Julbelysningen skall sättas upp 20 december i en snöfri värld. Sedan kan julen få vara vit och efter det kan vi ta snösmältning. Tack.

Men tills vidare kan vi  bara konstatera att jag trivs som en isbjörn i ett solarium. Dåligt.

Lika illa antar jag att denhär stackaren mår. Han har inte ens rum i härbärget i vinter utan måste stå ute och skämmas.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Köld = fritid. Nu skall jag knäppa upp en lonkero och glida ner i soffan framför något dåligt TV program. Om ett halvt år är det några timmar kvar av arbetsdagen vid denhär tiden. Så är icke fallet nu.

Kommentarer inaktiverade.