“Kalendern”

Nytt år tarvar ju en ny almanacka och för många jordbrukare innebär det att man skaffar årets version av Lantbrukskalendern.

Lantbrukskalendern är en sorts årshandbok för jordbrukaren, en almanacka med vidhängande information om och för lantbruket. Antalet sidor är c. 370 och av det upptar almanackan endast  c. 100 sidor, så den vidhängande informationen är större än själva kalendariet. Faktum är att åtminstone jag använder de övriga sidorna i betydligt högre utsträckning än almanackssidorna. Det finns många kollegor som helt struntar i almanacksdelen och köper kalendern endast för att få uppdaterad information om utsädessorter, maskintaxor m.m. Kalendern är en något av en klassiker i jordbrukarkretsar, faktum är att den faktiskt firade 90-årsjubileum i fjol.

I Lantbrukskalendern hittar man uppgifter om djurens foderbehov, spannmålssorters växttid, tröskelvärden för när bekämpning av olika växtsjukdomar är lönsam, statistik på entreprenadkostnader för olika arbeten m.m. Dessutom hittar man här också mer udda kuriosa som volymvikten på träkol, jakttid på sothöna och ekorre, verkningsgraden på träflis jämfört med olja och hur man räknar ut lämplig prisnivå vid terminshandel med spannmål.

Det är lite som Kvanthopp för bönder: “det du inte visste att du ville veta”. 🙂

Profilbild

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

4 reaktioner till ““Kalendern””

  1. Kalendern är ett måste för oss bönder,,, där finns som sagt fakta. Jag som bondmora har den som dagbok,, har anntecknat i många, många år alla dagar om allt vad som händer o sker, hemma o borta. Vi kan ta en årgång från -70 eller -80 talet o läsa då det är nåt vi undrar över,, vilken häpnad det kan bli,, “var det verkligen så” eller liknande,, Jag antecknar temperatur o regnmängderna osv.. God fortsättning på det nya året.

  2. Att föra dagbok är inget jag kommit mej för, men det måste onekligen vara rätt intressant att kunna gå bakåt och se efter vad man haft för sig. Jag har sparat ett par ströexemplar (inga hela årgångar) bara av intresse, kalendrarna ger en rätt bra bild av hur verksamheten förändrats under decenniernas gång.

Kommentarer är stängda.