Förtida julklapp

För en tid sedan hade Egentliga Finlands koklubb (V-S Karjakerho) sitt årsmöte. Förutom de stadgeenliga ärendena, bjöds det också på en utmärkt julmiddag. Utöver detta premierades också de bästa djuren/skötarna inom klubbens verksamhetsområde.
Det fanns ett tiotal olika kategorier, t.ex. den bästa proteinproduktionen och bästa totala avelsvärde.
Dessutom belönades de kor som har mjölkat mest under sin livstid. I den kategorin vann vår Luppa. 🙂 🙂

Alla resultat baserar sig på kontrollåret 2009, därför är Luppas totala mjölkmängd 127 691 kg. Bara hon får år 2010 fullt, ska hon nog vara över 140 000 kg.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

6 reaktioner till “Förtida julklapp”

  1. Luppa tackar för gratulationerna! 🙂
    Hon är nu 13 år och förhoppningsvis dräktig. Eftersom hon är så gammal, är livmodern ganska “djupt nere” så veterinären var inte riktigt säker på saken då hon gjorde dräktighetsundersökningen. Men progesterontesterna vi har tagit, visar nog att hon torde vara dräktig. Så det är bara att hålla tummarna uppe att hon orkar bära kalven ända till slut.
    Hon är nog den första hundratonnaren på gården, men förhoppningsvis inte den sista.

    Kornas medelproduktion varierar från gård till gård och från ko till ko. Vår medelproduktion låg i fjol snäppet under 10 000 kg. Var landets medelproduktion ligger idag kan jag inte svara på, min gissning är kanske där kring 8500 -9000 kg (korrigera mig nån om jag har fel). Men så finns det ju nog också sådana gårdar som har medelproduktioner på 11000-12000 kg, om inte mera. De kor som producerar mest, har en produktion på mera än 16000 kg per år.

  2. Förtydligande för de läsare som blinkar förvånat inför begreppet “hundratonnare”: en hundratonnare är alltså en ko som under sin livstid producerat minst 100 000 kg mjölk. Hundratonnare är imponerande därför att de för att uppnå den mängden mjölk måste mjölka klart mera än medelkon OCH leva klart längre än medel. Det går alltså inte att köra en ko slut på ett par år om den skall nå 100 ton, inte heller att ha henne att gå på tomgång i många år. Därför är det helt klart en bedrift som Luppa och hennes skötare gjort. Utan vidare värt ett diplom. 🙂

Kommentarer är stängda.