Rapp i truten

I Finland hålls nötkreatur traditionellt ganska stationära. Många djur föds upp på den gård de fötts på och även de kalvar som säljs till förmedling klarar sig med en flytt under en livstid (förutom resan till slakteriet). I en del andra länder är handel med livdjur betydligt vanligare, exempelvis i Storbrittanien är s.k. cattle markets rena folkfesten.

Rent principiellt är jag inte så förtjust i system som bygger på att man flyttar djuren, eftersom de inte fattar vad som händer och flytten därför blir ett onödigt stressmoment för dem. Systemet med livdjursmarknader behöver enligt mitt tycke definitivt inte importeras till Finland.

Däremot kunde vi gärna importera de amerikanska auktionsförrättarna, för de är onekligen rätt underhållande! Klippet nedan visar finalisterna i en tävling om vem som är den bästa auktionsutroparen, så de här killarna är väl lite rappare i käften än medeltalet. Trots det går det rasande fort även på en vanlig marknad, en amatör ramlar lätt av vagnen. Eller råkar köpa en besättning i misstag bara för att man petar sig i näsan vid fel tillfälle. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

2 reaktioner till “Rapp i truten”

  1. Förutom att hålla reda på siffrorna (vilket inte är så enkelt efter några timmar i den där stilen) skall de läsa publiken och på olika sätt trissa upp prisen.

    Ett knep är det där abrupta avslutet. Det finns inget “första, andra, tredje” utan utroparen klubbar av när han tycker det börjar dröja för länge mellan buden. Tanken är att hålla köparna på alerten och att ett forcerat tempo gör att man bjuder ivrigare.

Kommentarer är stängda.