I väntan på såskivorna.

Hade planerat att ta itu med plöjning och fräsning för morotssådden idag men såskivorna som utlovats till slutet av denna vecka har inte ännu kommit. Vågade inte plöja innan jag med säkerhet vet att jag har dem när det skall sås. I det torra vädret som vi haft och enligt prognosen kommer att ha åtminstone en vecka framåt så torkar jorden snabbt efter plöjningen så de små fröna bör sås genast medan fukten finns kvar. Stubben och halmresterna från fjolårets spannmål förhindrar uttorkning så länge fältet förblir orört så det är bäst att vänta med jordbearbetningen.
När nu skivorna inte dök upp idag så kontrollerade jag situationen med importören och efter att han i sin tur kontrollerat med fabriken i Italien meddelade han att de postats först idag och att jag kan vänta dem först till tisdag nästa vecka. Tycker att det lät lite sent då fjolårsmorötterna i lagret börjar vara slut och jag vill börja skörda nya morötter så fort som möjligt. Ringde därför min goda vän Peter och hörde mig för hur han har det med sådden och om jag eventuellt kunde låna såskivor av honom, vi råkar nämligen ha såmaskin av samma märke. Peter hade sått sina första morötter idag och hade lediga såskivor, så nu ikväll är mina flickor och hämtar dem.
Så istället för den till i dag planerade plöjningen har jag bland annat servat traktorn, hjälpt till på bygget, trimmat värmepannan samt flisat ett par lass skogsflis så att jag har bränsle ett par veckor framåt.

Profilbild

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.