Ingen märkesfixering

Ett stående fenomen i alla kreatursbesättningar är borttappade öronmärken. Alla nötkreatur kan identifieras via de gula öronmärkena de har, ett i varje öra. Märkningen är viktig för administrationen och därför skall borttappad öronmärken ersättas även om jag nog känner igen korna också utan märken. I min besättning tappas normalt ett par märken per år, men nu har jag hittat två lösa märken på en knapp vecka. Eventuellt beror det på att plasten i märkena blir styvare i kölden och då faller märket lätt av om det fastnar nånstans.

Nåt jättestort bekymmer är det här inte, ersättande märken kostar en slant men inte så pass mycket att nån skulle ruineras av det. Däremot kan det vara lite knöligt att få fast dem. Märket består av två halvor varav den ena är vass och skall pressas genom örat (som en piercing) för att sedan låsas i den andra halvan. Man märker normalt kalvarna som små och då är det inga större problem. Vuxna kor har däremot betydligt tjockare öron och det är inte ovanligt att man stukar öronmärkena så att de inte går att använda.

I de två nu aktuella fallen har märkena helt enkelt gått sönder, de två halvorna har bara lossnat från varandra.  Betydligt värre är det när kon fastnar med öronmärket nånstans, rycker och drar tills märket slits loss från örat. Såret i örat läker förstås, men djuret ser ganska otrevligt ut med ett stort hack i örat för resten av livet.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

15 reaktioner till “Ingen märkesfixering”

  1. Tänk att inte vårt fulländade EU med sina byråkrater får fram ett humanare märknings system både för djur och skötare. Tycker det vore förenligt med livsfara att sätta nytt märke på en fullvuxen oxe. Sen ligger ju hela ansvaret på odlaren som alltid, mycket märkligt system enligt mig.

  2. Det jobbas en del med chipsmärkning och det är ju säkrare. Som tur är det sist och slutligen rätt få djur som river sönder öronen, men det är ju det oaktat smärtsamt för dem det drabbar.

    Beträffande det där med att öronmärka vuxna tjurar saknar Trisse faktiskt ena öronmärket, jag har nytt liggande i lådan men drar mej för att sätta fast det. Han lär inte bli glad när jag nyper honom i örat….

  3. Får man återanvända ett trasigt märke som lossnat genom att knyta fast det med ett balsnöre på lämplig plats på kon, eller varför inte med silvertejp? 🙂

    Blir det böter eller en tillsägelse om man blir påkommen?

  4. Det var en bra fråga! Har faktiskt inte tänkt på det. I princip säger regelverket väl bara att kon skall vara märkt, inget om skicket på märket eller nåt specifikt om låsfunktionen. Fast nån egen lösning skulle ju förutsätta att man hittar båda halvorna av märket och det är sällan man gör det. För det mesta ser man bara att örat är “tomt”. P.g.a. märkets konstruktion tror jag inte det fungerar med silvertejp (första gången silvertejpen skulle komma tillkorta i såfall!) och balband eller nåt annat snöre skulle göra risken för att kon sliter sönder örat ännu större.

    Så i princip tror jag faktiskt man kunde göra så där men i praktiken vet jag inte hur det skulle gå till.

    Och jo, man får sanktioner i stöden om man har för många djur som saknar märken vid en granskning. Nåt enstaka kan vara borta men huvudregeln är att alla djuren skall vara märkta.

  5. tyvärr tyvärr, ett märke som har gott sönder och lossnat är inte längre godkänt för att användas för märkning.

    Däremot tycker jag nog att man skall ha sådana anläggningar där man kan låsa fast ett djur så att det går enkelt att sätta fast ett ersättningsmärke. Kan inte rikti förstå hur stora tjurgårdar inte har behadnligsboxar där man tex kan fixa fast ett märke, hur gör dom om tjurarana annars behöver behandlas? Märkningen är ju till för att man skall kunna spåra enskilda djurs resa genom livsmedelskedjan något om man nog gärna ståltserar med 😉 !

  6. Tack för förtydligandet, Antte. Som sagt är det där nåt jag inte fördjupat mej i eftersom frågeställningen av praktiska skäl inte varit aktuell.

    Och det är bra att påpeka att märkningen ju också är viktig för spårbarheten. Utbryter epidemier av smittosamma sjukdomar eller liknande är det guld värt att kunna följa hur olika djurgrupper rört sig.

  7. Inte ännu. Där är ju risken att de fastnar fast minimal.

    Jag hade i tiderna örontranspondrar (för foderkiosken) på mjölkkorna och de hölls bra fast.

  8. De runda märken är elektroniska och lite dyrare, plus det behövs en avläsare..var det inte så? 😛

  9. Att inte en mängd märken skulle lossna nu när det har varit så här kallt och tjurarna rör sig fram och tillbaka i sina foderhäckar. Sedan har vi alltid dom där som undrar hur det kan vara så svårt att fästa nya märken. Att man borde ha den och den utrustningen osv. Det är helt tydligt personer som inte har försökt göra jobbet själva. Man börjar nog bli innerligt trött på den finska byråkratin, men tydligen finns det personer som tycker att så här skall det vara.

  10. Om du “Öronmärken” syftar på Anttes kommentar om fastsättningen av ersättningsmärken och anläggningar att göra det i, så kan jag nog från ett mycket säkert håll intyga om att han har gjort det. Också på stora djur. 🙂

  11. Nu är jag imponerad. Att komma 155:e i Vasaloppet är inte illa. Inte visste jag att du var en sån skidåkare! 😉

  12. Nu tänkte jag nog mera på den gamla historien om att Vasaloppets egentliga funktion är att få alla galningar uppnumrerade i Sverige

  13. Ifråga om öronmärken och annan byråkrati så borde det vara lag på att de som vill ha öronmärken skall sätta fast dem själva och betala för utrustningen. Då skulle sådant försvinna illa kvickt – med början från stora tjurar.

Kommentarer är stängda.