Man borde fråga

I går kväll fick jag igen lära mej om hur märkligt dansen kring vårt matbord kan gå ibland.

I Tyskland hade man för några månader en livsmedelsskandal i.o.m. att man hittade dioxin i griskött.  Inte helt oväntat innebar det att tyskarna åtminstone tillfälligt minskade sin konsumtion av kött, främst griskött, vilket ledde till ett överutbud på marknaden. Slakterierna stod med en stor mängd griskött som man borde bli av med på nåt sätt.

I Finland har vi traditionellt en hög livsmedelssäkerhet och litar på att våra myndigheter ser till att maten i våra butiker är trygg. Följaktligen är Finland ett land dit det varit mycket enkelt att exportera det tyska köttet, eftersom vi inte är vana att fråga om matens ursprung eller hantering.  Den något märkliga kontentan blir att vi just p.g.a. vår tilltro till livsmedelssäkerheten fått äta det kött som tyskar själva inte vill ha.

I ärlighetens namn måste jag medge att jag de gånger jag ätit ute inte ens kommit på tanken att fråga om köttet kommer från Tyskland. Nu vore det förstås fel att överdriva och anta att allt tyskt kött alltid skulle vara dioxinsmittat, så illa är det förstås inte. Men faktum kvarstår; det kött som tyskarna inte själva vågar äta äter vi istället.

Än slank han hit och en slank han dit och än slank han ner i magen…

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.