Respektlösa snöskoterförare

Dagens inlägg kanske någon tycker att hör till kategorin “ständigt gnällande bönder” men jag skriver det ändå för jag blev så ledsen.
Inspekterade snösmältningen på fjolårets sallatsfält och kunde konstatera att det gått som jag befarade med den på åkern övervintrande bevattningsanläggningen. En snabb kontroll gav vid handen att åtminstone 3 spridare var totalförstörda efter att ha hamnat under snöskotrar.
Jag brukar normalt förvara bevattningsanläggningen inomhus men senaste höst överraskades jag av den tidiga vintern och spridarna frös fast på åkern. Då jag av erfarenhet vet att åkern tas i besittning av skoterförarna så fort tillräckligt med snö fallit försökte jag be dem köra runt fältet då bevattningsanläggningens plastdelar är så sköra i kyla. En del hörsammade min vädjan men tyvärr inte alla, av spåren att döma kunde man nästan tro att de med flit försökt meja ner spridarna, men så elak är väl ändå ingen?
Idag var fältet för blött för en grundligare granskning så förödelsens omfattning klarnar först senare men förutom nya delar så tar det också tid att få dem beställda och monterade.
Ifjol förorsakade skotertrafiken inga materiella skador men tjälen gick djupt i skoterspåren och ledde till att de tidiga grönsaker som jag planterade där inte blev färdiga samtidigt ned grönsakerna på resten av fältet. Blev därför tvungen att skörda dem några dagar senare och en extra tur med skördevagnen och timanställd personal kostade mig uppskattningsvis en 100€ extra. Ändå är det inte de ekonomiska följderna som gör mig ledsen utan den respektlöshet som förarna visar med att mot gällande lag inte fråga om lov att korsa åkern. Jag förstår mycket väl att det är ett nöje för skoterförarna att susa iväg över de snöklädda vidderna och det nöjet förunnar jag dem nog om det sker på mina villkor på mina fält. Och det är ingen tröst att jag inte är ensam, vet jordgubbsodlare som fått täckväv förstörd och andra övervintrande grödor far också illa av skotertrafiken.
Vill rikta ett tack till dem som hörsammade min vädjan men faktum är att inte en enda har frågat om lov att korsa åkern och det tycker jag är respektlöst.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

7 reaktioner till “Respektlösa snöskoterförare”

  1. Är av samma inställning gällande skoterförarnas hänsynslöshet att inte ens fråga om de får köra över fälten.

  2. Samma problem i södra Finland. Den mest onödiga maskinen näst
    lövblåsaren. Borde förbjudas nedanom polcirkeln. Bara samerna
    behöver den.

  3. Som nytto- och transportfordon är snöskotern riktigt bra. Tyvärr är väl de flesta skotrar av “sport”modell och i händerna på 15-35-åriga busar, något tillspetsat…

    Har sett att en granplantering här i närheten har korsats av otaliga skotrar och man kan ju bara föreställa sig hur många toppar som knäckts.

  4. På fiskelagets båtstrand har en kanot och stäven på en glasfiberbåt krossats av skoteråkare denna vinter. Alla vet att båtarna finns där hela året, men drivorna har gömt dem, då har förarna också glömt dem, och far över allting.

  5. Jo, det borde vara ett arbetsredskap som innehavaren måste bevisa att han behöver i sitt yrke, inte varmans leksak (samma gäller fö. vattenskotrarna!). Särskilt som 15-åringar kan köra 140 km/h med dem utan att ha någon som helst erfarenhet ens av att köra bil i 80 km/h. Inte konstigt att många kör ihjäl sig eller ner sig i isarna med dylika fartmonster, som ändå väger mer än en stöddig motorcykel, för vilken man måste ha körkort!!!.
    Åkrarna kan knappast fredas på annat sätt än med pansarstängsel, en klen tröst kunde vara att kamerabevaka dem och försöka få fast busarna på bild och skriva räkning på grödo- o. andra skador åt dem.

  6. Man behöver egentligen bara läsa olycksstatisktiken för att förstå att någonting är väldigt väldigt snedvridet med snöscotrarna. Hålle f.ö helt med Christer

  7. Den ökande snöskoter- och fyrhjulingsvandalismen visar att något håller på att gå helt snett i samhället. Fritiden med dess nöjen och vrålåk har blivit något heligt som helst inte ska ifrågasättas och framförallt ska inga “gnälliga” bönder komma och berätta åt slynglarna att de gör något som kan ha konsekvenser för inkomstbildningen hos markägarna. Det värsta är att ingen tycks kunna göra något åt saken, det är svårt att bevisa vem som korsat en åker med snöskoter på vintern och polisen har inga resurser att övervaka. Snöskoterförarnas föreningar förstår problemet, men vandalerna som kör på åkrarna är inte medlemmar i de föreningarna. Jag hoppas den nya riksdagen skulle ha civilkurage att införa en nöjesskatt på onödig skoter- och fyrhjulingskörning o dylikt!

Kommentarer är stängda.