Vinterkalvning

På söndagsförmiddagen kalvade Cheryl, det blev en pigg kvigkalv. Rent definitionsmässigt är hon den sista kalvaren av höstkalvarna 2010 men tidsmässigt ligger hon faktiskt närmare vårkalvningarna 2011. Av den orsaken var det ganska bra att det råkade bli en kvigkalv. Förmedlarna vill helst inte hämta en kalv åt gången utan ser gärna att man levererar dem i lite större grupper. Min senaste kalvning var i oktober och första vårkalvningen kommer sannolikt i mars. En tjurkalv som föds nu mitt i januari kommer att vara på för ung för att åka med höstgruppen och lite för gammal för vårgruppen. En kvigkalv som sannolikt stannar på gården är mera flexibel ur den synvinkeln.

Cheryl kalvade ensam och har inte haft några problem vare sig med modersinstinkter eller digivning. Kalven är också pigg och verkar må bra. Trots att det är lite kylslaget brukar kalvningar mitt i vintern oftast fungera lika bra som under den varma årstiden. Kon slickar kalven torr rätt så snabbt och kalven föds med en fullt utvecklad vinterpäls. Trots det är jag glad att hon inte kalvade i i lördags när temperaturen kröp ned mot -25. På söndagen låg vi kring -10 och det är helt normalt, kalvningar som sker i februari-mars kan ske i samma temperatur.

Cheryl är en charolaisko, så kalven skall ha ett namn på c. Av vädertekniska skäl känns namn som Chill, Cool eller Cold är goda alternativ, vi skall se vad det blir.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.